SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANDIG an3dig2, adj.
Etymologi
[efter d. aandig l. t. geistig; jfr ANDE V]
(föga br.) andlig (i bet. 1); okroppslig, immateriell. Geistig, .. andig, som består af ande. Wikforss (1804). Andiga kallas sådana känslor, hvilka icke erfaras i någon särskild organ, utan äro införlifvade med sjelfva de föreställningar, af hvilka de uppväckas. Ekman Psyk. 63 (1822). De andiga eller intellectuella känslorna. Därs. 82. (Konsten) upptager det lekamliga i det andiga och andiggör det kroppsliga. Bagge Wendt 10 (1835). Europæus (1852). Hela .. språkets .. andiga substans .. har (i de semitiska spr.) bundit sig vid medljuden. Lagus Arab. spr. 1: 8 (1869). — i motsats till ANDLIG 2 (o. 3). Der det poëtiska är allenast andigt, ej andligt, der vältaligheten är allenast den gamla, ej den nya födelsens gåfva. Wieselgren Sv:s sköna litt. 1: 30 (1847).
Ssg: ANDIG-GÖRA30~20, v. (enst.) förandliga. Bagge Wendt 10 (1835; se ofvan).
Spoiler title
Spoiler content