publicerad: 1943
MAT ma4t, sbst.2, r. l. m. ((†) n. VocLib. avd. 28 (c. 1580), SkrGbgJub. 6: 30 (1587)); best. -en; pl. (i bet. 2) -ar.
Ordformer
(ma(a)dh 1526—1558. mat (maat(h)) 1524 osv. maatt 1536—1660 (: maatt-Fader). matt(h) 1529 (: mattskott)—1711; jfr MATMODER)
Etymologi
[fsv. mater; jfr d. mad, isl. matr, got. mats, fsax. mat, meti, fht. maz, feng. mete (eng. meat, köttmat); av ett germ. mati-, av omstritt urspr. — Jfr METVURST, -MÄTE]
1) föda; födoämne(n); särsk. om födoämne som är berett för att förtäras av människor; jfr SPIS. En rätt l. ett mål l. en måltid mat. En bit mat (ngt vard.), äv. allmännare: litet mat (jfr MAT-BIT 2). Mat och dryck. Laga (tillaga) mat. Smälta maten. Lättsmält, hårdsmält mat. Färsk, salt mat. Han sitter bara och petar i maten. Maten är serverad, står på bordet. Maten är inte färdig ännu. G1R 1: 271 (1524). (Ett) fleske böste och annen math, the hade fangit aff clostrith. JönkTb. 111 (1525). (Johannes döparens) maat war gräszhoppor och wilhonogh. Mat. 3: 4 (NT 1526). Läth folkit gå frå tigh, ath the må gå bort j byianar, och köpa sigh maat. Därs. 14: 15. Hertog Waldemar seyes haffua leffuat i elloffua dygn (ss. fånge på Nyköpings slott) vtan maat och dryck. OPetri Kr. 119 (c. 1540). Her (i Hfors) fhå borgare finnes som een ährligh mann een bijth math giffva kunna. OxBr. 5: 155 (1621). Alles Ögon lijta til tig Herre, och tu gifwer them Maat i sinom tijd. Swebilius Cat. 1: b 2 a (1689). Man väntar på Herrarna; maten är inne. Björn Calas 22 (1794). Låtom oss .. bedja Gud välsigna maten. Lovén Folkl. 153 (1847). Tacka för maten. De Geer Minn. 1: 7 (1892); jfr k. Ginströtter är vad de hava till mat. Job 30: 4 (Bib. 1917). Måltid, bestående av lagad mat. SFS 1917, s. 429. Ett rejält mål god mat. Bergman LBrenn. 265 (1928). — jfr BARN(A)-, BLOD-, FISK-, FÄRSK-, GRYN-, HERRSKAPS-, HOTELL-, JUL-, KALAS-, KÖTT-, MIDDAGS-, MJÖLK-, SALT-, SJUK-, SKED-, SKÅP-, VARDAGS-MAT m. fl. — särsk.
a) i en mängd ordspr. o. ordstäv, t. ex.: Fattig manz maatt är snart äthin. SvOrds. A 6 b (1604). Gudh giffuer allom matt som han giffuer mun. Därs. A 7 b. I Gudz wisthus är mykin math. Därs. B 3 a. Man får ledhe aff enahanda math. Därs. B 5 b. Thet är gott at haffua mykin mat, och monge helge dagar. Därs. C 4 a. Maat i gudz nampn, sade käringhen, när hon beeth på hästeskarn. Murenius AV 447 (1660). Bättre Maat än målat Wägg. Grubb 77 (1665). Mång Barn och lijten maath giör tunna smörgiäsz. Dens. 550. När hwar täckes sitt, så blijr all maath äthen, och alla Pijgor giffta. Dens. 579. Dhen som haar maten på bordet och pijgan i sängen, och intet törs taa til, han är alt för bondeblyger. Torning 24 (1677). Dhet är effter ett allment Ordspråck bekandt, at Krääs och Öfwerflödigheet i Maat och Drick, dödat fleere Menniskior än dhe hwasse Swerdh. RelCur. 243 (1682). Smulor äro ock mat. Granlund Ordspr. (c. 1880). Maten är halva födan .. sömnen är andra hälften. Nordström Luleåkult. 58 (1925).
b) (numera knappast br.) i uttr. till mats, till mat; till livs; förr äv. sitta till mats, sitta ned för att äta (jfr k). (De) loto them alla sitia til maatz. Luk. 9: 15 (NT 1526). Alt thet ther wexer skal wara til maatz. 3Mos. 25: 7 (Bib. 1541). Barn, haffuen j någhot til maatz? Joh. 21: 5 (Därs.; NT 1526: någhot sowel). Hvad hafver du at gifva oss till Maats i afton. Lagerström Bunyan 2: 150 (1727). Få ngt till mats. Schulthess (1885). SoS 17: 143 (1917).
c) (†) i uttr. stadig mat, fast föda; lös mat, se LÖS 23 c (jfr 3 a). Rudbeck Atl. 2: Föret. 4 b (1689; i bild). Ett barn födes med mjölk och en mogen man med stadig mat. Chydenius 314 (1766).
d) i uttr. vit mat, se VIT.
f) i uttr. låta maten tysta, äv. täppa mun- (nen), tiga, medan man äter; äv. maten tystar munnen, maten kommer en att tiga; man tiger, medan man äter; äv. bildl.: den som får sitt levebröd (l. andra fördelar) avstår från att kritisera l. opponera sig; äv. (tillf.) tysta munnen (på ngn) med maten, bildl.: förmå ngn att avstå från kritik l. opposition gm att ge honom levebröd l. andra fördelar. (J. III) utnämnde .. (A. A. Angermannus) till kyrkoherde i Öregrund med bibehållande af rektorslönen, ämnande så med maten tysta munnen. 2SAH 14: 177 (1830). Man säger att ”maten tystar mun”. Blanche Tafl. 3: 188 (1857). Låt maten täppa munnen. Granlund Ordspr. (c. 1880). När kvällsmaten väl var färdig lät Klerk inte maten tysta munnen. Nilsson HistFärs 49 (1940).
g) (†) i uttr. leta mat i hundkojan, söka ngt där det icke (l. aldrig) finns. Lind (1749; under suchen).
h) kost (se KOST, sbst.3 2), förplägnad; särsk. i sg. best. Han gör (inte) skäl för maten. G1R 17: 57 (1545). Der Bockhåll(are)n wille hafua henne, wille hon tiena för bahra maten. VRP 1650, s. 532. Laater Åkerman är icke maaten wärd. Grubb 382 (1665). Man får lof att mäst betala .. (dagsvärkarna) med 24 styfver och maten för hvart dagsvärke. Barchæus LandthHall. 23 (1773). Fredliga lantbrukare, som verkligen göra nytta för maten. Nordenstreng EurMänRas. 276 (1917). Ha mat och husrum. Hammar (1936). (†) Jag lefver här i mat så väl, som det vore bröllopp hvar dag. ACelsius (1733) i SvBrIt. 2: 31. — särsk.
α) (†) i uttr. på egen mat, på egen kost. Betet på Gårdens ödeträda är bortlegdt emot 10 Manbara dagsvärken på egen mat. VDAkt. 1798, nr 211.
β) i uttr. ha l. ta ngn o. d. i maten, i kosten (särsk. ss. inackordering); stundom äv. vara i maten, ha fri kost (hos ngn). Berndtson (1880). (Gammelgäddan) var tämligen glupsk och svår att ha i maten. Forsslund Djur 170 (1900). (Studenten som bodde i vindskammaren) var i maten och läste med barnen. Strindberg Kamm. 2: 14 (1907). Hushållet var inte så litet, ty man hade .. studenter i maten. Siwertz JoDr. 16 (1928).
γ) (†) i uttr. hålla mat för ngn, ha ngn ss. inackordering i maten. De höllo äfven mat för .. (studenterna som hyrde rum) efter 5 R:dr b:ko i månaden för person. Blanche Bild. 2: 132 (1864). Därs. 3: 162.
i) i utvidgad anv., i sådana uttr. som ta maten ur (förr äv. undan) munnen på ngn, beröva ngn existensmedlen; förr äv. draga l. tjäna maten i munnen på ngn o. d., arbeta för ngn annans fördel l. försörjning. Mener tu att the andre skole drage tigh matt i munnen. 3SthmTb. 1: 191 (1594). (Tryckerigesällen) vill icke sättia mere, får han icke sitt egitt tryck, .. medh sådhant sitt fordrande tager (han) maten undan munnen på sin egen mestare. OxBr. 12: 531 (1622). På dhet iag en gång må slippa at tiena maten i munnen på andra och minsta delen dher af sielf hafwa. VDAkt. 1720, nr 445. Hennes man sitter vid spelbordet och tar maten ur mun på hennes barn. Bremer Pres. 45 (1834).
j) pregnant, om grövre l. bastantare (näringsrik) föda; särsk. (i vissa trakter) om köttmat. 2SthmTb. 1: 165 (1546; motsatt: brödett). Mat kalla the (på Tiveden) köttfatet; men Äta, gröt, velling, kål, erter etc. Ullenius Ro § 387 (1730). Envar förståndig vet .., att dylikt (dvs. lax, gåsbröst, ost, höns m. m.) ej är mat, det är sovel. Bröd och potatis däremot är mat. Bergman JoH 174 (1926). Det är ingen mat i sallat. Hammar (1936). jfr: På bygdemålet (kring Uppsala) var det endast fläsk, som gick under benämningen ”mat”. Vesterlund Skolm. 22 (1924).
k) i sg. best., övergående i bet.: måltiden. Läsa (bordsbön) till l. efter maten. Efter l. på l. ovanpå, förr äv. över maten. Dricka kaffe efter l. på maten. Bada före maten. Färska äpplen öfwer maten. HovförtärSthm 1/4 1675. En eftermiddag, innan Adlersparre slutat sin vanliga lur på maten. Crusenstolpe Mor. 6: 205 (1844). (Patron Carl) klandrar .. oseden att ofvanpå maten pröfva folks krafter i bardalekar. Dahlgren Carl 86 (1916). — jfr AFTON-, KVÄLLS-, MORGON-MAT.
l) (†) maträtt. Hemta migh willebrådh, och gör migh en maat såsom iagh gerna wil haffuat. 1Mos. 27: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: en smaklig rätt).
m) om djurföda; särsk. om sådant som liknar människoföda l. är tillrett av matlämningar o. d. Forsius Fosz 298 (1621). Ulfwar bijtas intet, vthan om maaten. Grubb 833 (1665). Ge mat åt sparvar. Nilsson FestdVard. 142 (1925). (†) Räffuen .. var vttgången til att flÿ sinom wnghom någhot till mattz. LPetri Œc. 76 (1559); jfr b. — jfr FISK-, FÅGEL-, HUND-, HÖNS-, KOPP-, SVIN-MAT m. fl. — särsk.
