ANORTIT an1orti4t, r.; best. -en.
Etymologi
[af gr. ἀν privativum o. ὀρϑός, rät (jfr ORTODOX, ORTOGRAFI osv.); jfr t. anorthit, eng. o. fr. anorthite]
miner. viss jordart af fältspatgruppen. Gustaf Rose .. har (1823) kallat den (fjärde mineralart som han särskiljer från vanlig fältspat) Anorthit af det skäl, att dess hufvudkännemärke från fältspat består deri, att hans båda bladgenomgångar ej äro rätvinkliga. Berzelius Årsber. t. VetA 1823, s. 162. Sjögren Min. 148 (1865, 1874).
