[af lat. annata, årsafkastning, af lat. annus, år; jfr t. annaten, fr. o. eng. annates]
hist. afgift, urspr. motsv. ett års inkomster, hvilken vid återbesättning af ämbeten inom romersk-katolska kyrkan utgår till utnämnande förman l. myndighet (särsk. till påfven; äfv. till biskop). Biurman Brefst. 188(1729). Rättigheten till nådår .. (har sannolikt) sin rot uti de i catholska kyrkan bekanta annaterne. Nordström Samh. 1: 254(1839). Den påfliga stolen tillägnade sig så kallade annater, d. ä. inkomster af kyrkliga lägenheter under första året efter det dessa blifvit lediga. .. Knapt är det sannolikt, att annater i jemn ordning från Sverige utgått. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. III. 2: 333(1863). O. Montelius i Ill. Sv. hist. 1: 479(1877). H. Hildebrand Därs. 2: 27(1877).