α) om agn l. lockbete. Fiskiaren fiskiar .. medh Metekrook (på hwilken maten stickes). Schroderus Comenius 427 (1639). Linné Ungd. 2: 256 (1734). jfr LOCK-MAT.
2) [jfr motsv. anv. i d.] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) smörgås. Hörlén GSed. 165 (1914). JmtFmT 7: 140 (1921). — jfr FLOTT-, SMÖR-MAT.
3) bildl.
a) om andlig spis. Min maat är thet, ath iach gör hans wilia som mich vtsendt haffuer, och fulbordar hans werck. Joh. 4: 34 (NT 1526). särsk. i uttr. lös mat, se LÖS 23 c.
b) (†) om (hårdhänt) behandling. The Danske wille holla ther (dvs. i Kalmar) Herre möte, / The Swenske skulle med halsen böte. / Then maat the wille rett intet gille, / Therföre the icke til Calmare wille. Svart Gensw. F 6 a (1558). särsk.
α) i uttr. smälta den maten, finna sig i den behandlingen. (Konsuln blev fördriven från staden) Och var därvid intet att göra mer, utan Consulen måste smälta den maten, så godt som han kunde. Eneman Resa 2: 227 (1712).
β) [jfr d. faa sin varme mad] (vard.) i uttr. få resp. ge ngn sin (hans) varma mat, få (resp. ge ngn) en ordentlig uppsträckning l. avbasning; få (låta ngn) veta ”att man (han) lever”. Vi träffade på de förbannade preussarne i färd med att plundra här. Som ni ser, ha vi gett dem deras varma mat. Lundquist Zola Grus 337 (1892). ”Du fick väl din varma mat, kan jag tro?” ”Först skällde han ut mig som en bandhund, men sen ...” Hülphers Ångermanl. 40 (1900).
c) (†) i uttr. uppäten mat, om ngt som har gått till spillo l. som det icke är lönt att tala om mera. Thet som uthgifvitt ähr, ähr intet annat än oppätin maat. RP 2: 118 (1631). Sahlstedt (1773). jfr: Ho minnes ätin math eller slithin kläder. SvOrds. B 1 b (1604).
d) i uttr. (det är) mat för ngn, just vad som smakar l. passar ngn, äv.: vad som står ngn till buds; särsk. i det allittererande uttr. det är mat för (äv. åt) Måns. Det war mat åt Måns. Runius (SVS) 2: 250 (c. 1700). Det är mat för den Afundsjuka. Dalin Vitt. II. 5: 80 (1738). (Sv.) Thet är mat för Måns, (t.) das ist Fressen für mich. Lind (1749). Nog kunde han fått sig en hustru, om han hade velat hålla till godo med hvad som bjöds honom; men se han ville hafva utaf ”bästa slaget”, och det var inte mat för honom. Wallengren Mann. 124 (1895). Fröding Stänk 75 (1896).
4) innanmäte.
a) (†) om den (till föda användbara) inre delen (köttet o. de inre organen osv.) av dött djur. (Hon) läth flå Oxan och toogh till sigh mathen och hudhan. BjörkekDomb. 23/1 1599. GöstringDomb. 8/7 1602.
b) om det inre av frukt, bröd, korv o. d., ävensom det ätbara innanmätet av skaldjur; inkråm. Maten på frukt. Serenius Xx 1 a (1734). Tag stekta äplen och skafva all maten af til kärnhusen. Broocman Hush. 6: 64 (1736). Mussle- Ostron- ock Snäcke-Skaler, hvilka ther än växa, men utan Mat in uti. Œdman Bahusl. 302 (1746). Till kött- eller fläskkorf, som skall kokas, behöfver ej maten vara så fin, som till medvurst. AHB 34: 47 (1869).
c) (numera föga br.) i sht lant. i uttr. taga mat (till sig), om säd l. ax: bli matad. Then gröna och Senwäxta Säden tog Maat wackert til sig. Broman Glys. 1: 372 (1718). (Säden) har icke tagit någon väsentlig skada utan tvärtom tagit mat, ehuru halmen och axen äro kortare och mindre. SvT 1852, nr 197, s. 2.
Ssgr (i allm. till 1): A: MAT-ALTARE. (förr) plats i kyrka där man lade matvaror ss. offer åt präst l. klockare; jfr kak-, ost-altare. VDAkt. 1680, VisitProt. s. 272. Hagström Herdam. 4: 237 (1901). —
-ANREDNING. (†) = -anrättning 1 o. 2. I tjenst åstundas en Piga, som .. kan laga den lilla mat-anredning som i ett .. (litet) Hus fordras. DA 1808, nr 47, Bih. s. 7. Strinnholm Hist. 1: 616 (1834). —
-ANRÄTTNING. (†)
1) matlagning. Fryxell Ber. 9: 164 (1841). Då de slutat sitt värf, och matanrättningen verkställt, / åto de alla. Johansson HomIl. 7: 319 (1846).
-ANSTALT~02.
1) (†) i pl., om åtgärder för tillagning av mat; äv. konkret, om anrättningarna. Lagerbring 1Hist. 4: 253 (1783). Matanstalterna skulle blifva högst förträffliga, intet skulle fattas. CFDahlgren 4: 144 (1831).
2) (numera bl. tillf.) matinrättning. Den .. offentliga matanstalten. Tiden 1848, nr 116, s. 4. Hildebrand Donaumon. 66 (1915). —
-APTIT. (i folkligt spr.) matlust, aptit. Molin ÅdalP 117 (c. 1895). (Den gamla suggan) va' så het i öronen, å hade rakt ingen mataptit. Eklundh Folk 115 (1918). —
-ASK. för förvaring av mat(säck); jfr ask, sbst.2 Verelius 17 (1681). Valdemar (satt) helt lugnt bakom tallrikar och mataskar och åt med god lust. Heidenstam Folkung. 2: 324 (1907). —
-BAND. (mat- 1529—1769. mate- 1550) [jfr nor. dial. matbann, stor matbrist] (†) inskränkning i rätten att göra inköp av matvaror; äv. övergående i bet.: brist på livsmedel. Wppaa thet att then mene fatige man skall icke skee något mattbondh .. (genom förbud mot landsköp) giffue (vi) eder alle .. orloff ati mågen söke och köpe eders berning huar i kunne vppaa bygden. G1R 6: 42 (1529). Därs. 21: 111 (1550). Ihre (1769). —
-BEKYMMER. omsorg om l. för maten; bekymmer för (bristande tillgång på) mat. Schultze Ordb. 2504 (c. 1755). Mina tankar .. (dröjde) vid matbekymmer för så väl morgondagen som för kommande månader. Dahlgren Stanley 1: 365 (1890). —
-BEREDNING. —
-BESTICK. jfr bestick, sbst.2 KatalNK 1903—04, s. 35. Ett fullständigt matbestick i rött marokängetui, bestående av kniv, gaffel och sked av förgyllt silver. RedNordM 1927, s. 32. —
-BETA, r. l. f. (mat- 1652—1792. mate- 1689 (: Matebättar)) (†) matbit; munsbit, tugga; jfr beta, sbst.2 a, b. (Sv.) Maatbeta (lat.) Crustum. Wollimhaus Ind. (1652). När Skieppet är fullt lastadt aff allehanda Matebättar. Rudbeck Atl. 2: 245 (1689). Ehuru noga man aktade sig, inträngde .. (gräshopporna) likväl med matbetan i munnen (när man åt). SP 1792, nr 141, s. 3. —
-BIT.
1) liten bit av ngt födoämne. (Den fångne Hummerhjelm blev) kastad i ett gammalt fä-hus, der man då och då stack honom några matbitar i munnen. Nordberg C12 1: 224 (1740). Osbeck Resa 187 (1751, 1757). särsk. (ngt vard.) i uttr. räkna matbitarna (åt ngn l. i munnen på ngn, förr äv. uti ngn), missunnsamt iakttaga ngn, medan han äter; vara snål med maten (mot husfolk l. gäster o. d.). Räckna mat-bitarne i munnen på någon. Möller (1745; under compter). Räkna mat-bitarna uti en. Lind (1749; under bissen).
2) (ngt vard.) allmännare, ss. beteckning för en ringa kvantitet av mat l. för en (enklare) måltid; ”en bit mat”. Det fattiga folket är .. tacksamt för att, om det kniper, få ta sig en matbit i (hökar-)boden, utan att man genast klämmer åt efter pengarna. Roos Skugg. 239 (1891). Jag ska verkligen gå och få mig en matbit. Sjödin StHjärt. 193 (1911). särsk. i uttr. som beteckna mer l. mindre fullständig brist på mat. En menniska, hvilken på lång tid ej fådt någon matbit. Säfström Banquer. Pp 3 b (1754). De fanns inte en matbit i huset. NSvSkämtl. 113: 18 (1919). —
-BOD. förvaringsbod för matvaror. Murenius AV 324 (1656). Den matbod i två våningar, som ligger i mangårdens södra hörn, sammanbyggd med fägårdens södra länga. AllmogHemsl. 59 (1915). —
-BORD. (i allm. större) bord som särsk. är avsett att användas vid intagande av måltider. Matbord af Mahoggone träd. Wrangel TessPal. 35 (i handl. fr. 1735). En gammal stor sal med .. det runda matbordet midt på golfvet. Hedenstierna FruW 130 (1890). särsk. (tillf.) övergående i bet.: (på bordet framsatt) mat; jfr bord, sbst.1 7. Jag minns .. husets lukulliska matbord. FinT 1931, 2: 174.
