publicerad: 1898
ANMANING an3~ma2niŋ (a`nmaning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till föreg. Stiernhielm Fred. Anmaning (1649). Han skulle, efter Påfvens anmaning, företaga et korstog til Ryssland. Schönberg Bref 1: 152 (1772). Hertigen tvingade Don Quixote att intaga främsta platsen vid bordet, och ehuru han nekade, voro dock Hertigens anmaningar så enträgna, att han måste gifva vika. Stiernstolpe DQ 3: 346 (1818). Wirsén i PT 1898, nr 23 A, s. 3. — (föga br.) konkret, om skrift hvarigenom ngn anmanas. SAOB (1870). — särsk.
a) till ANMANA a. Helsingarna, som troget afslagit Dalkarlarnas anmaning till uppror. Fryxell Ber. 3: 140 (1828). Emanuelsson Polyb. 1: 132 (1833).
b) till ANMANA d. GT 1788, nr 105, s. 4. Då Banko-Styrelsen .. finner sig föranlåten, att, efter föregången anmaning, ett meddeladt lån .. utsöka. SFS 1830, s. 481. Anmaning om betalning. Fullst. handelskorr. 240 (1864). — jfr BETALNINGS-ANMANING.
c) (föga br.) till ANMANA f. Ehuru anmaning stundom icke märkes på bestämd tid, bör man dock vid den tiden besöka afträdet. Hartman Husläk. 16 (1828).
Ssgr: ANMANINGS-BREF300~2. särsk. [jfr t. mahnbrief] handel. till b: krafbref. Vexel- o. lähnebancken I 1 b (1682). SFS 1830, s. 480. Fullst. handelskorr. 112 (1879, 1894). —
(b) -RÄKNING~20. (numera knappast br.) Ändamålet med anmaningsräkningarne synes ursprungligen hafva varit, att meddela låntagaren upplysning om beloppet af den förfallna årsinbetalningen samt angående kapital-återstoden. Bih. t. riksst. prot. 1850—51, VI. 1, nr 39, s. 4. —
Spoiler title
Spoiler content