[jfr t. animosität, af fr. animosité, af lat. animositas, af animus, själ; med afs. på bet.-utvecklingen jfr sv. dial. o. nor. sint]
(stark) ovilja, förbittring, bitterhet, hätskhet. 2 RARP 4: 29(1726). Tegnér 5: 406(1824). En stark animositet emot det radikala partiet. De Geer Minnen 2: 224(1892). — Anm. Den af Swedberg Schibb. 249(1716) gifna öfv. stormodighet tyckes bero på okritiskt upptagande af en lat. bet.
