SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÅLLA hol3a2, v.1 -er40, höll höl4, höllo höl3ω2, hållit hol3it2, hållen hol3en2; pres. ind. sg. pass. hålles hol3es2 l. (i sht vard.) hålls hol4s. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, VästeråsDP 10/12 1596 (i bet. 22), RARP 2: 173 (1635; i bet. 29)), -NING (se d. o.); jfr HÅLL, sbst.1
(pres. ind. sg. pass. hålles (halles) VarRerV 10 (1538) osv. hålls (håldz, holls, håls osv.) Girs Edelh. D 5 a (1627) osv.
imper. sg. hall Rosenfeldt Tourville 11 (1698). halt(h) (haldt, haltt) G1R 2: 25 (1525), ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 60 (c. 1780). holl Grundell AnlArtill. 1: 58 (c. 1695), Ekblad 98 (1764). holt (holtt) G1R 7: 384 (1531), Nordenflycht (SVS) 1: 317 (1746). hål Rålamb 13: 161 (1690). håll Fosz 288 (1621) osv. hålt (hållt) Mat. 7: 4 (NT 1526), Almqvist TreFr. 3: 18 (1843). dep. hålls Vasenius Top. 2: 129 (cit. fr. 1835) osv. — imper. pl. 1 pers. hållom Adlerbeth Æn. 234 (1804). — imper. pl. 2 pers. hållen Riccoboni Catesby 62 (1761) osv. håller (holler) Rom. 12: 12 (NT 1526), Kolmodin QvSp. 1: 51 (1732), Berndtson (1880).
ipf. sg. helt(h) (hellth, helltt, heltt) G1R 4: 203 (1527), OxBr. 5: 340 (1625: föreheltt). hiölt VRArk. 1677. holt(h) (hollt) BtFinlH 3: 150 (1543), EBrander (1756) hos Linné Bref I. 3: 304. hull Brahe Kr. 53 (c. 1585), NorrlS II. 4: 41 (1637). hult(t) (hullt) OPetri Tb. 211 (1528; uppl. 1929), HA 9: 349 (1599). hål UrFinlH 256 (1716). hålt (hållt) VgFmT II. 1: 28 (1533). höld Svart Ähr. 69 (1560: behöld), Rosenfeldt Vitt. 233 (c. 1690). höll (höllh) RA 1: 117 (1529) osv. hölt(h) (höldt, höltt, höllt(h), hölltt) G1R 2: 117 (1525), Boivie SvSpr. 249 (1834). höölt G1R 2: 241 (1525). holde (hollde) KKD 1: 215 (1709). hultte ConsAcAboP 2: 35 (1655). hyltt Rääf Ydre 1: 324 (i handl. fr. 1577). hölte (höltte) BtFinlH 3: 107 (1540), HH XVIII. 3: 78 (1735). hålde VDAkt. 1704, nr 101.
ipf. sg. pass. holldes KKD 1: 99 (1706). holst BtFinlH 2: 118 (1553). hulst BtFinlH 2: 142 (1558). håldes VRP 8/6 1726 (: förehåldes). höldz Svart G1 113 (1561). hölls (höls, hölss) G1R 6: 140 (1529), SkrGbgJub. 6: 177 (1590) osv. hölsth NorrlS 1: 286 (1543). hölts (höltss, höllts, höll(t)z) Rääf Ydre 1: 315 (i handl. fr. 1561), För hundra år sen 15 (i handl. fr. 1838). höltes (höltis) SkrGbgJub. 6: 26 (1587), EkenäsDomb. 1: 8 (1625). höltest BtHforsH 1: 144 (1624).
ipf. pl. helle VgFmT II. 1: 33 (1552), SkrGbgJub. 6: 127 (1589). hello JönkTb. 153 (1546), Rudbeck Atl. 1: 484 (1679: beholde). holle JönkTb. 123 (1532). hollo SkrGbgJub. 6: 10 (1587), Rudbeck Bref 351 (1696). huldde BtFinlH 2: 41 (1545). huldom, 1 pers. pl. BtFinlH 3: 16 (1532). hulle OPetri Tb. 88 (1525; uppl. 1929), Hund E14 25 (1605). hullo OPetri Clost. E 4 a (1528), ConsAcAboP 1: 451 (1650). hultte UrkFinlÖ I. 2: 102 (1597), ConsAcAboP 2: 3 (1654). hulttom, 1 pers. pl. BtFinlH 2: 118 (1553). hyllo BtFinlH 3: 192 (1546). hålde Brahe Kr. 43 (c. 1585). hållo JMessenius (1629) i HB 1: 140, Murenius AV 42 (1640). hölde BtFinlH 3: 294 (1554), Phrygius Föret. 33 (1620; 2 pers. pl.). höldo Phrygius HimLif. 9 (1615). hölle OPetri Tb. 14 (1524; uppl. 1929), Dryselius Monarchsp. 371 (1691). höllo Apg. 7: 57 (NT 1526) osv.
ipf. pl. pass. holtes ConsAcAboP 4: 23 (1671; möjl. sg.). håldes Lönqvist Bara 4 (1775). höllos Swedberg Schibb. 210 (1716) osv.
ipf. konj. hulle OPetri PEliæ e 3 b (1527), Runius Dud. 2: 11 (1705). hylles, pass. G1R 7: 43 (1530). hålde Murbeck CatArb. 1: 467 (c. 1750; 2 pers. pl.). hölle FörsprNT 2 a (1526) osv. höllo Schroderus Os. III. 2: 334 (1635), Humbla Landcr. 63 (1740).
sup. hallit (-e(d)t) OPetri PEliæ a 4 b (1527), HH XVIII. 2: 28 (1687). holdit Luk. 18: 21 (NT 1526). hollit(h) (-et(h), -edt, -ett) G1R 1: 49 (1523), Serenius A 2 b (1757). holled(h) G1R 1: 28 (1521), OxBr. 5: 103 (1616). hullit (-et) Schroderus Liv. 483 (1626), Mörk Ad. 1: 308 (1743: behullit). hålitt (-ett) SkrGbgJub. 6: 14 (1587), (Stenbock o.) Oxenstierna Brefv. 1: 240 (1697). hållit (-et(h), -ett) Bar. 2: 1 (Bib. 1541) osv. hållt (hålt) VDAkt. 1691, nr 50, Lagerlöf Kejs. 77 (1914; vard., bygdemålsfärgat). — pass. huletz BtÅboH I. 7: 57 (1635). hållits (-itz) Verelius 53 (1681) osv.
p. pf. halden UrkFinlÖ I. 3: 98 (1597: sidshaldne, sg. best.). hallen OPetri Clost. A 1 b (1528), Svart Gensv. F 3 a (1558: hallet, n.); halna, pl. RA 2: 169 (1567: behalna). holdne, pl. OPetri Clost. A 1 b (1528), Schenberg (1739; äv.: hollne); holdit, n. sg. Tegel GI 2: 386 (1622: beholdit). hollen (-in(n)) G1R 1: 203 (1524), Ihre 1: 894 (1769); hollid, n. sg. AOxenstierna 2: 173 (1614); holne, pl. RA 1: 446 (1545), HT 1918, s. 193 (1809). huldne, pl. Hallman Blacksta 10 (1748). hulit, n. sg. KKD 3: 111 (1709). hullen SynodA 2: 30 (1585: hullit, n. sg.), Schultze Ordb. 1772 (c. 1755). hålden SvOrds. C 3 b (1604); håldne (hålldna), pl. OPetri Kr. 22 (c. 1540), Kling Spect. M 4 b (1735). hållen (-in) OPetri Kr. 112 (c. 1540: hållet, n. sg.), Ordspr. 29: 21 (Bib. 1541) osv.; hålne, pl. Svart G1 123 (1561), Kling Spect. U 4 b (1735). höldne, pl. KKD 11: 89 (1705). höllin Horn Lefv. 162 (1662). holt RP 4: 112 (1634: beholte, pl.). håld (hålldh) BtFinlH 4: 10 (1561), (Lundin o.) Strindberg GSthm 547 (cit. fr. 1777: hålda, pl.). hålder Phrygius Föret. 4 (1620)).
Ordformer
(hald- 15221677. hall- 15241676. hold- 15221558 (: beholde). holl- 15211799. hull- c. 15851612. hål- LinkStiftsbibl. 1717, Brev V, nr 62. håld- 1560 (: behålda)1681. håll- 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. halda (halla, holda, holla), motsv. d. holde, isl. halda, got. haldan, uppvisat bl. i bet.: vakta boskap, fsax. haldan, mnt. halden, holl. houden, fht. haltan, t. halten, feng. healdan, eng. hold; möjl. besläktat med sanskr. kaláyati, driver boskap på bete, håller, bär, håller före m. m., men med dunkel bet.-utveckling. — Jfr HÄLLA, sbst. — Växlingen holla : halla är i fsv. delvis bl. ortografisk, i det att a också återgiver å-ljud; där a- o. å-uttal i fsv. o. ä. nysv. stå emot varandra, beror detta i huvudsak på dialektala motsättningar: halla brukas norr om Mälaren, hålla söder därom (se Hesselman Sveam. 31 (1905)]
Översikt
Översikt av betydelserna.
A) 1) gripa om, fatta tag i, uppbära; låta intaga en viss ställning l. ställa l. lägga (i en viss ställning l. riktning o. d.). Härunder bl. a.: hålla i l. l. om (c, f); fasthålla, hindra från att avlägsna sig l. röra sig (g); hålla sig fast l. kvar (h); hålla mun(nen) o. d. (m); hålla emot, jämföra, kollationera (o). 2) sikta (med skjutvapen). 3) i uttr. hålla på i överförda anv.; särsk.: behålla hos sig, spara på, vara snål om (b); fasthålla vid, vidhålla, stå fast vid, yrka på (ngt) o. d. (d); högt uppskatta l. värdera (e); draga ut på (en ton o. d.) (f). 4) i uttr. hålla sig efter l. till l. vid (ngn l. ngt), sluta sig till, förlita sig på, taga sin tillflykt till (ngn), lita till, trygga sig till, stödja sig på, hålla fast vid, icke avvika från (ngt) o. d.
B) 5) kvarhålla (ngn l. ngt ngnstädes). Härunder bl. a. om kärl o. d.: icke låta utrinna (d); hålla tätt (e). 6) hålla (ngn l. ngt) tillbaka, hindra, hejda. 7) refl.: hålla sig borta från l. avhålla sig från ngt o. d.
C) 8) innehålla, innesluta, rymma, omfatta.
D) 9) behålla, icke lämna ifrån sig. Härunder bl. a.: med framgång försvara (en ställning, fästning o. d.) i strid (b); refl.: motstå angrepp, icke giva sig (c). 10) hava, innehava, äga. 11) förvara, hava (ngt) placerat (ngnstädes). 12) hava l. ställa (ngt) till förfogande; tillhandahålla o. d. Härunder bl. a. i fråga om spel l. vad: göra insats i; ingå (vad) (c).
E) 13) bibehålla, bevara, icke förlora l. låta gå förlorad o. d. 14) beskydda, hjälpa, bevara (ngn). 15) uppehålla, upprätthålla, bevara vid makt l. i vederbörligt l. godt skick o. d. 16) bibehållas l. bibehålla sig oförändrad. a) intr.: icke brista l. gå sönder, förbliva hel, motstå nötning. b) hålla provet o. d. c) hålla streck l. stick. d) refl.: icke förändras l. fördärvas l. förstöras, förbliva beständig, ”stå sig”.
F) 17) åstadkomma, laga så att ngn l. ngt (alltjämt) är sådan(t) l. sådan(t) l. befinner sig i det l. det skicket; med adjektiviskt predikativ (a) l. adverbiell bestämning (b).
G) 18) taga en viss riktning; styra kosan (dit l. dit). 19) förbliva på, icke lämna en viss plats; stanna ngnstädes; uppehålla sig ngnstädes. Härunder: hålla sängen o. d. (a), hålla sjön (a α), hålla biljard l. vall l. golv (a γ); hålla sig (ngnstädes) (b).
H) 20) göra ett avbrott i färd o. d., stanna (ngnstädes). 21) upphöra (med ngt), stoppa, bliva l. vara stilla.
I) 22) stå fast vid, icke rygga, uppfylla, fullgöra (ed, löfte, avtal o. d.), iakttaga, lyda (bud, lag o. d.). 23) iakttaga, tillämpa (ngt). Härunder bl. a. med avs. på helg o. d.: fira, högtidlighålla (c).
J) 24) underhålla (ngn), bekosta (ngns) uppehälle, livnära (ngn) o. d. Härunder bl. a.: hålla tjänare o. d. (d); med avs. på husdjur: uppföda (e). 25) bestå, bekosta, skaffa (ngt åt ngn l. sig själv). Härunder bl. a.: hålla ekipage, tidningar o. d. (b); hålla sig l. ngn med ngt (c). 26) underhålla lokal där viss rörelse bedrives o. d., övergående i bet.: idka rörelse av det slag som genom lokalbeteckningen antydes. Härunder bl. a.: hålla hov, hus, hushåll o. d. (b).
K) 27) sköta, vårda, underhålla (ngt). 28) behandla, bemöta (ngn så l. så).
L) 29) förrätta, företaga, göra (ngt). Härunder bl. a.: hålla föredrag, predikan o. d. (b), hålla dagbok, protokoll, räkning o. d. (c). 30) förfara, gå till väga (med ngt). 31) hålla på med, fortsätta, fortfara.
M) 32) tro, mena, hålla före. Härunder bl. a.: hålla med l. emot ngn (c); hålla på ngns sida (d), hålla lika (e). 33) anse, akta (ngn l. ngt för ngt l. för att vara ngt), betrakta (ngn l. ngt ss. ngt). Härunder bl. a., med försvagad bet., i uttr. hålla (ngn l. ngt) i aktning l. anseende l. heder l. ära o. d. (d α).
N) 34) refl.: bete sig; förhålla sig.
O) 35) i pass. med intr. bet.: (ha sin frihet att) fortsätta (med ngt); syssla, hålla på (med ngt).
A) i eg. bet. o. därmed närmast sammanhängande anv.
1) gripa om l. fatta tag i (ngn l. ngt); med handen l. händerna l. armarna osv. l. medelst instrument o. d. fatta o. uppbära (ngt); låta (ngt) vila (på ngn kroppsdel o. d.), uppbära (ngt med ngn kroppsdel o. d.), ha (ngt) liggande (inom rum som bildas av kroppsdel o. d.); stundom: (lyfta o.) räcka l. sträcka (ngt åt visst håll l. mot ngn o. d.); äv. abs., vanl. med mer l. mindre pregnant bet.: fasthålla, icke släppa; med subj. betecknande människa l. djur, äv. kroppsdel o. d.; äv. (se e, h, j, k) i överförd anv. med sakligt subj. Hålla ngt i handen l. händerna, under armen, på axeln, på huvudet. Hålla ngt i munnen. Hålla ngt med tänderna. Hålla skölden framför sig. Hålla en köttbit på gaffeln. Hålla ngn l. ngt i famnen, på knäet. Hon darrade så att hon knappt kunde hålla pännan. Hålla näsduken för ansiktet. Hålla ngt till näsan (för att lukta på det), till örat (för att lyssna). Hålla ett paraply över ngn. Hålla garnet åt den som nystar. Hålla ngt emot dagen, i ljuset. Hålla en pistol mot tinningen. Den utsträckta handen höll en ros. Du skall hålla, när jag säger släpp, och släppa, när jag säger håll (namn på en lek). Hålla tag(et), icke släppa. The vpfylte en swamp medh ätikio och lagdhe hysop ther om cring och höllo thz honom (dvs. Jesus) för munnen. Joh. 19: 29 (NT 1526; Bib. 1917: förde till hans mun). Kasta krock j brok och halt om tu kan. SvOrds. B 4 a (1604). Hon (dvs. Astarbea) tog den halfdöda Konungen i famn, hölt honom sluten emellan sina händer. Ehrenadler Tel. 298 (1723). Vänta, Mollberg, håll tygeln, stadna litet der. Bellman 3: 157 (1790). Små grinande dvärgar .. höllo facklor (i bärgkungens sal). Rydberg Vigg 17 (1875). (Hydran) höll mig (i drömmen) pressad hårdt i sina slingor. Fröding Guit. 74 (1891). Mina blommor höll hon .. intill sig. Hallström Händ. 22 (1927). — särsk.
a) intr., med bestämning inledd av prep. i (jfr f), om, på, vid, betecknande den l. det som ngn griper om l. i, har tag i l. fasthåller l. berör o. d. Alla vilja att yxan skall gå, men ingen vill hålla i skaftet (ordspr.); jfr SKAFT. Hålla hårdt om pungen l. plånboken o. d., särsk. bildl.: vara sparsam l. snål. Han hölt medh sinne hand j Esaus fotabladh. 1Mos. 25: 26 (Bib. 1541). Den som lite haar lärt skrijf(v)a, plägar få lof till minstonne hålla med på pennen, när nogot Contract moste uprettas. VDAkt. 1705, nr 53. Den som satt i släden höll hårdt i tömmarne. Rydberg Vigg 4 (1875). Kanten (på grötfatet) var het att hålla om. Heidenstam Svensk. 1: 111 (1908). — särsk.
α) i uttr. hålla i tygeln l. i skaklarna med ngn o. d., se SKAKEL, TYGEL.
β) i uttr. hålla på glaven(et) l. skaftet o. d., i fråga om vittnesmål o. d., se GLAV 1 slutet, SKAFT.
γ) (†) i uttr. hålla på ett barn till döpelse o. d., hålla ett barn till dopet (se c). (Att) wij döpe eller holle hwar på annars barn til döpelse. OPetri Sacr. D 1 b (1528). SthmTb. 21/7 1595.
b) med personligt obj. o. av prep. inledd bestämning betecknande kroppsdel l. klädesplagg o. d. som ngn griper fast i l. griper om l. berör l. håller (sig) fast vid o. d.; äv. i bildl. uttr. Hålla ngn i armen, håret, rocken. Hålla mamma i kjolen, äv. bildl. Hålla ngn om halsen. Hålla ngn på axeln. Hålla ngn l. varandra under armen. Hålla ngn i örat, äv. bildl. Hålla ngn om ryggen, vanl. bildl.: taga ngn i försvar l. sitt beskydd, försvara ngn, protegera ngn. Hålla ngn under armarna, äv. bildl.; se ARM, sbst. I 1 a. Hålla ngn l. varandra i l. vid handen. Uti en steen synes tre karar två hålla hvar annan om halsen. Bureus Suml. 44 (c. 1600). (Aeschillus hade slagit Erik) men de andre hullit honom i håre. ConsAcAboP 1: 247 (1647). Jag smyger mig bakom henne (dvs. flickan) och håller henne för ögonen. Nyblom Österut 126 (1908). (Jonas o. Helen) återtogo sin förra takt men han höll henne alltjämt om lifvet. Bergman JoH 51 (1926).
c) med avs. på barn som döpes: bära på sina armar vid dopförrättningen; jfr BÄRA, v. 1 c; ofta i uttr. hålla (ngn) till, äv. vid dopet, förr äv. till döpelsen l. kristendom; äv. utan adverbiell bestämning, i uttr. hålla ett barn l. barnet o. d. Her Tyrgils hade hallet hertog Waldemar til Christendom. OPetri Kr. 108 (c. 1540). The som thet (dvs. barnet) bära, skola hållat till Döpelsen. KOF II. 2: 260 (c. 1655). Holla et barn til dopet. Serenius (1741). Fru Professorskan Sommelius höllt honom vid dopet. Retzius BrefFlorman 124 (1796). Wigström Folkd. 2: 262 (1881).
d) med avs. på kroppsdel: ställa l. lägga l. rikta o. d., låta befinna sig l. vara (i en viss ställning l. visst läge o. d.); äv. (med tanke på kroppen i dess helhet) refl., äv. (i Finl., vard.) i pass. med refl. bet. Hålla armarna i vädret. Inte kunna hålla fötterna stilla. Hålla benen raka. Hålla handen för ansiktet, munnen, näsan, ögonen, öronen. Hålla handen l. händerna på ngt. Hålla händerna över elden. Hon höll huvudet bortvändt. Hålla ögonen öppna, äv. bildl.: vara vaksam l. uppmärksam. Hålla tummen på ögat på ngn, bildl.: hålla efter ngn. Hålla tand för tunga, hålla tungan rätt i munnen, se TUNGA. Hålla sig upprätt, rak i ryggen, äv. bildl. Strax iagh .. haffuer budit till att hålle benen vth för sängen, så begynte de strax til at swälle. HB 2: 311 (1597). Blås, edra satar, och hållen er raka, / Hvissla och tjut. Bellman 3: 30 (1790). Kinden höll han tryggt mot handen lutad. Runeberg 2: 16 (1835). (Jag) började .. kasta upp .. och hölls icke på benen. Nygård Päivärinta Bild. 4: 158 (1887). Munnen hölls stilla (hos den döende). Lagerlöf Körk. 9 (1912). Kavaljeren håller armarna i kors över bröstet. Folkdans. 65 (1923). — särsk.
α) i uttr. i vilka beteckningen för den kroppsdel varmed man håller är utelämnad; särsk. i uttr. hålla för l. hålla sig för (munnen l. öronen osv.), hålla handen l. händerna för (munnen osv.). Hålla (sig) för ansiktet, för öronen. Nordforss (1805). De hålla i ring och dansa på stranden. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 253 (1864). Jag håller för örat, ty nu jag hört nog. Wirsén Vis. 189 (1899). Han håller sig för magen. Karlfeldt FridLustg. 103 (1901). — (†) bildl. Thenne mannen .. haffuer intet hallet för munnen (dvs. tegat). PErici Musæus 1: 30 b (1582).
β) i överförd anv., med avs. på öga l. blick o. d.: ha riktad l. fäst (på ngn l. ngt); äv. pregnant: hålla kvar (ngnstädes); äv. i sådana uttr. som hålla (ögonen l. blicken) fäst(a) på (ngn l. ngt) o. d.; i bildl. bem. äv. hålla (ett) öga på l. med, förr äv. hålla ögon vid (ngn l. ngt), övervaka ngn l. ngt. Hålla ögonen på ngn l. ngt, äv. bildl. Hålla ett vaksamt öga på ngn (bildl.). Am. 9: 4 (Bib. 1541). Man skall holla öghon vidh tienestafolkett. LPetri Œc. 67 (1559). (Johannes) höll ej förgäfves sitt skarpa öga på nejden. Runeberg 1: 31 (1832). Han fäste sina ögon på ett ställe och höll dem där. Sjödin StHjärt. 26 (1911). Håll ett öga med din man, min vän, denna dag! Lagerlöf ChLöw. 373 (1925).
e) (placera o.) fasthålla (ngt), låta (ngt) befinna sig (i en viss ställning l. visst läge o. d.); ha (ngt) anbragt (så l. så); äv. i överförd anv. med sakligt subj. Rosenfeldt Tourville 105 (1698). Hålla tyglen styft. Widegren (1788). Benet (borde) läggas och hållas i viss ställning med spjälning. Almqvist Grimst. 31 (1839). Ångaren låg förtöjd med grofva kettingar och medels bjelkar hållen från kajen. SD(L) 1898, nr 583, s. 2. En .. rad gripare är färdig att mottaga detsamma (dvs. pappersarket) och hålla det i läge under tryckningen. 2UB 10: 225 (1907). Med långa släplinor skulle ballongen ständigt hållas på samma höjd. Hedin Pol 2: 562 (1911).
f) övergående i bet.: stödja (ngn l. ngt, så att han l. det icke faller omkull), hålla uppe; äv. refl.; äv. i uttr. hålla i ngn (jfr a). Håll (i) honom! han faller. Hon vacklade och måste hålla sig i bordskivan. Han höll sig i skranket. Nordforss (1805). Den som håller stegen, är lika god med tjufven. SvOrdspråksb. 17 (1865). Sundén (1885).
g) med avs. på levande varelse: hålla fast l. hålla igen, hindra från att röra sig (på annat sätt l. med större hastighet än den hållande önskar) l. begiva sig bort l. fly undan o. d.; äv. bildl. Hålla hästen åt ngn. Hålla en bångstyrig häst. The män som höllo Iesum begabbadhe och slogho honom. Luk. 22: 63 (NT 1526; Bib. 1917: höllo Jesus fången). Then fogel är snart hålden som skutin är. SvOrds. C 3 b (1604). Dhen som håller och dhen som flåår, äro lijka gode. Törning 17 (1677). Du håller kampen, som är på väg att skena. Topelius Fält. 4: 279 (1864). (Oden) brukar .. gifva dem, som hjälpt honom att hålla jagthundarne, lycka i jagt och fiske. Wisén Oden 20 (1873). Alla tre .. hade tillräckligt göra med att hålla henne (dvs. en sinnessjuk kvinna). Sjödin StHjärt. 225 (1911). — särsk.
α) i uttr. hålla (ngn) i tygel(n) l. töm o. d., se TYGEL, TÖM.
β) i uttr. hålla (ngn) kort, se KORT, adj.
h) refl., äv. (i Finl., vard.) i pass. med refl. bet.: (kunna) hålla sig fast l. kvar (ngnstädes); äv. i överförd anv. med sakligt subj. Kunna hålla sig i sadeln. Hålla sig på hästen. Lindfors (1815). Hästen gick i sömnen, gubben sof på kärran, / Hur den gamle hölls på lasset vete herran. Runeberg 5: 82 (1860). Jag bar dem (dvs. ringarna), tills min hand blef så tärd och mager, att de ej höllos på fingret. Nervander Bild. 89 (1887). Topelius Planet. 1: 79 (1889).
i) (i fackspr.) med avs. på söm, stickning o. d., pregnant: hålla in, hålla igen, hopdraga; äv. med sakligt subj.; särsk. i p. pf. i uttr. hållen söm o. d., inhållen söm. Hållen el. inhållen söm. Westee (1842). Då man ”lägger upp” till en strumpa bör man alltid hafva två stickor på en gång att lägga maskorna omkring, på det att icke uppläggningen må komma att ”hålla” eller hopdraga strumpan upptill. Langlet Husm. 887 (1884).
j) (mindre br.) med sakligt subj.: uppbära; (kunna) bära, tåla en belastning av (ngt). Då Pelarna blifwa möra, och sin tyngd af ofwanliggande Tak icke kunne hålla. Hiärne Berghl. 439 (1687; rättat efter hskr.). Denna bro håller kanoner. Meurman (1846).
k) med sakligt subj.: fasthålla l. hålla ihop (ngt); äv. abs.; förr äv.: hänga fast (vid ngt) l. hänga ihop. Man sägher, När toghet håller som hardast, så brister thet. FörsprHab. (Bib. 1541). Han hade huggit af honom fremste fingret, så at thet hölt ganska lithet. BtSödKultH 12: 47 (1595). (Det) lagas så att Stiert och Hufwud (på fisken) hålla widh Skinnet. Rålamb 14: 93 (1690). Ankaret ville intet .. hålla. Kurck Lefn. 198 (1705). Björkman (1889). — särsk.
α) (†) opers., bildl.: hålla igen, taga emot; särsk. i uttr. (känna) var det håller o. d., (känna) ”var skon klämmer”. H(ans) n(åde) kenner best huar thet håller. G1R 4: 215 (1527). Prytz G1 D 2 b (1621). Ja, der håller det. — Det vil inte fram. Envallsson Schlenzh. 41 (1796).
β) [jfr t. hart halten] (numera bl. i Finl.) opers., i uttr. hålla hårdt, bildl.: sitta hårdt åt, vara svårt l. besvärligt, fordra mycket arbete l. övertalning o. d. AOxenstierna Bref 4: 162 (1645). Och går väl Wismar medh, ehuruväl det lärer hålla hårdt. RP 11: 311 (1646). Med utwäxling (av fångar) .. synes det nu åter willa holla hårdt. KKD 6: 207 (1713). Det höll likväl hårdt, innan kaptenen gaf med sig. Topelius Vint. I. 1: 215 (1859, 1880). Berndtson 237 (1880).
l) i bildl. uttr. (jfr äv. under a, b, d α, g α, β, k α, β, n). Hålla (sin) hand över ngn l. ngt o. d., se HAND 6 c. Hålla trådarna l. tyglarna i sin hand, se TRÅD resp. TYGEL. Hålla ngn stången, se STÅNG. Hålla ngn ngt för l. under ögonen, se ÖGA. Hålla varandra jämnt, se JÄMN. När hans (dvs. Herrens) rätwisa ris håls öfwer dem utsträkt. Brenner Dikt. 1: 7 (1703, 1713). — särsk. [jfr d. overholde] (†) i uttr. hålla över l. utöver (ngt), hålla hand över, övervaka (ngt), upprätthålla (i sht lag, ordning o. d.). G1R 18: 337 (1547). At regemented war wtaff Gud och Gud hull wthöffuer sit regemente. Brahe Kr. 53 (c. 1585). Jagh förnimmer, att öfver den giorda kledeordningen i Schverje ennu holles. OxBr. 8: 198 (1648). SvMerc. 1764, s. 923.
m) (vard.) i överförd anv., i uttr. hålla mun l. munnen l. sin mun, äv. (starkt vard. l. vulg.) käft(en) l. sin käft l. trut(en) l. sin trut o. d., förr äv. sina läppar; äv. hålla mun(nen) osv. på sig, eg. o. urspr.: lägga handen på, lägga band på, styra sin mun osv.; hålla sig tyst, tiga. Tijgh och halt munnen på tigh. Dom. 18: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: lägg handen på din mun). Then sina leppar håller han är klook. Ordspr. 10: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: styr sina läppar). Tijgh hålt munnen på digh din hundh. VDAkt. 1682, nr 18. Håll nu din trut. Bellman 3: 30 (1790). Underrättelsen var en fullkomlig surprise, ty jag hade hållit min mun. Geijer Brev 94 (1810). Åter bröt ett bullrande skratt löst. ”Håll käft”, hväste Lars argt. Lundegård Prins. 134 (1889). Hedin 1Varn. 27 (1912).
n) (†) i uttr. hålla efter (ngt), gripa efter (ngt); bildl.: fika efter, bry sig om. Han håller gierna efter andras pungrem. Mont-Louis FrSpr. 286 (1739).
o) (numera i sht i vitter stil, föga br.) i uttr. hålla (ngn l. ngt) emot (ngn annan l. ngt annat), sammanhålla, jämföra (ngn l. ngt med ngn l. ngt); förr äv. i mera eg. mening, med avs. på skriftligt dokument o. d.: kollationera. När sådant (dvs. timliga sorger o. vedermödor) warder hållet emoot then ewiga iemren, Hwad kan thet förslå? LPetri 4Post. 5 a (1555). Sedan hölt man Protocollerna moot hwar andra, hwilke worde corrigerade. Schroderus Os. III. 2: 328 (1635). (Leontes till Eurysakes:) Säg, menar du att lifvets lott, / Mot dödens hållen, vore mig den kärare? Runeberg 5: 259 (1863). Nyblæus Forskn. IV. 1: 72 (1895).
