[jfr t. animismus, fr. animisme, eng. animism, af lat. animus, anima, själ, ande]
1) (fordom) namn på en af den tyske läkaren G. E. Stahl 1708 framställd åsikt, enl. hvilken själen är det animala lifvets princip. Broberg i NF(1876).
2) [namnet infördt af H. Spencer] dyrkan af de aflidnes andar, själakult. Animismen är enligt Spencer den äldsta religionsformen. Fischier Tiele 7(1887). H. Schück i Finsk tidskr. 45: 149(1898).
