publicerad: 1898
ANALOGI an1alågi4 l. 0104, l. -lo-, i Svealand äfv. -loji4 (analogi´ Weste), r. (f. Rydqvist); best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[af t. o. fr. analogie, af lat. analogia, af gr. ἀναλογία, riktigt förhållande, proportion, likhet, öfverensstämmelse]
Anm. Ordet synes först ss. vetenskaplig term hafva vunnit burskap i språket o. uppträder i ä. tid alltid med lat. ändelse. I ordböcker från 17:de årh. återgifves det lat. analogia på olika sätt; jfr: Analogia, .. Lijknelse, tilhopa lijkning. Eller: Öffuer ens stemmelse. Lex. Linc. (1640); Analogia .. Lijkmätigheet. Fasciculus (1690).
likhet, motsvarighet, jämförlighet, öfverensstämmelse. Wallerius Tankar 13 (1776). Boëthius Kant 86 (1797). Att .. (grekernas hus) ägde fönster .., vända utåt gatan, .. följer .. redan af analogien med Orientens forntida hus. Palmblad Fornk. 1: 211 (1843); jfr c. Vissa personer .. påstodo sig förnimma en viss analogi mellan bokstäfver (särskildt vokaler) och färger. Schéele Själsl. 225 (1895). — ofta i förb. i analogi med (ngt), i enlighet l. öfverensstämmelse med (ngt); motsvarande. Biberg (c. 1820) hos Nyblæus Forskn. III. 2: 71; jfr c. I analogi med comparat. minder bildar tyska folkspråket feinder. Richert Kons. ljudl. 331 (1866); jfr f β. — särsk.
a) mat. öfverensstämmelse mellan vissa storhetsförhållanden; proportionalitet. Proportioners likhet kallas Analogie. Strömer Eucl. I. 2: 96 (1744). Zweigbergk 92 (1839, 1861). Mellberg Bergroth 96 (1885). — konkretare: formel för ett dylikt förhållande. Palmqvist Alg. 1: 100 (1745). De fyra termerna i en analogi äro proportionella äfven om de vändas om. Smedman 9: 119 (1882).
b) naturv. likhet l. motsvarighet af mera tillfällig o. oväsentlig art, ss. med afs. på funktion, utseende o. d.; i motsats till AFFINITET 2; jfr ANALOG a. Agardh Bot. 2: 459 (1832). Närmare slägtskap (affinitet) och aflägsnare frändskap (analogi). Fries Utfl. 2: 142 (1852). Med analogi (förstås) en tillfällig öfverensstämmelse, förenad med väsentliga olikheter och uppkommen derigenom att motsvarande bildningar vanligen återkomma i andra serier. Dens. enl. NF 1: 197. Thorell Zool. 2: 12 (1861).
c) log. likhet i bestämningar l. kännetecken mellan (tvenne l. flere) föremål ss. slutlednings- l. bevisningsgrund för deras öfverensstämmelse äfv. i andra, för erfarenheten obekanta. Rosenstein 2: 153 (1789). Vi kunne ej sluta annorlunda til Gud och Hans egenskaper, än genom analogien. Höijer S. skr. 1: 121 (1797). Lindblom Log. 351 (1836). Sluta efter analogi. Törneros o. Ljungberg Sv. o. lat. lex. (1843). — särsk. (föga br.) = ANALOGI-SLUT. Ribbing Log. 40 (1861, 1879).
d) jur. likhet mellan i gällande lagrum berörda o. däri icke uttryckligen afsedda rättsfall ss. grund för ifrågavarande lagrums tillämpning äfv. på dessa sistnämnda fall. Lagens .. klara analogie. Thorild (c. 1792) i Nord. tidskr. 1896, s. 256. Schrevelius 1: 31 (1844, 1851). L. Annerstedt i NF 1: 673 (1876). jfr: (Det ifrågasattes på skämt,) att den dömde (bitjufven), vid undergående af allmän kyrkoplikt, skulle hålla en bikupa i handen, i analogi med att den, som mjölkat en annans ko, skulle hålla en mjölkbytta i handen, såsom då var i lag föreskrifvet. De Geer Minnen 1: 111 (1892).
