[jfr t. analogisch; jfr äfv. fr. analogique, gr. ἀναλογικός, proportionerlig, öfverensstämmande]
1) (numera föga br.) likartad, motsvarande, analog. Analogiquement, .. på analogiskt sätt. Regnér Fr.-sv. ordb.(1780). Tuderus Log. 128(1806). Riddarhuset .. har en med Kamrar i andra länder i så måtto analogisk komposition, att der sitta män af alla yrken. G. K. F. Löwenhjelm(1833) hos Rydqvist Tid. 2: 203.
2) som utgår från l. stöder sig på analogi. — särsk.
b) språkv. motsv. ANALOGI f.Rydqvist SSL 1: 460(1850). Den s. k. samhörighetsgrundsatsen eller den analogiska (analogi = motsvarighet) stafningsgrundsatsen. Noreen Rättskr. gr. 12(1892); jfr ANALOGI-STAFNING.Förhållandet mellan s. k. ljudlagsenlig och analogisk språkutveckling. Dens. i Nord. tidskr. 1894, s. 513. Analogiska nybildningar. Kock Spr. förändr. 116(1896). Den analogiskt nybildade formen. Därs. 121.
