publicerad: 1926
FRISKA fris3ka2, v. -ade. ((†) imper. sg. frijsk UHiärne Vitt. 72 (c. 1665: Frijsk op)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. friska; avledn. till FRISK, adj.2; jfr d. friske, t. frischen. De tekniska anv. under 1 bero åtminstone väsentligen på lån från t.]
I. tr.
a) sjöt. förskjuta l. giva ut på (ankartåg l. bogsertross l. annan tross) i syfte att därigm undvika påfrestning o. nötning på samma ställe(n); i allm. tr., ngn gg intr. med adverbial inledt av på; jfr FRISK, adj.2 (2 o.) 3 f. Friska (på) tåget (dvs. ankartåget). Dalman (1765).
b) metall. framställa (en metall) i rent (renare) tillstånd; särsk. ss. vbalsbst. friskning: förfarande (process) varigm en metall framställes i rent (renare) tillstånd; jfr FRISK, adj.2 3 a. α') (förr) gm smältning med kol i ugn framställa (bly) ur glete (blyoxid) o. härdbly (i härdmassan insupet glete). Rinman (1788). Den Gletebehållning, som under året göres, friskas till bly på högugn. JernkA 1827, s. 220. jfr BLY-FRISKNING. β') (förr) från silverhaltig koppar frigöra silver (gm sammansmältning av kopparen med bly till ”segerstycken” o. därpå följande upphettning av dessa). Rinman (1788). jfr KOPPAR-FRISKNING. γ') (†) gm bortbrännande av kol m. m. ur tackjärn framställa stångjärn, färska. Cleve KemHlex. (1883).
c) tekn. gm filning l. kratsning befria (metallytor som skola sammanlödas) från oxid o. smuts; jfr FRISK, adj.2 3 a. Almroth Karmarsch 435 (1839).
d) (åter) göra (ngt) kraftigt l. livaktigt l. livligt l. saftigt l. kraftigare osv.; (åter) giva (ngt) ett livligt (livligare) l. frodigt (frodigare) utseende; utom i α o. γ numera nästan bl. i ssgr o. särsk. förb.; jfr FRISK, adj.2 3 c, f. Börk Darius 1070 (1688). Säden friskas i dagg. Palmfelt Ecl. 12 (1740). Kärlek .. / Friskar minnet, läker svedan. Wallin Vitt. 1: 254 (1816). — särsk.
α) tekn. vid förgyllning på (ramar o. d. med) kritgrund: påpensla med ngn (brandgul) vätska för att erhålla högre guldfärg. Eneberg Karmarsch 1: 227 (1858).
β) (†) mil. med avs. på fängkrut: påfylla i fänghålet, så att antändning kan ske. TjReglFl. 1790, s. 87.
γ) garv. i oeg. anv.: garva (hudar l. dyl.) med starkare (påfriskad) garvlag. Hirsch Lbgarfv. 177 (1898).
e) (åter) giva frisk(are) smak l. lukt, tillföra frisk(are) luft; numera bl. i ssgr o. särsk. förb. Ack! dess grottor ingen vårvind friskar. Tegnér (WB) 2: 51 (1810).
2) motsv. FRISK, adj.2 5 o. 6: göra sund l. rask l. kraftig l. sundare osv., vederkvicka, liva, värka upplivande på; utom i ssgr o. särsk. förb. numera bl. ngn gg i poesi med avs. på sinne, känsla, mod l. dyl. Så skole wij oss altid öffua medh Gudz ord, friska och styrckia. Balck Ridd. b 6 b (1599). Wälluckt .. friskar Mood och Blood. Columbus BiblV K 1 b (1676). (Ekens) friskande svalka. Enbom Gessner 13 (1794). Hvart mäktigt intryck friskar lif och lem. Ridderstad SDikt. 2: 345 (1858).
II. intr.
1) (föga br.) motsv. FRISK, adj.2 3 d, 4: förlora sin kvalmighet l. kvavhet; bliva uppfriskande l. sval l. svalkande. Den kvafva luften friskade .. på kvällen. SvD(B) 1917, nr 194, s. 12.
2) (i sht i sjömansspr.) motsv. FRISK, adj.2 7, om vind: tilltaga i styrka; ofta opers.: blåsa med tilltagande styrka. Vinden friskade hastigt. Det friskar fortfarande. (Brisen) har friskat på morgonqvisten. Gosselman SNAmer. 2: 27 (1833). Vinden friskar från sidan. Strindberg Fagerv. 307 (1902). (”Kulingen”) friskar nog till storm. Didring Malm 2: 280 (1915).