-skiva, r. l. f. särsk. om lös skiva att insättas för förlängning av matbord. —
-BORRE, r. l. m. (†) sjöborren Echinus esculentus Lin., ätlig sjöborre. Dalin FrSvLex. 2: 210 (1843). Schulthess (1885). —
-BRICKA. bricka med mat l. avsedd att bära (in) mat på. Dalin FrSvLex. 2: 308 (1843). Sjukhemmets prosaiska matbrickor. Landquist Fröding 299 (1916). —
-BRIST. Celsius G1 1: 152 (1746). När invånarne till följd af matbrist .. bortflyttade från Pitlekaj. Nordenskiöld Vega 2: 115 (1881). —
-BRÖD. vanligt bröd; motsatt: kaffebröd, småbröd o. d.; vanl. koll. l. ss. ämnesnamn, äv. om enskild brödkaka. Grofbageriet .. tillverkar de många olika slagen af vanligt matbröd. ArbB 22 (1887). —
-BUD.
1) tillsägelse att maten är färdig, uppmaning att komma till måltid. Denne discours blef afbruten, då matbudet kom och vi förfogade oss upp i slottet till bords. CQvist (1768) hos Dahlgren Herrgårdssl. 71. Karin kom med matbud. Fahlcrantz Kyrkoh. 230 (1907).
-BUNKE. jfr bunke 5. Skator, som ej ville låta .. (valpens) matbunke vara i fred. Knöppel SvRidd. 175 (1912). Det är ju en banal gammal sanning, att det utan gemenskap i matbunken icke blir något helt med gemenskapen i livet i övrigt. Fatab. 1922, s. 170. —
-BUR.
2) om ett slags mathämtare. Detta (att bära mat till fadern) hade alltid varit plågande för henne, ty det brunbetsade lilla skåpet ådrog sig alltid en obehaglig uppmärksamhet, och hon såg inga andra än tjenare och vakter bära matburen. Strindberg SvÖ 3: 183 (1890). —
-DAG. kostdag; vanl. i pl. Frey 1845, s. 117. Gösta Flach, som under skoltiden haft matdagar i vårt hus. Wägner NattS 57 (1926). —
-DAGS, adv. tid för intagande av måltid, måltidsdags. Nu är det matdags. VDAkt. 1722, nr 308. Sedan musicerade de båda herrarna till mat- eller liggdags. Bergman JoH 113 (1926). —
-DANTANDE, n. (†) klagan över maten l. över åtgången på mat. (Hustrun) swarar .. om löpande, at thet wållar hans elaka slående och maatdantande. Murenius AV 141 (1646). —
-DATT. (förr) i sg. best., om leken ”datten” utförd efter måltiden; jfr -klapp. Dahlgren Carl 86 (cit. fr. 1770). —
-DEJA. (†) kvinna som förestår matlagningen; jfr reddeja. Bååth EgilS 241 (1883). jfr: Nya Mat-dejan. Sahlstedt TuppSag. 44 (1759; angivet ss. boktitel). —
-DOGSEN. (-dugsen) (†) = -duglig. Kalm Resa 2: 277 (1756). Ållonen och andra för dem (dvs. duvorna) matdugsna frön. VetAH 1759, s. 281. —
-DUGLIG. som duger att äta, ätlig, matnyttig. Strömbom Svamp. 7 (1881). De matdugliga svamparna. SvD(A) 1922, nr 244, s. 5. —
-FADER, äv. (i bet. 2 alltid) -FAR, i bet. 1 m., i bet. 2 m. l. r. (mat- 1579 osv. mate- c. 1750) [fsv. matfadhir]
1) (†) husbonde; husfader. VarRerV 40 a (1579). Drenger och Pijgor, skola wara lydiga theras Matfädher och Matmödrar. Botvidi Brudpr. 25 (1619, 1634). (Sv.) Matfader: (lat.) herus. Cavallin (1876). särsk.
a) i sg. obest. i bet.: min husbonde, husbonden. Han sade: ville madtfader draga i fiskie, såå fåår jag liggia hoos madtmoder. UpplFmT 23—25: 165 (1603). 2SAH 59: 405 (1751).
b) om husfader i vars hus man får sin mat. (Jag undervisade lektorns o. kyrkoherdens söner, o. jag) fick herberge i berörda lectors gård. .. Men kyrkioherden war alt stendigt min matefader. Rhyzelius Ant. 16 (c. 1750).
-FAT. för uppläggning av mat; äv.: fat med därpå upplagd mat. SthmTb. 18/4 1599. Vad en svarting förmår, när det gäller att gå till storms mot matfaten. Otter Officer 39 (1930). —
-FETT. fettämne avsett att användas vid matlagning l. ss. födoämne; äv. om fett som erhålles (ss. avfall) vid matlagning. HushBibl. 1755, s. 404. Ransoneringen av matfett. DN(B) 1942, nr 185, s. 8. —
-FISK. [fsv. matfisker (SthmTb. 1: 174 (1478))]
1) (†) fisk avsedd för hushållet l. ngns husbehov; särsk. om dylik (färsk l. torkad) fisk som ingick i skatteprestation o. d. G1R 7: 117 (1530; motsatt: ”tunnafisk”, dvs. insaltad fisk). Finske Clemett scriffvere äger svare till Nyslott .. för all årlig skatt, nemplige .. sundfiskgiedder, .. tor matfisk för veke arbete (m. m.). Almquist CivLokalförv. 3: 174 (i handl. fr. 1544). Den Maat Fisken H. K. M:tt förnimmer att så wäll Ståthollaren i Österbotn, som eliest Fougden, Skrifuere .. och andre der vthi Norlanden widh Fiskerijen till deres egen nytto tagitt hafue. LReg. 161 (1620). Widmark Helsingl. 1: 386 (1860).
2) fisk som användes till mat, matnyttig fisk. De bästa mat-fiskar, som finnas i Lappmarken (äro sik, lax m. m.). Düben Lappl. 143 (1873). NF 16: 430 (1892). I sydvästra Europa är .. (kummeln) en bland de viktigaste matfiskarna. NoK 19: 91 (1923). —
-FRAX. (†) matväska l. matpåse (av skinn). Med en halftjock hafrekaka och en sill i matfraxen red .. (bonden från Färgaryd) till Halmstad. SmålP 1906, nr 64, s. 4. (om ä. förh.). —
-FRIARE. (ngt vard.) mansperson som uppvaktar ngn kvinnlig medlem av ett hushåll (särsk. köksan l. annat hembiträde) med bitanken att bli delaktig av maten; äv. allmännare: person som söker ställa sig in hos ngn för att få åtnjuta gästfrihet; snyltgäst, parasit. Giese Sprachm. 1—3: 508 (1730). Det .. icke gastronomiskt försedda bordet aflägsnade både matfriare och kunskapare. Wingård Minn. 3: 181 (1846). (Hon) hade till käresta en sergeant, som krossade hennes hjärta och befanns vara en matfriare. Geijerstam LycklMänn. 86 (1899). —
-FRISK. som har frisk aptit; som har behov av mycket mat. VetAH 1751, s. 118. Matfriska fågelungar. SDS(A) 1932, nr 187, s. 6. särsk. (tillf.) bildl.: glupsk. Det matfriska preussiska riket. Topelius Planet. 2: 56 (1889). —
-FRU. (i sht gift) kvinna som ombesörjer matlagningen vid större bjudningar o. d.; kokfru; äv.: kvinna som är intresserad av o. skicklig i matlagning; jfr -gumma. Berzelius Res. 182 (1819). Hushållerskan .. vann (i staden) stort anseende som matfru vid högtidliga tillfällen. Topelius Vint. II. 1: 454 (1856, 1881). Jag minns .. husets lukulliska matbord, ty gamla fru Wadén var en matfru av högsta klass. FinT 1931, 2: 174. —
-FRUKOST. (†) frukost med lagad mat. Böttiger 6: 127 (c. 1875). Wachtmeister Tur. 285 (1882, 1885). —
-FRUKT. avsedd att användas till matlagning (i kräm, kompott o. d.), hushållsfrukt; motsatt: bords- l. dessertfrukt. Schulthess (1885). Billigare matfrukt .. äfvensom mycket små äpplen .. försäljes .. lämpligast osorterade på torget. LAHT 1912, s. 78. —
-FRÅGEN. [sv. dial. matfrågen] (†) matlysten, pigg på mat, hungrig. Columbus Ordesk. 16 (1678; uppl. 1908). Möller (1790, 1807).
