SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANMÅLA, v.; p. pf. n. -at.
Etymologi
[efter t. anmahlen]
(†) måla (ngt någonstädes). Een öpin boock, dher vthi stod anmålat it hierta. J. Petri i HSH 22: 245 (1650).
Spoiler title
Spoiler content