ANBINDNING an3~bin2dniŋ, hvard. ~bin2iŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till ANBINDA. — särsk. (föga br.) till d. o. 1 a, tekn., konkretare: bindning, förening; sammanbindningsställe. Det (gäller) att göra anbindningarna mellan de särskilda väflagren (dvs. varp o. inslag) så osynliga som möjligt. Ekenberg o. Landin 905 (1894).