2) [eg. elliptiskt för uttr. i vilket ett ord betecknande skjutvapen ingår ss. obj.; jfr det första språkprovet nedan] (i sht i fackspr.; särsk. jäg.) rikta ett skjutvapen (mot ngn, åt visst håll osv.), sikta; förr äv. i uttr. hålla (en) bössa l. ett rör o. d. (på ngn). Hålla högt, lågt. Hålla framför (i fråga om rörligt mål). Håll en tum ovanför pricken! En Pålak hade hållet Eth rör på her Oleff med wredz wilie i Kyrkien. SthmTb. 31/12 1593. Den iag på hål tumlade med hästen öfver ända. UrFinlH 256 (1716). På ett sittande eller stillastående föremål bör man snarare hålla under än midt på. Greiff Jagt 66 (1828). Vårb. 1912, s. 31.
3) [eg.: hålla handen på ngn l. ngt, fasthålla ngt o. d.; jfr 1 a. Anv. c—e är dock sannol. lånade från t. (auf etwas halten o. d.), där de möjl. ha en annan utgångspunkt: vakta på, iakttaga o. d.] i uttr. hålla på, i bet. b, d, e förr ngn gg om (ngn l. ngt), i överförd anv.
a) (†) betrakta (ngt) ss. sitt; äga l. ha till sitt förfogande; äv.: ha till sitt uppehälle l. sin nödtorft o. d. En parth (timmermän) tw senasth hiit sendhe ther inghen redscap hade som the paa holla schulle. G1R 3: 216 (1526). Seden will iach wäll skaffe them (dvs. soldaterna) theres månedz besoldning, och hwad the skole holle vppå. Därs. 15: 628 (1543). Icke äre wij heller, så fattighe alle, / At wij haffue jw (dvs. att vi icke hava) någhot, wij på kunne halle. TobCom. B 3 a (1550). G1R 24: 236 (1554). HSH 31: 347 (1662).
b) (ngt vard.) icke (vilja) lämna ifrån sig, (vilja) behålla hos sig; spara på, vara rädd l. snål om (ngt). Hålla på vad man har. Förstå att hålla på styvern, slantarna. Hålla på spader, på ett äss (i kortspel). Hålla på en hemlighet. Hasselroth Campe 268 (1794). Han håller icke om styfvern. Rhodin Ordspr. 62 (1807). Alla kapitalister höllo på sina penningar. Geijer I. 6: 277 (1840). (Vira-)Spelaren bör vid byte i köpspel endast hålla på trumf och sviter. Hagdahl Fråga 300 (1883). Kaptenen var .. en högligen frikostig natur, som ingalunda höll på styfrarna. Fahlcrantz Kyrkoh. 123 (1907). — särsk. med avs. på handelsvara o. d.: behålla på lager, låta ligga, icke sälja. Heinrich (1814). Flere Possessionater (hava) hållit på sina lager, i hopp om höga priser. VexjöBl. 1839, nr 28, s. 2. Vi skola hålla på detta stycke (tyg) för er räkning. Auerbach (1909).
c) (†) ägna omsorg åt (ngt), vinnlägga sig om (ngt). Snickare och timbermän .. winleggia sigh mongahanda arbete at göra .. och bittijdha och seent hålla ther vppå, at the mågha fulkompnat. Syr. 38: 27 (”39”) (Bib. 1541; Apokr. 1921: deras oavlåtliga omsorg är att fullborda arbetet).
d) fasthålla vid (ngt), vidhålla (ngt); stå fast vid, icke frångå (en tanke l. plan o. d.); lägga vikt vid (ngt); driva (en sats o. d.), yrka på (ngt); fordra (ngt); anse (ngt) nödigt l. av vikt, förorda (ngt); äv.: vara mån l. rädd om (ngt), noga iakttaga (en sedvänja o. d.). Hålla på sin mening, en teori, en grundsats. Hålla starkt, strängt l. (ngt vard.) styvt på ngt. Hålla på sin värdighet, sin person, på respekten, på sin heder. Hålla på formerna. Hålla på ordning och reda. (Att han) håller vppå sin gamble wane. G1R 15: 398 (1543). Bondeskaran, som gick till Stockholm, skulle .. hålla på att de Stora skulle afrättas. HSH 1: 273 (1743). Fördomen, som envist håller om det gamla. Wingård 2: 448 (1824). Jag håller på min pligt som på min själ. Hagberg Shaksp. 1: 318 (1847). Det är ju sina svagheter, man håller längst och mest på! Strindberg TrOtr. 2: 25 (1883, 1890). Domarn höll noga på gamla, goda seder. Jensen Mickiewicz 10 (1898). Hans gamle fader höll på, att han ock skulle besöka England. Schück i 3SAH 28: 88 (1916). En enda sak höll han styvt på, och det var, att det inte skulle få bli dans på bröllopet. Lagerlöf ChLöw. 29 (1925).
e) (högt) uppskatta l. värdera, sätta (stort) värde på; äv. med gradbetecknande adv. mycket, starkt l. (ngt vard.) styvt o. d.; äv. övergående i bet.: taga (ngn l. ngt) i försvar, strida för (ngn l. ngt); i fråga om person stundom: stå på ngns sida o. d.; stundom svårt att skilja från d. Polyfem II. 4: 4 (1810). Jag vet att du icke håller stort på ditt urgamla sköldemärke. Almqvist GMim. 1: 51 (1841). Ja, ser du — jag håller på Strindberg trots allt. Tavaststjerna Bröl. 60 (1893). (Gotlänningarna) hålla mycket på sin ö. Sandström NatArb. 1: 103 (1908). Socialismen håller Nordström .. starkt på. NordT 1928, s. 463.
f) (föga br.) hålla ut på, draga ut på, ”vila på” (en ton l. ett språkljud o. d.). När Discanten .. håller på en enda Not, kan Basen hafva 8 til 16, och tvärt om. Hülphers Mus. 58 (1773). Hålla på en stafvelse, en ton. Weste (1807). Östergren (1928).
4) [eg.: hålla sig fast vid ngn l. ngt o. d.] i uttr. hålla sig efter l. till l. vid l. med (ngn l. ngt) l. hålla vid (ngt), i överförd anv.
a) (†) i uttr. hålla sig efter (ngn l. ngt), hålla sig till (ngn l. ngt), fasthålla vid (ngt); ha (ngn l. ngt) ss. förebild l. föresyn l. rättesnöre, rätta sig efter (ngn l. ngt), följa (ngt). Holler idher icke effter thenne werldenne. Rom. 12: 2 (NT 1526; Bib. 1917: skicken eder icke efter). Hålt tigh effter migh .., Ty iagh wil ock hålla migh effter tigh. Hos. 3: 3 (Bib. 1541). Wij hålla oss effter privilegierna. ConsAcAboP 2: 249 (1660). Nohrborg 256 (c. 1765). Weste (1807).
b) i uttr. hålla sig till (förr äv. intill) l. vid, förr äv. med ngn l. ngt; förr äv. i uttr. hålla sig hårdt l. tätt o. d. till l. vid ngn l. ngt.
α) i fråga om person, i uttr. hålla sig till (förr äv. intill), förr äv. vid (ngn).
α') sluta sig till (ngn), söka (ngns) sällskap l. umgänge l. vänskap o. d., stå i vänskapsförhållande till (ngn), ”ty sig till” (ngn); i sht förr äv.: ansluta sig till (ngn l. ett parti o. d.), vara (ngns) anhängare, stå på (ngns) sida; förr särsk. med avs. på Gud l. Kristus, övergående i bet.: tro på, dyrka, ofta svårt att skilja från β'. G1R 2: 183 (1525). När han (dvs. trollkarlen Simon) döpt war hölt han sigh in til Philippum. Apg. 8: 13 (NT 1526). Hwar wij holla oss hårdt jn til hwann annan epther för:na förbundz lydelsse. G1R 7: 530 (1531). Thet är icke gott, at menniskian är allena, Iagh wil göra honom ena hielp, then sigh til honom halla må. 1Mos. 2: 18 (Bib. 1541). (Sparven till sin unge:) hålt tigh til tijna lijkar. Balck Es. 101 (1603). Then Hederwärde Man som här på Båren ligger, / Haar .. / .. hållit sigh widh Gudh in til sin sena dödh. Lucidor (SVS) 188 (1672). Holla sig til et parti. Serenius (1741). Jag bekänner, att jag af allt hjerta vill hålla mig till Jesus Kristus. Kat. 1878, nr 111. Äfven de partier, som förut hållit sig till August. Hjärne C12 207 (1902). — särsk. i fråga om förh. mellan man o. kvinna. Nu warder min man åter hållandes sigh til migh, ty, iagh haffuer födt honom tree söner. 1Mos. 29: 34 (Bib. 1541). Huru många håller tu (dvs. en otrogen hustru) tig til? Scherping Cober 2: 386 (1737). Tryggast förblir att hålla sej / trofast till den, som man har kär. Andersson Plautus 55 (1901). Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru. 1Mos. 2: 24 (Bib. 1917; Bib. 1541: bliffua widh sina hustro).
β') förlita sig på, trygga sig till (ngn); vända sig till (ngn, för utfående av ngt, t. ex. en rättighet o. d., l. för att erhålla beskydd o. d.), ta sin tillflykt till (ngn), söka (ngn); äv.: anlita, använda (ngn). Långivarcn fick hålla sig till borgensmännen. Hålla sig till en viss handlande, handtvärkare o. d. Thå konung Swerker thet (dvs. upplänningarnas resning mot honom) förnam, hölt han sich in til konung Waldemar i Danmark, och begierade hielp aff honom. OPetri Kr. 67 (c. 1540). Min Gudh, mijn tröst, then iagh migh widh håller. Psalt. 18: 3 (Bib. 1541). Svenska Hofvet (har) ingen haft, at hålla sig til angående en bekräftelse på detta köp. Dalin Hist. 2: 452 (1750). Är du inte nögd, så har du Dommare at hålla dig til. Björn FörfYngl. 80 (1792). Strindberg HMin. 2: 291 (1905). (†) Eliest holler be:te köpmann sigh till migh om sinn bettalningh. OxBr. 5: 35 (1613).
β) i fråga om sak, i uttr. hålla sig till (förr äv. intill), äv. (i sht i skriftspr.) vid, förr äv. med (ngt).
α') lita till (ngt), trygga sig till l. vid (ngt); ”ty till” (ngt), ta sin tillflykt till (ngt), stundom: stödja sig på, åberopa o. d.; ofta övergående i bet.: anlita, använda l. sysselsätta sig med l. uppehålla sig vid o. d. (ngt, med uteslutande av annat), stundom: inskränka sig till, nöja sig med (ngt); ngn gg i överförd anv. med sakligt subj. Hålla sig till en viss lärobok. Hålla sig till ngns ord l. löfte. Icke veta vad man har att hålla sig till. Hålla sig till ytan av en sak. Hålla sig till prosan. När the (dvs. parterna vid domstolen) trætte hølle the sik baade wijd tesse handsc[ri]fft h[e]r i[n]ne ligger. OPetri Tb. 14 (1524; uppl. 1929). Håller idher widh osyrat brödh. 2Mos. 12: 17 (Bib. 1541). Troon håller sigh in til thetta ordet. Muræus Arndt 1: 19 (1647). Johan Persson håller sig medh det som skrifwett ähr. HärnösDP 1663, s. 77. (Bönderna) hålla sig gärna vid lättare arbeten. Barchæus LandthHall. 61 (1773). Vanloo hade hitintills hållit sig till defensiven. Rydberg Frib. 378 (1857). Nu vill jag hålla mig vid Sophokles' tragedi. Andersson GrDram. 131 (1890, 1910). Han höll sig (i fråga om möbeltillvärkning) till jakaranda. Hallström Händ. 108 (1927).
β') hålla fast vid (ngt), icke avvika från; (noggrant) följa (ngt), rätta sig efter (ngt). Hålla sig till sanningen. Hålla sig till l. vid ämnet. Hålla sig till en överenskommelse, ett avtal. Iach .. hölt migh strengeligha widh fädhrenas stadgar. Gal. 1: 14 (NT 1526). St. av Est. 8: 17 (Bib. 1541). (Den) som icke håller sig intil then evangeliska Lutherska bekennelsen. Münchenberg Scriver Får. 150 (1725). Hålla sig vid hvad sagdt .. är. Lindfors (1815). Af alla stater höll sig Spanien strängast vid det gamla. Geijer I. 1: 111 (1818). Texten var given ... Likvisst höll han (dvs. Jonas) sig inte särdeles strikt till texten. Bergman JoH 207 (1926).
c) (numera knappast br.) i uttr. hålla vid ngt, fasthålla vid ngt, hålla sig till ngt (se b β), förr äv.: fortsätta (att syssla o. d.) med ngt. Emädan een dehl .. ville hålla vedh gambla bruket. Rudbeck Bref 63 (1670). Iag och flere haf(v)a warnat Elias att hålla wid sanningen vthj alt. VDAkt. 1707, nr 431. På det och Sönerna som begynt kunna få hålla vid sina Studier. Därs. 1735, s. 138. (Han) håller ännu vid sin gamla mening. Hagberg Shaksp. 5: 371 (1848). Svensén Jord. 120 (1884).
B) kvarhålla; hindra, hejda; avhålla (ngn l. sig från ngt).
5) kvarhålla (ngn l. ngt ngnstädes).
a) med avs. på person (l. djur): kvarhålla l. behålla (ngnstädes l. hos sig o. d.), icke släppa (ifrån sig l. från ett ställe o. d.). (Två personer fingo böta) fför the huldde theris söner hemma (från föreskriven tjänst vid kronans varv). BtFinlH 2: 41 (1545). (Jag) höltte glaszmestaren i 4 dagar hoosz megh (för ett visst arbete). BtÅboH I. 1: 58 (c. 1600). Vid femton år min moder höll / mig längre ej. Tegnér (WB) 4: 19 (1822). Han (dvs. tentatorn) höll mig under 1 3/4 timma. Hyltén-Cavallius Lif 65 (c. 1880). I åratal höllo de båda vännerna (dvs. Boccaccio o. Petrarca) honom (dvs. L. Pilatus) hos sig. Söderhjelm ItRenäss. 90 (1907). — särsk. i fråga om inspärrning l. fängsligt förvar o. d.; ofta i sådana uttr. som hålla ngn fången l. bunden l. fängslad (förr äv. fängslig l. fängsligen) l. i (fängsligt) förvar o. d.; stundom med subj. betecknande boja l. band o. d.; äv. oeg. o. bildl. Hålla ngn i häkte, i fängelse, inom lås och bom. Hålla ngn inspärrad (instängd). Hålla ngn i band l. bojor. Hålla en hund i band. Hålla kreaturen innestängda.. Hålla ngns blick fången; äv. om sak. Hållas fången i den föreställningen att (osv.). Ther man them (dvs. Israels folk) fångna håller. 2Krön. 6: 38 (Bib. 1541). Een hennes (dvs. Kristina Gyllenstiernas) dotter .. bleff hollen fengzligen på Nyköpingz Slott. Svart G1 48 (1561). Fred håller örlig i band. Stiernhielm Parn. 3: 1 (1651, 1668). Vid hvart tingställe skal ock ett fängelse vara, ther missgierningsmän måge i förvar hållas. BB 26: 4 (Lag 1734). Dem (dvs. vågorna) hålla ej bojor, de känna ej band. Geijer I. 3: 180 (1811). Hans vrede / I bojor håller hans barmhertighet. Hagberg Shaksp. 1: 241 (1847). Fånge, som till bestraffning hålles i ljus cell. FångvFörf. 206 (1892).
b) jäg. om hund: kvarhålla (villebråd där det drivits upp l. påträffats av hunden), ”ställa”. TurÅ 1891, s. 115 (med avs. på björn). Hunden ”håller” elgen genom ståndskall. BiblJäg. 4: 289 (1897). Johansson RödaHuv. 2—3: 7 (1917; med avs. på fågel).
c) allmännare: kvarhålla (ngn l. ngt ngnstädes), tvinga (ngn l. ngt) att stanna (på ett ställe, inom ett visst område l. vissa gränser o. d.), ”binda” (ngn ngnstädes); äv. refl.; ss. refl. ofta övergående i o. svårt att skilja från 19 b; äv. med sakligt subj. (jfr d); ofta i bildl. l. överförd anv. Hålla ngn (l. sig) inom skrankorna, inom marginalen, på mattan; bildl. Hålla sig inom behöriga gränser. Hålla ngn l. sig i huden l. skinnet, se HUD, SKINN. Hålla ngn i schack, se SCHACK. Sjukdomen håller honom i l. vid sängen, äv. till sängs, förr äv. till sängen. Hans Kongl. Maij:tt vill .. med gode och nödige löfte hålla landt buderne (dvs. landborna) på sin sida. HT 1916, s. 187 (1597). Thet ene suärdet holder thet andra j slidon. SvOrds. C 6 b (1604). (En) sjukdom, hvilken honum nu någon tidh till sängs hållet hafver. Ekeblad Bref 1: 17 (1649; rättat efter hskr.). Aristocratien .. (var) af Birger Jarl .. hållen inom sina gränsor. Schönberg Bref 1: 122 (1772). En mängd .. värf .., som mycket höllo honom på hans rum. Knorring Ståndsp. 3: 33 (1838). (Harpolekaren beder för kung Gösta:) Håll honom på Sturarnes väg, och afhåll honom från tyrannernas! Rydberg Vap. 12 (1891).
d) om kärl l. ngt därmed jämförligt: kvarhålla (i sht vätska l. gas o. d.); i fråga om brunn o. d. ofta närmande sig o. svårt att skilja från 8; förr äv. om tak o. d., i uttr. hålla vatten, icke genomsläppa vatten, hålla tätt (jfr e). Huru .. (taket) best kan blifwe lagett, så att thett håller watn. HB 2: 220 (1588). Brunnar .. som dochlijkwäl icke kunna holla Watn. Schroderus Os. 2: 283 (1635; i bild). Kasta intet bortt dhet gambla Ämbaret, förr än du weest om dhet nyia håller Watn. Grubb 414 (1665). När thet regnar i seglen, hålla the vinden thess bättre. Scherping Cober 2: 332 (1737). Brunnar, som höllo vatten. VL 1896, nr 127, s. 2. MeddSlöjdF 1900, 2: 106. Man blåser upp en cykelslang för att se om den håller luften. Siwertz JoDr. 148 (1928).
e) i uttr. hålla tätt, om kärl, kran, tapp, betäckning o. d.: icke släppa ut l. igenom vätska (i sht vatten), icke läcka l. rinna; äv. bildl., om person, dels (starkt vard.): icke kunna hålla sitt vatten (jfr 6 b slutet), dels (vard.): icke kunna tiga (med ngt). Taket håller inte tätt längre. Tappråcken vrides väl til, så at han håller tätt när man vil. Warg 644 (1755). Annars hålla de (dvs. laggkärl) aldrig tätt, utan gistna, så snart de stå tomma. VLBibl. Brev 8/1 1776. Hon (dvs. den havande kvinnan) må icke .. titta i en öppen graf, ty då kan barnet ej ”hålla tätt”. Sundblad GBruk 149 (1888). Om han nånsin kunde hålla tätt (med vad han får veta). Östergren (1928).
6) hålla (ngn l. ngt) tillbaka, hindra, hejda (ngn l. ngt att komma ngnstädes, särsk. att komma sig nära o. d.); äv. med sakligt subj.; ofta i mer l. mindre bildl. l. överförd anv.; jfr HÅLLA IFRÅN 1. Hålla skogen från huset, svälten från tröskeln. Hålla fingrarna från fatet; vanl. bildl. Hålla ngn på avstånd, ofta bildl.: icke låta ngn komma sig nära, hålla ngn i respekt. Hålla ngn l. ngt från livet; äv. bildl. När han blir ivrig, står han inte att hålla. Hålla ngn utanför (vad som händer och sker). Slå ett fast lägher till att hålle fienden her ifrån. OxBr. 1: 5 (1612). (Tiden) Plär lijk en Ström förflyta / Then Ingen hålla kan. Lucidor (SVS) 405 (c. 1670). Hålle then öfre (kvarnen) ej vatn ifrån then nedra. BB 20: 6 (Lag 1734). Rövare voro de (dvs. örnarna), men de höllo andra rövare på avstånd. Lagerlöf Holg. 2: 244 (1907). Denna (dvs. oron) höll han utanför sig. Hallström Händ. 293 (1927). — särsk.
a) i förb. med prep. (i)från: avhålla, hindra (ngn) från (ngt l. att göra ngt o. d.); förr äv.: hålla (ngn) borta (från ngt), utesluta (ngn från ngt), vägra l. neka (ngn ngt); förr äv. med sakligt obj. Håller idhra tungor jfrå bannor. Vish. 1: 11 (Bib. 1541). Then som håller och hindrar andra therifrån (dvs. från gudstjänsten). StadgEed. 1687, 2: 1. Svårare blir det .. att hålla renarna ifrån att göra skada. PT 1906, nr 191, s. 3. När jag sökte hålla stackarn från spriten. Siwertz Varuh. 76 (1926).
b) med avs. på fysiologiska företeelser o. d.: återhålla, tillbakahålla, hindra, hejda; förr äv. med avs. på känsla o. d.: tillbakahålla, betvinga (uttrycket för), behärska, ”styra”. Icke kunna hålla sina tårar. Hålla andan (l. sin anda) o. d., se ANDE I 2 h. Min kärlek är henne så fägnesam, at hon icke kan hålla sin glädje däröfver. Envallsson Kopparsl. 41 (1781). Det värsta var att kunna hålla skrattet. Wallin Bref 66 (1846). jfr (†): At månge af the närwarande .. sina ögon nappast hålla kunde. Isogæus Segersk. 1225 (c. 1700). — särsk. i fråga om naturbehov, i uttr. hålla sitt vatten l. urinen o. d., förr äv. sin stolgång, sitt behov o. d. (jfr 7 c β). Hans .. hemlige lem war förderfuet, Så at hann kunde icke hålle Sith watn. SthmTb. 23/1 1593. När man öfwer tijden håller sitt Behooff. Lindh Huuszapot. 182 (1675). Hålla sin Stoolgång. Hoorn Jordg. 1: 20 (1697). Oförmåga att hålla urinen. Wide MedGymn. 250 (1896).
7) refl.: hålla sig borta från l. avhålla sig från ngt o. d.; jfr HÅLLA IFRÅN 2.
a) (numera i sht ngt vard.) hålla sig borta (från ett ställe, ngn l. ngt), undandraga sig (ngt), icke deltaga i l. bevista (ngt). Han kunde gärna hålla sig härifrån. Han måtte wäll hållet sigh hädan. Asteropherus 44 (1609). (Den som) håller sigh ther ifrå (dvs. från nattvarden) thet ena åhret effter thet andra. KOF II. 2: 81 (c. 1655). Om jag lemnar dig allena här vid maten, / Kan du ej hålla dig från faten. Leopold 1: 466 (1814). De kunna icke hålla sig ifrån krogarna. Berndtson (1880). (†) Een stoor hoop knechter .. (som) sigh holla ifrån tjensten hembligen uhr vägen. RP 1: XXXIX (1629).
b) avhålla sig från (ngt l. att göra ngt o. d.), underlåta, låta bli (att göra ngt); numera bl. med inf. (med att, förr äv. utan att) inledd av prep. (i)från l. (ngt vard.) för (förr äv. med inf. utan prep.) l. med sbst. föregånget av prep. för, numera sällan (i)från, betecknande handling o. d., i sht i uttr. hålla sig för skratt, gråt o. d.; förr äv. med att-sats l. med sbst. av annan bet. än den nyssnämnda, föregånget av prep. (i)från: avstå från, icke taga befattning med o. d. J all ting hölt iach migh, ath iach ingom war till twnga. 2Kor. 11: 9 (NT 1526; Bib. 1917: på allt sätt aktade jag mig för att vara eder till tunga). Ingen kunde hålla sigh ifrå tårar. Rothovius Äropr. C 3 a (1633). (Hon) kunde .. knapt hålla sigh för löje. VDAkt. 1693, nr 645. (Den) som ej en gång kan hålla sig för att stjäla. JGOxenstierna Dagb. 154 (1771). Håll er ifrån skratta, om ni kan. Kexél 1: 454 (1795). Han .. kunde ej hålla sig att fråga, hvad landsman jag var. Wallin Bref 249 (1849). De diskreta pensionärerna hade en smula svårt att hålla sig för skratt. Bergman JoH 28 (1926).
c) (numera i sht vard.) abs.: styra sig, behärska sig, lägga band på sig; i sht dels i fråga om av rörelse framkallade tårar o. d., dels i fråga om oförmåga att tiga. Tå kunde icke Ioseph hålla sigh för allom them som om kring stodho, .. Och han greet offuerliudt. 1Mos. 45: 1 (Bib. 1541). Kunna the icke hålla sigh, så giffte sigh. 1Kor. 7: 9 (Därs.; NT 1526: holla renliffnat). Det var ingen som kunde hålla sig, utan at bli hierteligen rörd. Boding Mick. 9 (1741). Till slut kunde han ej hålla sig utan .. frågade. Sjödin StHjärt. 273 (1911). Så en kväll kunde flickan icke hålla sig utan tog mera ur kon, än hon hade lov till. ArkNorrlHembygdsf. 1923, s. 60. — särsk.
α) (†) övergående i bet.: ”akta sig” (för att göra ngt). Blanche Jernbär. 11 (1847). Nej, nej, (vi betala) inte ett öre; vi håller oss, sad' Jeronimo. Hagberg Shaksp. 7: 117 (1849).
β) (vard.) i fråga om naturbehov: hålla sitt vatten; dröja med att göra sitt tarv (jfr 6 b slutet). Hålla sig för länge. Sahlstedt (1773). Bäst det var, fingo alla tattarne ont i magen ock kunde icke hålla sig. EWigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 324.
C)
8) (numera i sht i vitter stil; se dock c, d, e) innehålla, innesluta, hysa inom sig; innefatta, omfatta; äv. i bildl. o. överförd anv.; förr äv. i uttr. hålla i sig o. d. Så må nu wäl Platonis böcker .. hålla någon wijsdom i sig. Rudbeckius KonReg. 485 (1620). Hwar Säck håller 500. Rijkzdaler. Rålamb Resa 32 (1658, 1679). Floderna hålla ett grumligt vatten. Bergman VSmSkr. 121 (1825). Den ena tunnan höll foder för tre dagar. Strindberg HMin. 2: 308 (1905). Daggdroppens spegling av allt vad rymden håller. Hallström LevDikt 145 (1914). — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr b). Fullmånaden (dvs. fullmånen) håller (dvs. medför) leent och blidt wäder. Schwartz Alm. 1647, s. 39. Den, som gåfvan förrst hade fått, (skulle) en fjerdedel emot så mycket, som hans Donation i sig höllt, tillbaka gifva. Botin Hem. 2: 179 (1756).
b) (†) om yttrande, skrift l. skriftligt dokument, bok o. d.: innehålla, säga, ha det l. det uttalandet, den l. den uppgiften o. d., uppgiva, framställa, uppräkna o. d.; stundom, i fråga om ordagrant återgivande: lyda; om lag, bud o. d.: föreskriva. G1R 1: 29 (1521). Schriffthen holler ath the (dvs. biskoparna) ære then menigemandtz tienere wthij ewangelio. Därs. 2: 95 (1525). Engelens och Elizabetz oordh .. hålla, velsighnat tw j bland qwinnor. OPetri MenFall I 2 a (1526). Gudz bodh haller ath man icke skal haffua tiggiare. Dens. PEliæ i 2 b (1527). Somblige crönekor hålla så at greffue Henric aff Holsten hade Calmare inne. Dens. Kr. 127 (c. 1540). Med mera, som samma bref holler. HdlCollMed. 28/2 1749.
c) (fullt br., i sht i fackspr.) i fråga om mått, mål o. vikt: mäta, rymma, väga (så l. så mycket); äv. (numera föga br.) i fråga om antal: ”räkna”, omfatta; ofta i förb. hålla (så l. så mycket) i längd, bredd, höjd, vikt o. d. (förr äv. i längden osv.). Ett fat som håller 100 liter. Muren håller fyra kilometer i omkrets. Örnen höll 2 meter mellan vingspetsarna. Hålla sitt rätta mått l. mål l. rätta måttet l. målet, sin rätta l. fulla vikt l. fulla l. rätta vikten. Hålla måttet l. målet l. vikten, ha sitt rätta mått osv.; i uttr. hålla måttet äv. bildl., se MÅTT. Hålla godt mål, god vikt. Eth Hundrugh Iern .. thet som holler sina fulla vicht. G1R 1: 152 (1523). Och halla baada gaardana til hopa j lengd[en] xx (dvs. tjugu) alna it q[ua]rt[er]. OPetri Tb. 96 (1525; uppl. 1929). Och skall hwar tynne holle tretije een kappe. LReg. 31 (1602). Ett skålpund som håller 24. Lod. Tiderus GrLat. 19 (1626). Wichter, .. (som) befinnes wara förlätte och hålla mindre än sig bör. FörordnMånT 12/6 1693, s. 4. Staden Rio-Negro .. håller nära sex tusende invånare. Gosselman Col. 2: 65 (1828). Af dess (dvs. brons) fyra spann håller det längsta 83 meter. Sthm 3: 168 (1897). Ungefär fyra meter håller ringmuren (vid Ismantorp på Öland) ännu i höjd. TurÅ 1929, s. 228.
d) (fullt br., i sht i fackspr.) om mynt, dels: väga, dels: ha (en så l. så stor) halt av (ädel resp. oädel metall); ofta i uttr. hålla (så l. så mycket) i fin(t), i korn, i skrot; äv. bildl. Mark wæghen peningha skal holla v (dvs. fem) lodt. G1R 1: 206 (1524). At han lather probere thet mynth .. huadt thet holler j finth. Därs. 2: 173 (1525). Man frågar huad en Ducat håller i Schrot. Stiernhielm Arch. G 1 a (1644). Goldgulden borde hålla 22 1/2 karat fint. 2VittAH 2: 10 (1787, 1791). Med deras (dvs. dina löftens) släta mynt min trohet du betalt; / men jag det pröfvat har, jag vet hvad halt det håller. Ling Eylif 58 (1814).
e) (fullt br., i sht i fackspr.) med avs. på ämne, beståndsdel o. d.: innehålla, till en del (l. till så l. så stor del) bestå av; äv. i utvidgad l. mer l. mindre oeg. anv. Jord som håller viss fuktighet. Luften håller alltid en viss mängd kolsyra. Utländska guldarbeten hålla ofta mindre rent guld än svenska. Brännvin som håller 42 % ren alkohol. Danamora Malmm .. skall både holle gull och sölffuer. G1R 11: 249 (1537). De fläste vatn hålla här kalk. Hülphers Norrl. 2: 41 (1775). Vatten .. håller Syret såsom beståndsdel. Ekeberg Nomenkl. 18 (1795). Det genom (blod-)kräkning uttömda blodet .. håller blodlefrar. Lovén Anv. 31 (1838). Den slags vitriol, som är vackert blå, håller koppar. Berlin Lsb. 291 (1852). Nybildningslagret ömmar vid direkt beröring. Det håller nämligen nerver. Thunberg KroppByggn. 15 (1907). Färdigt murbruk bör .. hålla minst 9 viktsproc. kalkhydrat. 2NF 37: 636 (1925).