(jfr 4 c) -FULL. (mat- 1727—c. 1755. mate- c. 1645) (†) om säd: (väl) matad. IErici Colerus 1: 99 (c. 1645). I lerjord skal .. (råg) ej blifva så bra; ty ehuruväl stjelkarna blifva stadige och större, så skola dock axen icke varda så matfulla. Kalm VgBah. 198 (1746). —
-FÖRRÅD. Roman Holbg 232 (1746). I kistorna förvarades de från terminens början medförda matförråden af smör, ost, bröd och fläsk. Strindberg SvFolk. 2: 298 (1882). Jakten på älg förskaffade bönderna en välbehöflig tillökning i matförrådet. JmtFmT 5: 11 (1910). —
-FÖRÄLDRAR. (†) husbondfolk. VDAkt. 1671, nr 146. Som hon nu i sådant tillstånd icke förmotte tiena till Michaelis dij hafwa hennes maatföräldrar låtet henne gå ifrån sig till sin fahr. Därs. 1708, nr 74. —
-GAFFEL. (större) gaffel avsedd att användas vid förtäring av kött l. fisk o. d.; ofta motsatt: frukt- l. dessertgaffel. Lind (1749; under esz-gabel). —
-GIRIG. [fsv. matgirugher] (†) matlysten, glupsk. Schroderus Comenius 568 (1639). Om Mårnarna, då (kalkon-)Kycklingarna äro mäst matgeruga. Berghult Kalkon. 42 (1760). Dalin (1853).
-GIVE-PÄNNINGAR, pl. (-give- 1530. -givu- Almquist) [y. fsv. matgive pänningar (NationHemb. 2: 99 (1503))] (†) kam. viss skatteprestation. HH XI. 1: 121 (1530). Enligt en undervisning om årliga räntan i vissa delar av Skara stift 1539—40 .. utgick skatten från större delen av Värmland dels i matgivupenningar, som utgjordes efter mantal .., dels i oxar ... Matgivupenningarne erlades om vintern till fogden, ”när han tingar”. Almquist CivLokalförv. 2: 182 (1919). —
-GRANN. (numera bl. i vissa trakter) granntyckt i fråga om mat, kräsmagad, kräsen, grätten. Petreius Beskr. 4: 8 (1615). The vnga (grisarna) böra i tid vänjas at ej bli matgranna, vtan at äta hvad som förevistar. Broocman Hush. 1: 71 (1736). Östergren (1932).
Avledn.: matgrannhet, r. l. f. (numera bl. i vissa trakter) kräsenhet. Lind (1749; under leckerhafftigkeit). Lundell (1893). —
-GRYTA. När Hr Johan kommer in i stuffwan, hvälffwar han öffwer ända en maatgryta, som hängde på en krook wedh spijsen, så att maaten spildes på golffwet. VDAkt. 1696, nr 87. —
-GUD.
1) (tillf.) om den gr.-lat. mytologiens Comus, personifikationen av den dionysiska glädjen. Lucidor (SVS) 219 (1672).
2) (ngt vard.) mansperson som är mycket intresserad av mat; jfr gud I l. Idun 1897, s. 385. För resten kanske han var en riktig matgud. Det var ju alla herrar. Alving Bar. 167 (1909). jfr: Ett ofantligt fat öfverlastadt af denna våra moderna matgudars ambrosia (dvs. ostron). Gosselman SNAmer. 2: 118 (1833). —
-GUMMA, f. (ngt vard.) (i sht äldre) kvinna som är intresserad av o. skicklig i matlagning. Wetterbergh Sign. 229 (1843). (Värdshusvärdinnan) ansågs vara en riktig matgumma. Sundblad Ups. 512 (1884). —
-GÄRD. (förr) sammanskott av matvaror o. d. till konung l. fogde o. d., matskott, kostgärd. G1R 4: 40 (1527). Till underhåll för Konungen och dess hof på dessa och andra dess färder plägade en matgärd sammanskjutas af allmogen. Strinnholm Hist. 1: 587 (1834). Under Landstinget i Delsbo år 1528 (hade) blifvit förordnadt att Fogden skulle hafva en matgärd af en fjerding korn, ett får, två bröd och ett ljus af hvarje bonde. Widmark Helsingl. 1: 335 (1860). —
-GÄST. person som mer l. mindre regelbundet (l. vid enstaka tillfälle) intager måltid(er) på restaurang l. annat matställe; vanl.: person som är inackorderad i maten ngnstädes, abonnent på restaurang osv. Tillfälliga matgäster. Schulthess (1885). Några matgäster få god inackordering hos Johansson, 21 Köpmangatan. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 4 (i annons). —
-HAKE, m. (†) jfr hake, sbst.4 1. Mathake, En snål och glupsk människa. Schultze Ordb. 1709 (c. 1755). —
-HALL. i sht mil. om hall (se hall, sbst.2 7) för utspisning. KrigVAH 1888, s. 22. En mathall för beväringsmanskapet. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 11. Johansson RödaHuv. 2—3: 256 (1917). —
-HISS, r. l. m. för transport av mat (i sht från kök o. d.). Skänkrum med mathiss ned till köket. Rothstein Byggn. 571 (1859). —
-HJÄRTA. (i sht skämts.) matlust, aptit. (Pojken) hade ett ’så godt mat-hjerta', att hans fader till sluts icke såg sig god att föda honom längre. SvFolks. 46 (1844). —
-HO, r. l. m. ho där maten placeras åt mindre husdjur o. d. Wetterstedt Sthm 1: 59 (1823). Om svinen vet man, att de ofta uppäta råttor, som snylta i deras mathoar. Kjerrulf Köttbesigtn. 170 (1896). —
-HONUNG. (förr) avsedd för användning vid matlagning. 12 t:nor hannog som blandad(es) vdj miödt och en t:na som skyrd(es) til mathanog. GripshR 1546—47. HSH 37: 58 (1548). —
-HOV, n. (i vissa trakter) måttlighet i mat; förr äv. konkret: så mycken mat som man orkar förtära; jfr hov, sbst.2 1. Möller (1790). (Sv.) Han har intet mathof. (Fr.) Il mange à crever. Nordforss (1805). WoJ (1891). —
-HOVA, f. (†) i uttr. få sin mathova, få sitt lystmäte av mat; jfr höva, sbst. 1. Lucidor (SVS) 219 (1672). —
-HUS. [fsv. mathus, matrum]
1) (i vissa trakter) hus för förvaring av matvaror, visthus; förr äv. om rum där matvaror förvarades l. där måltiderna intogos? Lovén Folkl. 1 (1847). Till höger (på planritningen av ett äldre finskt pörte) .. synes .. en dörr till ett mat- eller visthus. Retzius FinKran. 109 (1878). Ett af tegel uppfördt, rappadt hus — ”mathus”. UpplFmT 23—25: 226 (1908). Wistrand NordMAllmog. 22 (1909).
2) (numera bl. tillf.) hus med avs. på mathållningen. Blanche Bild. 4: 177 (1865). (Man tog på sina resor in) uti prestgårdarna och på andra ställen, som voro kända såsom goda mathus. LoF 1873, s. 100. —
-HÅLLARE. (numera föga br.) person som innehar matservering. (Man) går någon gång till Moberg (en hökare eller Mathållare med en ofärdig hand, som bredde ut hundratals smörgåsar) för att äta en bit till aftonvard. Fallén Biogr. 24 (c. 1820). UpplFmT 20—22: 16 (1899). —
-HÅLLNING.
1) tillredning o. tillhandahållande av mat; utspisning, bespisning. Personer, som åstunda at för mathållning .. besöka Marknader på Landet. CommercecollKungör. 29/6 1813, s. 3. All för manskapets mathållning (vid armén) .. erforderlig materiel. SFS 1907, nr 105, s. 5.
2) kosthåll; diet. I afseende på mathållning steg icke luxen i min tid. Ödmann Hågk. 76 (c. 1805; uppl. 1918). Mathållningen, d. v. s. vad som med ett officiellt ord kallas ”portionsstaten”, i allmogens hushåll. SvD(A) 1931, nr 223, s. 9. —
-HÄMTARE, r. l. m. (i sht förr) hämtare (se hämtare 2) av metall l. porslin för transport av matportioner. CAEhrensvärd Brev 1: 81 (1784). Många studenter fingo (på 1860-talet) sitt middagsmål i s. k. mathämtare, som utgjordes av porslinterriner i två våningar, om söndagar i tre, då den översta terrinen gärna innehöll tunna pannkakor. 1LundagKron. 196 (1918). Meyer Stud. 58 (1930). —
-INACKORDERAD~01020, p. adj. inackorderad (ngnstädes) i maten. I fiskarfamiljen här, där vi äro matinackorderade. Bergman Lappk. 139 (1904). —
-INRÄTTNING~020.
1) inrättning där mat tillagas o. tillhandahålles för förtäring på stället l. för avhämtning; matställe. Almqvist Går an 130 (1839). (Han) öppnade en matinrättning, der öfver 130 personer blefvo mättade. BL 21: 205 (1855). Mat .. (kunna) de gamla fruntimren (på anstalten) .. hemta för mycket billigt pris (12 sk. portionen) på en matinrättning i samma hus. Bremer Brev 4: 354 (1864). SvD(A) 1933, nr 261, s. 4.
2) (†) kosthåll; jfr -hållning 2. Matinrättningen var enkel och sådan som en ringa djeknekost kan erbjuda. CFDahlgren 4: 141 (1831). —
-JORD. det övre, med mull (likformigt) bemängda jordlagret. Rudbeck Atl. 1: 125 (1679). Emedan flertalet växter till större delen hämtar sin näring ur detta (översta) jordlager, benämnes det matjord till skillnad från den underliggande alfven. 2UB 4: 21 (1899). När det gäller att skapa en plantering i Sveg, måste man först gräva bort gruset och transportera dit matjord. Böök ResSv. 158 (1924).
Ssgr: matjords-lager, n. Bergstrand Geol. 310 (1868). Framgångsrik trädgårdsskötsel förutsätter ett tämligen djupt och mullrikt matjordslager på ej alltför torr och genomsläppande botten. 2NF 30: 131 (1919).