e) teol. Sammanhanget och öfverensstämmelsen emellan de särskilda trosartiklarne kallas Trons analogie. Norbeck 11 (1840, 1866); jfr: Analogia fidei, trones enlighet. Swedberg Schibb. 249 (1716). Med den Heliga skrifts analogi förstå lutheranerna den öfverensstämmelse i hufvudsynpunkterna, som man måste antaga förefinnas såväl i hvarje särskild bok i bibeln som ock i bibelns lära i hennes helhet. Lagerström i NF 1: 672 (1876).
f) språkv. (ett språkligt uttrycks) öfverensstämmelse (i visst afs.) med vissa andra uttr.; jfr BOKSTAFS-, BÖJNINGS-ANALOGI. — särsk.
α) [jfr lat. analogia ss. af de gamle grammatici använd term] tänkt ss. (börande bilda) norm för språkbruket l. språkriktigheten: ur flere likartade företeelser abstraherad språklig lag l. norm. Sahlstedt Crit. saml. 300 (1757). Att (i supinum) .. skrifva Taget, Buret, är .. emot analogien .. som fordrar skillnad emellan Supinum och Participium i Verba af alla tre Conjugationerna. Botin Sv. spr. 116 (1777). Analogien, eller Öfverensstämmelsen med andra ord af lika beskaffenhet .. bör noga följas. Bergklint Sam. 1: 175 (1794). Tegnér 5: 421 (1825). Rydqvist SSL 1: 454 (1850). — (numera mindre br.) i förb. språkets analogi. Ihre Föreläsn. 40 (1745). De nya orden (böra) i sin sammansättning .. följa språkets analogi. Rosenstein i SAH 1: Föret. 77 (1801). Tvänne ord .. (kunna) ej .. grunda någon regel mot hela det öfriga språkets sammanstämmande analogi. Tegnér 3: 541 (1820).
β) [i anslutning till den nyare, särsk. den tyska, språkvetenskapens anv. af motsv. ord] tänkt ss. bildande mönster l. ss. (nydanande l. konserverande) faktor vid språkets (omedvetna) förändringar; i sht i motsats till de på ljudlagar beroende förändringarna. I nysvenskan öfvergå verb allt jämt till tredje konjugationen .. påverkade af analogien. Kock Akc. 1: 187 (1878). Redan tidigt under .. (18:de århundradet) möta vi ordet (pärlemor) med neutralt genus, efter analogien af glas, porslin och andra ämnesnamn. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 286 (1891). Det (är) icke många år sedan analogien blef en fullt erkänd faktor vid förklaringen af språkets former. Kock Spr. förändr. 112 (1896). konkretare: (Om pluralformerna länder o. ständer) ej haft starka analogier i den-könsord. Linder Om -er 37 (1890). — (numera mindre br.) i uttr. falsk analogi. Rydqvist SSL 5: 55 (1874). jfr under -BILDNING.
Ssgr: (c) ANALOGI-BEVIS10— l. 0103~02. Afzelius Log. 75 (1839, 1864). Borelius Log. 84 (1863, 1882). —
(f β) -BILDNING~20. Syntaktisk analogibildning. Läffler Kons. i allmog. 33 (1872). Stjernström Whitney 57 (1880). ”Analogibildning”, bättre .. (kallad) ”associationsbildning” (emedan hithörande företeelser bero på idéassociations-lagar). Noreen i NF 9: 1530 (1885). Ord och former ombildas genom inverkan från beslägtade ord eller från andra former af samma ord — analogibildningar. Lundell Rättst. 26 (1886). Cederschiöld Skriftspr. 239 (1897). konkretare: Kom är .. analogibildning efter pl. kómum. Noreen i Landsm. I. 13: 4 (1880). jfr: De så klandrade analogibildningarna — hvilka i gemen skäras öfver en kam och stämplas såsom ”falska”. Dens. Spr. stud. 149 (1895). —
Spoiler title
Spoiler content