D) behålla; innehava; hava l. ställa (ngt) till förfogande o. d.
9) (numera, utom i a, b, c, d, företrädesvis i Finl.) behålla, icke lämna ifrån sig l. förlora; stundom: spara på, ”hålla på” (se 3 b); förr äv. med indirekt refl. obj. Hann haff[uer] wndhirdulltt och hållith sigh huithe Biörns båther, segiell (osv.). SkrGbgJub. 6: 101 (1588). (Han) skall och få hålla det honom blifwer giffwett till mårgongåffwor. Charpentier Sytn. 47 (cit. fr. 1620). Inte kan han hålla pengar. Söderhjelm Runebg 2: 546 (cit. fr. c. 1850). Sankt Lars fick hålla sina ögon båda. Topelius Läsn. 4: 129 (1871). Det bytet höll Weohstan många år. VLitt. 2: 487 (1903). Hålla hälsan. Vasenius Top. 3: 528 (1918). jfr Bergroth FinlSv. 228 (1917). — särsk.
a) (fullt br.) övergående i bet.: reservera (i sht en plats o. d.) för ngns räkning. Jag går i förväg (till konserten) och håller en plats åt dig. Alma ville hålla en plats för mig vid middagen men jag betackade mig. Forssman Aftonl. 12: 178 (1904).
b) (fullt br.) i fråga om strid (jfr c): (med framgång) försvara, behålla (en ställning, fästning l. befäst plats o. d.); äv.: hålla (en ställning osv.) besatt (till försvar), hålla (en farled) blockerad o. d.; äv. i uttr. hålla (en ort o. d.) besatt o. d. (jfr 17); äv. bildl. Hålla fältet, se FÄLT 10 b α. Cnut Nielson .. hölt thet (dvs. sitt hus) meer än ett åår emoet the Swenske. Svart G1 41 (1561). Den flotta, som håller Öresund. NDA 1875, nr 266, s. 2. Af 8. brigaden Cella hölls under natten byn Rossdorf besatt. Nordensvan Mainfältt. 48 (1894). Långt österut höll Torismund de branta höjderna. Janson Faran 76 (1909). Katolikerna (i Holland) hålla sin ställning bäst på landsbygden. SvTeolKv. 1928, s. 267.
c) (fullt br.) refl., om stridande trupp (l. enskild person) l. om (befäst) ställning, befäst ort l. fästning o. d.: med framgång försvara sig, motstå angrepp, icke giva sig; om trupp l. person äv. övergående i bet.: hålla sig kvar (på ett ställe), icke vika; äv. i mer l. mindre bildl. l. överförd anv. All præparation görs till att undsättia Mithow, som sig ännu holler. AOxenstierna 2: 462 (1622). Ifrån Putzchik haver jagh den kunskap att våra ennu holla sigh vell. OxBr. 6: 11 (1627). Utan stöd af pressen .. lär .. (ministären) ej .. kunna hålla sig. Liljecrona RiksdKul. 131 (1840). Landskrona slott höll sig ännu en tid. Carlson Hist. 2: 490 (1856). Fransmännen togo de främsta husen och höllo sig der, oaktadt alla motståndarens angrepp. Rappe Nordarm. 103 (1874). Laurin Våld 223 (1910).
d) (fullt br., ngt vard.) bildl., i uttr. hålla (ngt) för sig själv, förr äv. hålla (ngt) hos l. (ut)i l. inom sig l. inne med l. hos sig o. d., behålla (ngt) för sig själv, bevara (ngt) hemligt. I vele .. holle thette alth hemmeligen inne medh eder. G1R 26: 455 (1556). Dogh må M(in) B(roder) denne min underrättelse hooss sigh holla. OxBr. 5: 10 (1612). Qwinnor kunna intet hålla i sig. Fosz 80 (1621). (Sv.) Hålla inom sig, (fr.) Cacher. Céler. Nordforss (1805). Han hade ju aldrig .. kunnat hålla sina (erotiska) eröfringar för sig sjelf. Tavaststjerna Inföd. 57 (1887).
10) (numera knappast br.; jfr dock slutet) hava, innehava, äga. Tienarena skola höfuitzska wara, .. hållandes tronas heemligheet medh itt reent samwet. 1Tim. 3: 9 (NT 1526; Bib. 1917: böra äga). Någon ther i Stocholm, som huss och grund hålle, anten sielfägande eller leijde. G1R 24: 417 (1554). Son tog riket efter fader .., och bröder höllo det i brödraskifte. Svedelius i 2SAH 41: 222 (1866). Bolin Statsl. 1: 83 (1868). — särsk. (numera bl. i historisk stil, med ålderdomlig prägel l. arkaiserande) med avs. på slott, land o. d.: innehava (ss. regent l. ståthållare o. d.), förvalta (för ngns räkning o. d.); äv. i uttr. hålla under sig; stundom med mer l. mindre tydlig anslutning till 9 b. Han (dvs. Sten Sture) hölt riket vnder sigh emoot theres (dvs. rikets råds) wilia. OPetri Kr. 292 (c. 1540). Konung Håkon aff Norge .. / Han loffuadhe sin fadher thet för sann, / At halla Norge til Swerigis land. Svart Gensv. E 8 a (1558). RA 2: 241 (1568). särsk. (†) i uttr. hålla (en fästning o. d.) ngn till trogen hand o. d., se HAND 13 h ε.
11) (numera bl. i Finl.) förvara, ha (ngt) liggande l. stående l. placerat osv. (ngnstädes). Ett rum ther man håller böcker. Florinus Voc. 76 (1695). Kärille, .. håldna uti skuggan. Broman Glys. 3: 205 (c. 1730). Äger någor fä, som smittosam siuko hafver; hålle thet särskilt. BB 22: 5 (Lag 1734). Han är bisatt i Kraftskyrkan, men då nu vårvärmen kommer kan han omöjligen hållas der längre. Tegnér (WB) 3: 350 (1818). SvFolks. 352 (1849). Jag håller mina papper i skrivbordslådorna. Bergroth FinlSv. 229 (1917). — jfr (†): (Om säden) vtaf tepta Grufwor och torra Kellare .. är alt hållin worden. Risingh LandB 24 (1671).
12) hava l. ställa (ngt) till förfogande, tillhandahålla o. d. Hålla ngt till ngns disposition. Hålla ngt i reserv. Kalck och Steen .., som behöfwes till Ringmuren .. (kunna) blifwe .. holdne i förrådh. HB 1: 229 (1581). — särsk.
a) i uttr. hålla till handa l. till hands, se HAND 13 h α.
b) (med anstrykning av fackspr.) hava (en vara o. d.) på lager l. till försäljning, ”föra”; äv. i uttr. hålla till salu, förr äv. hålla fal(t); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. En Års Marknad, i hvilken allahanda Fåfängelighet skulle hållas falt. Lagerström Bunyan 1: 132 (1727; i bild). Gjästgifverj .., der öl och dricksle blifvit til salu huldne. Hallman Blacksta 10 (1748). Jag håller också alla slags vittnen till ett fabelaktigt godt pris. Wijkander OSam 16 (1875). Vi hålla ej denna artikel. Björkman (1889).
c) i fråga om spel l. vad.
α) erbjuda l. ställa (så l. så mycket) ss. insats (i spel l. vad), göra en insats av (så l. så mycket), slå vad om (det l. det); förr äv. abs.: göra en insats (i spel l. vad); äv. mer l. mindre bildl. Hålla (så l. så mycket) på rödt l. svart, förr äv. hålla rödt l. svart. Hålla på jämnt l. udda nummer, förr äv. hålla jämnt l. udda. Hålla en viss summa på ett kort l. ett nummer. Hålla på ngn l. på en häst o. d. (i en tävling o. d.). Hålla tio mot ett (att osv.); ofta bildl. Hålla en tia på att (osv.). (Eng.) To Revy .. (sv.) hålla mer, hålla dubbelt, i spel. Serenius Aaa 2 b (1734). Slå vad, sätt upp och håll. Bellman 6: 81 (1766). Trumf i bordet! Åtta styfver håller jag. Dens. 3: 101 (1790). Jag håller jämt, udda. Weste (1807). Hvad vill du hålla, att denna dyrk passar straxt? Almqvist GMim. 3: 139 (1842). Jag håller rödt .. / Jag håller svart. Böttiger 1: 13 (1856). Jag håller tre mot ett på Harrison. Janson CostaN 2: 126 (1910).
β) med objektsväxling, med avs. på vad: ingå, ”slå”; äv. (i sht vard.) abs.: hålla vad. Serenius Mmm 1 a (1734). Jag vil hålla mot hvem det vore, at (osv.). SP 1792, nr 39, s. 3. Någon ville hålla ett vad, att de (dvs. byxorna) blifvit hyrda. Liljecrona RiksdKul. 428 (1841). Jag håller om, att de (dvs. de ankommande cyklisterna) varit vid Läbyvad. Lindqvist Stud. 172 (1906).
γ) spelt. i uttr. hålla bank(en) (jfr 26 b), se BANK, sbst.3 3 a α.
E) bibehålla, bevara; uppehålla, upprätthålla; bibehållas l. bibehålla sig oförändrad o. d.
13) bibehålla, bevara; icke förlora l. mista l. låta gå förlorad l. låta förstöras o. d.; ofta med sakligt subj. Hålla färgen, äv. bildl., se FÄRG, sbst.1 1 c slutet o. 2 b β. Hålla god min i elakt spel. Hålla kontenansen. Hålla jämvikten. Hålla fred. Hålla ngt i minnet. Ngt håller värmen, eld(en). Han kunde inte hålla eld på sin pipa. Hålla stämning(en), (mus.) om musikinstrument o. d. Hålla loven, (sjöt.) se LOV, r. l. m. Hålla trycket, (tekn.) om ångpanna. Iach haffuer kempat en goodh kamp, .. jach hafuer hållit trona. 2Tim. 4: 7 (NT 1526; Bib. 1917: bevarat tron). Thet tridie budordet håller ju sin krafft lijka stoor, så wäl i thet nyia som gambla Testamentet. KOF II. 2: 124 (c. 1655). Håller altid i minnet, hvad I sedt hafven. Lagerström Bunyan 1: 36 (1727). Kungsordet höll sin ädla klang. Lysander Almqvist 362 (1878). Det var detta hopp allena, som höll lif i henne. Cavallin Kipling Wi 34 (1897); jfr 15. (Modellen) kan hålla de mest tröttande ställningar i timmar. Cederschiöld Artist. 31 (1915). — särsk.
a) med avs. på takt, ton, steg, rörelser o. d.: bibehålla jämn l. rätt resp. lika med ngn annan l. andra, icke ändra (öka l. minska, höja l. sänka osv.); äv. i mer l. mindre bildl. uttr. Hålla tonen, förr äv. sången. Hålla jämna steg, förr äv. hålla jämnt med ngn; äv. bildl. Hålla jämna årtag, ss. sjöt. äv. bl. hålla årtag. Hålla takt och steg (mil.). Hålla skridt (ridk.). Emedan församblingen icke förmåtte hålla sången. VDAkt. 1686, nr 111. Håll takten, trampa jemt! Bellman 3: 127 (1790). Sjung då; lika godt om ni håller ton. Hagberg Shaksp. 6: 376 (1849). Han kunde (i studierna) hålla jemnt med sina kamrater. SvBL 1: 79 (1858). Vår förmåga att räkna .. kan i längden nätt och jämt hålla steg med fickuret. Rydberg FilosFörel. 1: 60 (1876). Att bildningen i Norden .. ej hållit jämna steg med de stora kulturländernas. Berg LittBild. 1: 176 (1912).
b) (i sht i fackspr.) med avs. på avstånd, linje o. d.: bibehålla oförändrad resp. jämn, hålla sig på (ett bestämt avstånd l. i en viss linje o. d.); i fråga om linje o. d. äv. med sakligt subj., stundom övergående i bet.: bilda, utgöra (en rät linje o. d.). Hålla ledet (mil.). Hålla linje l. linjen (mil. o. sjömil.). Af hvad skiäl de (dvs. tomterna) åt gatsidan böra hålla en rät linea. Berch Hush. 121 (1747). (Örlogsfartyget) Tapperheten .. höll aldrig linien. Liljecrona RiksdKul. 232 (1840). Afstånden måste hållas där vi (då vi gingo fram) kunde ses mot snön. Berg Krig. 92 (1915).
c) i fråga om språk l. skrivsätt l. stil o. d.: (konsekvent) iakttaga, hålla uppe. Man .. fruktade, att den originella .. stilen .. (i Gösta Berlings saga) ej skulle kunna hållas. NordT 1892, s. 67. (Jeanson o.) Rabe 1: 232 (1927). jfr (†): Tredje hufvuddraget hos Scott är den säkra och hållna teckningen. Rydqvist i 2SAH 12: 493 (1927).
d) i p. pf. i uttr. hel och hållen, se HEL, adj. 6.
14) (†) beskydda, hjälpa; bevara (ngn). Hwar then helighe Ande icke besynnerligha håller och hielper. LPetri 2Post. 192 a (1555). Halt mig stadig uti Trona. Lybecker 65 (c. 1715).
15) uppehålla, upprätthålla, bibehålla l. bevara vid makt l. i vederbörligt l. godt stånd l. skick o. d.; äv. med sakligt subj.; numera nästan bl., med försvagad bet. (jfr 17 b), i vissa stående förb., ss. hålla (ngn l. ngt) vid liv l. makt, förr äv. kraft, (ngn) vid godt mod, (ngt) i (godt) stånd o. d., förr äv. hålla (ngt) upprätt. G1R 1: 28 (1521). Om (Gud) .. ey hulle oss widh lijff, wore oss omöghelighit ath wij leffua kunde. OPetri PEliæ e 3 b (1527). Han hölt rett j landena .. och straffadhe all orett. 1Mack. 14: 14 (Bib. 1541). Så myckitt .. att the kunne hålle liffvedh medh. OxBr. 5: 66 (1613). Holla städernes privilegier och landzens sedvana vidh macht. Därs. 1: 320 (1626). Richs-Cantzlerens præsentia holler nu värket oprätt i Tysklandh. RP 6: 101 (1636). Men halt mig än vid kraft, om dig (Gud!) så täckligt är. Frese Pass. 119 (1728). Landshöfdingarne (böra), såsom andre Boställshafvare, med egen kostnad hålla .. (residenshusen) i godt stånd. PH 5: 2930 (1750). Hägna ock hålla rättvisan. Landsm. V. 6: 141 (1891). Håll honom vid friskt mod. Rydberg Vap. 13 (1891). — särsk. (numera i sht historisk stil, med ngt ålderdomlig prägel) i uttr. hålla (ngn) vid lag l. rätt l. privilegier l. avtal o. d., bibehålla (ngn) vid lag osv. Huar man hoppedes at han (dvs. konung Christiern) .. skulle riked oc oss holled wed wor bescreffuen lagh gambla Friiheter oc priuilegia. G1R 1: 28 (1521). Konungen .. svor, att hålla hvar och en vid Sveriges Lag. Botin Utk. 314 (1761). Konungen .. lofvade .. (i sin försäkran) att hålla alla ständer vid deras religionsfrihet. IllSvH 3: 387 (1878). Hildebrand Statsförf. 247 (1896; efter handl. fr. 1607).
16) bibehållas l. bibehålla sig oförändrad o. d.
a) intr.: vara motståndskraftig mot slag, tryck, tänjning o. d., icke brista l. gå sönder, förbliva hel, hålla ihop; äv.: (förträffligt) motstå nötning l. slitning o. d., vara slitstark; äv. med bestämning bestående av en inf. (numera alltid med att) betecknande det (den påvärkan o. d.) mot vilket ngt ”håller”; vanl. om sak; stundom (i sht i fackspr.) om djur: stå sig, hålla ut. Isarna hålla nog inte länge än. Inte hålla att ta i, se på, blåsa på. En krok som håller att hänga på. Tyget håller inte att tvätta. Hålla att slita på. Tyget, klänningen håller länge. Lät them settia på toghen (på fartyget), the skola likwel intet hålla. Jes. 33: 23 (Bib. 1541; Vulg.: Laxati sunt funiculi tui, et non prævalebunt). Muren kan .. nepligen holla för vatnet skuldh. RP 6: 225 (1636). För Wår- och Höst Floden inga dammar kunna hålla. Hiärne Berghl. 444 (1687; rättat efter hskr.). Emedan, i ovana händer, glas och porcellaine aldrig håller. Berzelius Kemi 3: 145 (1818). Elfven höll ej ännu att köra. Topelius Vint. III. 1: 240 (c. 1865, 1896). Då .. kanonen hållit för så våldsamma laddningar. TT 1897, Allm. s. 312. Somliga knutar hålla till skillnad från andra. Öhrvall Knut. 1 (1908). Stöfvare som kunna jagas dag ut och dag in och som hålla ett halft hundlif .. längre än andra stöfvare. Knöppel SvRidd. 194 (1912). — särsk. mer l. mindre oeg. l. bildl. (De) höllo intet, såsom en löös boghe. Psalt. 78: 57 (Bib. 1541; Bib. 1917: de vände om, lika en båge som sviker). (Danskarnas) loffwen .. / .. holler ey mere än en spinnel wäff. Svart Gensv. K 2 b (1558). Eröfrare gå fram, som jordskalf, genom verlden. / Europas gamla form ej längre hålla vill. Tegnér (WB) 2: 78 (1812). De moraliska banden (inom byalaget), som länge höllo på grund av traditionens makt. Nilsson FestdVard. 78 (1925). Hövlighet fick jag lära av min lilla mamma och den håller! Bergman LBrenn. 170 (1928). — särsk.
α) i uttr. (rida, köra, arbeta osv.) allt vad tygen hålla, se TYG.
β) (†) hålla streck (jfr c). Thet holler inte. HH XI. 1: 14 (1530).
γ) (numera bl. i Finl., vard.) i uttr. så att det håller, ss. förstärkande uttr.: ”så att det förslår l. räcker”, grundligt, ordentligt, av alla krafter o. d. Skall man tasta Bispen an, då moste man dedt gjöra, så att dedt holler, att han intet mehra framdeles kan turbera statum och gode consilia. RP 6: 451 (1636). (I min stilla vindskupa) grubblades och studerades, så det höll. Lagus Pojk. 186 (1904). jfr Bergroth FinlSv. 247 (1917).
b) i uttr. hålla ett prov l. provet o. d., förr äv. hålla prov, bestå ett prov l. provet; äv. bildl. Hålla kritikens prov. När Käden sedan är färdig, .. will man och gerna försökia om hon håller Profuen. Stiernhielm Arch. L 2 b (1644). De inbilla sig vara fulle af en Vijshet som uti alt skal hålla prof. Ehrenadler Tel. 227 (1723). Skulle nu traktaterna hålla profvet? Forssell i 3SAH 3: 200 (1888). Endast ett fåtal författare af monumental storhet kunde hålla profvet inför det förändrade åskådningssättet. Snoilsky Därs. 9: 93 (1894).
c) i uttr. hålla stick l. streck, se STICK, STRECK.
d) refl.: bibehålla sin beskaffenhet l. sitt tillstånd o. d., icke förändras l. fördärvas l. förstöras, förbliva beständig l. oföränderlig, ”stå sig”; äv.: bestå, bliva bestående l. kvar (ngnstädes) o. d.; vanl. med sakl. subj.; om person äv.: behålla modet l. fattningen, ”stå på sig”; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Tyget håller sig inte (dvs. håller inte färgen) i tvätten. Om vädret håller sig. Priserna hålla sig. Icke hålla sig inför kritiken. Hålla sig på repertoaren (om teaterpjäs). G1R 9: 127 (1534). Thet ädla guldet, .. som holler sigh j pröffningen. PErici Musæus 3: 84 b (1582). I Belgien hafva beguinerna hållit sig in i våra dagar. NF 2: 142 (1876). (Han hade) blifvit alldeles hvit i hufvudet, men eljes höll han sig käckt. Lundegård Tit. 295 (1892). Brakteaterne hade aldrig .. kunnat hålla sig som hufvudmynt, derest icke (osv.). Hildebrand Medelt. 1: 802 (1894). Aftonen kom, vinden höll sig. Strindberg NSvÖ 1: 85 (1906). Ditt hår har .. hållit sig bättre! Lundegård DrMarg. 2: 173 (1906). Jag höll mig bra .. vid avskedet. Östergren (1928). Hennes humör höll sig i alla väder. Laurin 1Minn. 100 (1929). — särsk. om matvaror, drycker o. d.: hålla sig färsk l. frisk, oskadd, icke skämmas l. härskna l. surna l. jäsa o. d. Ölet håller sig bra i den här källaren. Frukt som håller sig över vintern. Fisken holler sig intet. Serenius (1741). (Parmesanosten) håller sig längre än något annat slags ost. QLm. I. 3: 33 (1833). Undra, hur kvällsmjölken hållit sig i den här värmen? Sjödin StHjärt. 6 (1911).
F)
17) åstadkomma, ställa om, laga så, se till att ngn l. ngt (alltjämt l. fortfarande) är sådan(t) l. sådan(t) l. befinner sig i det l. det skicket l. tillståndet l. den l. den belägenheten o. d.; äv. i överförd anv. med sakligt subj.; med personligt (l. ss. personligt fattat) subj. äv. refl. (i Finl. äv. i pass. med refl. bet.).
a) med direkt obj. o. adjektiviskt predikativ; i vissa uttr. äv. med utelämnat obj. o. adjektivet i sg. n. ss. obj. Hålla ngn l. sig varm; äv. bildl., se VARM. Hålla sina barn rena och snygga. Hålla ngn skadeslös för ngt. Hålla ngn sysselsatt. Hålla uppmärksamheten spänd. Hålla vägen fri, öppen. Hålla ngn ryggen fri. Hålla ngt gående. Hålla ngt l. sig färdig(t), redo. Hålla ngt rent, äv. (utan obj.) hålla rent ngnstädes o. d. Kontoret hålles öppet kl. 10—5. Hålla stängt under helgen. Hålla tyst. Hålla tankarna samlade. Hålla sig vaken hela natten. Hålla sig beredd (på ngt l. att ..). Hålla sig ovärksam, tyst. Hålla sig (i Finl. äv. hållas) stilla. Hålla sig fri från, obesmittad av ngt. Hålla sig käck, tapper. Hålla sig underkunnig om l. underrättad om ngt. G1R 1: 104 (1523). Halt tigh sielffuan kysk. 1Tim. 5: 22 (NT 1526). Een rett hiertans sorgh .. håller en waken. LPetri ChrPina P 3 a (1572). Här (dvs. i Leipzig) hålla quinnfolcken sigh mycket nätta. Bolinus Dagb. 20 (1667). Skeppet blef så läck, att vi med möda .. genom pumpande kunde hålla läns. Roland Minn. 54 (c. 1748). Väl oss, om vi hållas vakna. AFSoldan (1841) hos Aho Soldan 46. Augusta .. hade svårt att hålla sig allvarsam. De Geer Hjertkl. 53 (1841). Nu hålles du stilla. Topelius Läsn. 5: 145 (1880). Trupperna .. höllos färdiga att rycka ut. De Geer Minn. 2: 19 (1892). Männen måste arbeta af alla krafter för att hålla färjan klar från grundet. Hedin Asien 1: 92 (1903). Det lediga samtalsspråket .. bör hållas skilt från .. det vardagliga. LoW Inl. 31 (1911). — särsk.
α) i uttr. hålla (ngt) (för)dolt l. hemligt l. tyst o. d., äv. (ngt vard.) hålla tyst med ngt o. d., förr äv. med adverbiell bestämning (jfr b): hålla (ngt) hemliga (hemligen) l. lönnliga o. d., bevara (ngt) hemligt, tiga med, icke yppa (ngt), behålla (ngt) för sig själv. Huad som hanss nade eller rikisins rad mik befaler .. lönliga holla .. skal iak hemligha holla. G1R 1: 1 (1521). Thet Wåldzwärk höltz .. dolt och lönt. Schroderus Liv. 686 (1626). Den olyckan kunde .. ei hållas länge tyst. Nordberg C12 1: 290 (1740). Thetta val (av ledamöter i Svenska Akademien) skal hemligt hållas. 1SAH 1: 25 (1786, 1801). De .. höllo tyst med presenten. Nilsson FestdVard. 135 (1925).
β) refl., med sakligt subj. l. med personligt subj., då fråga icke är om ngt som beror av subj:s vilja: förbliva, alltjämt l. fortfarande vara l. visa sig (sådan l. sådan l. i ett sådant l. sådant skick l. tillstånd o. d.); jfr 16 d. Luften håller sig sval. Det håller sig (fortfarande) varmt. Priserna hålla sig fasta. Hålla sig frisk och kry. Att hon (dvs. kardborrsroten) altijdh en gångh .. om dagen må wattnas, så att hon håller sig färsk. OMartini Läk. 39 (c. 1600). Murgrönan .. håller sig liten med kantiga löf. Retzius FlVirg. 52 (1809). (Vädret) höll sig .. ganska ruskigt och kallt. Almqvist Grimst. 28 (1839). Lingonbusken håller sig grön äfven om vintern. Berlin Lrb. 60 (1852). Hyrorna höllo sig låga. Nordmann BorgåBarn 145 (1906). En vak, som höll sig öppen också vid det kallaste väder. Heidenstam Svensk. 1: 138 (1908).
b) med obj. o. adverbiell bestämning. Hålla ngn i träldom. Hålla ngn i ovisshet, spänning. Hålla ngn i respekt, i tukt (och Herrans förmaning). Hålla ngn l. sig i skick. Hålla ngn vid godt lynne. Hålla ngn i ovisshet, i oro. Hålla ngt i gång, i rörelse, på en hög nivå. Hålla (viss terräng o. d.) under eld (mil.). Hålla under segel (sjöt.), se SEGEL. Hålla sig vid godt hull. Hålla sig väl med ngn. Hålla sig i rapport med vad som sker. Hålla sig på sin vakt, på defensiven. Vinden håller sig på norr. Temperaturen höll sig över fryspunkten. At the oss j stoor twång hålla. St. av Est. Est. bön 8 (Bib. 1541). Til at hålla almänna hopen i styr. Lagerbring HistLit. 138 (1748). Så länge kaminen matades hölls temperaturen på — 3°. Hedin GmAs. 2: 402 (1898). Hålla sig i jämnhöjd med .. förebilderna. Hahr ArkitH 142 (1902). (Helen) skulle .. hålla ett halvt dussin tanter .. au jour med det parisiska livet. Bergman JoH 11 (1926). — särsk.
α) i numera obr. uttr. (jfr β α' o. β'). Wij wele well holla honum vtan sin skada (dvs. skadeslös). G1R 8: 326 (1533). (Människan skulle) halla sich ther mz (dvs. med frukten av livets träd) j en warachtigh vngdom. OPetri MenSkap. 19 (c. 1540). En wijs Herre holler i nådh, / Förståndigh Herrer och troo rådh. Fosz 76 (1621). O mechtigste Gud, Tu som både haf och wäder styr och j lydno håller. 2Saml. 1: 110 (c. 1669). Jag har händerna fulla nog, att hålla Finland i skygd undan Hertigen. Börjesson E14Son 35 (1847).
β) i uttr. hålla (ngn) till, stundom (i sht förr) vid ngt l. till att (förr äv. bl. att) göra ngt, förr äv. därtill (med att-sats), tillhålla (ngn) att syssla med l. rikta sin uppmärksamhet på l. iakttaga l. fullgöra ngt o. d. resp. att göra det l. det; stundom övergående i bet.: sätta (ngn) till ngt resp. till att göra det l. det. Hålla ngn till strängt arbete, till goda seder. Konungarne bör holla biskopparne till theris retthe embethe. G1R 6: 154 (1529). Befalningesmän som folcket widh arbetet höllo. 2Krön. 2: 18 (Bib. 1541). At någre strax aff vngdomen warda håldne til at lära. LPetri KO Föret. 7 (1571). (Påven Pius V) reformerade sitt Hoffolck .. och hölt them ther til, at the någorlunda leffde i späkt. Schroderus Os. III. 2: 155 (1635). Om barnen hållas at läsa högt til ok från bordz. OfferdalKArk. N I 1, s. 47 (1701). Absalon vakade strängt öfver klostertukten och höll munkarne till flit och ordning. NF 1: 58 (1875). På ett ställe hade de genom något medel fått honom i sin tjenst och höll honom till att bära vatten. Wigström Folkd. 2: 243 (1881). Ingen är det, som riktigt tar reda på folk och håller dem till sina plikter. Lagerlöf Troll 2: 199 (1921). — särsk.
α') i numera obr. uttr. (jfr β'). At iagh icke haffuer wel vpfödt mijn barn och tienistafolck, icke hållandes them til Gudz ähro. Cat. 1567, s. C 3 a. Dhen werldzlige Armen (må) ålijtas, så at dhen treske hålles til lydno. FörordnRättegDomcap. 1687, § 17.
β') (†) i p. pf.: förpliktigad, förbunden (till ngt). (Vi) wele .. wara håldne dem (dvs. långivarna) Tiugu proCento åhrligen at gifwa uti gångbart Mynt. Stiernman Com. 1: 967 (1628). RARP 1: 180 (1632).
γ) giva (ngt) en sådan l. sådan form l. gestaltning l. beskaffenhet o. d.; särsk. (i sht i vitter stil) i fråga om (stilprägeln o. d. hos) litterärt l. konstnärligt alster; ofta i p. pf. (ss. adj.), närmande sig bet.: formad, gestaltad, beskaffad, gjord, anordnad (tecknad, målad) o. d. Dekorationer hållna i vitt och guld. Framställningen är populärt (allmänt) hållen. Ett försiktigt hållet tal. Redogörelsen var hållen i de mörkaste färger. I folkton hållna dikter. Fru Margereta .. bekom svar ifrån Jacob Gottbergh .., och haffuer han megta spotst hollet thett. OxBr. 3: 13 (1613). (Hon) tycker .. att kärleken (i Avskedeti Frithiofs saga) är .. något för sentimentalt hållen. Tegnér (WB) 5: 428 (1825). I harmoniskt spel af klara färger hållna väggmålningar. Rydberg Ath. 95 (1859). Hans (dvs. Ludvig Munthes) landskap, som gärna äro hållna i brunaktig ton. GHT 1896, nr 75, s. 3. Wulff Leopardi 262 (1913).
