SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANPAPPA an3~pap2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[efter t. anpappen; jfr AN, adv. II 1 b]
bokb. (vid pärmen) fastklistra (en häftad boks ytter- l. försätts-blad). Uppf. b. 6. 521 (1875). Sedan boken är öfverdragen, anpappas det yttersta försätspapperet vid permen .. med icke för tjockt .. klister. AHB 111: 51 (1882). Anpappningen .., hvarvid man hufvudsakligen har att tillse, att försätsbladet tillklistras alldeles jemnt och utan skrynklor. Därs. — jfr PAPPA AN.
Spoiler title
Spoiler content