(föga br.) andlig (i bet. 1); okroppslig, immateriell. Geistig, .. andig, som består af ande. Wikforss(1804). Andiga kallas sådana känslor, hvilka icke erfaras i någon särskild organ, utan äro införlifvade med sjelfva de föreställningar, af hvilka de uppväckas. Ekman Psyk. 63 (1822). De andiga eller intellectuella känslorna. Därs. 82. (Konsten) upptager det lekamliga i det andiga och andiggör det kroppsliga. Bagge Wendt 10(1835). Europæus(1852). Hela .. språkets .. andiga substans .. har (i de semitiska spr.) bundit sig vid medljuden. Lagus Arab. spr. 1: 8(1869). — i motsats till ANDLIG 2(o. 3). Der det poëtiska är allenast andigt, ej andligt, der vältaligheten är allenast den gamla, ej den nya födelsens gåfva. Wieselgren Sv:s sköna litt. 1: 30(1847).
Ssg: ANDIG-GÖRA30~20, v. (enst.) förandliga. Bagge Wendt 10(1835; se ofvan).
