SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANLÖDNING an3~lø2dniŋ, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. anlöten]
(föga br.) vidlödning, fastlödning. — oeg. med. Det inflammerade partiets anlödning och sammanvexning med närliggande delar. Huss Typhus 148 (1855). — jfr LÖDA.
Spoiler title
Spoiler content