ANALFABET an1alfabe4t l. anal1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. analphabet, af gr. ἀναλφάβητος; jfr ALFABET]
person, som ej kan läsa (o. skrifva). Sv. tidskr. 1894, s. 317. Antalet analfabeter, jämfördt med summan af ett lands befolkning, .. utgör .. en vigtig omständighet för bedömandet af bildningens utbredning. NF 19: 224 (1895).