δ) (med avs. på brukligheten se under de enskilda sbst.) med försvagad l. förbleknad bet. i vissa stående uttr., t. ex. hålla (ngt) i akt, (ngt) i beredskap, (ngt) i jämvikt, (ngt) i ordning, (ngn l. ngt) i sikte, m. fl., se under de särskilda sbst.
c) med obj. bestämt av ett adjektivattribut; numera nästan bl. i vissa stående uttr. Hålla full fart. Hålla öppet klys (sjöt.), se KLYS. Mycket rena gator så hålla the här (dvs. i Södertälje). Bolinus Dagb. 52 (1670). Hala ut mesan och holl fulla segel. Serenius Iiii 1 a (1757). — särsk. (†) i uttr. hålla ren mun, se MUN.
G) taga en viss riktning; uppehålla sig på ett ställe o. d.
18) vid färd: taga en viss riktning, styra kosan (dit l. dit); särsk. (i sht sjöt.) i fråga om fartyg: styra, segla; äv. taga av, vika av (åt ett visst håll). Hålla (nära) efter någon. Hålla till vänster, höger. Hålla ur, i sht förr äv. av vägen. Hålla åt norr. Hålla till sjöss l. havs, mot land. Hålla (dikt) bidevind, hålla i lä (sjöt.). Hålla efter stjärnorna. Hålla lätt, i sht förr äv. fri, (sjöt.), styra längre från vindriktningen än bidevind. Hålla (midt) i farleden. Hålla inåt, utåt (sjöt.), hålla till resp. från land. Hålla styrbord hän (sjöt.). Olof (Tryggvesson) hölt med sine skiep till Ängland. Reenhielm OTryggv. 48 (1691). Kutskar och andra körande blefvo .. åtvarnade, at hålla midt på gatorne. PH 5: 3052 (1750). Håll dickt till vinden. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). (Fiskaren) håller efter sina landmärken. Landsm. 1926, s. 20. (†) (Lybeckarna) holla flogx i Siön. G1R 1: 57 (1523). — särsk.
a) med (eg. adverbiell) substantivisk bestämning betecknande väg o. d. (i fackspr., i sht jäg., äv. terräng o. d.), numera vanl. uppfattad ss. obj.: gå l. färdas osv. utmed (l. över), hålla sig på, följa; i fråga om väg o. d. äv. bildl. Hålla en medelväg l. medelvägen (mellan ytterligheterna). Iagh .. håller hans (dvs. Herrens) wägh, och wiker intet ther aff. Job 23: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: hans väg har jag följt). De höllo gatan fram. Kolmodin QvSp. 2: 483 (1750). Elgarne .. ökade sitt lopp allt mer och mer, men höllo vägen. VetAH 1819, s. 220. B—s höllo en annan stråt. Bremer Grann. 1: 222 (1837; bildl.). (Ren-) Flocken .. höll envist den öppna mossen. Hemberg Kola 224 (1902). Är ni säkra på att vi håller rätt väg? Lagerlöf Holg. 1: 124 (1906). — särsk. jäg. i fråga om spår: följa. Jag höll fortfarande ripspåren. SvKennelklT 1895, s. 151. Hemberg ObanStig. 73 (1896).
b) (i sht sjöt.) i uttr. hålla en sådan l. sådan kurs, förr äv. kosa l. lopp o. d., begiva sig l. färdas resp. styra (ett fartyg) i den l. den riktningen; äv. i uttr. hålla kurs(en) l. sin kurs o. d., bibehålla, icke avvika ifrån den inslagna l. förelagda kursen l. riktningen; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Hålla kurs på Öland. Hålla stadig kurs. (Konung Ottar) håller .. sin kos Wäster i Öresund. Peringskiöld Hkr. 1: 36 (1697). Tvänne .. bergsträckningar .. hålla sit lopp bredevid Klara-älf. Fernow Värmel. 30 (1773). At Fartyget i stället at hålla Coursen .. kom ur sin rätta kosa. TörngrenMål. 237 (1801). Ett segel .., som höll / Mot söder kosan. Runeberg 5: 153 (1863). Samtliga fartyg höllo .. västlig kurs. IllMilRevy 1898, s. 158. 3NF (1929).
19) förbliva på, icke lämna en viss plats o. d.; stanna ngnstädes; uppehålla sig ngnstädes.
a) med direkt obj. betecknande den plats osv. där ngn uppehåller sig, l. intr. med bestämning inledd av prep. vid; numera (utom i α o. γ) bl. i vissa uttr. ss. hålla sängen o. d., förr äv. vid sängen o. d., hålla sig i sängen (se b α), hålla skogen, förr äv. vid skogen, (numera bl. arkaiserande) om brottsling, fredlös o. d., hålla träd(et), (jäg.) om fågel: icke lämna trädet; förr äv. i andra förb. ss. hålla vid skolan, akademien m. m. Ath tw icke ær alstingis wel tiil pass wthan holler wiidh senghen. G1R 3: 268 (1526). Var honom (dvs. Halvdan) ock tå intet annat före, än at han ju alt måste hålla vidh skogen. LPetri Kr. 31 (1559). Oluff Matzon i Tijlla i Torsånger en Mandråpare, håller skoghen. Rudbeckius MemQvot. 143 a (1621). (De) hulpe .. migh, att iag kunne hålla wid scholan. VDAkt. 1656, nr 86. (Jag) mår .. icke särdeles väl i dag, utan måste hålla vid sängen. Stagnell Banquer. 72 (1753). De flesta rekryter rymde öfver gränsen eller också höllo de skogen. 2VittAH 26: 50 (1864, 1869). Foglarne höllo ej trä. Wetterhoff Skog 1: 141 (1883). Någon gubbe eller gumma, som av skröplighet måste hålla sängen. Landsm. 1907, s. 79. — särsk.
α) sjöt. i uttr. hålla (öppna) sjön, förr äv. farvattnet o. d., icke lämna öppna havet, (i sht under storm) fortsätta sin segling, förbliva ute på havet (utan att söka hamn); förr äv. allmännare: segla på öppna havet. G1R 16: 550 (1544). Rätta monterade Skiepp .. (kunna) brede widh sådanne små Fahrkoster intet .. med lijka wilkor segla och hålla fahrwatnet. Stiernman Com. 3: 30 (1661). Hade de fientlige styrmän hållit öpna siön som de Svenske. Dalin Hist. III. 1: 632 (1761). Båda ankarkettingarne (hade) sprungit, så att fartyget måste hålla sjön, så godt det kunde. Beskow Res. 11 (1861). Kryssaren skulle kunna hålla sjön i hvilket väder som helst. VFl. 1913, s. 80.
β) (†) i uttr. hålla land l. strand, hålla sig under land. (Vi) måste .. hålla strand till d(e)n 19 (juli). HFinlÖ 1: 416 (1730). Därs. 433.
γ) spelt. i fråga om biljardspel; i uttr. hålla biljard l. vall, vid stöt stå så att man icke med kropp, armar l. kö kommer utanför biljardens hörn; hålla golv, vid stöt stå så att man med fötterna l. åtminstone med ena fotspetsen har stöd mot golvet. ReglBillardspel 1850, sp. 1. Så snart man spelar från kitteln, måste man hålla vall (”hålla biljard”). Wilson Spelb. 84 (1888). Hålla golf. 2NF 3: 381 (1904).
b) refl., äv. (i sht i bet. β, vard. i vissa trakter) i pass. med refl. bet.
α) förbliva på, icke lämna l. begiva sig från ett ställe o. d.; i denna bet. stundom svårt att skilja från 5 c; äv. i fråga om rörelse: intaga o. behålla en viss plats i förhållande till ngn annan l. till ngt terrängföremål o. d.; äv. i överförd anv. med sakligt subj.; äv. mer l. mindre bildl. Hålla sig bredvid l. efter ngn. Hålla sig till höger om ngn, ett steg bakom ngn. Hålla sig inne (på sitt rum), hemma. Hålla sig i l. vid sängen, äv. till sängs, icke (kunna) lämna sängen (på grund av sjukdom). Hålla sig för sig själv. Hålla sig på vägen. Hålla sig under land (sjöt.). Hålla sig inom anropnings- l. signalhåll (sjöt.). (Skogstjuvarna) gåffuo .. sig in i Bläcking och hölle sig ther på skogarnar. Brahe Kr. 22 (c. 1585); jfr β. Then som ej falla wil han hålle sig wid Jorden. Spegel GW 34 (1685). Då jag hela Åhret igenom måste hållas vid sängen. Frese VerldslD 173 (1726). Den större torsken håller sig på djupet. Ekström AfhFiska 33 (1845). Du sade, att din gikt håller sig i venstra benet. Rydberg Ath. 246 (1859). Helvetius .. håller sig hufvudsakligen inom det etiska området. Nyblæus Forskn. I. 1: 59 (1873, 1879). Hålls litet längra borta der med pertan! Tavaststjerna Aho Folkl. 7 (1886). Man .. höll sig (vid rodden) så nära land, att man aldrig förlorade det ur sigte. Ahrenberg StRätt 92 (1899). Hålla sig akter om eller akter öfver. Smith (1916).
β) allmännare: uppehålla sig, vistas, finnas l. befinna sig (ngnstädes). Hålla sig gömd l. dold ngnstädes. Vthi then öknenne .., ther .. ingen menniskia boo eller sigh hålla kunde. Judit 5: 14 (Bib. 1541). Troyanernes Krigz-Skiepp .. höllo sig på den redden. Ehrenadler Tel. 23 (1723; fr. orig.: étoient). Rofdjur hålla sig i kulor. Widegren (1788). Hvar hålls Giovanna, / Som så här dags ännu icke borstat / Mina stöflar? Wennerberg 1: 69 (1881). Långt från boet hålles storkhanen — bortom ängarne. Rosenius Naturst. 50 (1897). Helst ville man ju hålla sig på Taddis. Lindqvist Stud. 51 (1906). Tranio håller sig helst i köket. Andersson Antol. 183 (1909). Hela dagarna hölls han ensam uppe i skogsrået. Väring Frost. 65 (1926).
H) avbryta resa o. d.; stanna; upphöra (med ngt).
20) göra ett avbrott i, avbryta färd l. resa o. d., stanna; göra ett (mer l. mindre tillfälligt) uppehåll i sin färd, dröja, stanna över (ngnstädes); med häst(ar) l. fordon osv. uppehålla sig (ngnstädes, i avsikt att snart fara vidare); äv. om rid- l. dragdjur, fordon o. d., dels: stanna, bli stående, dels: stå o. vänta; äv. i förb. hålla stilla o. d. Tåget håller här bara i en minut. Bilen håller redan vid dörren. SthmSkotteb. 1521, s. 225. (Hovmannen) loth holla waghnen och stigho aff nedher j watnet bådhe Philippus och (hovmannen). Apg. 8: 38 (NT 1526). Altså kom Naeman medh hestar och wagnar, och hölt för Elisa hwsz dör. 2Kon. 5: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: stannade). Åkerne skulle her effther icke holle medh sijne hester på Jerntorgitt. SthmTb. 7/10 1588. (Hon) bad .. Påst-Kneckten at han skulle hålla något stilla, emedan hon nödgad vore at afstiga. Humbla Landcr. 62 (1740). Inunder en lummig ekegrupp, / der håller i skogen en ryttartrupp. Sturzen-Becker 4: 139 (1862). Uppe vid stengärdet .. hålla ett tjog vagnar. Santesson Nat. 233 (1880). På backkrönet höll man och vräkte ned lasset. Hallström Händ. 30 (1927). — särsk.
a) (†) övergående i den allmännare bet.: uppehålla sig, vistas, befinna sig, hålla till, ha sin plats, ”stå” l. ”ligga” (ngnstädes); jfr 19 b β; äv. i överförd anv. med sakligt subj. Thed folk ther hölt oppå gården. G1R 6: 165 (1529). The hölle i skogen, the soffwe ingen blundh. Hund E14 307 (1605). Han .. hölt hoes henne heela månaden. VDP 1664, s. 540. Rummet (på armen) der värken som hastigast höll. BL 16: 284 (cit. fr. c. 1730).
b) jäg. om villebråd: stanna kvar där det befinner sig, låta jägaren l. hunden komma sig nära; ”tro”, ”trycka”. Hålla väl, dåligt. Mot slutet af jagttiden, då (rapp-)hönsen hålla sämre för hunden. Hahr HbJäg. 404 (1866). Riporna ville ej hålla, de löpte utan rim och reson. SvKennelklT 1895, s. 174. 2NF (1909).
21) upphöra (med ngt), stanna, stoppa (med ngt), bliva l. vara stilla; förr äv. med inf.-bestämning; äv.: icke gå vidare (med ngt) l. driva (ngt) vidare, nöja sig (med ngt), inskränka sig (till ngt); särsk. i imper. sg. håll! stanna! vänta! halt! stopp! stilla! förr äv. allmännare, övergående i bet. av en ss. anrop använd interj.: hallå! Hålla på årorna, vila på årorna. Håll! det går för långt! Låt oss hålla med detta, jag behöver inte mer! Hålt, iach will tagha vth grandet aff titt ögha. Mat. 7: 4 (NT 1526). Håll, håll, du äst alt för grof emot Prästerne. Kempe Proberugn A 6 a (1664). Hola, (dvs.) håll. Swedberg Schibb. 274 (1716). Hålt! ropte Biet .. hålt at gäckas! Bellman Gell. 37 (1793). Håll med de smädande ord om den ädle! Franzén Skald. 7: 266 (1834). Oh, sluta nu, stråke! Håll, håll! Wennerberg 3: 97 (1883). (Roddaren) höll med årorna medan han torkade svetten ur pannan. Strindberg Skärk. 84 (1888). — särsk. (†) i uttr. hålla ngt stilla l. hålla stilla med, äv. ifrån ngt o. d.: hålla sig stilla, icke företaga sig ngt med avs. på ngt o. d., sluta upp med ngt. (De upproriska herrarna) Höllet så någet stilla wintren öffuer. Svart G1 143 (1561). När han (dvs. Kristus) så gruffuelige dödz hugg och slagh på korset vpbaar, hölt han .. stilla ifrå bannande. Bullernæsius Lögn. 424 (1619). Uthij dessa lantschapper holla de alt still medh kriegs vessendet. OxBr. 11: 562 (1628). Pålen håller stilla, huru länge, gifver tidhen. RP 7: 398 (1639). Käre Barn, .. hålt litet stilla och sansa dig. Posten 1769, s. 399. Håll nu stilla med det der (dvs. vävandet). Almqvist TreFr. 2: 2 (1842).
I) stå fast vid, icke rygga (ett löfte o. d.), fullgöra, lyda (lag, bud o. d.); iakttaga, tillämpa (ngt).
22) stå fast vid, icke rygga, uppfylla, fullgöra, fullfölja (ed, löfte, förbindelse, avtal o. d., äv. beslut, föresats o. d.); fullgöra, iakttaga, lyda, efterkomma, följa (lag, bud, befallning, regel o. d.); i sht förr äv.: fasthålla vid, icke avvika från (tro, lära o. d.); i fråga om ed, löfte o. d. förr äv. med indirekt personobj.; stundom, i fråga om löfte o. d., i överförd anv., med sakligt subj. Hålla (sitt) ord, förr äv. sina ord; förr äv. hålla paroll. Håll ord med det! Hålla ett löfte, ett avtal, ett fördrag, en överenskommelse. Hålla tro och loven. Hålla Guds bud. Vad man lovat skall man hålla. Lova rundt och hålla tunt gör svag kredit (ordspr., anträffat tidigast 1665). Holla thet som lofwass. G1R 1: 32 (1521). Tu skall holla herranom thin eedh. Mat. 5: 33 (NT 1526). Halt mijn bodh så fåår tu leffua. Ordspr. 4: 4 (Bib. 1541). Borgerne här wdj staden hölth ingen loffuenn. SkrGbgJub. 6: 28 (1587). Een Menniskia, hwilken ofta lofwar rundt och håller tundt. Phrygius HimLif. 44 (1615). Holler och eder ordh om den Fransösiske poiken. AOxenstierna 2: 408 (1620). Konung Harald hölt wähl then Christeliga Tron intil sin död. Peringskiöld Hkr. 1: 232 (1697). Man måste hålla parolle. Chenon Heywood 2: 42 (1773). Detta .. beslut var han icke mäktig att hålla. Rydberg Sing. 94 (1857, 1865). Hellre håller jag / Den sanna läran och förlorar kronan. Wecksell DHjort 107 (1862). Vår kärlek (har) hållit hvad den lofvat. De Geer Minn. 1: 106 (1892). Båda .. höllo den ed, som de svurit fanan. IllMilRevy 1898, s. 121. Ärligt spel och icke mera lofvadt, än som kunde hållas! Hallström NNov. 19 (1912). — särsk. i numera obr. uttr. o. förb. Lät oss holla hopsens bekennelse owickligha. Hebr. 10: 23 (NT 1526; Bib. 1917: hålla fast vid hoppets bekännelse). Troo och sanning bör man och halla sina fiender. OPetri Kr. 194 (c. 1540). (Han) wille .. icke hålle köpet, vth[en] begärede sine p[en]n[inge]r igen. SthmTb. 26/4 1578. Då frågades Petter, om han icke wille hålla sin handh och segell (dvs. stå för sin underskrift o. sitt sigill)? BtÅboH I. 9: 1 (1637). Då Konung Ragnar ej ville hålla sin trolofning Fryxell Ber. 1: 64 (1823).
23) allmännare: iakttaga, tillämpa (ngt); numera (se dock a—d) bl. i vissa uttr., ss. hålla måtta (förr äv. måttlighet), hålla fasta, hålla diet. Monge aff them wordo anseedde för munkar, och hulle doch icke sådana strengheet som the andre. OPetri Clost. A 2 b (1528). Hålt måtto j all ting. Syr. 33: 30 (Bib. 1541). När Cæsura hålles effter thet andre Rumet (i versen). Arvidi 161 (1651). Hon war mechtig och hölt hederligen sitt änkiestånd. Reenhielm OTryggv. 29 (1691). (Konung Håkon övergick till kristendomen.) Han hölt Söndagars och Fredagars Fasta. Peringskiöld Hkr. 1: 140 (1697). Ingen ting är osundare än de Välluster, hvaruti man intet håller måttelighet. Ehrenadler Tel. 366 (1723). Håll den bästa diét, och läkdoms Skaparen ära. Nicander GSann. 138 (1767). Måtta må hållas i allt. Adlerbeth HorSat. 7 (1814). Östergren (1928). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg i högre stil, med ålderdomlig anstrykning) med avs. på vana, sedvänja, bruk o. d.: vidhålla, iakttaga, (alltjämt) tillämpa l. följa. G1R 1: 21 (1521). Vid audiencen hafver man hollet gamble sedh och bruuk. RP 8: 415 (1640). (Jag) veet .. han är långsam till at gifva svar från sig, om han håller vahnan. VDR 1705, Verif. 724. Män, som ännu höllo fädrens enkla sedvänjor. Heidenstam Svensk. 1: 238 (1908).
b) (fullt br.) med avs. på (fastställd l. överenskommen) tid(punkt) o. d.: iakttaga, icke avvika ifrån l. försumma l. försitta o. d. SthmTb. 28/11 1580. Om ha[n] icke håller the bestämpde betalningzterminer. Därs. 19/12 1581. Detta vanskapelige diuret håller sin vissa tid, när det kommer in och anfaller barnen i Staden. Lagerström Bunyan 2: 184 (1727). Arbetares skyldighet att hålla de bestämda arbetstiderna. ArbStat. A 4: 133 (1904).
c) (fullt br.) med avs. på helg(dag) o. d., övergående i bet.: fira, begå, högtidlighålla, celebrera, ”hålla helig”; äv. allmännare, med avs. på fridag, ferie, rast o. d.: taga, njuta av, hava; äv. bildl. Hålla sabbaten. Hålla paus. Hålla frimåndag. Wij haffua actadt at holla waar iwl j aar j wasthena. G1R 2: 213 (1525). Hålt tina Höghtijdher. Nah. 1: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: Fira). Jubelåhret som .. hwart femtijende åhr hållit war. Fosz 220 (1621). (Vid visitation i Kökar) Befaltes hålla gångdagarna. Murenius AV 274 (1653). Hålla middags ro. Schultze Ordb. 1763 (c. 1755). (Sven Dufva) Fick vara dräng, der man höll rast, soldat der striden brann. Runeberg 2: 52 (1846). Trolöshet och lögn, rof och plundring hålla sina högtider. Thomander Pred. 1: 88 (1849). Man åt i timmar och tre, och sedan höll man skymning. Strindberg SvÖ 2: 170 (1883). Gå du tryggt hem och håll helg. Lagerlöf Jerus. 1: 126 (1901). Vildgässen hade betat på de stora åkrarna .. och sutto och höllo middagsvila. Dens. Holg. 2: 474 (1907). jfr (†): J hållen daghar och månadher, höghtijdher och årstijdher. Gal. 4: 10 (NT 1526; Bib. 1917: I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år). — särsk. (i Finl., starkt vard.) i uttr. hålla roligt, göra sig roligt, ha roligt, hålla fest. Ska vi hålla roligt i dag? Tavaststjerna Barnd. 107 (1886). jfr Bergroth FinlSv. 275 (1917).
d) (fullt br.) med avs. på pris (för handelsvara o. d.): sätta, begära; förr äv. om handelsvara o. d.: sättas till (ett visst pris o. d.). En Journal, som säljes månadsvis kan ej hålla lika pris med särskilte ströskrifter. SvMag. 1766, s. 220. Idkare af en och samma fabrikation .. sluta sig tillsamman om att hålla lika pris på sina varor. EkonS 1: 63 (1891). — särsk. (†) i uttr. hålla pris med (ngn annan l. ngt annat), hålla samma pris som ngn annan resp. (om vara o. d.): säljas till samma pris som ngt annat. Berch Hush. 308 (1747). När hafva väl våra Sockerbruk kunnat hålla pris med dem i Hamburg eller Köpenhamn. JournSvL 1800, s. 84.
J) underhålla (ngn); bekosta (ngt); underhålla o. ställa till förfogande (lokal o. d. där ngn värksamhet bedrives l. i allm. ngt företages o. d.).
24) underhålla (ngn), bekosta (ngns) uppehälle, skaffa (ngn) uppehälle, livnära, föda o. kläda (ngn); äv. med avs. på djur: föda, uppföda (jfr e); numera nästan bl. (se dock b—e) dels (i sht vard.) refl., i uttr. hålla sig själv, livnära sig själv, uppehålla sig själv, dels (med ngt försvagad bet.) med (lokal) adverbial bestämning: bekosta (ngns) vistelse ngnstädes (i sht vid läroanstalt o. d.), låta (ngn) vistas l. uppehålla sig ngnstädes. Hålla ngn i (förr äv. till) skola, vid akademien, förr äv. till studium l. studier. Hålla soldater under vapen, en armé i fält. J skole naagoth hafwe vith haanden ther j eder ok eders foolk aaf holla kunnte. G1R 1: 55 (1523). Matt[es] larens[on] skal wa[re] fformy[n]-de[re] ffor RikeJacobs barn och halla ho[nom] til skola. OPetri Tb. 60 (1525; uppl. 1929). At twå studenter .. skola åhrliga hollas till studium vthaff stichtet. SynodA 2: 56 (1600). Jag ville, at jag sielf finge hålla mig, så skulle mindre gå op. OxBr. 10: 254 (1618). Att hvar sochn holler sine fattige. RP 9: 89 (1642). Jagh haf(ve)r 3. st. gossar at hålla i Scholen. VDAkt. 1694, nr 267. Jag skulle således .. förgäfves hållit honom nio terminer i Upsala? Jolin Kom. 69 (1845). Han (hade) knappt .. råd att hålla sig själf, mycket mindre att bjuda andra. Oscar II V. 2: 74 (1861, 1892). — särsk.
a) i numera obr. uttr. (Det) vill mig falla för svårt dem opå min egen pungh at holla. OxBr. 5: 354 (1625). (De) måste .. hålla sig sjelfva i mat och hästen i foder. Chydenius 80 (1765). — särsk. i uttr. hålla (ngn) fri l. fritt, se FRI 30 a β.
b) (fullt br.) med kvalificerande adverbial: underhålla, föda o. kläda (ngn) så l. så; numera i sht med adv. väl l. illa; förr äv. refl., ofta övergående i bet.: leva, uppträda så l. så (i fråga om mathållning, kläder o. d.). G1R 1: 96 (1523). Huru the sig effther theris stand tilbörligen holle måge. RA 1: 459 (1546). (Sigismund) befalte .., at man honom (dvs. den fångne Maximilian) ährligen och furstligen holla skulle. Schroderus Os. III. 2: 308 (1635). Effter han intit kan hålla henne (dvs. sin blivande hustru) så wäl som hon ähr wahn. VDAkt. 1677, nr 41. Gref Abraham Brahe .. har hållit sigh mycket slätt i kläder. SColumbus Vitt. 244 (c. 1678). (Sv.) Hålla sig prägtigt, (lat.) Magnifice vivere. Schultze Ordb. 1767 (c. 1755). Det (är) bättre uträkning att hafva få kor och hålla dem väl, än att hafva flera och hålla dem illa. Berlin Lsb. 44 (1852). Di höll henne som en prinsessa. Östergren (1928).
c) (numera bl. starkt vard.) pregnant, med avs. på kvinna (älskarinna) som underhålles av sin älskare; jfr HÅLL-DAM. Vndertijden (dvs. stundom) håller Regadden (dvs. äktenskapsbrytaren) en löskona, eller frilla. Schroderus Comenius 827 (1639). (Elvira:) Det är en legations-sekreter som håller mig. Sjöberg SthmHeml. 79 (1844). Auerbach (1909).
d) (fullt br.) (mot betalning l. naturaunderhåll) hava ngn anställd l. i sin tjänst o. d., använda ngn (för ngt visst arbete); hava ngn (till sitt förfogande), hålla sig med (se 25 c); stundom med indirekt refl. obj. Hålla betjäning, tjänare. Hålla guvernant, lärare för sina barn. Icke ær behoff holla mykith (krigs-)folk i calmarna. G1R 1: 112 (1523). Han (dvs. konung Manasse) .. hölt spåmän och teknetydhare. 2Kon. 21: 6 (Bib. 1541). Uthi huart och eett Gymnasio .. (må) holles fehm præceptores. Thyselius HdlLärov. 1: 28 (1620). Han (dvs. G. IV A.) .. är så ytterligt snål att han ej vill hålla sig en Betient. FBremer (1821) i BremerBild 24. Som hon (dvs. prostinnan) endast höll två pigor. Strindberg Fjerd. 4 (1877). Petrarca .. måste hålla .. egna skrifvare. FWulff i Finn 1903, s. 49.
e) (fullt br.) med avs. på djur: uppföda, ha i sin hushållning (l. för sitt bruk l. nöje o. d.); ngn gg med indirekt refl. obj.; äv. i sådana uttr. som hålla (boskap osv.) på stall, förr äv. på strö, l. hålla tam o. d.; förr äv. med subj. betecknande gård o. d. Hålla egna hästar. Hålla hundar. Oxar .. och hwadh man på stall hölt. 1Kon. 4: 23 (Bib. 1541). The (vilja) icke .. holla boskap, atth the måtthe hielpe åkerin medt. RA 1: 486 (1546). Gården (dvs. Tjolöholm) håller 50 klafbundna nöt och 56 får. Barchæus LandthHall. 37 (1773). Landtmannen måste hålla de djur, som under hvarje conjunctur bäst löna sig. QLm. I. 3: 52 (1833). Kaninen .. från Spanien, hålles ofta tamd hos oss. Sundevall Zool. 32 (1835). I Norge och Dalarne hållas mycket getter, i Skåne gäss. Carlson 1Skolgeogr. 33 (1891). Fatab. 1911, s. 102. — bildl. Konsten beedz intet Brödh .. (dvs.) Hon kostar intet at hålla på ströö. Grubb 423 (1665).
25) bestå, bekosta, tillhandahålla, skaffa (ngt åt ngn l. sig själv); förse (ngn l. sig) med (ngt); ställa till förfogande; numera (utom i b o. c) i sht i uttr. hålla sig (själv) ngt o. d. samt utan indirekt obj.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Holler bergxmannen honum (dvs. kolaren) kost. G1R 7: 139 (1530). Fiskiaren .. wil iag skal hållan (dvs. hålla honom) not. JTBureus (1624) i 2Saml. 4: 86. Uthi Barne-Scholar, som staden sielf håller. KOF II. 2: 359 (c. 1655). Varganät skal hvart helt hemman hålla. BB 23: 2 (Lag 1734). Roten skulle hålla honom (dvs. soldaten) nödtorftig föda och kläder. Schönberg Bref 3: 274 (1778). Gesäller, som .. sjelfve hålla sig kost och verktyg. SPF 1824, s. 328. Man skulle för en viss summa hålla sig kläder. De Geer Minn. 1: 10 (1892). Var det dans på lördagskvällarna på dansbanan .. och mungigan och dragspelet höllo musiken. Hülphers Ångermanl. 9 (1900). Maten skulle jag hålla mig själv. Lagerlöf Holg. 2: 157 (1907). (†) Sådan handverk (dvs. vapensmide m. m.) kunne inthet hollas af Chronan. RP 8: 367 (1640); jfr 26. — särsk.
a) underhålla l. avlöna l. betala (ngn) l. bekosta l. bestå (ngt) för ngn annans räkning; särsk. (förr) i fråga om underhåll av soldat l. häst o. d.; äv. med subj. betecknande jordegendom o. d. Hålla vikarie åt ngn. G1R 24: 408 (1554). Vij (vilja) .. gerne vette, hvad och huru månge hester tu viltt holle utaff titt frelse och förläningh. Därs. 29: 68 (1559). 9 tunnland jord .. höllo 2:ne soldater. Liljecrona RiksdKul. 24 (1840). De rusthållsnummer inom Småland och Östergötland, som blifvit befriade från att hålla häst. KrigVAT 1854, s. 571. Vem håller båten? Jag tror, det är jag, det! Sjödin StHjärt. 283 (1911).
b) allmännare: bekosta, bestå sig (ngt), hava (ngt till sitt bruk l. förfogande o. d.), hålla sig med (ngt; se c); äv. med indirekt refl. obj. Hålla (eget) ekipage, hålla hästar och vagn. Hålla en tidning, tidskrift, abonnera på en tidning osv. Hålla en stor armé, flotta. AOxenstierna 1: 558 (1635). Andronicus Paleologus öfvergaf, at hålla Sjö-makt. Dalin Montesquieu 198 (1755). Hvarje hushåll sitter nu och håller sitt eget kök. Almqvist Törnr. 3: 158 (1850). Hvarje bildad engelsk familj plägar hålla sig ett godt bibliotek. NF 2: 805 (1877). Alla hoteller, restaurationer och kaféer (i Hfors) hålla telefon. Ramsay VägvFinl. 3 (1895).
c) i uttr. hålla ngn l. sig med ngt, bekosta ngt för ngn l. sig, bestå ngn l. sig (själv) ngt, förse sig l. ngn med ngt; med refl. obj. äv. övergående i bet.: vara försedd med, hava (till sitt förfogande o. d.), ”hålla” (se b), äga, bestå sig; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.; förr äv. i uttr. hålla ngt med ngt, förse ngt med ngt. Hålla ngn med mat och kläder, med husrum. Hålla sig med ekipage, bil, villa på landet. Ath the nw holla wille thenne wore knecther med koosth och tæringh. G1R 2: 107 (1525). Ther vtaff, ath åkrane icke bliffue holdne med dijker. Därs. 12: 147 (1539). (Jag) hölt migh sielff medh maat och drjcka. BoupptSthm 18/9 1678. I ändamål att hålla den nyfikna verlden med underrättelser om fortgången af detta lärda eröfringståg. Samtiden 1873, s. 367. Han läste med kläm och han höll sig med åsigter. Benedictsson Eftersk. 63 (c. 1885). De hade inte råd att hålla sig med någon jungfru. Lagerlöf Saga 225 (1908). Äfven Leo (X) själf höll sig med buffoni eller narrar. Schück Rom 2: 187 (1914).
d) (†) med avs. på kostnad, utskyld o. d.: bestrida, betala; erlägga, gälda. Henning .. bruker stor köpenskap udi Nyköpung .. och holler doch icke i någen motte stadzens tunge. G1R 24: 83 (1553). Vil han (dvs. käranden) kostnaden (för särskilt ting) hålla; tillåte thet Hofrätten. RB 4: 2 (Lag 1734).
