SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANFÖRARINNA an1förarin3a2, äfv. -fœ- (-ari`nna Weste), f.; best. -an; pl. -or. fem. till ANFÖRARE. För thenna sköna här blef jag anförarinna. Kolmodin Qv.-sp. 1: 206 (1732). Anförarinna för de helga jungfrurs chor. Stagnelius 1: 263 (1822). Lovén Folkl. 85 (1847; i fråga om dans). Dalin (1850). Jag (var) en sjelfskrifven anförarinna vid improviserade fester. E. Carlén enl. Kindblad (1867).
Spoiler title