SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANNAGLA, v.; sup. -at.
Etymologi
[af t. annageln; jfr holl. aannagelen]
(†) fastspika. Ach hoo haar annaglat then mächtiga Hand, / Som Himmelens Gåfwor uthdeelar. Amnelius Örteg. sälsk. 643 (1689).
Spoiler title
Spoiler content