ANESTESI an1estesi4 l. anäs1-, r. (f. Rydqvist); best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. anästhesie, fr. anesthésie, nylat. anæstesia (Hedin Handb. f. läk.-vet. 273 (1796)), af gr. ἀναισϑησία, känslolöshet, af ἀν- privativum o. stammen i αἰσϑάνεσϑαι, förnimma, hvarom se ESTETIK]
med. tillstånd, då något, några l. alla förnimmelseorgan gm nervverksamhetens upphörande blifvit mer l. mindre otjänstbara; mer l. mindre fullständig förnimmelselöshet. Allmän, lokal, fullständig, ofullständig anestesi. Hedin Handb. f. läk.-vet. Inneh. 4 b (1796). Sömnen är .. en allmän, men ofullständig anestesi. Wising i NF (1876). — jfr KÄNSEL-, LEDNINGS-ANESTESI m. fl.
