SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANLÄNDNING, f.; best. -en; pl. -ar.
(†) vbalsbst. till ANLÄNDA 1. Möller (1745, 1755). Lind (1749). — konkret: landningsplats. Att med all flit afmäta alla hambner, inlop, anlendningar och advenuer opå Fyn. Dahlberg Dagb. 161 (c. 1660); jfr ANLEDNING 5 slutet. — jfr ANLÄNDE.
Ssg (†): ANLÄNDNINGS-ORT. Denne Förordning .. bör .. å alla Anländnings-orter och Tull-Platzer .. genom .. anslag allom giöras witterlig. Förordn. ang. från besmittade orter ank. farkostar 2 Sept. 1710.
Spoiler title
Spoiler content