ANDÄKTELIG, adj.; adv. -A (Swedberg Ungd. 245(1709)), -EN (Lind(1749, under andächtiglich)).
Etymologi
[jfr ä. t. andächtiglich; jfr äfv. ä. d. andægtelig, adv., med öfverläggning, betänksamt]
(†) andäktig, som innebär l. röjer andakt. Kneppa sina hender tilsammans, eller hafwa gudeliga och andechteliga åthäfwor, som Christus hade, tå Han tog brödet i sine hand. Swedberg Sabb. ro 1544(1688, 1712).