-täcke. Jordmånen (på Hemsön) består af sand med ett matjordstäcke, växlande mellan 10 och 15 cm. i tjocklek. SkogsvT 1912, s. 61. —
-JUNGE, förr äv. -JUNGA. (numera bl. ngn gg i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) matkniv; särsk. om slidkniv. SthmTb. 17/8 1556. Stora tälknifvar och mat-liungor. Rinman Jernförädl. 293 (1772). —
-KAMMARE. [fsv. matkamare (SpecVirg. 279)]
1) (i vissa trakter) spiskammare, skafferi. Rudbeckius Dagb. 150 (1630). (Bruden) skulle (i Delsbo efter hemkomsten från vigseln) .. göra en titt in i kokstuga och matkamrar; detta för att främja matlyckan. Fatab. 1913, s. 82.
-KANTIN. jfr kantin 2. HovförtärSthm 1718 C, s. 661. Matkantiner av rostfritt stål. SvD(A) 1930, nr 15, s. 2. —
-KISTA. (i sht förr) för förvaring av matvaror. 2SthmTb. 4: 253 (1573). Molin ÅdalP 157 (c. 1895). —
-KLAPP. (i sht förr) klapp l. slag på ryggen som deltagarna i en måltid ge varandra efter måltidens slut; särsk. i sg. best., = datt. Dahlgren Carl 86 (cit. fr. 1770). Forslund StLeeStränd. 119 (1905). —
-KLOCKA. (numera bl. i fråga om förh. på lantgårdar o. d.) ringklocka varmed måltidstimmarna tillkännagivas, vällingklocka. SUFinlH 1: 91 (1600). Stallet med sin matklocka på taket. Westermarck Ulr. 27 (1900). —
-KNIV. [fsv. matkniver] kniv avsedd att användas vid förtäring av mat (som behöver skäras sönder); särsk.: bordskniv; i sht förr äv. om slidkniv. Matknivar av silver, av rostfritt stål. (Han) fick .. vth sin math kniff, och stack den andre eth sting. 3SthmTb. 1: 234 (1594). Mat- och Desertknifvar. PT 1791, nr 12, s. 3. —
-KNYTE. matsäcksknyte. Schultze Ordb. 2366 (c. 1755). Handtverkar-familjen, som går att duka upp sitt matknyte på Djurgårdens gröna mattor. Bremer Pres. 307 (1834). —
-KONDITION. (förr) inackordering i maten som gavs åt fattiga studerande avgiftsfritt l. mot viss arbetsprestation. Lars P: Broberg .. hjelper sig med en liten mat-condition vid Academien. VDAkt. 1797, nr 304. Ödmann Hågk. 75 (c. 1805; uppl. 1918). Böttiger 6: 77 (c. 1875). —
-KONT. (i vissa trakter) SD(L) 1903, nr 233, s. 4. Matkontarna, använda av vallhjon eller vid fiske. Rig 1921, s. 124. —
-KONTOR. (numera bl. i Finl.) skafferi; jfr kontor 3 b. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 26 (1886). jfr: Kiöksgolfvets och matcontoirsgolfvets vindzfensters i ståndsättjande. BoupptVäxjö 1751. —
-KOPP.
1) (i vissa trakter) matskål. Molin FrÅdal 198 (c. 1895). Serveringsdonen .. träskålar och matkoppar, av vilka en (förvärvats) från Härjedalen daterad 1720. RedNordM 1928, s. 17.
2) kopp för mat åt mindre djur, särsk. (tam- l. bur)fåglar. SvLitTidn. 1813, sp. 390. Matkoppar för kycklingar, dufvor etc. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 56. AHB 48: 25 (1871). Hundarnas matkopp. VerdS 82: 8 (1899). —
-KORG. [fsv. matkorgher (CodUps. C 20 1: 35)] för transport av matvaror; särsk. om matsäckskorg. BoupptSthm 8/5 1668. Man .. pröfvar den medförda matkorgens innehåll. Snellman Tyskl. 281 (1842). Matkorgar (torgkorgar) med lock, af olika form. Hierta-Retzius ArbStug. 96 (1897). —
-KRUKA. [fsv. matkruka (CodUps. C 20 1: 65)] BoupptVäxjö 1748. 1 st. liten Matkruka (av tenn) med Låck och grepe samt tilbehör. 3Saml. 2: 138 (1763). —
-KRYDDA, r. l. f. krydda använd för smaksättning vid matlagning; kökskrydda; vanl. i pl.; förr äv. allmännare, om ätliga grönsaker l. rotfrukter med utpräglad smak. VarRerV 18 a (1579). Kål, rovor, morötter, palsternackor och andra grova matkryddor. SvTrädgK 2: 84 (cit. fr. 1653). Både som läkemedel och matkrydda utgör saffran en vigtig handelsartikel. UB 5: 215 (1874). LmUppslB 670 (1923). —
-KUPONG. kupong som berättigar till erhållande av matvaror l. intagande av måltid resp. till inköp av ransonerade matvaror; jfr -pollett. Under året ha i understöd utbetalats omkring 54 000 kr., i form av matkuponger. SvD(A) 1933, nr 243, s. 24. —
-KÖTT. (†) (Lat.) Salsamentum (sv.) saltat maat kött. VarRerV 27 (1538). (Ty.) Ässes Fleisch, (sv.) mat-kjött. Lind 1: 199 (1749). —
-LAG, n. (mat- 1596 osv. mata- 1647—1648. mate- 1625—1750)
1) († utom i b) (om förhållandet att ha) gemensamt hushåll (med avs. på mathållningen); jfr bolag, sbst.2 1. Hwad mattlaget belang[er], måå the (dvs. mannen o. hans vanföra hustru) wara åthskilde, men ächtenskapet skilier ingen åth. ÄARäfst 197 (1596). särsk.
a) i uttr. hålla matlag med ngn, ha gemensamt hushåll med ngn; hålla sitt matlag hos ngn, gemensamt intaga sina måltider hos ngn. Erenstrahl och iag äro i en Cammare tilsammans; men hålla wårt mathlag hoos Trotzig. KKD 8: 158 (1700). (Han) håller intet matlag med henne, eller går i säng och säte med henne, utan arbetar åt henne för betalning. ProstbKonga 1731, s. 3.
b) (numera i sht i vissa trakter) i uttr. i matlag med ngn, i kompanjonskap om maten; slå sig i matlag med ngn, slå sig ihop med ngn om gemensam mathållning. För vårt goda rums skull har en Capitaine af Vesterbottens regemente .. slagit sig i matlag med oss. JZDuncker (1808) hos Cygnæus 2: 112. Hundra riksdaler i termin hade räckt; mjölk och bröd om morgonen, .. och middagen i matlag med en kamrat för sex rdr i månaden. Strindberg Fjerd. 19 (1877). EmigrUtredn. 1908—12, Bil. X, s. 36. jfr (†): Jag åt med godt behag, / Som magert kåsthåll haft, i siukdoms matelag. Kolmodin QvSp. 2: 195 (1750).
2) om samling (lag) av personer som mer l. mindre regelbundet intaga sina måltider gemensamt.
a) (numera i sht kam.) sammanfattande beteckning för dem som ha sin kost hos ett o. samma husbondfolk, hushåll; särsk. kam. ss. grund för utgörande av vissa (i sht äldre) skatter, besvär o. d. OxBr. 12: 409 (1625). Nybyggen, Torp och alle andre Lägenheeter, hwilka egen Röök och Maatlag hafwa. IHäradsfougd. 1688, s. B 3 a. Om någon försummar Kyrkogång på Bönedagar i Vekan, så at ingen af hans matelag kommer då til Kyrko, den husbonden skall gifva för hvar gång 2 öre S:mt. Wallquist EcclSaml. 1—4: 90 (1788). Den afgift, som under namn af allhelgonahjelp utgår af hvarje skattlagdt matlag inom Kalmar stift. BtRiksdP 1890, I. 1: nr 11, s. 16. Personlig eller efter matlag utgående avgift. SFS 1932, s. 487.
b) samling av personer som sammanförts l. slagit sig tillsammans för att (i allm. mer l. mindre regelbundet under längre tid) intaga sina måltider gemensamt l. vid samma bord. Schultze Ordb. 2599 (c. 1755). Hazelius Förel. 87 (1839). särsk.
α) (†) sjöt. de besättningsmän på ett fartyg som avdelats att intaga sina måltider tillsammans, backlag. Siöl. 1667, Skipm. 20. ReglArméenFl. 1788, s. 9.
β) om samling av personer (särsk. studerande o. d.) som äro inackorderade i maten o. intaga sina måltider vid samma bord; äv. om det matställe där en dylik samling intager sina måltider. VL 1905, nr 221 A, s. 5. Ambrosiaföreningarna i Uppsala (studenternas kooperativa matlag). Därs. 1907, nr 27, s. 3. Platsen som föreståndarinna för Eskilstuna Kooperativa Matlag. SocDem. 1928, nr 168, s. 11. jfr student-matlag.
γ) (numera bl. mera tillf.) personer som intaga enstaka måltid gemensamt; förr äv.: bordssällskap. Schroderus JMCr. 147 (1620). Re'n under trädens skygd mot mygg och blåst och damm / Helt tidigt sig en flock i vissa matlag delat. Bellman (BellmS) 7: 148 (1791). (Jesus) sade .. till sina lärjungar: ”Låten dem lägga sig ned i matlag, femtio eller så omkring i vart.” Luk. 9: 14 (Bib. 1917).
Ssgr (i allm. till -lag 2 a): matlags-avgift. (förr) om skatteavgift som uttaxerades för varje ”matlag”. VetAH 1758, s. 131 (fr. Finl.). Personliga eller matlagsavgifter få icke, utöver vad lag uttryckligen medgiver, av kyrkostämma beslutas. SFS 1919, s. 556.
-pänningar l. -pängar, pl. (förr) jfr matlags-avgift. Matlags- eller de så kallade Domarepenningar. 2RARP 5: 359 (1727). (Rektorn i Sala) njuter .. på lön 20 tunnor Crono-spanmål samt Matlags-pengar i Staden och 6 de närmaste Socknar. Hülphers SvStäd. 1: 72 (1778). Städerna Stockholm och Götheborg voro från den så kallade Sterbhus-afgiften befriade, emot erläggande af Matlags-penningar. SFS 1835, nr 43, s. 22. 2NF 29: 102 (1919).