26) med obj. betecknande lokal o. d. där en värksamhet bedrives l. där ngt företages; eg.: underhålla o. ställa till förfogande; vanl. med tanken fäst huvudsakligen l. uteslutande på värksamheten l. det som förehaves osv., mer l. mindre närmande sig bet.: idka, utöva l. dyl. sådan rörelse l. värksamhet osv. som av ordet antydes. Hålla boklåda, lånbibliotek, öppen bod. Hålla krog, värdshus, förr äv. disk. Hålla salong. Hålla öppen taffel. Huar någon schriffuare Schole hålla wilia, må the effterlåtas. KOF 1: 348 (1575). Hann haffver emoott Storfurstens förbudh hollit krögerij. OxBr. 5: 10 (1612). Ahlgren, L. F. .. håller Spisqvarter och Cafféhus. Runemarck VägvSthm 14 (1790). Lotta .. / Höll disk som hon förr var van. Runeberg 5: 26 (1860). Håller någon hus, der äfventyrliga spel om penningar .. allmänneligen bedrifvas. SFS 1864, nr 11, s. 68. (Bodägarens hustru:) Det passar sig ej för oss från Ingmarsgården att hålla handelsbod. Lagerlöf Jerus. 1: 149 (1901). En gammal dam .., som på sitt slott .. höll stor societet. Sylwan SvLit. 114 (1903). Siwertz Varuh. 292 (1926). — särsk.
a) i numera obr. uttr. Huilkienn som håller öllthap eller brenneuinn sellgier om söndaghiernna. SkrGbgJub. 6: 106 (1588). Här hållesz stort boketryckery. Bolinus Dagb. 35 (1668). Skomakare, smeder etc: som på gatan hålla värkstad. Palmstedt Resedagb. 89 (1779).
b) i uttr. hålla bank (jfr 12 c γ), hov, hus, hushåll o. d., se BANK, sbst.3 1 a, HOV, HUS, HUSHÅLL.
c) (numera knappast br.) i fråga om värdshusrörelse o. d., med obj. utelämnat; vanl. med kvalificerande adv.: utöva ett sådant l. sådant värdskap, ha ett så l. så beskaffat bord, ha det så l. så i fråga om mathållning o. d. (Gästgivarfrun) håller beskedligt; stället väl kändt. Kellgren (SVS) 6: 248 (1789). (Värdshusvärden) står i rop för att .. ”hålla jemnt” och för måttliga priser. Cramær Skämt. 53 (1845). Den förste källarmästare som måste betala hyra .. skulle hafva .. hållit på operakällaren i början af detta århundrade. Lundin (o. Strindberg) GSthm 502 (1881). Björkman (1889).
K) sköta, vårda, underhålla; behandla, traktera.
27) sköta, vårda, underhålla (ngt); äv. med avs. på djur; numera i sht i p. pf. (ss. adj.), i uttr. väl l. illa hållen o. d.; förr äv. i förb. (väl l. illa) hållen med (ngt), övergående i bet.: försedd med (ngt; jfr 25 c). Väl (illa) hållna hus, gator, gräsmattor, planteringar. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 32 (1583). Kyrkian .. (är) illa hållin medh stoler. KOF 1: 376 (c. 1618). Kyrckiogårdarna måste väl ombyggas, och väl stängde och hederligen hållas. Kyrkol. 18: 8 (1686). Vägen (utanför Bologna) är mycket väl hållen. Palmstedt Resedagb. 93 (1779). Utvalda och väl hållna djur af den inhemska rasen. Höjer Sv. 3: 197 (1883). Hans Fröjd .. håller gård och gata. Larsson Solsid. 29 (1910). Olämpliga och illa hållna ladugårdar. Hellström NorrlJordbr. 533 (1917).
28) behandla, bemöta, traktera (ngn så l. så); numera i sht dels med tanke på föda, kläder o. d., närmande sig bet.: underhålla (jfr 24 b), dels med avs. på arbete, uppfostran o. d.; i sht (ngt vard.) i uttr. hålla (ngn) knappt, hårdt, strängt o. d. samt vara väl l. illa osv. hållen. Ordspr. 29: 21 (Bib. 1541). Är tijn dotter icke blyghsam, så halt henne hårdt. Syr. 26: 10 (Därs.) Wi (dvs. prästerna, bliva) .. här hålne föga bäter än trälar aff Konungenom. Svart G1 123 (1561; yttrande tillagt P. Brask); jfr 33. Andra wele wij, at the skola strängt hållas effter Lagh. Preutz Kempis 57 (1675). I början af min fångenskap blef jag ganska hederligt hållen. Ullman GrefvHänd. 101 (1782). En poet i Sveriges välsignade land / bör hållas knappt från sin födsel. Geijerstam Sat. 45 (1892). Fahlcrantz Kyrkoh. 78 (1907). — särsk. (i Finl.) i överförd anv., i uttr. illa hållen, illa däran. De (dvs. de deputerade som skola utarbeta byggnadsplanen) äro illa hållne, emedan i hela Staden ingen Architect finnes, som de kunna rådfråga. Porthan BrefCalonius 79 (1794). jfr KJHagfors i Hufvudstadsbl. 1903, nr 323, s. 4.
L) förrätta, företaga, göra; förfara, hålla på med (ngt); gå till väga; fortsätta, fortfara.
29) förrätta, företaga, göra (ngt); jfr HAVA 7. Hålla auktion, bal, begravning, bjudning, bröllop, bön, examen, (en) fest, (ett) fältslag, förhör, gille, gudstjänst, sitt intåg (ngnstädes), kalas, konselj, lektion, marknad, mässa, mönstring, möte, rannsakning, razzia, riksdag, rådplägning, rättegång, sammankomst, syn(e)förrättning, ting, visitation. Hålla börs. Hålla räfst, äv. bildl., se RÄFST. Holla wapen syn. G1R 1: 156 (1523). Himelrikit (är) lijknat wedh en konung som wille holla räkenscap medh sina tienare. Mat. 18: 23 (NT 1526). Tha wii holle radhstoffwæ. JönkTb. 123 (1532). Then sidst holdne riksdagh til Västerås. RA 1: 415 (1544). Thet siette stora Prestemöthe som höls j Chartago. OMartini Pred. C 4 a (1606). Dher Giästebudh hålsz, dhijt sanckas giärna slödredh. Grubb 46 (1665). Rummet, ther rådslag hållet warder. Spegel 367 (1712). Hålla krigsråd. Widegren (1788). Vid Vettern hållas höstetiden klappjagter på räf. Svederus Jagt 122 (1832). Kl. 11 åts frukost ... Kl. 3 hölls taffel. Cederschiöld Riehl 2: 24 (1878). Vid voteringarna (på riddarhuset) höllos två upprop. De Geer Minn. 1: 56 (1892). Är valmannen ej bosatt å den ort, där valet hålles. .. SFS 1920, s. 2348. — särsk.
a) i numera obr. uttr. (jfr d—f). Then feygde han (dvs. konung Fredrik I) emoth konungh Cristhiern hollit haffuer. G1R 3: 104 (1526). Medh fränckan sin håller han lustigt språk. Fosz 260 (1621). Bacchus satt med Sång ok drack / Hölt med sin Silenus Snack. Lucidor (SVS) 182 (1672). Holla sin andakt. Serenius (1741). — särsk. med avs. på skådespel, dans, lek o. d.: uppföra; i fråga om lek o. d. äv. bildl. Een Lustigh Comoedia .. hollen vthi Stockholm then 1. och 2. Decemb. Anno 1620. Prytz OS (1620; i titeln). De höllo först en dans, och rodde sedan med floden sin väg. DeFoë RobCr. 81 (1752). Der döden håller nu sin lek. Sätherberg Dikt. 2: 58 (1844, 1863).
b) med avs. på tal, föredrag, predikan, musik o. d.: framföra, framsäga; utföra, ”giva”. Hålla (ett) föredrag, (en) föreläsning, en konsert. Epter thet hon (dvs. mässan) haffuer nu j så mong hundrade åår wordet hallen på Latine. Mess. 1535, s. A 1 b. Här (dvs. i kyrkan) hållesz skiön Music mäst alla söndager. Bolinus Dagb. 56 (1670). När någon Philosophiæ Lector .. sitt inträde uti Gymnasio tager, skall han hålla en Oration. Skolordn. 1693, s. A 2 b. När du skall hålla offenteligit tal. Hof Skrifs. 267 (1753). Han skulle just denna dag hålla sin första predikan. Almqvist Kap. 4 (1838). Henning Hamilton höll ett utmärkt anförande fullt af höga tankar. De Geer Minn. 2: 12 (1892). Nilsson FestdVard. 44 (1925). (†) (Psalmen 151) är en lofsång, som David hullit efter sin kamp med Goliat. Lagerbring HistLit. 97 (1748).
c) med avs. på (dag)bok, protokoll, räkning o. d.: föra; äv. i mer l. mindre bildl. uttr.; numera i sht dels jur. med avs. på dombok o. protokoll, dels med avs. på räkning, i den senare anv. äv. bildl. i uttr. hålla ngn räkning för ngt o. d., räkna ngn ngt till godo. Hålla räkning på l. över ngt. Utdrag ur domboken hållen vid lagtima vårtinget med N. N. härad (osv.). Stockholmz Tolbock som hållen är på Rijkzens införninger och vthförninger. SthmTb. 23/5 1576. Vij måtte kunna bruka honom .. till att .. hålla protocollet. OxBr. 5: 258 (1623). Häradshöfding skal richtig dombok hålla. RB 2: 6 (Lag 1734). Vi .. hålla öfversättaren räkning för hans företag att göra detta .. arbete tillgängligt äfven för dem, som (osv.). Runeberg ESkr. 1: 313 (1835). (Botaniken) håller bok och räkning med hvarje upptäckt. Agardh BlSkr. 2: 223 (1844). PT 1899, nr 80 A, s. 3 (bildl.).
d) (†) med avs. på arbete, tjänst o. d.: fullgöra, göra. Och om trenger skall ffor:te Oloff holla oc göra Kon:ge M. V. A. K. N. herre en tilbörlig tiänisth. Rääf Ydre 1: 311 (i handl fr. 1555). The som bruka Grufwan skole och hålla arbetet, eller miste Grufwedelen. Bergv. 1: 40 (1612). (Drängen) Måns Larsson .. hade .. inte Hållit sin tienst. GullbgDomb. 2/2 1639.
e) (†) i uttr. hålla basen, tenoren osv., (i sång l. musik) sjunga basstämman resp. traktera basinstrumentet osv.; äv. bildl. Hålla basen. Holmberg 1: 197 (1795). Levin Schiller Cab. 63 (1800; bildl.). Clas Henrik höll sin tenor. Almqvist DrJ 268 (1834). Den (dvs. truppen) höll primen, han (dvs. Fieandt) höll basen, / Gubbens vapen var karbasen. Runeberg 2: 69 (1848). Schulthess (1885).
f) (†) med avs. på leverne o. d.: föra, bedriva. Hwar closterleffnat haffuer retzligha sin vrsprung och huru han wart först hallen. OPetri Clost. A 1 b (1528). Thet Hedniske Affguderij, / Hållit vthi Vbsala By. Prytz OS F 2 b (1620). VRP 1659, s. 1214.
g) med allmännare l. försvagad bet.: åstadkomma, ”göra”; numera i sht med avs. på buller, stoj o. d.; äv. med sakligt subj.; äv. bildl. Hålla (o)väsen, i sht förr äv. oljud, väsnas, larma. Sådana lifliga låt här hålsz. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 221. Kråkor och skator .. hålla ett fasligt oljud då de blifva honom (dvs. bärguven) varse. Berlin Lsb. 94 (1852). Äfven mig vill det synas, som hölle understundom en okuflig storrådighet väl mycket larm i hans (dvs. Hwassers) skrifter. CVAStrandberg 1: 339 (1862). De (dvs. lavskrikorna) hålla ett frenetiskt oväsen. Hemberg ObanStig. 130 (1896).
h) med förbleknad innebörd, i vissa stående förb., ofta närmande sig bet.: utöva, iakttaga o. d., t. ex. hålla disciplin, lag (med ngn), ordning, reda (på ngn l. ngt), styr (på ngn l. ngt), stånd, (ngn) sällskap, tukt (på ngn l. ngt), umgänge (med ngn), utkik, vakt, vänskap (med ngn), vård m. fl., se under de enskilda sbst.
30) (†) förfara, gå till väga (med l. i ngt l. med ngn); oftast i pass.: förfaras, förhållas. Stiernman Riksd. 365 (1587). Sammalunde skall och holles med ödhes heman. LReg. 31 (1602). Hervthj holles såssom om Contributionen vttlofwadt och belefwadt är. RARP 1: 93 (1629). Fleming frägade, huru man skulle hålla med ceremonierne. RP 4: 34 (1634). Kyrkol. 2: 5 (1686). Hildebrand Statsförf. 257 (1896).
31) (†) hålla på med, fortsätta, fortfara.
a) i uttr. hålla på (ngn l. ngt), hålla på med, syssla med (ngn l. ngt), vara i färd med (ngt); äv.: fortsätta, fortfara, hålla i med (ngt). Effther j nw eendels lenge ther vppå hollidt haffwe (dvs. haven hållit på med gjutningen). G1R 17: 106 (1545). Therföre bliffue wij ock quarre j wår gambla wana, och hålle alt på samma traffuet. LPetri 4Post. 56 a (1555). Iu lenger han höltt vpå henne (dvs. den sjuka pigan), iu werre bleff th[et] medh henne. SthmTb. 6/7 1590. Vij hölle på begge thesse Ransakninger uthi 2. heela dager. VDAkt. 1683, nr 146.
b) intr.: fortsätta, fortfara, hålla i, hålla på, framhärda (med ngt); äv. med sakligt subj. l. opers.: hålla i, räcka, pågå, vara. VgFmT II. 1: 28 (1533). Hölt thet så thet ena året epter thet andra. OPetri Kr. 219 (c. 1540). Så håller han ifrån Soleness upgång och nedergångh medh Bannor och Bansbörder. ManhaftLöjtn. 48 (1666). Torckan hölt alt jempt. Gyllenius Diar. 341 (c. 1670). Han håller alt lijka och neekar. VDAkt. 1670, nr 59. Därs. 1688, nr 900.
M) tro, mena, hålla före, anse, akta (ngn l. ngt för ngt l. vara ngt) samt i anv. som utvecklats ur dessa bet.
32) (†) tro, mena, förmena, hålla före (att ngt förhåller sig så l. så); äv. med att-sats inledd av ett därför l. med inf. föregången av prep. före; äv.: uttala (den meningen att), påstå (ngt l. att); i fråga om lära l. lärosats o. d.: bekänna, kungöra, ”predika”; jfr HÅLLA FÖRE. Mine brödher håller thet icke therföre, ath troon på Iesum Christum .. kan lidha personers anseende. Jak. 2: 1 (NT 1526; Bib. 1917: menen icke). Huar (dvs. om) nogher wille seya ath han (dvs. Luther) giffuer jtt nytt forstånd j scrifftenne emoot thz helga lärare hallet haffua. OPetri PEliæ a 4 b (1527). Kan Gudz Ordh liuga? Jag håller ney, ingalunda. Kempe Krigzpersp. 159 (1664). Såsom Ridderskapet och Adelen .. väll hålle theres skylldige plicht fodra. RARP 9: 438 (1664). (Galten) höltz före at starkare löpa än något annat diur. Rudbeck Atl. 1: 110 (1679). (Sv.) Holla en lärosatz, (eng.) To profess a doctrine. Serenius (1741). — särsk.
a) i fråga om utsagor inför domstol, i uttr. hålla med l. vid (sin) ed o. d., äv. med lag och ed, påstå l. bekänna l. vittna l. försäkra osv. o. med ed bekräfta (att). Hoon sagdhe siigh thet holla wilia med szin eedt. G1R 2: 93 (1525). Ath hwar bonde skulle holle medt lag och eed, huru mygin Wåårsädh han sått hade på sin åker. Därs. 14: 103 (1542). (Arvskiftesförrättarna skola) holla widh theras eedh, att the icke iämpnare skiffta kunde än the giort hafwa. Lagförsl. 332 (c. 1606). Martinus seijer sigh wela holla medh eedh, att han aldrigh hadhe talt medh henne. ConsAcAboP 1: 568 (1653). Därs. 2: 410 (1662).
b) med prep. om l. av: mena, tro, tycka (så l. så) om (ngn l. ngt); i uttr. hålla om (ngt) äv.: tro på (ngt). Hwadh wij hålla skole, om wåre wenner som affsomnade äre j Christo. Svart Ähr. 43 (1560). Hvadh som the (dvs. prästerna) hålla af sacramentzens uphöijelse och tillbedelse. RA 2: 6 (1561). Then som nw wil warde saligh, han moste altså hålle om tree Personer j Guddommen. Carl IX Cat. Ff 3 b (1604). Jag .. (ville) visa, hvad man bör hålla om de falska andar och människoläror. Borg Luther 1: 260 (1753).
c) i uttr. hålla med l. emot (ngn l. ngt), instämma med (ngn) l. i (ngt), stå på (ngns) sida, överensstämma med (ngt), resp.: uttala sig emot (ngn l. ngt), bestrida (ngt l. ngns mening); ofta svårt att skilja från HÅLLA EMOT, HÅLLA MED. OPetri MenFall E 4 b (1526). Medh mindre Påfwen twingade Sylvestrum at återkalla sina Skriffter, så nödhgades han (dvs. Luther) at holla emot then Romerska Påfwen. Schroderus Os. III. 1: 37 (1635). Ingen af min möderne hölt der mädh at iag skule hafwa honom. Horn Lefv. 88 (c. 1657; rättat efter hskr.). Men säg mig då i korthet stridens upphof, / Så att jag veta må, med hvem jag håller. Fahlcrantz 2: 228 (1826, 1864).
d) i uttr. hålla på ngns sida, stå på ngns sida, taga ngns parti, hålla med ngn, vara ngns anhängare. Denne Sochne Skrifware skall .. altijdh hålla på Almogens sijdha. LReg. 176 (1624). En herre, som är god bekant till mig och som nog vet, på hvems sida han skall hålla. Runeberg ESkr. 1: 139 (1836).
e) i uttr. hålla lika, eg.: yttra sig på samma sätt, ha samma mening; sedan äv. allmännare: stämma överens. HH XIII. 1: 199 (1565). Effther thet lagbökerne iche hålle eller äre alle like. RA 3: 175 (1593); jfr 8 b. Alla (som yttrade sig) höllo lika. VDAkt. 1749, nr 501. Namn och ställe hålla lika med hvad här är känt. BoupptVäxjö 1845, Bil.
f) i uttr. hålla ett (med ngn) o. d., se EN, räkn. IX 1 c.
33) anse, akta (ngn l. ngt för ngt l. för att vara sådan(t) l. sådan(t)), betrakta (ngn l. ngt ss. ngt), tro l. mena (ngn l. ngt vara ngt l. så l. så beskaffad resp. beskaffat).
a) med substantiviskt l. adjektiviskt predikativ inledt av prep. för (förr äv. före), ngn gg (så)som. Hålla ngn för en hedersman. Hålla ngt för sant; jfr FÖRSANTHÅLLANDE. Hålla ngt för omöjligt, otroligt. Hålla ngt för en heder, ära, skam. (Icke) hålla för rov (att osv.), se ROV. OPetri Tb. 11 (1524; uppl. 1929). Then j hollen mich före then är jach icke. Apg. 13: 25 (NT 1526). Wij wardom holdne som får the ther slactas scola. Rom. 8: 36 (Därs.; Bib. 1917: vi hava blivit aktade såsom slaktfår). Tijga i tijd håls för konst. Törning 27 (1677). Om jag intet curerar Isabelle så blir jag hållen för en bönhas, en idiot och en fuskare. Envallsson Cass. 7 (1784). (Att älska Gud är att) hålla Honom, i sitt hjerta, för sitt högsta goda. Lindblom Cat. nr 23 (1810). Ingen menniska är rättfärdig och allraminst de som sjelfve hålla sig derför. Melin Pred. 1: 78 (1844). Pojken blir aldrig gladare, än när han blir hållen för en vuxen karl. Nilsson FestdVard. 32 (1925). — särsk.
α) (†) i uttr. hålla (äv. hava och hålla) ngn för sin herre l. konung o. d., övergående i bet.: erkänna, hylla ngn som sin herre osv. (Arvid Trolle) förplictadhe .. sigh, at hans son Eric Trolle, Niels Booson, och flere hans wener, aldrigh skulle halla her Steen (Sture) för theres herra. OPetri Kr. 292 (c. 1540). Jag N. N. lofwar och swär .., at iag wil och skal, för min rätta Arff-Konung hafwa och hålla .. Herr Carl den XI. FörordnRättegDomcap. 1687, § 6. Fryxell Ber. 2: 147 (1826).
β) (†) med refl. obj., mer l. mindre utpräglat övergående i bet.: anse l. påstå l. låtsa sig vara (ngt) l. göra anspråk på att vara (ngt), uppträda l. visa sig ss. (ngt); jfr b α. The phariseer, som sich hölle for heligt folck. OPetri 2Post. 120 a (1530). Fåå dagar ther effter kom Eric Karlsson til Vpsala .. och hölt sigh för rikesens höffuitzman. Dens. Kr. 264 (c. 1540). Skråordn. 247 (1571).
γ) (†) i uttr. hålla (ngt) för godt, = b β. Hoo kan alt sådant holle för gott? / At hwar erligh man skal hållas för spott. Svart Gensv. F 6 b (1558).
b) med adjektiviskt, ngn gg substantiviskt predikativ utan inledande prep.; numera (utom i vitter stil samt i stelare skriftspr. med ngt ålderdomlig prägel; se dock γ o. δ) nästan bl. (i sht ngt vard.) i uttr. hålla sig för god (till att göra det l. det). Iach (dvs. Paulus) holler migh nw salughan, effter iach schall förswara migh j dagh in för tigh konnung Agrippa. Apg. 26: 2 (NT 1526; Bib. 1917: skattar mig lycklig). So holler W. K. M:tt (dvs. G. II A.) bäst och rådeligest, att ... SvTr. V. 1: 784 (1632). Hwadan som hälst tu bortgår, skal tu icke hålla tigh förgodh, at biuda fara wäl. Schroderus Comenius 902 (1639). Förthenskull höll man honom suspect. Spegel Dagb. 26 (1680). Man håller onödigt at här anföra (osv.). Nordberg C12 1: 149 (1740). Hvad fins på jorden mera värdt / Att hållas dyrt och kärt? Runeberg 2: 5 (1847); jfr δ. De blå violerna (i pappa Rebolledosträdgårdstäppa) höllo sig demokrater nog att (osv.). Nordling Storstadsb. 16 (1890). Om .. (domstolen) håller gemensam behandling af anspråken nödig. Kallenberg CivPr. 1: 444 (1918). Jag undrar om ni håller er för god att komma till mig i kväll? Lagerlöf Troll 2: 39 (1921). — särsk.
α) (†) med refl. obj., mer l. mindre utpräglat övergående i bet.: anse l. påstå l. låtsa sig vara (sådan l. sådan), uppträda, visa sig (sådan l. sådan); jfr a β. (En publikan) then ther .. ey hölt sich bettre en (dvs. än) han war. OPetri 2Post. 137 a (1530). Judas .. hölt sig så oskyldig, så helig, som han icke wiste af något ondt. Spegel Pass. 90 (c. 1680). Dalin Arg. 1: 153 (1733, 1754).
β) (†) i uttr. hålla (ngt) godt, övergående i bet.: godkänna, gilla (ngt); jfr a γ. Ingen (suverän är) .. förplichtad, at hålla thet gådt och gildt som en annan stadgar och åbiuder. Girs Edelh. B 2 b (1627). Ehrenadler Tel. 406 (1723). Jag holler den ursägten god. Serenius B 1 b (1757).
γ) (fullt br.) i uttr. hålla helig; särsk. med avs. på helgdag o. d., övergående i bet.: högtidlighålla, fira, celebrera (jfr 23 c). J gambla testamentit böd gudh vpåå ath sabbatz daghen skulle hollas helig. OPetri MenFall B 4 b (1526). (Vi skola) icke förachte predican och .. (Guds) Ord, Vthan hålle thet heligt. Cat. 1567, s. A 6 a. Widegren (1788). — särsk. i uttr. hålla heligt, se HELIG 3 e ε.
δ) med förbleknad bet., i uttr. hålla (ngn l. ngt) kär(t) o. d., se KÄR.
c) med substantiviskt l. adjektiviskt predikativ föregånget av inf. av verbet vara l. bliva; numera alltid med bestämningen inledd av prep. för, förr äv. utan prep. Her medh holler Jagh wara nogh sagdtt aff thett, enne froma hustru tilkommer. LPetri Œc. 43 (1559). Man hölt honom wara en lärd Man. Schroderus Os. 2: 578 (1635). Den utför Predikstolen / Råkar falla ned på Johlen / Håls för bli til Benen siuk. Runius Dud. 3: 58 (c. 1710). (Perserna) bära .. Medisk drägt, hållande den att vara vackrare än deras egen. Carlstedt Her. 1: 136 (1832). En .. sångfogel, som hålles för att vara den bästa af alla. Berlin Lsb. 100 (1852). Backman Reuter Lifv. 1: 194 (1870).
d) (†; se dock α, β) med adverbiell bestämning: akta, skatta, värdera (ngn l. ngt så l. så); i p. pf. äv. abs.: aktad, ansedd, värderad. Then stora gudhinnonas Diane tempel wardher om intit hollet. Apg. 19: 27 (NT 1526; Bib. 1917: bliver räknad för intet). (Sv.) the voro holdne, (lat.) existimati sunt. Schenberg (1739). Om vi här i tiden .. varit högt ansedde eller ringa hållne, hvad betyder det. Franzén Pred. 3: 126 (1843). — särsk.
α) (fullt br.) med förbleknad bet., i uttr. hålla (ngn l. ngt) i aktning l. anseende l. heder l. ära l. vördnad o. d., förr äv. i (stort l. högt) pris l. värde o. d., skänka (ngn l. ngt) aktning osv., ära, vörda resp. sätta (stort) pris l. värde på (ngn l. ngt); hålla (ngt) i helgd, betrakta (ngt) ss. heligt o. okränkbart, icke kränka (ngt); förr äv. hålla (ngt) i horrör o. d., avsky (ngt). En god inföd swænsk Konung Then wij .. holla wela i ære Oc wyrdningh. G1R 1: 165 (1523). Hwilken Book the Påfweske holla i högt wärde. Schroderus Os. III. 1: 9 (1635). Pallas håller mig (dvs. Justitia) i prijs. Stiernhielm Fred. 12 (1649). Jag må icke svara till det jag håller i horreur. Atterbom Minnest. 1: 200 (i handl. fr. 1685). Att veta lagarna vara hållna i aktning. Järta 1: 46 (1809). Gud befaller, att vi skola hålla våra föräldrar och herrar i vördnad. Kat. 1878, nr 46. Äganderätten hölls på det allra nogaste i helgd. De Geer Minn. 1: 8 (1892). Råttor hållas just inte i högt anseende av de andra djuren. Lagerlöf Holg. 1: 67 (1906).
β) i uttr. hålla till godo, förr äv. goda l. gode (ngt l. med ngt o. d.), se GOD 24 a α.
e) med avs. på handelsvara, tull, frakt o. d.; eg.: värdera (till så l. så mycket); sälja (till ett visst pris), begära ett visst pris för, resp. sätta till (så l. så stort belopp); förr äv. med avs. på mynt: värdera (till ett visst belopp o. d.). Hålla ngt dyrt, billigt. Waren haffuer warith heer swa dyr hollen Att henne icke mange køpa kwndhe. G1R 1: 203 (1524). I wille för then skuld thet (utländska myntet) icke högre achte eller hålle. Stiernman Com. 1: 200 (1567). Att tullen för stort och smått smide icke må lijka hållas. RP 8: 41 (1640). Hålla en vara till visst pris. Lindfors (1815); jfr 12 b. Frakten hölls i 20 sh. pr ton. TT 1893, Allm. nr 49, s. 3.
N)
34) (†) refl.: bete sig; förhålla sig.
a) med personligt (l. ss. personligt fattat) subj.: bete sig, uppföra sig, förhålla sig, skicka sig, uppträda (så l. så); ngn gg närmande sig bet.: förfara, gå till väga; äv. i förb. hålla och skicka sig o. d. Thz tridhia bodhit lärer huru menniskian skal holla sich emoot sin nästa. OPetri MenFall B 7 b (1526). Kon:ge Ma:t .. (vill) liche som andre christelige herrer och furster sig holle och skicke i thet, som mögeligit vara kan. RA 1: 444 (1545). Han haller sigh bootferdeliga och ährliga. LPetri KO 70 b (1571). När Ambassadeuren tager therifrån dimission, skall han få ordre, huru han här effter skall hålla sig. RP 8: 352 (1640). Konung Carl hölt sig imedlertid, såsom den der viste af intet annat, än at Kriget skulle förnyas emot Ryssland. Nordberg C12 2: 272 (1740). På det hjertat må lära, huru det bör hålla sig emot honom (dvs. Gud). Borg Luther 2: 505 (1753). Det (höves) hvar man att hålla sig tappert och manhaftigt. Carlstedt Her. 3: 329 (1833). Håll dig saktligt, gå ur vägen, / Bättre fly än illa fäkta. Runeberg 5: 68 (1860). — särsk.