Särsk. förb.: FRISKA I10 4. (i sht i sjömansspr.) till II 2: om vind, stundom i utvidgad anv. om köld, rägn l. dyl.: tilltaga i styrka; ofta opers.: det blåser med tilltagande styrka; det börjar blåsa l. blåsa upp. Det friskar i duktigt. Vinden friskade i och övergick snart till storm. Topelius Fält. 4: 29 (1864). Kölden hade friskat i. Heidenstam Svensk. 2: 133 (1910). Hedin Indien 2: 39 (1910; om rägn). —
FRISKA PÅ10 4.
1) till I 1.
a) sjöt. till I 1 a. Friska på tåget (dvs. ankartåget).
b) till I 1 d; särsk.
α) garv. med avs. på garvlag: göra starkare gm att påfylla garvkaren med malen bark; äv. i överförd anv. med avs. på garvkar: åter ösa i l. påfylla malen bark. TT 1896, K. s. 76. 2UB 8: 554 (1900).
β) (i sht i fackspr.) med avs. på eld (brasa): göra kraftigare l. livligare. Den hårda blåsten .. friskade på elden. Mellin Nov. 2: 228 (1849, 1867). Vi friskade på brasan. Zilliacus Indiankr. 116 (1898).
2) (i sht i sjömansspr.) till II 2, om vind: tilltaga i styrka; ofta opers. CVAStrandberg 3: 79 (1868). Det friskar på, det går duktig sjö! Fröding Eftersk. 1: 80 (c. 1890, 1910). —
1) till I 1.
c) till I 1 d. Gårdagens rägn har friskat upp grönskan. Färgerna ha friskats upp. Friska upp gamla examenskunskaper, gamla minnen. Rålamb 14: 28 (1690). Friska upp det gamla klandret. KKD 2: XX (1903). (Torparhustrun gick) fram till spisen och friskade upp brasan. Lagerlöf Saga 55 (1908). särsk.
α) med. med avs. på sår: söka (med retande medel o. d.) giva mera livaktighet för att befordra läkningen. Svalin Ordl. (c. 1847).
β) (numera föga br.) refl.: bliva livaktigare, få nytt liv. Trään begynna friska sigh vp igen och knoppas. LPetri 1Post. B 4 a (1555). Min kraft friskade upp sig på nytt. Wulff Rytm. 39 (1898, 1915).
d) (i sht i vitter stil) till I 1 e. Jassmin ock Ambra Friska opp min Kist- ock Kambrar. SColumbus Vitt. 70 (c. 1670).
2) till I 2. Friska upp sig med ett bad. Spegel GV 168 (1685). Den, som ibland .. tager sig ett litet glas, gör väl mot sig själf och friskar upp sinnet. Linné Diet. 2: 238 (c. 1750). särsk. (†) refl.: morna sig, bliva vaken. At the nu skulle haffua friskat sigh vp aff sinom sömpn. LPetri ChrPina O 6 a (1572).
3) (numera föga br.) till II 2. om vind: blåsa med tilltagande styrka, blåsa upp. Sving op nordost, ledsaga mig, / .. Frijsk op och blåås uppå. UHiärne Vitt. 72 (c. 1665). Cederschiöld Ordl. 73 (1910).
Ssgr (till I 1 a; metall.) A: FRISK-BLY. bly erhållet gm friskning; förr äv. allmännare: rent metalliskt bly; motsatt: (bly)glete; jfr FRISK, adj.2 9, ävensom FRISKT-BLY (se FRISK, adj.2 ssgr), RAFFINAD-BLY. Johansson Noraskog 2: 167 (cit. fr. c. 1550). —
-GLETE. (†) blyoxid avsedd att friskas till bly; jfr KÖPMANS-GLETE. Rinman 1: 529 (1788). Schulthess (1885). —
-SLAGG. (†) slagg som uppkommer vid frisksmältning o. blyfriskning. Rinman (1788). SvTyHlex. (1851). —
-SMÄLTNING. (förr) för utvinnande av silver företagen sammansmältning av ”torra” (blyfattiga) silvermalmer med blyhaltigt gods, varvid det i metallisk form utrinnande blyet medtog silvret. Rinman 1: 417 (1788). SvTyHlex. (1851). —
-STYCKE. (förr) varje särskilt av de stycken till vilka den med bly tillsatta silverhaltiga kopparen smältes, ”segerstycke”. Rinman (1788). —
-UGN. (förr) ugn vari glete o. härdbly friskades l. vari med bly försatt silverhaltig koppar smältes till ”segerstycken”. Rinman (1788).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content