[y. fsv. anhengiäre (HSH 24: 107 (1517)), efter t. anhänger; jfr ä. d. anhænger samt holl. aanhanger, äfvensom fr. adhérent]
om person, som sluter sig till en hufvudmans åsikter l. sträfvanden; om person, som ansluter sig till ett parti, en riktning, ett system, en lära o. d.; medhållare; vän; jfr ANHÄNGA II 2, ANHANG 6samt TILLHÄNGARE.Her Anders .. ær biscop hanses (dvs. Hans Brasks) anhængiare. G. I:s reg. 4: 341(1527). Kong Christiern och hans anhängiare. Girs G. I:s hist. 49(c. 1630). Tillgifven anhängare af en filosofi, som .. (nu) är föråldrad. Rosenstein 1: 344(1809). Dessa läror (hafva) öfverallt funnit anhängare. Tegnér 3: 215(1823). De äkta snillena .. äro inga anhängare, ej en gång af sig sjelfva. Törneros Bref 2: 22(c. 1824). Vid första nyheten om hertigarnes fängslande grepo deras anhängare till vapen. Geijer II. 2: 202(1832). Jag är en hårdnackad anhängare af den förkastade meningen. Schlyter Jur. afh. 1: 217(1836). (Petrus Valdus) vann talrika anhängare, isynnerhet bland de lägre klasserna. Geijer I. 1: 262(1845). Platos, .. Luthers .. a(nhängare). Dalin(1850). Han har alltid uppträdt som hofvets afgjorde anhängare. Odhner G. III:s hist. 1: 39(1885). Anhängarne af det bestående goda och anhängarne af de bestående missbruken. Rydberg Dikt. 2: 99(1891). — [jfr (AN)SLUTA(sig till)] (ny konstr.) med prep. till. De Geer Minnen 2: 155(1892). En engelska, ifrig anhängare till det .. stuartska huset. Stavenow Frihetst. 51(1898). — jfr PARTI-ANHÄNGARE.
Ssgr: ANHÄNGAR-310~ l. ANHÄNGARE-FISKE3100~20. skämts. Fryxell Ber. 13: 19(1846). —