α) i uttr. hålla sig väl o. d., i fråga om strid: visa sig tapper, hålla stånd. (Gustav Gustavsson) haffver hollit sigh väl ved Hamelen. RP 3: 256 (1633). (Löjtnant) L'abbadi .. hölt sigh intet wäl, vthan week vndan. Widekindi KrijgH 90 (1671). Schultze Ordb. 1767 (c. 1755).
β) i uttr. hålla sig illa, gm ord l. åtbörder visa sig lidande, jämra sig. Efter några dagar låtsade han blifva sjuk, pustade och höll sig mycket illa. Fryxell Ber. 3: 127 (1828).
b) med sakligt subj.: förhålla sig (så l. så); särsk. i fråga om matematisk proportion. Stiernhielm Arch. I 1 a (1644).
O)
35) i pass. med intr. bet.: (ha sin frihet att) fortsätta (med ngt) o. d.; syssla, hålla på (med ngt).
a) i uttr. l. låta (ngn) hållas, få resp. låta (ngn) fortfara l. fortsätta med vad man resp. han påbörjat, få resp. låta (ngn) göra som man resp. han vill, hava resp. låta (ngn) hava sin frihet; förr äv. i uttr. låta hållas utan obj.: låta saken ha sin gång. Iagh wil ännu i någhra Daghar låta hållas til thes iagh får see hwart vth thet wil. Palmchron SundhSp. 235 (1642). Låt gumman hållas, efter hon äntelig vill, att jag skall gifta mig. Kexél 1: 59 (1776). Blott jag fått hållas och flugan ej hade kommit och stört mina idéers gång. Wetterbergh Sign. 295 (1843). Låt arbetsgifvare och arbetare hållas, de skola snart komma öfverens om försäkringens nytta. Forssell Stud. 2: 48 (1884, 1888). Vad skulle de med jordgubbsland? Men han lät henne (dvs. hustrun) hållas. Sjödin StHjärt. 43 (1911). jfr: Ondt och gott måste hållas. Grubb 624 (1665).
b) (i vissa trakter, vard., ofta bygdemålsfärgat) med substantivisk bestämning inledd av prep. med l. med av att l. och inledd inf. l. gm och koordinerat finit verb: (fortsätta att) syssla med ngt l. med att (göra ngt), hålla på med ngt l. att; äv.: dragas med ngn l. ngt; förr äv.: stå i begrepp att, hålla på att (göra ngt). En hetsig feber (har) anstött, hwarmed hon hållits sedan den 27 Dec. JDarin (1710) hos Cavallin Herdam. 5: 206. Rättsom jag hölts med at sluta. BrevForsander 24/8 1792. Han är svår att hållas med. Nordforss (1805). Jag känner till en herre, som hölls och friade både länge och väl. Hultin VSkr. 179 (1867). Han .. hölls med bygget på sin stuga. Strindberg Hems. 176 (1887). När en jämt hålls med nålen, så blir handen liksom obekväm för pennan. Bergman JoH 310 (1926).
Särsk. förb.: HÅLLA AN10 4. [jfr t. anhalten] jfr ANHÅLLA.
1) till 1.
a) (i fackspr.) hålla (ngt, i sht ett värktyg l. redskap o. d.) tätt intill ngt. Täubel Boktr. 2: 6 (1823). Hålla an en vinkelhake (mot arbetsstycket). SlöjdBl. 1887, nr 3 a, s. 3.
b) sjöt. hålla (ett tåg l. en ända o. d.) styvt halat; hålla fast. Håll an storeskot! Rosenfeldt Tourville 77 (1698). Holla an bog-linan. Serenius 279 (1741). Håll godt an utan att släcka. Konow (1887). Smith (1916).
c) sjöt. hålla fast (en båt medelst båtshake l. dyl.). UFlott. 1: 127 (1903). En af .. (roddarna) fattar en båtshake för att vid tilläggning ”hålla an” .. båten. 2NF 23: 570 (1915).
2) (†) till 5, 6: fasthålla (ngt); kvarhålla (ngn l. ngt); uppehålla, hejda (ngn). KKD 6: 255 (1715). Hålla an varor i tullen. Sahlstedt (1773). Brodern till Abo Ghôsh hade .. hållit an de till Jaffa återvändande pilgrimerne och tvungit dem att vända om. Wallin Bref 135 (1847).
3) (numera knappast br.) till 20: hålla, göra ett uppehåll, stanna. (Starosten) sitter stadigt i wangen, därest han ofta låter hålla an ock går .. back om första buska. KKD 9: 296 (1714). Fördömda Röfvare! stå, håll an! Leopold 2: 225 (1810, 1815). Håll an der! skrek den beväpnade fogdesvennen. Strindberg SvÖ 2: 213 (1883).
4) sjöt. till 21.
a) stoppa (vid halning l. firning medelst gångspel o. d.); i sht i imper. ss. kommandoord. Konow (1887). Wrangel SvFlBok 69 (1897). Håll an, fira! SD 1905, nr 253 B, s. 3. Smith (1916).
b) allmännare: hålla upp, upphöra (med ngt). (Sv.) håll an med rengöringen (fr.) tiens .. bon le lavage du pont. Konow (1887).
5) (†) till 31: hålla i, fortsätta, fortfara (med ngt); äv. med sakligt subj.: hålla i, icke släppa, vara. At man skal träget holla an medh Bönen hos Gudh. Schroderus Os. 1: 14 (1635). Wintern holler ähnnu hoos oss starkt an. AOxenstierna Bref 4: 126 (1644). Nordberg C12 2: 407 (1740).
6) (†) anhålla, bedja, bönfalla (om ngt l. att). OxBr. 1: 125 (1619). Emedan de (dvs. hamburgarna) H. K. M. dagelig öffuerluppe .. och holle an omb dere[e]s (dvs. de franska subsidiernas) betalning. Därs. 11: 504 (1633). Schroderus Os. 1: 660 (1635).
HÅLLA AV10 4, förr äv. UTAV. jfr AVHÅLLA.
1) till 1, 6.
a) (†) hålla (ngn) ifrån sig; hålla (ngn) på avstånd, hejda, hindra (ngn), avhålla (ngn). Erchebispen (kunde) intet komme ther (dvs. i Gävle) i land, vtan the höllo honom aff sigh medh bössor och pijlar. Svart G1 23 (1561). Infant:e med sina Salfwor höllo dem (dvs. fienderna) af. KKD 12: 336 (1704).
b) i sht sjöt. hålla (ngt) ut från (ngt). Hålla ankaret af från bogen. Jungberg (1873). Den som står vid backeskivan, har till uppgift att hålla av linan. 5GbgVSH I. 1: 45 (1929).
2) till 18: vika av (från den inslagna riktningen l. vägen); numera nästan bl. sjöt.: vika av från den förut hållna kursen; särsk.: gira av från vinden, falla av (från vinden). Hålla av från en bank o. d. Hålla av ett par streck. Hålla af ut ifrå kusten. Serenius Qqq 2 b (1734). Hålla af för de vind. Röding SD 40 (1798). Denna qvick-sand, / Håll af ifrån den, Lepidus, du sjunker. Hagberg Shaksp. 12: 182 (1851). GHT 1905, nr 215 B, s. 3.
3) till 32 (b).
a) (†) hålla (ngn l. ngt) i stor(t) anseende l. ära, hysa höga tankar om; sätta värde på, värdera, sätta högt; äv. refl. The hölle mer aff menniskiors prijs än aff gudz prijs. Joh. 12: 43 (NT 1526). Tine Fränder, som thu holler szå mykitt vdaff. G1R 16: 607 (1544). Sombliga hålla mycket aff Sommar- andra aff Wintergrijsar. IErici Colerus 2: 204 (c. 1645). Thenne werldennes barn .. hålla myckit aff sigh sielfwa. Muræus Arndt 1: 74 (1647). Wi hålle mer af then meningen, at (osv.). Swedberg SabbRo 542 (1701, 1710).
b) tycka om (ngn l. ngt); hysa vänskap o. sympati l. ömma känslor för (ngn), älska (ngn); numera i sht med personligt l. abstr. obj.; äv. (numera mindre br.) med inf.: ha böjelse för (att), tycka om (att göra ngt). Rondeletius 23 (1614). Schroderus Comenius 600 (1639). Siif-hälla hölt aff en infödd yngling. Rudbeck Atl. 2: 384 (1689). The hålla intet af at man går så när vppå them. Swedberg SabbRo 898 (1702, 1712). Jag håller af att läsa tidningar. Sturzen-Becker HinsSund. 1: 44 (1846). (Hon) höll så mycket af stället, att hon aldrig ville lämna det. De Geer Minn. 1: 98 (1847, 1892). Således höll hon af sin gubbe innerligt. Wetterbergh Selln. 124 (1853). Vanan och rutinen, kända plikter, kända ansikten — det var vad hon (dvs. Viktoria av England) höll av. Hagberg VärldB 42 (1927). Anm. till 3 b. Mellan älska o. hålla av göres ofta en skillnad, dels så att det senare ordet har en svagare bet., dels så att det användes för att beteckna vänskap (äv. mellan man o. kvinna) i motsats till erotiska känslor. Jfr: (Fru Hillner till Amalia:) Tro icke att man älskar dig, fast man håller af dig. Almqvist AmH 1: 54 (1840), ävensom: ”Hålla af” och ”älska” är icke detsamma, .. jag ”höll af” dig just som vore du min egen käre bror. VBenedictsson (1871) hos Lundegård Benedictsson 5.
HÅLLA BORT. (†) till 18: styra bort (med ett fartyg), begiva sig bort. (Eriks söner) nådde skeppen, och höllo sedan bårt (ifrån Norge). Peringskiöld Hkr. 1: 155 (1697). jfr BORTHÅLLA.
HÅLLA BORTA10 32. laga så att ngn l. ngt är borta l. kommer bort (från ett ställe o. d.), avhålla (ngn l. ngt från ngt); äv. refl.: hålla sig undan, avhålla sig (från ngt). Han höll sig borta från förhöret. Ymparne lofva godt, om jag blott förmår hålla masken borta. Runeberg 3: 277 (1837). Nej, nej, håll blicken borta! Hallström LegDr. 43 (1908). Att hålla sig borta från kvinnorna. Siwertz JoDr. 181 (1928).
HÅLLA EFTER10 32, äv. 40. till 18; jfr EFTERHÅLLA.
1) (†) följa efter (ngn); förfölja (ngn). Crispin hölt efter dem (dvs. ryssarna) öfver 13 mihl på andra sidan om Minsk, men hinte dem intet. Nordberg C12 1: 847 (1740).
2) bildl.: öva sträng uppsikt över l. tillsyn med (ngn, äv. ngt), hålla (ngn) i tukt; äv.: hålla räfst med (ngt l. ngn för ngt); med avs. på djur o. d.: hindra att för starkt föröka sig, förfölja; förr äv. med att-sats: se till, övervaka (att ngt göres o. d.). Hålla efter brottslingar, lösdrivare. Hålla efter sina barn. ProstbKonga 1732, s. 2. Håll efter att lagen blir åtlydd. Nordforss (1805). Hålla efter ngn för begångna felsteg. Berndtson (1880). Mården hade på denna trakt hållit efter gråskinnen. Hemberg ObanStig. 228 (1896). Lucullus hade .. hållit efter de romerska ämbetsmännen och kapitalisterna i Mindre Asien. Grimberg VärldH 4: 89 (1930).
HÅLLA EMOT10 04, stundom MOT4. till 1.
1) (gm att hålla fast i ngt o. d.) hindra (ngt) från att flyttas l. rubbas ur sitt läge o. d.; göra motstånd (mot ngn l. ngt); stämma emot, streta emot, hålla igen; äv. i överförd anv. med sakligt subj. Hålla emot med knäet. ConsAcAboP 2: 329 (1661). (Tanden) gick dock ej så lätt bort, .. ty tvenne stora, starka rötter höllo emot. Wallin Bref 24 (1841). Lord .. Mohara .. höll emot .. dörren .., som buktade sig för .. anfallet. Hallström Händ. 261 (1927).
2) bildl.: göra motstånd (mot ngt), hindra (ngt); ”hålla igen”; äv. [jfr HÅLLA, v.1 32 c] (numera föga br.): vara (ngns) motståndare, stå emot (ngn). Jag höll emot i det längsta. (Domare som) uppenbarligen hålla emot then ene parten. Rudbeckius KonReg. 177 (1615). BtVLand 5: 119 (1764). Lasse bet ihop tänderna .. för att hålla mot tårarna. Topelius Läsn. 4: 195 (1871). Konungen höll emot då fråga var om prakt. Carlson Hist. 3: 52 (1874). Hölle du inte mot jarlen, hade vi länge sedan förgjort både Uppsala gudahof och offerlund med eld. Heidenstam Folkung. 1: 244 (1905).
HÅLLA FAST10 4, äv. FATT4. till 1; jfr FASTHÅLLA.
1) tr. l. intr. i förb. med prep.
a) i eg. bem.: fatta o. behålla tag i (ngn l. ngt), fasthålla (ngn l. ngt); med avs. på person äv. i utvidgad anv.: hålla kvar; äv. mer l. mindre oeg. l. i bild samt i överförd anv. med sakligt subj.; äv. i uttr. hålla fast i (ngn l. ngt). Hes. 3: 14 (Bib. 1541; i bild). Dhen som grijper Ålen widh stiärten, han håller honom intet fast. Törning 58 (1677). Än jag håller fast i rikets roder. Snoilsky 1: 165 (1870, 1874). (Hon) höll fatt i läkaren. Tavaststjerna Inföd. 242 (1887). Repet, som höll fast laggkärlen. Lagerlöf Holg. 2: 396 (1907). Nu höll han honom fast med blicken. Koch Arb. 279 (1912).
b) bildl.: fasthålla, icke släppa (ngn l. ngt) o. d.; särsk. i uttr. hålla fast vid (ngn l. ngt), hålla sig till (ngn l. ngt), vidhålla, icke avvika från (ngt) o. d.; jfr HÅLLA, v.1 4 b; äv. i överförd anv. med sakligt subj. Hålla fast vid ett beslut, en plan, en mening, en tro, en tanke, en sedvänja, en överenskommelse. Jag håller fast vid vad jag sagt. Hålla hoppet fast alt in til endan. Ebr. 6: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: bevara full visshet i sitt hopp). De förstodo icke att hålla fast på dessa privilegier. (Agardh o.) Ljungberg III. 2: 94 (1857). Håll fast vid oss och vi ska' bistå er. VLitt. 3: 521 (1902).
2) refl.
a) i eg. bet.: hålla fast (i l. vid ngt); klamra sig fast (vid ngt); hålla sig kvar (ngnstädes). Hon hölt sigh fast wedh Berget. RelCur. 190 (1682). Telegrafisten, som ängsligt höll sig fast i dörrhandtaget. Janson CostaN 2: 16 (1910).
b) (numera knappast br.) bildl.; särsk. i uttr. hålla sig fast vid (ngt), hålla fast vid (ngt), hålla sig till (ngt), vidhålla (ngt); jfr HÅLLA, v.1 4 b. At wij icke skole fortwifla, vtan holla oss fast widh ordhet. OPetri 1Post. 54 a (1528). Konungen höll sig enständigt fast vid tanken på den Turkiska härsmagten. Svedelius i 2SAH 54: 334 (1878).
HÅLLA FORT10 4. (numera bl. ngn gg i högre stil, arkaiserande) till 31: fortsätta (ngt), fortfara med (ngt); vanl. utan obj.: fortsätta, fortfara, hålla på, framhärda (med ngt); äv. med sakligt subj. l. opers.: hålla i, vara. BOlavi 73 a (1578). (De hade) sådant i många år hållit fort. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 366 (cit. fr. 1626). När plågan håller fort, i veckor, månar, år. Kolmodin QvSp. 2: 339 (1750). Håll fort med det förra arbetet. Jolin MSmith 33 (1847). Rudin OrdUngd. 2: 88 (1895, 1900).
HÅLLA FRAM10 4. [fsv. halda fram (i bet. 5)] jfr FRAMHÅLLA.
1) till 1: räcka l. sträcka fram (ngt); hålla (ngt) framsträckt (mot ngn o. d.); äv. i bild; förr äv. bildl.: framlägga, framföra (ngt). Hålla fram handen (för att mottaga ngt). Han skulle komme til nesta rådstuffue och holle sin klagan fram. SkrGbgJub. 6: 80 (1587). Leopold 2: 145 (1801, 1815; bildl.). För min syn Inbillningen / Höll fram sin magiska lanterna. Tegnér (WB) 1: 121 (1804). Hålla fram en spegel mot ngn. Auerbach (1909). särsk. (vard.) med avs. på barn: hålla (för att låta det förrätta sitt naturbehov). Melin 2: 664 (1853). Koch Timmerd. 330 (1913).
2) ridk. till 1 g, med avs. på häst: driva fram, tvinga att gå fram. Vägrar hästen framför ett hinder eller försöker att vända, skall ryttaren hålla fram honom för skänklar och säte. RidI 1897, s. 135.
3) (mindre br.) till 1, bildl.: framhålla, påpeka, påvisa (ngt), visa (ngt för ngn); äv.: med lovord omtala (ngn l. ngt), berömma, anbefalla (ngn l. ngt). Kellgren (SVS) 6: 21 (1773). En sanning, som aldrig nog kan hållas fram för vår tids ”individualister”. Forssell Stud. 1: 174 (1875). Men blygsam som han var, höll han aldrig fram sina egna ”småsaker” (dvs. tonstycken). FWulff i 1LundagKron. 30 (1918).
4) (†) till 18: taga riktningen, styra o. d. fram (emot ett ställe); följa (en väg). At han varit så när intil Novogrod och icke hållit vägen fram. Dalin Hist. III. 2: 223 (1762). Leopold 1: 18 (1790, 1814). jfr: Wij höllom wår seghlatz fram frå Tyrum. Apg. 21: 7 (NT 1526); jfr 5.
5) (†) till 31 = HÅLLA FORT. G1R 4: 161 (1527). Han håller fram medh thz han förehaffuer. Psalt. 10: 5 (Bib. 1541). Han .. håller alt fram j sijn ondsko. LPetri KO 59 b (1571). (Han) hölt sin vijsa fram att han ville haa Sacramentet. VDAkt. 1735, nr 482. NorrlS 1: 73 (c. 1770).
HÅLLA FRAMME10 32.
1) (mindre br.) tr., till 1, = HÅLLA FRAM 1. Auerbach (1909).
2) (ngt vard.) refl., till 19 b; bildl.: passa på tillfället (att visa sig ngnstädes l. att förvärva ngt l. skaffa sig en fördel o. d.); tränga sig fram. VDAkt. 1701, nr 26. Han håller sig altid framme där något vankas. Weste (1807). Håll du dig framme hos fröken Friman. Tavaststjerna Inföd. 80 (1887). Annerstedt UUH II. 1: 416 (1908).
HÅLLA FÖR10 4 l. (numera bl. i bet. 3) FÖRE32. jfr FÖREHÅLLA.
1) till 1: sätta (ngt) framför (ngt); särsk. sätta händerna för (ngt), betäcka (ngt) med händerna; ofta svårt att skilja från HÅLLA, v.1 1 d med obetonad prep. Hålla för näsan, munnen. OPetri 1Post. 116 b (1528). Han hålder henderna före och betecker liwset. Job 36: 32 (Bib. 1541). Den gamle mannen höll för den (dvs. den brinnande tändstickan) med handen. Nyblom Hum. 195 (1874). VLitt. 2: 379 (1902).
2) (†) till 1, bildl.: meddela (ngn ngt), underrätta (ngn) om (ngt); framlägga, framställa (ngt för ngn), förelägga (ngn ngt); framhålla (ngt för ngn); förehålla (ngn ngt); äv. i uttr. hålla ngn före om ngt. Må henne hollas så före ath wij ju såghe gerna hennas tilkommelse. G1R 7: 380 (1531). Så är tå nw thetta then lärdom, som Euangelium jdagh håller oss före. LPetri 2Post. 109 b (1555). Ath man schall holle för:de aff Adelen, här vm (dvs. rörande tiondens utgörande) alffwarliga före. LReg. 6 (1563). Vnderstundom håller han (dvs. prästen) barneläran före. Schroderus Comenius 633 (1639). ConsEcclAboP 151 (1658).
3) (i sht i skriftspr.) till 32: anse, mena, vara av l. hysa den meningen (att); tro, hålla för troligt (att); förr äv. i uttr. hålla det l. (l. det så) före (att); förr äv. med obj. o. inf. OPetri Clost. B 2 a (1528). Håller iagh så före, at osz icke wäl står, altidh tala om fremmande merkeligh folkz exempel. PJAngermannus ATrolle 2 (1620). Jagh hafwer och hullit före det wara mijn plicht och skyldigheet att (osv.). HSH 31: 23 (1663). Jag håller för, / Strupen bör / Som ett rör / Läskas, vätskas, tils man dör. Bellman (BellmS) 2: 39 (1764, 1791). Han .. höll för, att damerna borde aflägsna sig. Ahrenberg Männ. 5: 256 (1910).
HÅLLA HÄR. [efter t. herhalten; jfr HÄR, adv.2] (†) till 1, bildl.: hålla till, släppa till skinnet; umgälla. Vij hafve så ondt som någon annan; våre frälsebönder holla och här. RP 9: 43 (1642). När hon en liten stund mot mannen skonsam är, / Måst hennes Tienstehion i staden hålla här. Düben Boileau Sat. 70 (1722). Weste (1807).
HÅLLA I10 4, i sht förr äv. UTI04.
1) till 1: gripa tag i (ngn l. ngt), hålla (ngn l. ngt). Håll i och drag! Nordforss (1805). Håll i den här (spaden), medan jag låser opp grinden! Lagerlöf Holg. 2: 56 (1907). särsk.
a) (vard.) med avs. på person: hålla fast i (för att hindra ngn l. sig från att röra sig l. från att falla o. d.); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Håll i mig! jag faller. särsk. (starkt vard.) i uttr. håll i mig! o. d. ss. uttr. för förvåning, avvisande förakt o. d. Flygare Kipling Puck 104 (1906). Janson Ön 132 (1908).
b) (i Finl., numera knappast br.) bildl.
α) hålla fast vid, vidhålla (ngt). Runeberg 4: 107 (1857). Den, som kan hålla i tron på sitt dödsläger. CTavaststjerna (1896) hos Söderhjelm Tavaststj. 272.
β) opers.: det är svårt l. mödosamt, ”sitter hårdt åt” (att osv.). Det höll hårdt i, att drifva björnen ut (ur idet). Topelius Fält. 3: 32 (1858). Cygnæus 2: 354 (1863).
2) till 31.
a) med personligt (l. ss. personligt fattat) subj.: fortsätta, fortfara (med ngt, i sht arbete o. d.); framhärda (med ngt); hålla ut (med ngt); icke giva sig l. giva tappt l. tröttna (i arbetet på ngt o. d.); ofta abs. Hålla i med ngt dag efter dag, år efter år. Bark Bref 2: 54 (1705). Hålt .. med bönenne trägit vti. Swedberg Cat. 547 (1709). Du skall hålla i och inte tröttna. Wetterbergh Penning. 315 (1847). Man höll i (med festerna) till klockan fyra på morgonen. Nyblom Minn. 2—3: 77 (1904).
b) med sakligt subj. l. opers.: fortsätta, fortfara, vara; hålla sig. Rägnet, torkan håller i. Linné Stenr. 67 (c. 1747). Skulle efter några dagars förlopp, siukdomen ännu hålla uti. PH 5: 2954 (1750). Det var vackert att höra på gransuset, fastän det höll i med en och samma ton. Lagerlöf Kejs. 169 (1914). jfr IHÅLLANDE, p. adj.
HÅLLA I SIG10 4 0.
1) (numera nästan bl. i Finl.) till 1 f: hålla sig fast (i ngt), stödja sig (vid ngt). Jag får lof att hålla i mig med båda händerna för att ej utbrista. Bremer Sysk. 1: 362 (1848); jfr HÅLLA I 1 a. Sitt stilla (i vagnen) .., / håll i dig i kröken ..! Procopé Vers 12 (1909). Bengts Vargt. 155 (1924).
2) (ngt vard.) till 31.
a) med personligt subj.: framhärda (i ngt), stå fast vid en mening l. ståndpunkt o. d.; hålla på sin mening l. rätt; stå på sig; envisas. Min Greta håller nog i sig (med förlovningen), det fruktar jag inte för. Mellin Nov. 2: 539 (1832, 1867). Sancho höll i sig med, att det var ett värdshus. Lidforss DQ 1: 142 (1888). Schück Rom 2: 176 (1914).
b) med sakligt subj.: fortsätta, fortfara, vara, hålla i; hålla sig, stå sig. Ett rykte som envist håller i sig. Landsm. V. 6: 96 (1885). Blåsten höll i sig en timme till. Melin Dikt. 1: 106 (1888). Att den lilla stadens tjusningskraft äfven höll i sig på närmare håll. Ödman Hemma 174 (1896). Hallström Händ. 40 (1927).
HÅLLA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4.
1) till 6: hålla (ngn l. ngt) tillbaka l. på avstånd från (ngt l. sig), hindra (ngn l. ngt) att komma (ngt l. sig) nära; hålla borta (från ngt); äv. med sakligt subj.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Bårgarenar (i Västerås) .. hade giort skantzer för sig och hölle them (dvs. fienderna) ifrå sigh. OPetri Kr. 231 (c. 1540). Bland dem, som blygsamhet, måttlighet i begär eller en ädel storhet hålla från hoftrapporna. Rosenstein 3: 260 (c. 1790). Brahe .. kommer att hållas från den nya ministèren. Liljecrona RiksdKul. 94 (1840). (Joh. Olofsson) hade .. hållit dem (dvs. pigorna) ifrån sig med sitt qvicka skämt. Lilljebjörn Minn. 47 (1874). Om man håller ifrån sig en fara. Strindberg Kamm. 1: 66 (1907). särsk. (†) utestänga l. utesluta (ngn) från (ngt), vägra (ngn) att deltaga i (ngt), förbjuda (ngn ngt). Leutenanten .. klagar, att pastor i Pijke håller honom ifrån Herranss natuard. ConsEcclAboP 205 (1658). (Eng.) To Bar .. (sv.) holla ifrå, förbjuda. Serenius C 3 a (1734, 1757).
2) till 7; refl.: hålla sig borta från (ngn l. ngt); avhålla sig från (ngt l. att göra ngt). Hålla sig ifrån dåligt sällskap. Hålla sigh jfrå wijn och starcka drycker. 4Mos. 6: 3 (Bib. 1541). Peer i Örwadh hafuer hållit sigh ifrån sacramentet i 2 åhr. ÄARäfst 122 (1596). Man .. skulle hålla sig ifrån alt arbete, lika som på en Sabbat. Bælter JesuH 1: 212 (1755). Hålla sig från all politik. Auerbach (1909).
HÅLLA IGEN10 04. [fsv. halda igen (i bet. 2)]
1) till 1: hålla tillsluten l. stängd l. tillknäppt o. d. Hålla igen ögonen. Jacob .. badh honom holle dörenn ig[en] för Oluff. SthmTb. 16/7 1589. Håll han vackert mun igen. Bremer Nina 504 (1835). Bonjouren, hvilken numera blott hölls igen af en enda knapp. Strindberg RödaR 93 (1879). Berg Krig. 11 (1915).
2) till 1, 6: återhålla, hålla tillbaka, hindra, hejda (ngt); göra motstånd, hålla emot, ”bromsa”.
a) i eg. bem. Hålla igen av alla krafter. Ungern-Sternberg Bourgelat 16 (1752). I synnerhet då det bär utföre och hästarne hålla igen. Almqvist Går an 88 (1839). Hon .. spjärnade med fötterna som om hon ville hålla igen tåget. Strindberg Fagerv. 165 (1902).
b) bildl. Man weet, när man skal gifwa, och när man skal hålla igen. Brahe Oec. 49 (1581; uppl. 1920). Läkarne säga, att man inte bör hålla igen (i fråga om att äta). VLitt. 1: 515 (1903).
HÅLLA IHOP10 04 l. TILLHOPA032 l. 040, äv. HOP4, äv. HOPA32 l. 40. [fsv. halda til hopa (i bet. 6)]
1) till 1: hålla sluten (intill ngt) l. tillsluten l. stängd; äv. med sakligt subj. Hålla händerna tillhopa. Dine fötter hålt wäl tillhopa. Porath Pal. 1: I 1 b (1693; i fråga om fäktning). En guldnål med rubiner / håller kåpan hop. Tegnér (WB) 5: 181 (c. 1825). Öfversten .. bad .. den fördömde pratmakaren hålla ihop sitt syndigt otidiga lilla gap. Janson Abr. 18 (1901).
2) [jfr 1 o] (†) sammanställa, jämföra (ngt med ngt annat). Stiernman Com. 1: 482 (1604). Hålla ihop (till jämförelse). Weste (1807).
3) till 1 (o. 17): hålla (ngt) förenat, binda (ngt) samman; hindra (ngt) från att gå åtskils l. falla sönder; ofta i bildl. anv., särsk.: uppehålla l. upprätthålla (ngt), bevara (ngt) från undergång; äv. med sakligt subj. G1R 28: 56 (1558; bildl.). (Han) högg hennes arm aff, att icke meer hölt till hopa än Någhra Senor. EkenäsDomb. 1: 63 (1642); jfr 4. Ähta och dricka, håller Liiff och Siäl ihoop. Grubb 463 (1665). Sammanwredne widior .., som hålla giärdslestörar ihoop. Spegel 168 (1712). Låsta var överintecknat .., och Tarras (dvs. ägaren) höll hjälpligt ihop det hela. Lindqvist Herr. 275 (1917).
4) (i sht vard.) till 16: hänga fast (vid ngt) l. tillsammans; icke gå åtskils l. falla sönder, förbliva sammanhängande l. hel; äv mer l. mindre oeg. o. bildl.; ngn gg om person. Hwar thet (dvs. smeten) icke gärna wil holla tilhopa, kan man giuta ther öfwer någre skedar Miölk. Salé 155 (1664). Chäsen håller icke ihop. Bremer Hem. 2: 180 (1839). Adelsmännen äro gudbevars befriade från sträckbänken, och .. flertalet skulle inte hålla ihop så länge, som det behöfdes för att läsa upp anklagelseakten! VLitt. 3: 597 (1902). Ett rent intellektualistiskt begrepp om sanningen håller icke ihop. Liljedahl Norström 2: 278 (1918).
