publicerad: 1898
ANRÄTTNING an3~rät2niŋ (a`nrättning Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt (1773), Dähnert (1784)); best. -en; pl. -ar.
2) till ANRÄTTA, v.1 4 a. Rålamb 14: 79 (1690). När då anrättningen skal ske, stielpes pastayen på fat. Warg 379 (1755). Jag skulle få rätt mycket att lära af Serena, både i rätter och anrättning. Bremer Grann. 1: 204 (1837). Vid anrättningen (af oxtungan) läggas skifvorna som en krans kring karotten, och olivsåsen slås i midten. G. Björklund Kokb. 134 (1885).
3) till ANRÄTTA, v.1 4 b. Lindfors (1815). Cavallin (1875). — konkret. jfr HVARDAGS-, KVÄLLS-, MAT-, MIDDAGS-ANRÄTTNING m. fl.
a) om det som serveras vid en måltid taget i dess helhet: undfägnad, traktering. Bröd, miölk och frukter voro hela anrättningen. Dalin Arg. 1: 240 (1733, 1754). Det behöfs ingen stor anrättning, blott rätt och slätt, vänner emellan. Kexél 1: 95 (1788). Pastorskans anrättning hon täcktes beprisa. Lenngren 65 (1800). Snart på marmorbord stod färdig / en anrättning, kungar värdig. Tegnér 1: 216 (c. 1825). Den enkla anrättningen, serverad af vänliga händer, smakar ypperligt. Nyblom Bilder 16 (1864). Rydberg Vap. 40 (1891). — i bild. Vår akademiska högtid var på långt när ej så tom och torftig, som Herr Doktorn kanske fruktat. Franzén och Nordforss bestodo anrättningen; och på sämre traktering har publiken säkert ofta varit buden. Leopold i Tegnérs ppr 189 (1823). Denna tarfliga anrättning af lärdom. Thomander Skr. 2: 394 (1853).
b) [jfr d. anretning] (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) omgång af samtidigt serverade rätter; servering. Lex. Linc. (1640, under missus). Jngen göre (vid bröllop) någon mehr anrättning än een till Mååltijden, och bäre eij mehra än 6 goda och måttelige rätter för 12 perssohner. J. Prytz i HSH 31: 63 (1661). Dhen andre Graden (af gäster) tilstås allena een Anrättningh aff måttelighe Rätter .. satte på een radh på Bordet. Stadga ang. prästerskaps trolofn. 5 Okt. 1664, mom. 10. Christian IV .. lät anställa präktiga måltider med tre anrättningar och tjugu fyra rätter i hvar anrättning. Hallenberg Hist. 4: 696 (1794). Första anrättningen bestod af soppa, fisk och kokt kött, den andra utgjordes af stek och desert. Kindblad (1867). Större måltider indelades vanligen (under senare hälften af 1600-talet) i flera serveringar eller anrättningar, hvarje sådan äfven kallad ”gång”. Hagdahl Kok. 22 (1879). Wenström o. Lindgren (1889, under course).
c) om enskild (mat)rätt. Lind (1738). Bordet .. suckade intet under tyngden af öfverflödige anrättningar. Mörk Ad. 1: 28 (1742). Invånarnes käraste anrättning. Ödmann M. Park 11 (1800). Man har företrädesvis hos oss värderat de kraftfullaste anrättningarna. Hagdahl Kok. 12 (1879). De goda anrättningar, den välvilliga värdinnan uppdukat. Turistfören. årsskr. 1899, s. 218. — mer l. mindre bildl. Folksmicker var sockret, adelshat var pepparn på anrättningen. Fryxell Arist. 1: 22 (1845). Den talang, som ensam förmår gifva haut gout åt en litterär anrättning. B. E. Malmström 7: 404 (1845).
Ssgr (i sht till 2): A: ANRÄTTNINGS-FAT300~2. [jfr t. anrichtschüssel] Warg 6 (1755). När .. (aladåben) är väl stel, doppas formen hastigt i varmt vatten, aftorkas och urstjelpes på anrättningsfatet. Björklund Kokb. 75 (1849). Hagdahl Kok. 434 (1879). —
B (†): ANRÄTTNINGE-SKIFVA. [jfr t. anrichtbank, holl. aanrechtbank, -tafel] serveringsbord. (I matsalen) äre fyra bordh, ett långt som .. legaterna äta vidh, thet andra för håfjunkrarna; så anretninge skivan ock skenken. J. Crussbjörn (1645) i Hist. tidskr. 1895, s. 431.
Spoiler title
Spoiler content