SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANDÄKTIG an3~däk2tig, äfv. andäk4tig (andä´ktig Weste), adj. -are; adv. -T.
Ordformer
(andachtig Muræus 2: 169 (1648); andagtig Tiällmann Gr. 193 (1696); antingen beroende på lån från nt. l. på inflytelse från ANDAKT)
Etymologi
[af t. andächtig l. nnt. andachtig; jfr mht. andæhtec, mnt. andechtich, andachtich, d. andægtig]
Anm. I ä. tid ansågs stundom ordet vara bildadt af ANDE (jfr anm. till ANDAKT); jfr: Bönen, om hon skal vara andägtig, eller om anden (dvs. människans ande) skal vara i arbete dervid. Nohrborg 859 (c. 1765).
1)
a) motsv. ANDAKT 2 a.
α) [jfr t. andächtige zuhörer, herzen] som känner andakt; fromt uppmärksam, andaktsfull. Andäktiga åhörare, bedjare. Wara andachtig och brinnande vti bönen. Muræus 2: 169 (1648). Äro monge andächtige, som med flit achta på och tenkia effter orden, som läsas (vid döpelsen). KOF II. 1: 30 (1650). I Kyrkan vara andäktig. Dalin Arg. 1: 264 (1733, 1754). Välsignade Christne! Öppnom andäktiga hjertan! Handb. 1811, s. 28 (ur prästens ord till nattvardsgästerna). Andäktig till jorden han böjer sig ner / Han blickar mot himlen, han beder. Ridderstad 1: 386 (1855). Andäktigt stämd man blir — går man mot döden. Dens. 1: 56 (1855).
β) [jfr t. andächtige gebete] som innebär, röjer l. är ett uttryck för andakt. Ett andäktigt yttre. Een andächtig tunga. Ps. 360: 2 (1695); jfr Ps. 430: 2 (1819). Ett andechtigt Fader wår. Swedberg Sabb. ro 7 (1700, 1710). (Dürer o. Titian) sökte, med anhängde radband, gifva Lärjungarna i Emaus et andäktigare utseende. Tessin Bref 1: 84 (1751). Andäktiga miner och åtbörder. Nohrborg 332 (c. 1765). Andäktiga böner. Hagberg Pred. 1: 405 (1822). Eufemios började med andäktig röst uppläsa de öfliga dödsbönerna. Rydberg Ath. 556 (1859, 1866). Andäktiga blickar. Dens. Rom. d. 198 (1874, 1882). jfr: Han gick, och handen höjande / Andäktigt öfver flickan, / Meddelte rik välsignelse, / Men ingenting ur fickan. Lenngren 18 (1794).
b) motsv. ANDAKT 2 b: innerligt hängifven; försjunken i stilla uppmärksamhet o. begrundande. Blick försjönk med ens i blick andäktigt. Strandberg 4: 143 (1857). Hon hälsar den gladt andäktig, / den gamla älskade fosterjord. Sturzen-Becker 3: 256 (1861). — motsv. ANDAKT 2 b β. Damerna (i Berlins Tiergarten) sitta nästan alla med stickstrumpan i hand och se andäktiga ut. Snellman Tyskl. 363 (1842). Han afhörde berättelsen mycket a(ndäktig)t (uppmärksamt). Meurman (1846). E. Kuylenstierna Beroende 79 (1898).
2) motsv. ANDAKT 3: from.
a) (nästan †) from, gudfruktig. Någhon Gudhfruchtigh och andächtigh Munk eller Canik. Forsius Spec. A 2 a (1620). (Jakob) war en trogen och andechtig Herrans Apostel. Swedberg Ungd. 189 (1709). Till alla dessa ställen (dvs. vallfartsorter) gjorde andäktiga menniskor sina pilgrimsresor, under hela Påfvetiden. Strinnholm Vas. 2: 11 (1820). Agardh Teol. skr. 2: 28 (1856).
b) (†) som är ett uttryck för fromhet l. gudsfruktan; jfr ANDAKT 4, särsk. c. Munkarne göra andäktiga resor hit (dvs. till Zebedei förmenta bostad). Hasselquist 166 (1751); jfr 1 a β.
c) (föga br.) med nedsättande betydelse. Uti Frankrike murrade de Andäktige .. öfver Uplysningens och .. Tålsamhetens framsteg. GT 1788, nr 19, s. 2. Andäktige Hyklare, som antingen öfvertygade om motsattsen af hvad de med munnen bekänna, eller alldeles kallsinnige för Religionen, låna dess masque åt sina egennyttiga afsigter. J. Åström i LBÄ 21—22: 32 (1799). Schulthess (1885). jfr: Andäktig .. I lägre och elak bemärkelse: tillgjordt helig; som visar skenet af andakt, utan verklighet. Almqvist (1842).
3) (†) from, snäll, stillsam? Säwelig .. mycket sachta, sedig ock andächtig .. (t.) fromm, still, sittsam, gütig. Spegel Gl. 396 (1712).
Spoiler title
Spoiler content