5) till 17: hålla (ett antal personer l. djur l. föremål) samlade; hindra (ngt) från att skingras l. sprida sig o. d.; hålla (ngra l. ngt) samman; äv. med sakligt subj.; äv. mer l. mindre bildl. Hålla ihop trupperna. Hålla ihop tankarna. Det är svårt att (i tankarna l. i huvudet) hålla ihop så mycket på en gång. Folket war mykit och kunde icke wel hallas lenge tilhopa på en stadh. OPetri Kr. 285 (c. 1540). Vi .. hade åtskilligt besvär med att hålla i hop packhästarne. Engström Häckl. 305 (1913). MeddLantbrStyr. 1927, 5: 91.
6) [sannol. eg. till 32: hysa samma mening o. d., men numera vanl. uppfattat ss. utgående från 16] vara enig (med ngn) l. eniga (med varandra); vara i förbund (om ngt l. mot ngn l. ngt o. d.); äv.: hålla förbindelse (o. vänskap) med ngn l. varandra, icke skiljas, ”dela ljuvt o. ledt”. Tjänarna hålla ihop mot matmodern. Ordspr. 16: 5 (Bib. 1541). Dhe stoora Foglar hålla i hoop. VDP 24/5 1683 (ordspr.). Bondeståndet, som altid höllo hop med de heliga Fäder. ASchönberg (1766) i 2Saml. 1: 77. Nu höll mamma och pappa ihop om, att hunden skulle skickas bort. Geijerstam MPojk. 46 (1896). De hade funnit varandra som kadetter vid marinen och höllo sedan ihop under alla år. SvD(A) 1930, nr 109, s. 8.
7) (†) refl.: komma överens, stämma överens, harmoniera (med ngt). Stiernhielm Fägn. 56 (1643, 1668). Så vphämta wij vthur sakernes myckenheet (dvs. skildringarna av Alexander den stores liv) alt thet som bäst håller sig til hopa. Sylvius Curtius 47 (1682).
HÅLLA IN10 4. jfr INHÅLLA.
1) till 1 (d): draga in (o. hålla inne), motsatt: skjuta ut o. d.; med avs. på tygel o. d.: draga åt, motsatt: släppa efter. Hålla in tömmarna. Kurck Lefn. 98 (1705). Galet Syster! håll in magen. Bellman (BellmS) 1: 235 (c. 1775, 1790). Andersson GrDram. 114 (1890, 1910).
2) (†) till 1 e: rikta in (kanon o. d.). Giörer eder färdige at hålla in edra Stycken. Grundell AnlArtill. 1: 37 (c. 1695). Därs. 58.
3) till 1 (g), 6: hindra, hejda (ngt) i dess rörelse, bringa (ngt) att stanna; äv.: avstanna i l. hejda (sitt lopp o. d.); särsk. med avs. på häst: gm att draga in tyglarna bringa att sakta farten l. stå stilla; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Oscar .. höll in hästarne. Almqvist AmH 2: 158 (1840). Stockholms ström höll in sitt lopp. CVAStrandberg 1: 157 (c. 1858). Akka höll in vingarna så hastigt, att hon nästan blev stående stilla i luften. Lagerlöf Holg. 1: 141 (1906).
4) (†) till 9: hålla (ngt) inne, förhålla (ngn ngt). Participanterna i Hålland hafva hållit in kopparen. RP 8: 350 (1640).
5) till 18: taga riktningen, styra (kosan) in (ngnstädes). En stor coupé, hvilken höll in på gården. Almqvist AmH 1: 108 (1840). När ångaren håller in på Riddarfjärden. Oljelund GrRidd. 32 (1926).
6) till 20: sakta farten; hejda sig; stanna. Wecksell DHjort 86 (1862). Assim, som hela natten suttit till häst, höll in vid sin moders vagn. Rydberg Sing. 72 (1894). (Hunden) höll in i takt med fålarna. Berg Krig. 16 (1915).
7) (numera föga br.) till 21: upphöra, sluta (med ngt); hålla inne (med ngt); förr äv. tr.: hålla inne med (ngt). Min .. frånwahru (osv.) .. förorsakar mig medh mine Påminnelser denne gong at tijga och holla jn. AOxenstierna Bref 4: 525 (1648). Håll in din grymhet nu! Börjesson E14 24 (1846). Håll in, herr löjtnant, med sådant tal. Runeberg 2: 41 (1848). Hemberg ObanStig. 22 (1896).
HÅLLA INNE10 32. [fsv. halda inne] jfr INNEHÅLLA.
1) till 5: låta (ngn l. ngt) vara inne; kvarhålla (ngn l. ngt ngnstädes); särsk. med avs. på person: tvinga (ngn) att hålla sig inomhus; äv. i överförd anv. med sakligt subj. Dee orsaker, som .. beveka honom ännu hålla svärdett inne. RP 7: 537 (1639). En förgifftig fluss på tänderne, som ännu håller mig inne. Bark Bref 2: 118 (1706). Håll barnen inne. Auerbach (1909).
2) till 5 o. 19 b; refl., vard. (i vissa trakter, särsk. i Finl.) äv. i pass. med refl. bet.: hålla sig inomhus (på sitt l. sina rum o. d.). Naturen .. kräffuer, at een quinna skal effter barnsbörd hålla sigh inne. LPetri 3Post. 49 b (1555). (Det var) ett så vackert väder, att jag ej kunde hållas inne. ZTopelius (1833) hos Vasenius Top. 1: 434. Hierta-Retzius ArbStug. 165 (1897).
3) till 6.
a) hålla tillbaka, hindra, hejda (ngt); särsk. med avs. på känsla l. uttryck därför. Hålla gråten inne. Wollimhaus Ind. (1652). Straff och twång håller odygd inne. Grubb 610 (1665). Att se dig, Svea, tåla allt, / Fördragsamt hålla harmen inne. Wennerberg 4: 26 (1885). Börta kunde inte hålla inne ett rop (av ovilja), när hon såg (sig överlistad). Bondeson Glimm. 26 (1892). Siwertz JoDr. 212 (1928).
b) (numera föga br.) i uttr. hålla inne med (ngt), avhålla sig från (ngt), avstå från (ngt); inhibera (ngt); förr äv. med inf. ss. bestämning. HH XXI. 1: 57 (1710). Hålt inne med synda. Scherping Cober 1: 356 (1734). Jag vill .. uppmana allmänheten att hålla inne med gåfvorna. AB 1895, nr 108, s. 3.
c) (†) i uttr. hålla inne med (ngt), dröja, vänta med (ngt). Att han håller inne med Her Johan Baners regemente att sända åth Preussen till vidare ordre. RP 5: 109 (1635). Tegnér (WB) 4: 415 (1824). Jungberg (1873).
4) (†) till 8: innehålla, innesluta; särsk. om skrift o. d.: innehålla, omtala, meddela. Oc hölt samma breff inne, ath (osv.). G1R 2: 117 (1525). Hvad löfften then (dvs. bibeln), om Christo håller inne. Brenner Pijn. 18 (1727). Det länge närda hat, mitt hjerta håller inne. Remmer Ces. 21 (1829).
5) till 9: behålla, kvarhålla, icke lämna ifrån sig (ngt); innehålla (ngt), förhålla (ngn ngt); förr äv. i uttr. hålla (ngt) inne med sig. OPetri Tb. 326 (1527; uppl. 1929). Ath the Smålenninge jcke .. wtgöre theris hoszbönder theris rette Landgille, vtan hollett .. jnne mett siigh. G1R 11: 241 (1537). Säljaren vare berättigad att hålla godset inne, till dess köpeskillingen gäldas. SFS 1905, nr 38, s. 3. särsk. bildl., med avs. på tanke l. yttrande o. d.: behålla för sig själv, tiga med; förtiga, förhemliga.
a) (numera föga br.) tr. För Zion skul wil iagh icke tiya, och för Ierusalem skul wil iagh icke hållat inne. Jes. 62: 1 (Bib. 1541). (Man bör) försichteliga hålla inne medh sigh, thet som icke är nyttigt att månge skola wetta. Rudbeckius KonReg. 372 (1618). Håll inne dina onda tankar. Strindberg SRidd. 59 (1908).
b) (i sht vard.) i uttr. hålla inne med (ngt). Hålla inne med sin mening. Hon kan inte hålla inne med någonting. RARP V. 1: 253 (1654). Hör, Mäster Gerdt! håll inne med sådane ord. Lagerström Westph. 67 (1737). Det händer, att gott folk .. har sina vägande skäl att hålla inne med sanningen. Nilsson FestdVard. 37 (1925).
6) till 21: upphöra (med ngt), hejda sig, stanna; i fråga om talande o. d.: avbryta sig, tystna. Hålla inne midt i hugget. Håll inne nu; / Senaten kommer. Hagberg Shaksp. 1: 262 (1847). Det var kanske .. började Gudmund, men höll inne mitt i meningen. Lagerlöf Saga 61 (1908). De höllo inne med leken. Auerbach (1909).
HÅLLA ISÄR10 04. till 1: hålla (ngt) åtskils l. åtskilt; skilja (ngt från vartanngt); ofta bildl. Hålla benen isär. Hoppe 71 (1886). Läkekonstens alla grenar äro sins emellan så innerligt förbundna, att de icke kunna fullständigt hållas isär. Odenius 1Celsus 27 (1898).
HÅLLA KVAR10 4. jfr KVARHÅLLA.
1) till 1, 5; refl., vard. äv. (i sht i Finl.) i pass. med refl. bet.: hålla sig fast (vid ngt l. på ett ställe o. d.), förbliva, stanna kvar (ngnstädes), icke låta fördriva sig (från ett ställe o. d.); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl.; äv. med sakligt subj. Hålla sig kvar i sadeln. Ryttarn höll sig qvar (på hästen). Bellman Gell. 88 (1793). Hålls man qvar, min gunstig herre. Runeberg ESkr. 2: 106 (c. 1850). Tre förbannelser, som .. hållit sig kvar i folkets minne. Cederschiöld Riehl 2: 6 (1878). Djupt i staden (Rom) höll sig (en morgon vid soluppgången) dimman qvar. Snoilsky 2: 53 (1881).
2) till 5: kvarhålla (ngn l. ngt); behålla (ngn l. ngt) kvar (ngnstädes); fasthålla (ngn l. ngt); äv. med sakligt subj. Hålla ngn kvar över natten. Ett viktigt ärende höll honom kvar i staden. En iblandh Folket, fatadhe honom j kappan, hölt honom qwar. Balck Es. 202 (1603). Det tycktes finnas något i luften eller i vattnet, som höll kvar solljuset. Lagerlöf Holg. 2: 424 (1907). Laura hade svårt att hålla kvar martyrminen. Siwertz Sel. 1: 158 (1920).
3) till 9: behålla (ngt), hava (ngt) kvar. ÅngermDombRenov. 1636, fol. 33. Än i dag när morgon grydde / Höll han (dvs. Munter) qvar af lif en gnista. Runeberg 5: 69 (1856). Håll nu kvar den minen bara. Andersson Terentius 7 (1896). särsk. till 9 a, övergående i bet.: reservera; gömma, spara (ngt); (fortfarande) hålla (ngt) i beredskap (åt ngn). Ekblad 352 (1764). Musikdirektören höll min plats qvar åt mig under min fängelsetid. Almqvist DrJ 450 (1834).
4) till 20: fortfarande uppehålla sig (ngnstädes), stanna kvar (ngnstädes). (Platsen) på hvilkom Kon. Erich medh sitt folk ännu hölt qvar. LPetri Kr. 32 (1559).
HÅLLA MED10 4. till 32.
1) (numera i sht ngt vard.) vara av samma åsikt l. hava samma uppfattning som (ngn), instämma med (ngn); stå på (ngns) sida, vara (ngns) anhängare; äv.: försvara (ngn), gynna (ngn); giva (ngn) medhåll. Jag håller med dig i l. däri att (osv). Hålla med ngn om, stundom på ngt. Rom. 1: 32 (NT 1526). Olaff hade tilförenne hallet med the Engelske. OPetri Kr. 48 (c. 1540). At Leo (dvs. påven Leo I) intet håller medh the Calwinister som neeka Christi mandom kunna wara här vppå jordenne. OMartini Bew. E 3 b (1604). Den han talar med, håller han med. Dalin Arg. 2: 167 (1734, 1754). Alltid håller du med flickorna. Wetterbergh Selln. 119 (1853). Det fanns väl alltid nån (av drängarna), som höll med husbondfolket. Sjödin StHjärt. 305 (1911).
2) instämma i (ngt), giva sitt bifall åt (ngt), gilla (ngt); numera bl. i uttr. hålla med om, stundom (ngt) l. abs.; förr äv. tr. Halla medh rettheten. LPetri 2Post. 88 b (1555). (Potocki o. Poniatowski) hölle icke aldeles med Konungens förslag. Nordberg C12 2: 72 (1740). De två (skäl), som måste hållas med. Leopold 2: 378 (1802, 1815). Det är gement. .. (Svar:) Ja, det håller jag med om. Jolin Smädeskr. 77 (1863). Jag höll med på't. LD 1907, nr 83, s. 3. Karolina höll med, som alltid. Nordström Amer. 145 (1923).
HÅLLA MOT, se HÅLLA EMOT.
HÅLLA NED10 4 l. NER4. [fsv. halda nidher (i bet. 1)] jfr NEDHÅLLA.
1) till 1: hålla (ngt) i låg l. lutande ställning o. d.; luta (ngt) ned; hålla (ngt) nere. Lägg en sten på för att hålla det ned. Weste (1807). (Sångerskan) Drar ihop munnen, läspar och håller ned hufvudet. Polyfem I. 18: 3 (1810).
2) till 18: taga riktningen, styra ned (emot ngt l. till ett ställe); särsk. sjöt. hålla av (emot ngt). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Hvarför .. (haren) skulle hålla ner på mig och inte jag på honom. Strindberg Blomst. 55 (1888). Hålla ned på ett fartyg. Smith (1916).
HÅLLA NERE10 32. till 1: hålla (ngt) i en låg ställning; ofta bildl. En stålfjäder springer upp då den tråd, som hållit den nere, brister. Lundegård Stormf. 16 (1893). Tusentals kvinnor höllos nere i okunnighet och försoffades. Mjöberg Lb. 463 (1910).
HÅLLA PÅ10 4, förr äv. UPPÅ. till 31; jfr PÅHÅLLA.
1) (†) tr.: fortsätta (ngt l. arbetet på ngt); hålla på med (ngt); jfr 2 o. 3; möjl. delvis uttalat med obetonad prep. o. i så fall hörande till HÅLLA, v.1 31. Måge för:ne Kortt och Josth .. göre ifrå sigh thet arbethe, som the haffve hollet upå till .. vår käre barns behoff. G1R 22: 49 (1551). Mädan the hölle upå thetta (dvs. att vrida vattnet ur sina kläder). Reenhielm ThViik. 81 (1680). särsk. oeg. i uttr. icke veta vad man håller på o. d., icke veta vad man gör l. tar sig till. LPetri 2Post. 167 b (1555). Jag skrifver nu så confust, at iag intet vet hvad iag håller på. Bark Bref 2: 45 (1705). Sahlstedt (1773).
2) (numera i sht vard.) fortsätta, fortfara, fortfarande vara sysselsatt l. upptagen, framhärda (med ngt l. med att); i uttr. hålla på med (ngt l. att göra ngt) l. hålla på att göra ngt (förr äv. utan att) l. (ngt vard.) hålla på och göra ngt (jfr 3); äv. abs.; ss. abs. äv. med sakligt subj.: fortfara, vara, ”hålla i sig”. Hålla på i ett (kör). Hålla på medan man är i farten. Har du länge hållit på att läsa engelska? Warer gladhe vthi hoppet, tolughe vthi bedröffuilse, håller på bedhia. Rom. 12: 12 (NT 1526; Bib. 1917: Varen .. uthålliga i bönen). (P. Galle o. O. Petri) höllo vppå medh discepteringen in moott quellen. Svart G1 131 (1561). Håller Kungen på och jagar ännu? Envallsson Kung. 4 (1784). Ett äkta irländskt regn kan hålla på i tre veckor. Torpson Eur. 1: 5 (1895). Vi kan inte hålla på i längden och nöta på idealen. Didring Malm 2: 39 (1915).
3) vara sysselsatt l. upptagen (med ngt l. med att), arbeta l. syssla (med ngt), taga sig (ngt) före, vara i färd (med att); i uttr. hålla på med (ngt l. att göra ngt) l. hålla på att göra ngt l. (ngt vard.) hålla på och göra ngt (jfr 2); äv. abs.; vid inf. (i sht pass.) äv. med sakligt subj.: vara i färd med (att). Boken håller just på att tryckas. Vad håller du på med nu för tiden? Atthe holle vppa och göre siit skiip rede. G1R 10: 162 (1535). Iag håller på och flyttar ur min Svärfars huus. Bark Bref 1: 118 (1703). Jag håller nu på som bäst. Sahlstedt (1773). Theologien höll han (dvs. Dumbom) på / I tretti år med, vid sin pipa. Kellgren 2: 168 (1790). Jag håller på med min avhandling. UngKraft. 1907, s. 44. Prisen hålla på att gå ned. Auerbach (1909).
4) med efterföljande inf. (inledd av att, förr äv. till att): stå i begrepp (att), vara nära (att); äv. med sakligt subj. Han var så sjuk att han höll på att dö. Ett uppror höll på att utbryta. Tå thet (dvs. spadet) håller på til at koka. Salé 100 (1664). Jag har en gång hålt på att drunkna. Kellgren (SVS) 6: 212 (1788). Hjelteqvädena höllo på att alldeles förstumma. Lysander RomLittH 141 (1858). Han höll på att säga supé, men hejdade sig. Hallström Händ. 100 (1927). jfr (†): Hofjunkaren höll på och skulle enlevera mig. Kexél 1: 461 (1795).
HÅLLA SAMMAN, se HÅLLA TILLSAMMAN(S).
HÅLLA TILL10 4. jfr TILLHÅLLA.
1) (†) till 1: hålla fram, räcka fram (ngt åt ngn). Then tigh slåår på thet ena kinbenet, them holt och thet andra till. Luk. 6: 29 (NT 1526; Bib. 1917: håll .. fram).
2) (vard.) till 1; bildl.: ”släppa till skinnet”. Cavallin (1875). Oxens, fårets, björnens, sälhundens (osv.) .. manér få (i de primitiva folkens danser) hålla till och begabbas. OoB 1915, s. 185.
3) till 1: hålla tillsluten l. stängd; hålla igen; förr äv.: hålla för (ngt). Thå ropadhe the medh högha röst, och höllo theres öron til. Apg. 7: 57 (NT 1526; Bib. 1917: höllo för sina öron). Björn, håll .. dörren till. Tegnér (WB) 5: 98 (1825). Auerbach (1909).
4) till 19.
a) uppehålla sig, vistas, befinna sig (ngnstädes); göra täta besök (på ett ställe); ha sin (samlings)plats l. sitt säte l. sin uppehållsort (ngnstädes); förr äv.: bo (hos ngn o. d.); äv. i utvidgad anv. med sakligt subj. Hålla till på krogen. SkrGbgJub. 6: 221 (1590). Iagh haffuer hållit til j Trägårdanar. Balck Es. 98 (1603). Hvar fan har du hållit til, hela föremiddagen. Hummel Fruarne 17 (1797). Att vi ej skulle bo tillsammans, utan han skulle hålla till hos sin slägtinge Stallmästar Malmerfelt. Geijer Brev 143 (1812). Djupare in i ekhultet .. höllo ugglor till. Rydberg Vap. 64 (1891). Lokaler, i hvilka vetenskapen och dess idkare höllo till. PT 1896, nr 192, s. 3.
b) [jfr t. mit einem Weibe zuhalten] (vard., numera föga br.) i uttr. hålla till med ngn, ha sällskap l. umgänge (med ngn), umgås (med ngn); särsk. i fråga om förh. mellan man o. kvinna. BtFinlH 4: 268 (1564). (Hon) dreeff oc et stoort horerij medh monga Baiorer, synnerligen hölt hon til medh een benemd Iwan Ozami. Petreius Beskr. 2: 37 (”36”) (1614). Att Herr Daniel .. hvarken hållit till med snapphanar eller annat elakt sällskap. Cavallin Herdam. 4: 221 (1857; möjl. efter handl. fr. 1688). Vahlin höll till med sämre fruntimmer! Tavaststjerna Inföd. 70 (1887).
HÅLLA TILLBAKA10 040, äv. 032, vard. äv. TILLBAKS04, förr äv. TILLBAKARS. jfr TILLBAKAHÅLLA.
1) (numera föga br.) till 1: draga (sin hand l. sina händer) tillbaka, icke (längre) hålla framsträckt; äv. bildl. Thet är noogh, Halt nu tijn hand til baka. 2Sam. 24: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: drag .. tillbaka). Svedelius i 2SAH 51: 203 (1875; bildl.).
2) till 6: hindra, hejda, återhålla, kvarhålla (ngn l. ngt); äv. med sakligt subj.
a) i eg. bem. At låta göra sig bommar uti Elfwen, som hålla samma (trä-)werke tilbakars. Bergv. 1: 199 (1649). Folket .. hålles (icke) tillbaka, när nyfikenhet bragt dem på benen. Tessin Bref 1: 67 (1751).
b) bildl.
α) återhålla, hindra (ngn l. ngt); undertrycka (ngt); stundom, med personligt subj., refl. l. i abs. anv.: hålla igen, behärska sig. Hålla tillbaka sin vrede, sina tårar, ett leende. En dåre giuter sin anda allan vth, men en wijs man håller tilbaka. Ordspr. 29: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: stillar den). (Luther) Wore .. aff sin Furste .. hollen tilbaka ifrån samma reesa. Schroderus Os. III. 1: 40 (1635). Han var på vägen att gifva till ett gapskratt. Men af vördnad för uttrycket i flickans ansigte .. höll han sig tillbaka. Almqvist Går an 107 (1839). Jag höll tillbaks mitt rop. Hallström Händ. 154 (1927).
β) (†) hålla inne med (ngt); inhibera (ngt); avstå ifrån l. uppskjuta att förvärkliga (ngt); äv. i uttr. hålla tillbaka med (ngt). LPetri 2Post. 292 b (1555; med prep. med). (Han) hölt .. sitt Vpsåt tilbaka. Schroderus Os. 1: 782 (1635). (Biskopen) hölt .. tilbaka then Penningesumman han hade vthfästat. Därs. 2: 63. RP 8: 694 (1641).
HÅLLA TILLHOPA, se HÅLLA IHOP.
HÅLLA TILLSAMMAN(S)10 032 l. 040 l. SAMMAN32 l. 40. [fsv. halda saman] jfr SAMMANHÅLLA.
1) [jfr HÅLLA, v.1 1 o] sammanställa (ngt med ngt annat l. olika saker med varandra); jämföra; sätta i förbindelse; jfr HÅLLA IHOP 2. At man .. icke hafwer seedt opå alle Evangelisterne, och hållit theres ord tilsammen medh S. Pauli. Carl IX Bew. A 2 a (1604). Det är .. allt annat än sannolikt, att .. (sjönamnet Kvesen) ock stammen i Kvesarum böra hållas samman. Landsm. XX. 1: 314 (1904).
2) till 1 (o. 17), = HÅLLA IHOP 3; äv. bildl.; i bildl. anv. äv.: uppehålla, vidmakthålla (ngt). Iag giörs oförmögen hålla mitt ringa Huus, tillsammans. VDAkt. 1701, nr 245. För at hålla tilsammans denna af sig sjelf så löst sammanhängande Stat. Lyceum 2: 192 (1811). Han lossade bandet, hvarmed käpparna höllos samman. LbFolksk. 8 (1890). Lagerlöf Kejs. 111 (1914; i bild).
3) (föga br.) till 16, = HÅLLA IHOP 4. Schroderus Os. 1: 233 (1635; i bild). Biälkarne i bron hålla tilsamman. Schultze Ordb. 1768 (c. 1755). SvLittFT 1837, sp. 112.
4) till 17, = HÅLLA IHOP 5; äv. bildl. Brask Pufendorf Hist. 230 (1680; bildl.). Wårt folk som war uthhungrat .. kunde (icke) .. hollass tillsammanss. KKD 8: 27 (c. 1710). Iagh kan sällan hålla tankarna tillsamman, när iagh skrifver. Carl XII Bref 144 (1715). Hallström Sagodr. 73 (1910; bildl.).
5) = HÅLLA IHOP 6. Att vi och troligen och manligen tilsamens holle. RA I. 1: 444 (1545). (Det) sades .., att vermländingarne alltid höllo samman som ler och långhalm. HOHHildebrand i 3SAH 10: 24 (1895). Sundbärg SvFolkl. 93 (1911).
6) (†) refl.: förena sig, slå sig ihop (om ngt). Hålla sig två eller flere samman at stiäla. MB 41: 1 (Lag 1734).
HÅLLA UNDAN10 32, äv. 40. jfr UNDANHÅLLA.
1) till 6.
a) hålla (ngn l. ngt) borta (från ngt). När den som ej är ansatt af fattigdomens frestelser, icke håller sina händer undan ifrån olofligt gods. Thomander Pred. 2: 400 (1849). Jag fick en guvernant och hölls undan så mycket som möjligt. Benedictsson Ber. 237 (1888). Holmberg Boxas 47 (1921).
b) refl.: hålla sig borta (från ngt l. ngn), undandraga sig (ngt); äv. med indir. personobj. l. bestämning inledd av prep. för: draga sig undan (ngns) sällskap, undvika (ngn); äv. abs.: hålla sig borta, icke infinna sig l. vara tillstädes l. kunna anträffas, hålla sig dold. SthmTb. 20/1 1585. The .. som hålla sig vndan Catechismi förhör. Swedberg SabbRo 194 (1690, 1710). Håller gäldenär sig undan, när tiden til betalningen inne är. HB 10: 8 (Lag 1734). Och var jag skapt som ett tocket skrälle, / jag höll mig undan för vännen min. Fröding Guit. 45 (1891).
2) till 9: undanhålla (ngn ngt); förr äv.: dölja, undandölja, hemlighålla (ngt för ngn). Sanningen hölts undan långt ifrån mig. Ehrenadler Tel. 541 (1723). Människornas sång och lustighetsutbrott .. hållas (gärna) undan omgivningen. Wulff Leopardi 131 (1913).
3) till 18: vika undan (för ngn), styra undan; särsk. sjöt. hålla av, falla av. Roswall Skeppsm. 1: 121 (1803). Ehuru A. hållit undan för D., hade denne lupit efter honom och .. slagit honom. Cavallin Herdam. 4: 135 (1857). Fartyg, som seglar för öppen vind, skall hålla undan för fartyg, som seglar bidevind. SFS 1906, nr 93, s. 11.
HÅLLA UNDER10 40. till 1. jfr UNDERHÅLLA.
1) hålla (ngt) inunder (ngt). Hålla ett kärl under vid tappningen. ConsAcAboP 2: 524 (1664).
2) uppbära, stödja (ngt). Håll under här ett slag, så att inte stegen faller!
3) [jfr mnt. underholden] (†) hålla (ngn l. ngt) nere; äv. bildl. LPetri 1Post. d 8 b (1555; bildl.). Wij sloge kamp, iagh hölt honom vnder. Fosz 592 (1621; nt.: ik helt en under). Konungarne i Dannemark hafva ock utan tvifvel med flit hållit denna Staden (dvs. Landskrona) under. HSH 6: 115 (1658).
HÅLLA UPP10 4, äv. OPP4. [fsv. halda up (i bet. 1 o. 6)] jfr UPPHÅLLA.
1) till 1: hålla (ngt) i ett högt läge; räcka upp, sträcka upp (ngt); i sht förr äv.: hålla upprätt, hålla uppe; äv. refl.; äv. med sakligt subj.; äv. bildl. Hålla upp klänningen. Hålla upp handen, huvudet. SthmTb. 22/8 1552. (Konungen) Höllt sina fingrar upp (för att gå ed). HSH 1: 62 (1594). Kämpande son utaf Hertha, / håll mig i stormarna opp! Tegnér (WB) 2: 99 (1812). (Den stapplande) Med sänkta knän knappt höll sig opp mot lansen. JGOxenstierna 4: 201 (1815). Det rika håret hölls upp med hornkammar. Heidenstam Svensk. 1: 16 (1908).
2) till 1: hålla öppen. Hålla upp dörren. Tillstår och poiken Jöns hafua ehn gångh hållit up säcken, medan Nils östee uthi tuå skeppor Rough. VRP 1693, s. 10. Han .. hölt munnen up, liksom han ville svara. Livin Kyrk. 1 (1781). Östergren (1928).
3) (†) till 5: uppehålla, fördröja (ngn l. ngt). Cornelia hölt henne vp medh fagert taal. Lælius Jungf. A 5 b (1591). Grimberg SvH 288 (cit. fr. 1680).
4) (numera bl. i vitter stil) till 15: uppehålla, upprätthålla, vidmakthålla; hålla (ngn) uppe l. vid godt mod, hjälpa l. understödja (ngn). Ett ovisst Hopp dem håller opp, / Som arma Kärleekz fångar ära. SColumbus Vitt. 138 (1672). Främst af allt måste ni hålla upp kuraget. Roos Önsk. 15 (1892). Karlfeldt FlBell. 115 (1918).
5) till 18: taga riktningen upp, vika upp (ngnstädes); särsk. sjöt. styra upp (mot ett ställe l. mot vinden l. sjön). Hålla upp i vinden (sjöt.). Hålla up til et skiepp i siön. Serenius Qqq 2 b (1734). Amalias fader (ropar), från en af de sista slädarna, att man skall ändra kosa, hålla upp till venster. Knorring Cous. 2: 67 (1834). Hur käckt den lilla farkosten än i början höll upp mot vind. Benedictsson Peng. 82 (1885; i bild). Melin VikSaga 132 (1910).
6) till 21.
a) med personligt subj.: göra ett uppehåll (i ngt); upphöra, sluta (med ngt). Hålla upp med, förr äv. av ngt. Sex dagha skalt tu arbeta, på siwnde daghen skalt tu hålla vp, bådhe medh plöyande och skärande. 2Mos. 34: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: hålla vilodag). Hålt vp aff tinne wredhe och grymheet. Dan. 9: 16 (Bib. 1541). Ach Sool hålt vp at skijna. Wivallius Dikt. 89 (1634). Bäst hålla up medan leken är god. Rhodin Ordspr. 9 (1807). Denna dag höll hon upp i läsningen och såg ut för sig. Hallström El. 152 (1906). Här höll gumman (som berättade) upp. Lagerlöf Holg. 2: 44 (1907).
b) med sakligt subj. (vanl. abstr., betecknande handling l. värksamhet l. tillstånd o. d.): göra ett uppehåll; upphöra, sluta; äv. opers., i fråga om rägn (l. annan nederbörd). När värken för en tid håller upp. Det håller nog snart upp (att snöa). Tå hölt vp arbetet på Gudz Hws. Esra 4: 24 (Bib. 1541). Sedan Juli månads slut har härstädes regnat ouphörligt .. (men) nu har det hållit opp en hel vecka. Choræus Bref 26 (1799). Ackompanjemanget höll upp. Hallström Händ. 147 (1927).
