SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANEMON (om uttal se föreg.), sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. anemon, n.; bildadt af föreg. under anslutning till öfriga kemiska termer på -on]
(numera knappast br.) kem. = ANEMONIN. Anemon är till sina verkningar giftigt och retar .. huden. Berzelius Kemi 4: 436 (1827). Dens. i Årsber. t. VetA 1840, s. 300. Anm. Af under ANEMON, sbst.1, upptagna ssgr kunna ANEMON-KAMFER, -SYRA, -SYRAD äfv. föras hit.
Spoiler title
Spoiler content