-rök. (förr) ”rök” som utgjordes av ett ”matlag”. Barchæus SvarVetA 41 (1772; om förh. 1747). Enligt mantalslängderne finnes, at vid år 1767 voro Matlags-rökarne i hela riket, på 20 år förökte med 48,527, genom en vidare utsträkt klyfnings frihet. Fischerström 2: 317 (1780).
-skatt. (förr) jfr matlags-avgift. Den i Skåne så kallade Matlagsskatten, eller Lagmans-Häradshöfdings- och Tings-Giästnings-penningar, som allenast utgiöres af de vekudags-Bönder, som för hemmantal stå och lagde äro. PH 1: 468 (1723). Dalin (1853). —
-LAGERSKA. jfr -lagare. Möller (1790). Matlagerska på alla bondkalaser i nejden. Wacklin Minn. 1: 120 (1844). —
-LAGNING. tillagning av mat. Dalin Arg. 1: 133 (1733, 1754). (Oliv-)olja brukas i .. (varmare) länder till matlagning i stället för smör. Berlin Lsb. 182 (1852). Den dietiska matlagningen. PT 1905, nr 258 A, s. 2.
-skola, r. l. f. Schulthess (1885). 1882 stiftade .. (Anna HiertaRetzius) den första matlagningsskolan för folkskoleflickor och unga arbeterskor. 2NF 23: 6 (1915). —
-LED, adj. (mat- 1678—1916. mate- 1665) (i vissa trakter) led på mat. Öfwerflöd giör Maateleed. Grubb 544 (1665). Modin GTåsjö 320 (1916). —
-LEDA, r. l. f. (mat- c. 1600 osv. mata- 1640. mate- c. 1645—1746) [fsv. matledha, matledhe] avsmak för mat, leda vid mat. OMartini Läk. 44 (c. 1600). Hunger är godh för maathleeda. Grubb 333 (1665). (Vissa) febermedel .. framkalla matleda och kväljningar. Santesson Läkem. 125 (1924).
-kvistar, pl. (i vissa trakter) 1) växten Solanum dulcamara Lin., trollbär, bittersöta, kvesved. Linné Fl. nr 189 (1745; fr. Västergötl.). 2) = matleds-träd 1. Fries Ordb. (c. 1870).
-träd, förr äv. -trä. (i vissa trakter) 1) växten Lonicera periclymenum DC., svensk kaprifol; jfr mat-led, sbst. Linné Fl. nr 191 (1745; fr. Bohusl.). 2NF 16: 1088 (1912; fr. Bohusl.). 2) = matleds-kvistar 1. PJBergius SvarVetA Föret. 2 b (1762). —
-LJUGARE. (†) person som uppträder hycklande o. inställsamt för att få åtnjuta gästfrihet l. vinna fördelar; snyltgäst, parasit; äv. ss. okvädinsord; jfr -friare. JErici Förspr. E 5 b (1594). Hjelt Medicinalv. 3: 569 (i handl. fr. 1772). —
-LOKAL, r. matställe. På någon uppsaliensisk matlokal med stela, städade studenter. Laurin Folkl. 201 (1915). —
-LOKUS. (vard.) matlokal, matställe, ”mathål”. Johansson RödaHuv. 2—3: 12 (1917). Fogelqvist Minn. 78 (1930). —
-LOTT. (†) matranson. Ödmann MPark 253 (1800). Besättningen .. nödsakades .. lefva på half matlott. Crusenstolpe CJ III. 1: 298 (1846). —
-LUCKA. lucka varigenom mat utlämnas. NVexjöBl. 1851, nr 14, s. 3. Matlucka å dörren till cell, hvarest fängelsestraff vid vatten och bröd verkställes, skall af direktören förseglas. FångvFörf. 35 (1869). (Den åldrande uppasserskan) har aldrig gått några andra stigar än den, som för från matluckan vid köket ut till matsalen mot trädgården. Lo-Johansson StädAnsikt. 70 (1930). —
-LUKT. Spegel 274 (1712). När man spisat middag, brukar man alltid röka i rummen, för att få bort matlukten. Blanche Posit. 54 (1843). —
-LUST, förr äv. -LUSTA. (mat- 1578 osv. mata- c. 1645. mate- 1613—1665) [fsv. matluste] aptit; förr äv. om (onormal) lystnad efter mat; jfr mate-lustan. Han har god, dålig, ingen matlust. Om onaturligh maatlust. BOlavi 49 b (1578). Swr Wälling gieer lijten matelust. Grubb 510 (1665). Bergman Patr. 83 (1928). särsk. (†) i uttr. matlust på l. till ngt. (Hon) haffuer liten maatlust til at äta. BOlavi 64 a (1578). PErici Musæus 2: 156 b (1582: til; i bild). Hertig Karl .. skämtade ofta .. med .. (Klas Flemings) stora matlust på skinka. Fryxell Ber. 4: 74 (1830). —
-LÅDA, r. l. f. för förvaring av matvaror; särsk. för utflykter o. d. BoupptSthm 29/11 1679. (Vi) lugnade .. oss i medvetandet om att ha matlådan och spritlådan i båten. Engström 5Bok 186 (1910). särsk. om låda för mat i fågelbur; jfr -kopp 2. Björkegren 158 (1784). —
-LÖS. [fsv. matlös] som är utan mat. Jag var både pung-ren och matlös, ja ock rådlös. Rhyzelius Ant. 23 (c. 1750). Den långa, kalla, matlösa vintern. Månsson Rättf. 2: 403 (1916). särsk. (i vissa trakter) i uttr. matlöst göra, arbete som icke skänker lön för mödan. Att ta rätt på viken där, .. tör nog ändå bli oss ett matlöst göra. Högberg Frib. 416 (1910). —
-LÖSA, r. l. f. [fsv. matlösa] (†) brist på mat. (Vi) nödgedes .. för mathlöse skull late wårt krigzfolk drage ifrå Naruenn. HSH 38: 61 (1590). KKD 6: 125 (1708). —
-MAMMA. (ngt vard.) matgumma. Östergren (1932). En riktig ”matmamma”, som låter borden digna av feta och fina anrättningar. GHT 1937, nr 236, s. 2. —
-MYLLA, r. l. f. (numera bl. i Finl.) matjord. Weste (1807). SPF 1851, s. 122. Hallstén o. Lilius (1896). —
-NJUGGARE. (†) person som är snål på maten, smulgråt. (Eng.) a pinch-belly, .. (sv.) mat-njuggare, som svelter sit folk. Serenius Xx 2 b (1734, 1757). —
-NYTT, äv. -NYTZ. (-nytz SthmStadsord. 1: 197 (1670)) [fsv. matnyter] (†) matnyttig. G1R 23: 434 (1552). Fä, som ei matnytt är. BB 22: 3 (Lag 1734). —
-NYTTA, r. l. f. matnyttighet; särsk. (i sht skämts.) motsv. -nyttig 2. Högberg Vred. 1: 71 (1906). Att ur matnyttans synpunkt spela älskare åt två förmögna .. fruar. Schück AllmLittH 3: 543 (1921). —
-NYTTIG.
1) användbar till mat l. till matlagning, ätbar; särsk.: som duger till människoföda. Han letade i skafferiet efter något matnyttigt. Matnyttigt villebråd, matnyttiga växter. Schroderus Comenius c 6 b (1639). Matnyttig fisk. Hasselblad BergslVärml. 129 (1929).
2) (i sht skämts.) i utvidgad l. bildl. anv.: som medför l. kan utnyttjas för levebröd l. andra (i sht ekonomiska) fördelar; särsk.
a) om personer, bekantskaper, relationer o. d. (Han) kände alla ”matnyttiga” familjer i staden, var oupphörligt bortbjuden (osv.). Nordensvan Figge 33 (1885). Politiker betraktas i Amerika i allmänhet mer som matnyttiga (för sina vänner och meningsfränder matnyttiga) än som direkt vördnadsbjudande personer. SvD(A) 1929, nr 110, s. 10.
b) om värksamhet, färdighet, kunskaper, examen o. d. Gosselman Sjöm. 1: 102 (1839). Derigenom, att .. (de klassiska studierna) blifvit eftersatte för de så högt beprisade matnyttiga kunskaperna. Sefström PVetA 1841, s. 44. Det skulle ta mig år att komplettera .. (min kandidatexamen), så att den kunde bli matnyttig. Hellström Malmros 168 (1931).
Avledn.: matnyttighet, r. l. f. särsk. till -nyttig 1. Möller (1807). Sångsvanens matnyttighet. SvNat. 1915, s. 94. —
-NÖD. (fullständig) brist på mat. De voro stadda i matnöd. Læstadius 1Journ. 450 (1831). FoFl. 1907, s. 224. —
-OFFER. rel.-hist. offer bestående av matvaror (särsk. åt de avlidna). Hembygden(Hfors) 1916, s. 67. IllRelH 10 (1924). —
-OLJA, r. l. f. avsedd att användas vid matlagning. SP 1792, nr 216, s. 4. Kallpressad olivolja — matolja, varmpressad olivolja — bomolja. Starck Kemi 251 (1931). jfr: Den aldrafinaste Marseille Mat-Olja. PT 1758, nr 20, s. 4. —
-ORDNING. ordning för mathållningen; diet. Dahlman Reddej. 15 (1743). Lazarets Läkarne äga at efter omständigheterne anordna ombyte i den utstakade matordningen (för de sjuka). PH 14: 150 (1788). Flodström SvFolk 290 (1918). särsk. bildl. Den vanliga intellektuella matordningen. Samtiden 1873, s. 169.