7) (†) till 24: underhålla (ngn), bekosta (ngns) uppehälle. Jag wille gierna wara hoos henne men Jag kan intz hålla henne up som hon will. VDP 20/8 1679.
8) (†) till 29 (d): uppehålla, bestrida (tjänst o. d.); fullgöra, utföra (ngt). Hålla up G(u)ztiensten. VDP 22/5 1679. Twänne (infödingar) mit uti (ringen av de dansande), som hålla up sången. Holm NSv. 148 (1702).
HÅLLA UPPE10 32, äv. OPPE32. [fsv. halda uppe] jfr UPPEHÅLLA.
1) till 1: hålla (ngn l. ngt) i ett högt läge, hålla upp, hindra från att sänkas l. sjunka ned; stödja (ngn l. ngt); hålla (ngn l. ngt) upprätt; uppbära (ngt); äv. i överförd anv. med sakligt subj.; äv. bildl. Inte kunna hålla huvudet uppe (på grund av sjukdom). Gull och silffuer hålla en man vppe, men mykit meer itt gott rådh. Syr. 40: 25 (”41”) (Bib. 1541; Apokr. 1921: göra foten stadig). Stor bielke som håller Taket uppe. Verelius 17 (1681). (Skidan har möjligen urspr.) tjänat till att hålla henne (dvs. människan) uppe i kärr och sumpmarker. PåSkid. 1928, s. 8. särsk. refl., äv. (numera nästan bl. i Finl.) i pass. med refl. bet.
a) hålla sig i ett högt läge; hålla sig upprätt; särsk.: hålla sig flytande i vatten. I början behöfver den ännu späda telningen .. ett stöd, hvarvid den må hålla sig oppe. Törneros Bref 2: 141 (1827; i bild). Båten tog in än mera vatten och knappt mera hölls uppe på vattenytan. Topelius Fält. 2: 17 (1856). Försök hålla dig uppe, .. så ska jag dra dig i land. Landsm. XVIII. 10: 50 (1901).
b) hålla sig upprätt; hålla sig ”på benen”; vara l. vistas uppe. Sahlstedt (1773). Kramp inställer sig (vid inträdande kolera) i fötter och händer som blifva kalla, och den sjuke kan icke hålla sig uppe. SPF 1831, s. 211. Lagerlöf Holg. 2: 195 (1907).
2) till 1 d, e: hålla öppen. Hålla ögonen uppe; äv. bildl. Porthan BrefSamt. 1: 297 (1783). Amalia .. höll uppe den obenägna porten, medan Oscar .. sökte sig in. Almqvist AmH 2: 191 (1840).
3) (†) till 5, 6: uppehålla, fördröja, hindra (ngn l. ngt); förhindra (ngt); äv. refl.: uppehålla sig (med ngt), fördröja sig; äv.: förhålla, undanhålla (ngn ngt). Jngen prest skal holle vppe gudz lichame för någen menniske om påskenn. G1R 6: 306 (1529). Wij kunne icke längre lathe holle ossz vppe med ord. Därs. 16: 16 (1544). Kärleeken är .. frij och låter intet hålla sigh vppe. Preutz Kempis 218 (1675). Ingenstäds holla sig uppe på vägen. Serenius D 2 a (1734, 1757). Sahlstedt (1757).
4) till 15.
a) uppehålla, upprätthålla, vidmakthålla (ngt); stundom mer l. mindre utpräglat övergående i bet.: hålla (ngt) på l. vid en sådan l. sådan höjd l. nivå o. d. Hålla humöret, modet, stämningen uppe. Hålla affärerna uppe. Hålla ångan uppe, se ÅNGA, sbst. Hålla hyrorna, priserna uppe. Icke betrøste the gode men j rådzstugu[n]ne halla clostred vppe. OPetri Tb. 251 (1528; uppl. 1929). Crusenstolpe försökte .. att en tid hålla tidningen uppe. Sturzen-Becker 1: 176 (1845, 1861). Hofjägmästaren S. .. trodde ej på möjligheten att hålla uppe någon rapphönsstam i Sverige. SD(L) 1902, nr 59, s. 2.
b) hjälpa (ngn) att bibehålla sin ställning (i ekonomiskt, socialt l. moraliskt hänseende o. d.), understödja (ngn), hålla (ngn) upprätt, hindra (ngn) att gå under; äv.: hålla (ngn) vid godt mod, hindra (ngn) att förtvivla o. d.; vanl. med sakligt subj. Filosofen Baco höll Kansleren uppe. Leopold 5: 349 (1800). Lindfors (1815). Stadighet i tron och sådant där, / som håller mänskor uppe, när det kniper. Fröding Guit. 131 (1891). För en annan skulle jag aldrig gjort det här, .. det höll mig uppe. Hallström Händ. 182 (1927).
c) refl.: hålla sig upprätt, bibehålla sin ställning (i sht ekonomiskt l. socialt l. moraliskt), icke duka under l. låta nedslå sig; äv. om sak: bibehållas, hålla sig, stå sig. Han håller sig uppe genom sin kredit. Så at wij .. med bönen och hoppet hålle oss vppe. LPetri 2Post. 51 b (1555). De ansträngningar, som landtmannen i dessa tider måste göra, för att hålla sig uppe. ObjGästen 1829, nr 27, s. 4. (Operan) förmådde icke hålla sig uppe. Nyblom i 2SAH 57: 103 (1880). En genomförd socialism kan endast genom oblidkeligt tvång hålla sig uppe. PT 1900, nr 138 A, s. 3.
5) till 17: hålla (ngn) ”på benen”; hindra (ngn) att gå till sängs; äv. med sakligt subj. (Döbeln) var sjuk och blott den hårdaste ansträngning höll honom uppe. Svedelius i 2SAH 60: 133 (1883); jfr 1 b. En dag sutto de sent vid frukostbordet, emedan de hållits länge uppe af en bal natten förut. Hallström NNov. 70 (1912).
6) (†) till 19 b, refl.: uppehålla sig, vistas (ngnstädes). (L. Camerarius) Haffuer .. hollet sigh uppe (hos) H. F. N. Phaltzgreffuen. OxBr. 3: 93 (1626). Emädan Nächtergalen gerna håller sigh vppe, ther han sådana (dvs. törnbuskar) finner. Mollet Lustg. D 3 a (1651). Nordberg C12 1: 44 (1740).
7) till 21, = HÅLLA UPP 6.
a) (†) = HÅLLA UPP 6 a; förr äv.: uppskjuta (ngt), vänta med (ngt). OPetri Kr. 27 (c. 1540). Orsaken, hvarföre farkär har hållet oppe en tid till att låta mig veta om sitt tillstånd. Ekeblad Bref 2: 220 (1660). Dher mädh (dvs. med överlämnande av biblioteksnyckeln till den nyutnämnde bibliotekarien) skulle hållas ännu lijtet uppe. ConsAcAboP 4: 279 (1675).
b) (numera föga br. utom i Finl.) = HÅLLA UPP 6 b. Then ena (febern) begynnar och håller igen vppe. BOlavi 87 b (1578). Så snart det håller uppe, regna uppbjudningar på stadens promenadplats. Palmær Eldbr. 97 (1839). Cannelin (1921).
8) (†) till 24: underhålla (ngn), förse (ngn med ngt); refl.: underhålla sig, livnära sig, hålla sig (med ngt). Landboonar wore jw så wel plichtige at halla konungen vppe som the andre i rikit. OPetri Kr. 146 (c. 1540). Ienecöpungx borgare fårmechte icke holle them (dvs. bönderna) nödtorffteligere wppe medt saltt. G1R 18: 329 (1547). Med desze rötter (dvs. svinrovor) hålla ock Swinen sig uppe med öfwer Winteren. Holm NSv. 38 (1702).
9) (†) till 25: bekosta, bestå, skaffa (ngt åt ngn). (Hon) haffuer .. wthloffuadh holla eder wppe clæde och födho tiil dödhra dagha. G1R 3: 130 (1526). OPetri Kr. 160 (c. 1540).
10) (†) till 29 d: fullgöra, uppehålla, bestrida (tjänst o. d.). All then stund han (dvs. kyrkoherden) holler thom tijänisten redeligen vppe. G1R 11: 154 (1536). VDAkt. 1650, nr 69.
HÅLLA UT10 4. [fsv. halda ut (i bet. 1 (o. 5))] jfr UTHÅLLA.
1) till 1: hålla (ngt) så att det får en riktning utåt; räcka ut (ngt); rikta utåt; äv. med sakligt subj. Hålla ut handen, armarna, foten. SvBrIt. 1: 39 (c. 1700). Fruntimren säga, att .. (ett visst slags kjolar) hålla ut kläderna från benen. Linné Diet. 2: 39 (c. 1750). Håll ut valthornen och trumpeterna genom fönstret! Heidenstam Svensk. 2: 290 (1910). (†) Håller uth edra Stycken (dvs. kanoner). Grundell AnlArtill. 1: 37 (c. 1695).
2) [jfr HÅLLA, v.1 3 f] draga ut på, ”vila” på (en ton, ett språkljud o. d.); äv. i uttr. hålla ut på (en ton osv.). När Basen har helt långa Noter at hålla ut. Londée Kellner 20 (1739). Af medljuden äro håll-ljuden ojämförligt lättare (att frambringa) än stötljuden, just emedan man kan hålla ut på dem. Lyttkens Läsl. 39 (1883).
3) (†) till 6: hålla (ngn l. ngt) borta l. ute (från en plats o. d.). Att hålla uth fienden aff the orterne. RARP 7: 168 (1660). Swedberg Amer. 54 (1732).
4) i sht sjöt. till 18: styra ut, segla ut. Hålla ut på sjön. Nordforss (1805). Böök ResSv. 74 (1924).
5) [jfr t. aushalten] till 31.
a) (numera i sht i vitter stil) med obj.: framhärda i (ngt); härda ut med (ngt), uthärda (ngt); förr äv. utan tydligt framträdande bibet. av ihärdighet l. uthållighet o. d.: fortfara l. fortsätta med (ngt). Hålla ut en belägring. (De) höllo .. thetta (dvs. att begabba Kristus) så vth medh honom then hela nattena igenom. LPetri ChrPina X 4 b (1572). I spetsen för en pluton af Grenadierer .. höll .. (löjtnant S.) ut den fiendtliga elden af tre kanoner. Franzén Minnest. 1: 379 (1821). På den plats, som hans öfvertygelse valt, höll han ut sin vakt. Heidenstam i 3SAH 25: 65 (1912). Hålla ut eller rida ut en storm. Smith (1916).
b) intr., förr äv. med ett bl. formellt obj. det: framhärda, härda ut, stå ut; i sht förr äv. utan tydligt framträdande bibet. av ihärdighet l. uthållighet: fortsätta, fortfara. Hålla ut med ngn l. ngt. Hålla ut i sitt arbete. Om thet är oss möieligith att hollat vtt mett saa mång skip j lengden. G1R 10: 328 (1535). Med sådant badande höllo wij ut så länge wij wåre här. KKD 5: 317 (1712). Länge kan man dock ej hålla ut / uti det sorgehus som kallas lifvet. Tegnér (WB) 2: 192 (1815). IX. armékåren .. höll tappert ut i striden. IllMilRevy 1898, s. 133. (Lundblad) höll .. ej ut därmed (dvs. med tidningsutgivandet) mer än två år. Bååth-Holmberg Morf. 1: 82 (1910).
c) med sakligt subj.
α) (numera föga br.) fortsätta, fortfara; räcka, vara. (Det är säkert) at thet Konungzlige Regementet vthi Rom icke haar kunnat hålla länge vth. Brask Pufendorf Hist. 23 (1680). Det stridaste regn höll ut under alla högtidstimmarna. Rydqvist Resa 135 (1838). Ahrenberg Männ. 6: 175 (1914).
β) stå ut, hålla sig, stå sig. Rålamb 14: 65 (1690). Ingen är mera öfvertygad än Wienaren, att magen ej håller ut vid bara solsken. Snellman Tyskl. 281 (1842). (Björnen) tog undan allt hvad hans krafter höllo ut. Berg Sjöf. 157 (1910). särsk. (i sht vard.) med obj.: hålla l. vara lika länge som (ngt annat). Dessa slags slangar .. hålla ut flere läderslangar. VexjöBl. 1835, nr 16, s. 1. Knypplade linnespetsar, som flera gånger om hålla ut en brodyrremsa. SvD(B) 1920, nr 16 B, s. 5.
d) med sakligt subj.: uthärda, tåla (ngt). Jag anser adjunkten Sundii skicklighet .. hålla ut jemförelse med Doctor Hwassers. FVPipping (1816) i FoU 20: 232. Föreningarne höllo .. icke ut de dåliga åren .. utan upplöstes. Fahlbeck Stånd 105 (1892).
HÅLLA UTAV, se HÅLLA AV.
HÅLLA UTE10 32. till 6: hålla (ngn l. ngt) borta (från ngt l. från ett ställe o. d.); utestänga (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Grubb 624 (1665). At ingen ting skal hålla os ute ifrån Hans (dvs. Guds) närwarelse. Spegel Pass. 375 (c. 1680). Konungen (hade) gärna undvikit, at gifva Cardinalen audience, til at således hålla honom ute ifrån Riksdagen. Nordberg C12 1: 371 (1740). Ta' ett glas punsch, så håller du kylan ute! Melander Långtur 100 (1896). Wulff Petrarcab. 7 (1905).
HÅLLA VID10 4. (numera föga br.) till 31: hålla i, hålla på (med ngt); hålla ut; äv. med sakligt subj.: fortsätta, räcka, vara. Alla skola hålla stadigt vid så länge rensningen påstår. NoraskogArk. 4: 45 (1651). Om I höllen vid att så flitigt läsa Guds ord. Schartau Pred. 642 (1820). Hans folk, svårt härjadt, till flykt sig spred, / Han sjelf (dvs. W. v. Schwerin) höll vid. Runeberg 5: 88 (1860). (I väster) höll alléen vid hela sträckan. Hallström Than. 21 (1900). jfr VIDHÅLLA.
HÅLLA ÅT SIG10 4 0. (föga br.) till 18: hålla undan (vid möte), gå l. köra osv. ur vägen. AB 1845, nr 53, s. 3. Auerbach (1909).
HÅLLA ÅTER10 40. [fsv. halda ater] (i högre stil) till 6: hålla tillbaka, återhålla (ngn l. ngt); ofta bildl. Brahe Oec. 58 (1581; uppl. 1920; bildl.) Dödens nära syn den klagan håller åter, / Som ville brista ut. Gyllenborg Bält 102 (1785). Tvekan höll mig åter. / Närmre ville jag ej / Gå. Wennerberg 4: 288 (1885). Andersson Ratn. 52 (1892). jfr ÅTERHÅLLA.
HÅLLA ÅTSKILS10 32. till 1: hålla isär; ofta bildl. En kategori af så likartade väsen, att jag .. icke kan hålla dem åtskils. Hallström ItBr. 105 (1901). Auerbach (1909; med hänv. till hålla isär).
HÅLLA ÖVER ENA l. ÖVER ENS. (†)
1) till 8 b: innehålla detsamma, stämma överens. Ther the (dvs. knektelängderna) .. holla öfverens. Gustaf II Adolf 54 (c. 1620).
2) till 32: hålla med varandra, hålla ihop. Böndher och Bokarla .., / ij hållen öffuer ena. Visb. 1: 90 (1541).
Ssgr (i allm. till 1; jfr ssgrna under HÅLL, sbst.1): A: HÅLL-BAND. (mindre br.) band som fasthåller l. sammanhåller ngt. Lind 1: 766 (1749). Ett hållband bildadt af en i benet fästad sena. Wretlind Läk. 3: 6 (1895).
(jfr 6) -BOM. (i fackspr.) bom i ett vattendrag avsedd att hejda o. samla det flottade timret. TT 1883, s. 102.
-BOTTEN. sjöt. om havs- l. sjöbotten osv. med tanke på dess förmåga att fasthålla ankaret; äv. utan bestämning: duglig l. god ankargrund; förr äv.: ankargrund i allm. God, dålig hållbotten. Somlige hafva ankrat här på 14, 12, 10 á 8 f:r hållbottn. Montan Segl. 9 (1787). Ingen hållbotten fanns (för båten). Trolle Duvall 1: 31 (1875). Smith (1916).
(24 c) -DAM. (starkt vard., föraktligt) underhållen älskarinna, mätress. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 216. Strindberg GötR 196 (1904).
(jfr 5, 6) -DAMM. (håll- (hol-, holl-, hål-) 1544 osv. hålls- (håls-) 17351857) (i fackspr.) damm som är byggd för uppdämning av ett vattendrag (i avsikt att kvarhålla o. vid behov åter utsläppa det framrinnande vattnet). G1R 16: 699 (1544). (Polhem) gaf Lyckeby qvarnar en säker Hålldam. Nordin i 2SAH 4: 135 (”115”) (1806). SFS 1922, s. 1051. bildl. Det (dvs. ett visst förbehåll) var ändå, tyckte man, en liten hålldam mot den befarade räfsten. Fryxell Ber. 10: 200 (1842).
Ssg (i fackspr.): hålldamms-byggnad. äv. konkret. JernkA 1839, s. 290.
-FAST, -FASTHET osv., se HÅLLFAST.
-FÄSTE. (föga br.) fäste (varigm l. varvid man kan hålla sig kvar); äv. bildl. SvTyHlex. (1851; med hänv. till fäste). NordT 1886, s. 156 (bildl.).
-HAKE. (håll- (hall-, hold-, holl-, hål-, håld-) 1549 osv. hålle- (halle-) 15441725) (i sht i fackspr.) hake (krampa o. d.) avsedd att fasthålla ngt; numera vanl.: spärrhake o. d. Skeppsinvent. 1544. När Timbermannen har fäst Bielkan .. medh hållhakan, så tällier han honom medh timberbijlan. Schroderus Comenius 527 (1639). Man (behöver) ej här, som vid andra vindspel, .. att genom hållhakar och hakhjul hindra lasten från att gå tillbaka. JournManuf. 1: 58 (1825). Uppl. 2: 365 (1908). särsk.
a) om med en hake i ena änden försedd stång varmed ngt (i sht timmer o. d.) gripes o. fasthålles; timmerhake, släphake. Stål Byggn. 1: 151 (1834). TLev. 1908, nr 27, s. 2.
b) zool. om hak- l. kloliknande organ hos vissa djur. Rof-foglarnas näf äro krokuga, vassa och med håll-hakar försedde. VetAH 1751, s. 168. Under flykten, då vingarna äro utspända, fasthållas de hos de flesta fjärilar .. vid hvarandra med en s. k. hållhake. 2NF 8: 504 (1907).
c) i bildl. anv.; vanl. om ngn l. ngt som håller ngn tillbaka, lägger band på ngn, hindrar l. hämmar ngt o. d.: hämsko, tygel, band, hinder. Ha, utgöra, tjäna som en hållhake på ngn. Stora Penningar, en retande skiönhet .. (osv. äro) starka hållhakar, at fästa et ungkarls sinne! Säfström Banquer. T 1 a (1753). Den enda hållhaken på hans (dvs. egendomsherrens) godtycke blir slutligen hans fruktan för fattig-taxans tillökning. Geijer I. 7: 225 (1837). Den här kvinnan utan moralisk hållhake. Lundegård Prom. 2: 129 (1893). DN(A) 1929, nr 208, s. 4.
-JÄRN. (i fackspr.) (av järn tillvärkad) del av redskap l. maskin o. d., avsedd att fasthålla ngt; hållhake av järn. Carlström Spinnm. 23 (1832).
-KEDJA. (föga br.) kedja avsedd att fasthålla ngt; särsk. om dylik kedja varmed ett vagnshjul bromsas. Lind 1: 917 (1738, 1749). Dalin (1852).
-KRABB, se HÅL-KRABB.
(16 a) -KRAFT. (mindre br.) hållfasthet; äv. bildl. Trådar, som i .. hållkraft täfla med metalltråden. Jönsson Gagnv. 383 (1910). Ha .. (sanningarna) icke .. så stor hållkraft, att (osv.). Bjerre Själsläk. 203 (1914).
(jfr 3 f) -LJUD. (föga br.) språkv. om konsonantljud som kunna uthållas (frikativor, nasaler, lateraler, tremulanter). LäsordnNorrkFolksk. 1879, s. 6. Lyttkens Läsl. 40 (1883).
(20) -PLATS. plats där ett uppehåll göres i en färd; anhalt; numera i sht dels om ställe där spårvagn l. omnibus stannar för att avlämna o. upptaga passagerare, dels om anhaltsstation å järnväg där endast vissa tåg stanna för av- l. påstigning; äv. i förb. håll- och lastplats, äv. lastageplats (om hållplats där äv. gods in- l. urlastas); förr äv.: skjutsstation. At holla drengien och hästen vidh holplatzerne. RP 13: 33 (1649). En mellan trupperna och förbinderiplatsen utsedd hållplats (för sjuktransportvagnar). Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 248 (1886). Karlbergs station har så småningom vuxit fram från att först hafva varit blott en hållplats. Sthm 3: 126 (1897). Lygnern (är) .. håll- och lastplats vid sidospår från Fjärås. SvKomm. 1919, nr 22, s. 56.
-PUNKT. [jfr t. haltepunkt] vilopunkt, stödjepunkt; nästan bl. i bildl. anv.: fast punkt, stöd, fäste; utgångspunkt (för ngt) o. d. Sakna hållpunkter för bedömandet av en fråga. Ack, du kära, älskade, .. tanken på dig .. (har) varit min tröst och min hållpunkt under all denna förströelse. AGeijer (1844) i Solnedg. 1: 379. Det mänskliga minnet behöfver hållpunkter. UVTF 26: 118 (1880). Han kände sig i detta ögonblick utan hållpunkt, utan fäste. Roos Skugg. 173 (1891). Nilsson FestdVard. 199 (1925).
-SKRUV. (i sht i fackspr.) skruv varmed ngt fasthålles. Möller (1790). 2UB 4: 333 (1899).
(20) -STATION. hållplats; särsk. dels järnv., dels i fråga om spårvagn o. d.: plats där vagnen alltid håller (oberoende av om passagerare som skola av- l. påstiga finnas l. icke); äv. om station för droskor, automobiler o. d. Berndtson (1880; med hänv. till hållplats). Brovallens hållstation (5 km. från Rosshyttan). IllSv. 2: 5 (1882). Ramberg Svarta 215 (1911).
(20) -STÄLLE. (håll- 18001893. hålle- (holle-) 1642) (föga br.) ställe där uppehåll göres i en färd; jfr -PLATS; förr särsk.: skjutsstation. RP 9: 94 (1642; om skjutsstation). (Vi stannade) vid Läppe gästgivargård. Sådana hållställen äro en resandes besvärligaste hållhakar. Törneros Brev 2: 308 (1833; uppl. 1925). Tåget har saktat farten ... Vid hvarje nytt hållställe, som passeras, ökas trängseln. Steffen ModEngl. 19 (1893).
(16?) -TRY. [möjl. ombildning av ett hård-try; jfr HÅRD-VED] (†) bot. buskväxten Lonicera Xylosteum Lin., try. Liljeblad Fl. 89 (1792). Torén Rebau o. Hochstetter 52 (1851).
-TÅNG, pl. -tänger. (†) tång avsedd att därmed fasthålla ngt. Rinman (1788). bildl. Minnet tappar sin hålltång, tanken sin spänstighet. Tegnér (WB) 6: 91 (1827).
B (†): HÅLLE-HAKE, -STÄLLE, se A.
C (†): HÅLLS-DAMM, se A.
Avledn.: HÅLLAKTIG, adj. [jfr HÅLLA v.1 16] (†) fast, hård, seg? Mycket torr och hållaktig (jordmån) duger intet (för sådd av lin). Bennet Lin. A 1 b (1738).
HÅLLARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =. 1) (utom i ssgr bl. tillfälligt o. med förklarande bestämning) person som håller ngt (i olika bet.). En flijtigh .. (Guds) ordz hållare. PErici Musæus 1: 232 b (1582); jfr HÅLLA, v.1 22. Hålldamer och deras hållare. Strindberg GötR 196 (1904); jfr HÅLLA, v.1 24 c. jfr BOK-, BÅTSMANS-, DRAGON-, FÖREDRAGS-, GÄST-, HÄST-, MED-, MOT-, POST-, RUSTNINGS-, SKJUTS-, SKOL-, SOLDAT-, STÅT-, VAD-, VÅRD-HÅLLARE m. fl. 2) [fsv. haldare; jfr HÅLL, sbst.1 II 1] (†) väktare, vakt, vaktsoldat, vaktpost; äv.: spejare, kunskapare. OPetri Kr. 150 (c. 1540). Hållarena fingo see en man gå vthu stadhen. Dom. 1: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: deras kunskapare). Hållare (utsattes) på utposter och Sköör-vakter utsattes. 1VittAH 1: 190 (1755). Gumælius Bonde 56 (1828; arkaiserande). jfr PORT-HÅLLARE. 3) (ofta i fackspr.) till 1 o. 8: apparat l. del av apparat o. d., avsedd att sammanhålla l. fasthålla ngt l. att hålla ngt i ett visst läge l. uppbära l. stödja ngt o. d., stundom för förvaring av ngt o. d.; klämma; krampa, krok; hängare; underlag, ”fot”, stöd; behållare. Sahlstedt (1773). 2. par Krokar eller hållare, af mässing (till gardiner). VLBibl. 1784. Den (arbetsstycket fasthållande) rörlige hållaren (å täljbänken). AHB 97: 13 (1879). Fönstertermometer .. med hållare af messing eller nickel. Lindberg Svagdr. Bih. 106 (1892). Hållarens yttre omhölje skall vara eldsäkert. SFS 1904, nr 10, s. 14 (i fråga om elektrisk glödlampa). Medan tryckformen går tillbaka under färgvalsarna, lägges arket af iläggaren mot ett par hållare nära intill cylindern. 2UB 10: 214 (1906). Bomberna hängde i sina hållare i en rad framför honom. Knöppel Barb. 150 (1916). jfr ADRESS-, ARBETS-, ASK-, BAJONETT-, BLOMSTER-, BLYERTS-, BORST-, BREV-, BRICK-, BRÖST-, BYST-, DEGEL-, DRAPERI-, FACKEL-, GARDIN-, GAS-, GRYT-, HANDSK-, HÖFT-, KAM-, KNIV-, LAMP-, LJUS-, MANUSKRIPT-, NÅL-, PATRON-, PIP-, SKÖLD-, STRUMP-, TIDNINGS-HÅLLARE m. fl.
HÅLLBAR, adj. -are. [jfr d. holdbar, t. haltbar] jfr O-HÅLLBAR.
1) till 9 a: som kan bibehållas l. hållas l. försvaras; äv. i bild. Hela ställningen (på Myrons Diskuskastare) är endast en sekund hållbar. Ljunggren Resa 114 (1871). (Stenbock fann) Nyborgs fästning icke hållbar. Carlson i 2SAH 48: 119 (1872). Hagström Herdam. 1: 187 (1897; i bild). särsk. (delvis med anslutning till 2) bildl.; i sht om åskådning, teori, argument o. d.: (väl) grundad, fast, säker, beståndande. Inga hållbara skäl ha anförts härför. Uppfattningen är knappast historiskt hållbar. Sjelfva (den av Montaigne m. fl. angivna) rigtningen (är) onekligen den enda hållbara för en exakt uppfattning af Machiavelli. Bolin Statsl. 1: 33 (1868). (En) vetenskapligt hållbar förklaring. Svensén Jord. 95 (1884). Högberg Vred. 3: 47 (1906).
2) till 16: som håller l. står sig l. varar länge; stark, motståndskraftig, hållfast; slitstark, varaktig; om livsmedel o. d.: som länge håller sig frisk, som kan gömmas. Hållbara fruktsorter, hållbar potatis, hållbart smör, öl. En hållbar färg. SvT 1852, nr 223, s. 4. Man väljer härtill (dvs. till krinolin) den tjockaste, hållbaraste sorten bomullstyll. NJournD 1859, s. 43. Mjölk (plägar) för att göras hållbarare försättas med diverse kemikalier. VerdS 73: 7 (1898). Nilsson PrimKult. 63 (1923).
HÅLLBARHET, r. l. f. sbst. till HÅLLBAR. jfr OHÅLLBARHET.
1) till HÅLLBAR 1; i sht bildl. Lefrén Förel. 2: 97 (1817). En .. öfvertygelse — hvars hållbarhet en senare tids .. ståndpunkt nogsamt kan pröfva. Bolin Statsl. 1: 18 (1868).
2) till HÅLLBAR 2. Sehlstedt 4: 101 (1871). Tiden när och sättet hvarpå fruktens skördande äger rum har ett betydligt inflytande på dess hållbarhet. HbTrädg. 3: 114 (1877). Våra tonsköna, i hållbarhet oöverträffade pianinon och orglar. SDS 1925, nr 69, s. 13 (i annons).
Ssgr (till HÅLLBARHET 2; i fackspr.): hållbarhets-klass. i fråga om papper. TT 1898, Allm. s. 254.
-prov. hållfasthetsprov. KrigVAH 1884, s. 125. Balck Idr. 2: 229 (1887).
-tid. särsk. i fråga om frukt. Eneroth Pom. 1: 108 (1864).
HÅLLERI, n.; i ssgn BOK-HÅLLERI.
HÅLLERSKA, f. i ssgrna BOK-, FÖREDRAGS-, HUS-HÅLLERSKA m. fl.
HÅLLIG, adj.2 (adj.1 se HÅLIG)
1) (numera bl. i Finl.) till 16: som håller; hållfast, hållbar; stark, kraftig; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Ankarets hålliga tänder / Fästa hvilande skepp. Adlerbeth Æn. 135 (1804). Runeberg 1: 25 (1832). Hans (dvs. J. A. Wahlbergs) minne var starkt och hålligt. Düben Wahlberg 21 (1857). Cannelin (1921; med hänv. till hållbar).
2) till 22; i ssgn ORD-HÅLLIG.
3) till 32; i ssgrna I-, UT-HÅLLIG.
Avledn.: hållighet, r. l. f. (numera bl. i Finl.) till HÅLLIG 1. Kojdukens hållighet. Frick o. Trolle 81 (1872).
HÅLLNAD, r. l. m. (†) till 16: hållbarhet, styrka. Dät är ingen hållnad i dätta kläde. Schultze Ordb. 1773 (c. 1755).
HÅLLNING, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content