publicerad: 1898
ANFÅNG an3~foŋ2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. anfang, början, mnl. aenvanc, gripande, början, holl. aanvang, början; jfr äfv. fsv. anfang, anfong samt mnt. anvank, anfall]
1) (†) början. — särsk. första grunder, elementer, underbyggnad. Godh Christendombsz Anfång. Dalius Finem resp. E 3 b (1684).
2) (knappast br.) byggn.
Spoiler title
Spoiler content