Ssg: matordnings-lista, r. l. f. Det är ett godt sätt att .. uppgöra en matordningslista för veckan. Langlet Husm. 56 (1883). —
-ORGIE. (Hushållerskans stadsresa) tydde enligt gamla märken på en snart förestående fästlighet och matorgie. Engström 2Bok 74 (1909). Larsson Borring Uppr. 140 (1930). —
-ORT. om samhälle o. d. med avs. på dess tillgång på matvaror. (Kristiansand) är .. en god mat-ort. Kalm Resa 1: 120 (1753). SDS 1904, nr 310, s. 2. —
-PERSEDEL. (mat- 1590—1825. mats- 1625—1675) (†) matvara; vanl. i pl. HSH 38: 87 (1590). Kneckten .. (skall) årligen hafwa at undfå af Rote-Bönderne twå tunnor Spanmål och twå Lispund goda mat-pertseler och då ingen kost njuta. LMil. 1: 302 (1683). KrigVAH 1825, s. 18. —
-PINNE. pinne använd (av kineserna) att äta med. Björkman (1889). (Kinesen) använder vid bordet icke knif och gaffel, utan två s. k. matpinnar. 2NF 14: 36 (1910). —
-PLATS. plats där måltiderna intagas l. där djur förtär sin föda. Knöppel SvRidd. 44 (1912; i fråga om fåglar). (I en lägenhet) har matplatsen resolut förlagts till gemensamhetsrummets inre del. SvSlöjdFT 1930, s. 146. —
-POLLETT. pollett som berättigar till erhållande av mat l. måltid på restaurang l. annat matställe. Holmström Sa' han 38 (1876). Meyer Stud. 44 (1930). —
-PORTION. SFS 1846, nr 43, s. 2. Under året den 1 april 1895—1 april 1896 .. serverades å ångköket 311,622 matportioner. Sthm 1: 622 (1897). —
-PORTÖR. (i Finl.) mathämtare, matbox. Jag kan icke se ett fältkök eller en ungkarls matportör, utan att mista den dosis aptit, som (osv.). Topelius Vint. II. 1: 372 (1856, 1881). Hallstén o. Lilius (1896). —
-POTATIS. avsedd att användas till människoföda; hushållspotatis; motsatt: bränneri-, fabriks-, foder-, sättpotatis. DA 1793, nr 55, Bih. s. 1. —
-PRINS, r. (i vissa trakter) En s. k. matprins, matsäck, af ludet skinn. Wistrand NordMAllmog. 34 (1909). —
-PÅSE.
1) för förvaring av mat; särsk. om matsäckspåse. Verelius 28 (1681). Matpåsar för resor och utarbeten. Bengts Vargt. 60 (1915).
2) (†) om kräva hos höns. Somliga bruka hvitt stärkelse emot barns diarrhée eller hönans matpåsse pulveriserad. Osbeck Lah. 274 (1796). —
-PÄNGAR, äv. -PÄNNINGAR, pl. pängar till mat; särsk.: kostpängar. Jungberg (1873). Droskkuskarne erhålla, utom matpengar, 15 à 20 kr. i månadslön. Lundin NSthm 115 (1887). Hemmen kommo i ordning, hustrurna fingo matpengar. Koch Arb. 130 (1912). —
-RABARBER. växten Rheum Rhaponticum Lin.; äv. koll. o. ss. ämnesnamn. Möller (1790). Skårman Forssell 72 (1898). —
-RAST. måltidsrast. Wieselgren Bild. 66 (1889). Ända till kvällen satt han där (på kontoret), blott med undantag för en kort matrast. Hammenhög PoB 306 (1931). —
-RATARE. (tillf.) kräsmagad person. Han är .. ej någon matratare, utan lätt född. HLittSt. 1: 319 (1822). —
-REDA, v. [fsv. matredha]
1) (†) tillreda mat, laga mat; anrätta måltid. Brahe Oec. 70 (1581; uppl. 1920). Där den wägfarande wil sielff åth sig maatreda, tå betale som Pertzelerne gälla i nästa Köpstad åå rättan Tårgdagh. Stiernman Com. 2: 43 (1636). Vi hade vår egen Kokerska, som matredde för oss. NSvBibl. 2: 528 (c. 1745). AB 1831, nr 44, s. 4. särsk. bildl., i uttr. matreda för ngn, förbereda sig till strid mot ngn. (De belägrade danskarna) wille oss biude till geste, / The hadhe så wäl för oss maatrett, / Thet skulle swide i hwarien ledh. Hund E14 154 (1605). Tegel E14 162 (1612).
2) (vard., i Finl.) tr. med personobj.: laga mat åt (ngn), hushålla för (ngn). (Det är icke) en småsak att matreda 250—300 gäster i en veckas tid. VVasenius i Nutid 1898, s. 21. jfr Bergroth FinlSv. 340 (1917). —
-REDNING. [fsv. matredhning]
1) (numera bl. i vissa trakter) matlagning. VinkällRSthm 1550. Kok-kärl för matredning. VetAH 1779, s. 196. Högberg Storf. 189 (1915).
2) (†) konkret: lagad maträtt, anrättning; mat; kosthåll. Matredhningen i Ångermanland gröt alla qällar förutan om Torsdagzqällen. Bureus Suml. 24 (c. 1600). På elden stod en fräsande stekpanna, innehållande någon matredning för hennes aftonmåltid. Arnell Smith Brambl. 3: 59 (1827). särsk. bildl.; jfr -reda 1 slutet. Han slogz medh them i dager twå, / En ondh matredhningh the finge thå. Hund E14 94 (1605).
Ssgr (till -redning 1; numera bl. i vissa trakter): matrednings-konst. matlagningskonst, kokkonst. Broman Glys. 3: 204 (c. 1730).
-REST. nästan bl. i pl. NF 10: 482 (1886). Den filade ytan (av en tand) måste framställas på det sättet, att inga matrester kunna fästa sig derpå. SkandTTandläk. 1887, s. 20. Inom gårdarna skola matrester och köksavskräden, som hänföras till svinmat, förvaras i ett kärl för sig. Wirgin Häls. 2: 163 (1931). —
-RO, r. l. f. [fsv. matro; jfr sydsv. dial. madaro] ostörd ro under måltid. (Petter frågade) om dee hade ärende till honom, hwar och icke att dee då schulle låta honom hafwa mattroo. BtÅboH I. 9: 201 (1637). Ska man inte få matro för pojken där? Moberg Sedebetyg 236 (1935). —
-RUM. rum som är särskilt avsett o. inrett för intagande av måltiderna. Aken Reseap. 130 (1746). Om Herrn vill stiga in i matrummet (på värdshuset), .. så kan Herrn äta vid stora bordet. Cederborg OT 1: 29 (1810). SFS 1894, nr 46, s. 7. särsk. (†) bildl., om magen. (T.) Er friszt eine gute Faust, (sv.) han äter som en Dal-karl, han lägger ej sten i mat-rummet. Lind (1749; under fressen).
Ssgr: matrums-bord,
-lampa,
-matta,
-möbel,
-stol. —
-RÅDA. (†) sörja för maten (för ngn). Så lenge (krigs-)folkett bliffver vidh hälsan, hoppas jagh, att så skall vara maatrådt förr them, att the medh Gudz hielp skola bliffva mättade. OxBr. 10: 107 (1628). —
-RÄTT, r. l. m. anrättning av visst slags mat (jämte eventuellt tillhörande sås, sallad o. d.) som utgör en avdelning av en måltid l. som ensam utgör en måltid; rätt (mat); jfr fisk-rätt, sbst.1, kött-rätt. Linc. (1640; under ferculum). Matsedlar .., som visa i hvad ordning Maträtterne skola ställas på bordet. SP 1792, nr 213, s. 4. Grönsakerna .. kunna .. brukas vid allehanda maträtter, såsom till fisk och äggstufningar. Abelin MTr. 123 (1902). —
-RÖR. (i sht i fackspr.) matstrupe; matsmältningskanal. Boheman ÅrsbVetA 1851—52, s. 15 (hos fjärilar). Matröret är smalaste delen af näringskanalen. Hartelius Anat. 139 (1867). Matsmältnings-kanalen eller matröret. Wretlind Läk. 4: 5 (1896). Strindberg HMin. 2: 386 (1905). —
-RÖTARE. (†) oduglig person som icke gör skäl för födan. En sådan oflitigh consort och maatrötare, som Lasse Skytte ähr. OxBr. 3: 67 (1623). —
-RÖTE, n. (†) bortslösande av mat; äv. ss. okvädinsord. En .. öffuerflödigh hoop Tiänstefolck (skall) bliffua affskaffat, hwilket .. intet annat är än maatröte och sådane som göra itt tompt wisthws. Schroderus Cogn. 29 (1617). Hör du matröte! se på mig. Envallsson Tunbind. 12 (1781). —
-SAFT. (mindre br.) mjölksaft, chyle. Mat-saften i inelfvorna. Möller (1745; under chyle). Den .. beredda matsaften (chylus) uppsuges genom de i tunntarmens väggar belägna sugådrorna. Hallin Hels. 1: 135 (1885). —
-SAL. (större) matrum. KlädkamRSthm 1583 A, s. 42 a. Siwertz JoDr. 10 (1928). särsk. i restaurang l. annat etablissemang för utspisning i större skala. Vid ankomsten till matsalen intaga kompanierne de dem anvista platser. TjReglArm. 1858, 2: 132. Då vi .. superade i matsalen på vårt hotell. De Geer Minn. 2: 255 (1892).
-korpral. mil. till -sal slutet. För hvarje vecka (kommenderades turvis) en korpral .. under namn af matsalskorpral, för att öfvervaka köks- och matsalar. Pereswetoff-Morath Kadettm. 24 (1889).
