SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANDTÄPPT an3d~täp2t, hvard. an3~ (a`ndtäpt Weste), adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
1) (numera föga br.) i allm.: som har svårighet att andas, andtruten, andfådd. Wallius Tv. likpr. 94 (1628). Andtäppt hors de haleine efter häftig ok hastig rörelse. Columbus Ordesk. 21 (1678; anf. bland i talspr. vanliga ord). Så andetept, som (om) något tungt lågo (dvs. -ge) uppå en. Spegel Gl. 285 (1712). Af hastigt löpande blifva de (dvs. fåren) också andetäppte. Hastfer 135 (1752). Sahlstedt (1757). Jag blef alldeles a(ndtäppt). Hahnsson (1884).
2) som har l. lider af andtäppa; astmatisk. Serenius (1741). Han hade .. någon tid känt sig andetäpt, tung och styf. P. J. Bergius i VetAH 22: 121 (1761). Sahlstedt (1773). Han fet och andtäppt är. Hagberg Shaksp. 1: 440 (1847). Björkman (1889). — bildl. I hans (dvs. Schumanns) symfonier (är) genomföringen något knapphändig och andtäppt. A. Lindgren i NF 14: 722 (1890); jfr 1.
Spoiler title
Spoiler content