ANHÄFTNING an3~häf2tniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till föreg. — särsk. till 2, konkretare. Skifvorna (af riddarskiflingarna) ega en inskärning vid sin anhäftning på foten. Fries Utfl. 3: 340 (1864). Ett .. utslag bakom öronmusslan vid dess anhäftning å benet. Hallin Hels. 2: 703 (1885).
Ssgr: ANHÄFTNINGS-PUNKT310~2. Fries Utfl. 2: 33 (1852). Om en muskel sammandrager sig mellan anhäftningspunkterna, så röra sig dessa, hvilka i regeln tillhöra två ben, mot hvarandra. Hallin Hels. 1: 226 (1885). —
-STÄLLE~20. Fenans anhäftning(s)-ställe under stjertroten. Malm Fauna 615 (1877).
