SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANHÄKTA, v. -ade.
Etymologi
[jfr mnt. anhechten, holl. aanhechten; jfr äfv. ANHÄFTA]
(†) vidhäkta, fasthaka. Duillius medh Kädior och Hakar .. hechtadhe sina och Fiendens Skep .. tätt tilsamman .. Sedhan flydde .. the andre Skeppen så mångo som icke wore anhächtadhe. Schroderus Liv. 230 (1626). Lex. Linc. (1640, under defixus). — jfr HÄKTA, v.
Spoiler title
Spoiler content