SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANFRISKA an3~fris2ka, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[efter t. anfrischen l. af nnt. anfrisken; jfr AN, adv., o. FRISKA, v.]
1) [jfr AN, adv. II 4 d] (†) uppmuntra, mana. Hans K:l M:tt lät .. påminna och anfriska honom at angripa Saken med större Ijfwer och Alfwar. Rel. om G. II A. C 4 a (1699).
2) [jfr fr. rafraîchir samt AN, adv. II 1 anm. α] (knappast br.) bergv. friska. — vbalsbst. -NING. Rinman (1788). SAOB (1870).
3) kir. gm aflägsnande af sjuka l. döda partier göra ytan på (ett sår) frisk, friska upp. Ny anfriskning företogs med ny suturläggning. Hygiea 1897, 2: 604.
Spoiler title
Spoiler content