-möbel. SAOL (1900). Man har i moderna smålägenheter ingen användning för matsalsmöbler i Gripsholmsstil. OoB 1930, s. 490. särsk. (vard. o. skämts.) bildl., om tandgarnityr. Har inte lilla fru Söderström skaffat sej ny matsalsmöbel. Strix 1906, nr 50, s. 1.
-stol.
-SALONG. matsal; numera bl. sjöt. om matsal ombord på fartyg. Knorring Axel 2: 14 (1836; vid Medevi hälsobrunn). Andra klassens matsalong (på passagerarångbåten). VFl. 1909, s. 96. —
-SEDEL.
1) skriven l. tryckt förteckning över de olika rätter som serveras vid visst tillfälle l. under en längre period (i sht på restaurang o. d.); meny. Göra upp, sätta ihop, komponera en matsedel. HovförtärSthm 1636 B, s. 831. Kalle Knutsson räckte sin Emma matsedeln och sa': ”Välj, min älskling!” Hedenstierna FruW 209 (1890).
2) i utvidgad anv., om den mat som serveras. Matsedeln var oföränderligen densamma (på supéerna i Jönköping). De Geer Minn. 1: 147 (1892). särsk. oeg., om den föda som ett djur har tillgång till. (Helgeflundrans) matsedel omfattar fiskar af de mest skilda slag. Stuxberg Fisk. 425 (1895).
Ssg (till -sedel 1): matsedel(s)-bok; pl. -böcker. (förr) innehållande matsedlar. HovförtärSthm 1636 B, s. 947. Dagzedlarna vthi Maatzedellboken. Därs. 1661, s. 9. —
-SERVERING.
1) abstr. Lundin NSthm 83 (1887). Första klass matservering eger rum i hotellets .. trädgård. SDS 1894, nr 314, s. 2.
-SERVIS. om uppsättning av tallrikar, fat o. d. använda vid servering av mat. Gynther Förf. 5: 639 (1858). BoupptVäxjö 1883. —
-SIGNAL. signal som kallar till måltid. Vid första matsignal på en ångbåt rusar man .. till salongen. Ödman UngdM 1: 122 (1874, 1881). —
-SILVER. om ätvärktyg (skedar, gafflar o. knivar) av silver; bordssilver. Lundin (o. Strindberg) GSthm 468 (1881). —
-SKATT. (förr) skatt som erlades i form av matvaror o. d. HSH 39: 396 (1658). I komministerns i senare tid förbättrade lön ingick även en ”matskatt”. JmtFmT 7: 160 (1921). —
-SKED. (större) sked avsedd att användas vid förtäring av soppa o. d.; motsatt: dessert-, förläggarsked. DA 1771, nr 18, s. 3. särsk. använt ss. måttsbeteckning: så mycket som rymmes i en matsked. Warg Bih. 116 (1765). Man tar 1—2 matskedar (ricinolja). RödKMedUppslB 737 (1932).
Ssgr: matsked(s)-blad. särsk. ss. måttsbeteckning. Bruno Gumm. 46 (1762). Et struket matskedblad Indigo. Fischerström SåckerK 12 (1791).
-tals, adv. (-sked-) (i Finl.) matskedsvis. Här i (finska) skärgården kunde saltet mätas med stopsmått .. längre upp såldes det matskedtals. Topelius Fält. 3: 315 (1858).
-vis, adv. med så mycket i sänder som rymmes i en matsked; äv. bildl.: i småportioner. Schulthess (1885). Didring Malm 2: 210 (1915; bildl.). —
-SKONING. (†) fastande; jfr -förskoning. (Gustav Vasa) badh .. (dalkarlarna) att the intedt bekymber skulle göra sigh om lerdomen (dvs. läran) och maatskoning, ty the hade ther intedt förstond vppå. Svart G1 111 (1561). —
-SKOTT. (mat- 1528—1936. mats- 1556 (: matzskottzsmör) —c. 1575 (: Mattzskotzsmör)) [fsv. matskut]
1) (förr) gärd bestående av (sammanskjutna) matvaror som (på vissa bestämda dagar) erlades av sockenborna till prästerskap o. klockare. Matskot och annan deel som i åff åldir och medt rätto edher biscoper och kyrkeherrar plictoge ären. G1R 5: 155 (1528). SFS 1862, nr 43, s. 6. Klockarne .. (på Gotland ägde) af hvarje .. hemman uppbära (bl. a.) .. ett matskott bestående af ett bröd och ett stycke kött. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 17, s. 8.
2) (numera knappast br.) allmännare: bidrag l. tillskott bestående av matvaror. (Bröllops-)gästerne (kommo fram) med mindre matskott. FoF 1919, s. 38 (1863). En glad gesäll vid grinden får ett matskott och en klunk. Karlfeldt FlPom. 19 (1906).
Ssgr (i allm. till -skott 1; förr): matskotts-dag. [fsv. matskutsdagher] då matskott erlades. Stiernhielm WgL 108 (1663).
-fredag. [fsv. matskuts freadagher] om långfredagen. I Västergötland erhöllo de fattige det matskott, som gafs å Långfredagen, hvilken därför kallades matskotts(fre)-dag. 2NF (1912).
-pänningar, pl. (†) till -skott 2: kostpängar. (Gruvhjonet förbjudes) att taga mera än .. 1 Daler Kopp:mt för hvarje arbetsdag, hvarinunder Sko, Mjöl och Matskåtts Penningar äro innebegripne. Johansson Noraskog 1: 110 (i handl. fr. 1757).
-råg. Then Matskotz rog .. som presterne (i Finl.) her till dagx wpburit haffue. HFinlH 4: 242 (1556).
-SKRIN. för förvaring av matvaror; särsk.: matsäcksskrin. AntecknSaml. 231 (c. 1675). Fatab. 1929, s. 137. —
-SKÅL. BoupptVäxjö 1780. Papegojornas matskålar. Heidenstam Karol. 2: 63 (1898). Han åt på stolen där han satt och hade sin matskål i knäet. Moberg Sedebetyg 133 (1935). —
-SKÅP. (mat- 1636 osv. mate- 1672) BtÅboH I. 8: 206 (1636). (Hon) hade .. skyndat sig bort till matskåpet, plockat fram smör och fläsk. Lagerlöf Kejs. 46 (1914). särsk. (†) bildl., om magen. (Soldatens) inre mat-skåp kan helt tomt af hunger svida. Risell Vitt. 473 (1722). —
-SMULA, r. l. f. äv. oeg., i sg. l. pl., om ringa l. otillräcklig mängd av mat. KrigVAH 1825, s. 18. De hade ondt om matsmulorna. SmålP 1890, nr 151 A, s. 4. Hvarenda matsmula, som de stackars föräldrarna dra till boet, nafsar .. (gökungen) till sig. Ericson Fågelkås. 1: 106 (1906). —
-SMÄLTANDE, n. matsmältning. Laglig och tidig sömpn .. styrker Matsmeltandet. L. Paulinus Gothus OErici 21 (1615). —
-SMÄLTNING. den livsprocess varigm intagen näring bringas i sådant tillstånd att den kan upptagas o. tillgodogöras av kroppen, smältande av maten. Ha god, dålig matsmältning. L. Paulinus Gothus Pest. 79 b (1623). (Kaffe) befordrar Matsmältningen. Aken Reseap. 152 (1746). Wretlind Läk. 4: 4 (1896).
Ssgr: matsmältnings-apparat. (i sht i fackspr.) jfr apparat 3 b. Thorell Zool. 1: 35 (1860). UVTF 16: 7 (1875).
-besvär.
-organ. Till de egentliga matsmältnings-organerna kunna räknas munnen .., matstrupen, .. magen och tarmarne. Berzelius Kemi 6: 158 (1830).
-process. Matsmältningsprocessen består .. af .. tuggningen, sväljningen, näringsmedlens omvandling till chymus, bildningen af chylus .., absorptionen af denna chylus och aflägsnandet af den .. onyttiga återstoden af födoämnena. Thorell Zool. 1: 21 (1860).
-vätska, r. l. f. UVTF 16: 8 (1875). Tarmsaft .., en af matsmältningsvätskorna. 2NF 28: 482 (1918). —
-SMÖR. avsett att användas till matlagning. Det smör som tänkes til matsmör, saltas mera, än det, som ärnas til bordssmör. Dahlman Reddej. 170 (1743). —
-SNUGGARE. (vard.) matfriare, snyltgäst. Björkegren 1296 (1784). Gagnerus SvSprOdl. 85 (1787). Östergren (1932). —
-SNUS. (i sht skämts.) snus använt till mullbänk, läppsnus, tuggsnus. Hedenstierna Vett 206 (1887). Sen inom läppen han lagt en bänk af stärkande matsnus. Engström Glasög. 193 (1911). Skogsarbetarna byta matsnuset mot cigarretten. GHT 1936, nr 98, s. 3. —
-SNÅL.
1) (föga br.) snål på maten. Holmberg Nordb. 440 (1854). Frigg .. påstod .. att Gerröd var matsnål och försummade gästvänskapens pligter. NF 5: 1118 (1882). Östergren (1932).
2) (i vissa trakter) matlysten, ivrig att få börja äta. Matsnåla ankor. Samtiden 1874, s. 443. Ingen ville vara matsnål och gå först (o. ta för sig), fast hon trugade sina rejäla tre gånger. Väring Frost. 293 (1926). —
-SORG. (†) omsorg l. bekymmer för levebrödet, matbekymmer. HBielke (1588) i HSH 7: 37. (Den) dageliga matsorgen. Lagerbring HistLit. 64 (1748). Sjöstén ÅmVetA 1799, s. 31. —
-SPANN. (mat- 1593 osv. mate- 1635) [fsv. matspan (CodUps. C 20 1: 35)] (i sht förr) för förvaring av matvaror; i sht för matsäck. UppsDP 9/7 1593. Nu tog .. (jägaren) fram smör, bröd och stekt fläsk ur en matspann. Högberg Frib. 315 (1910). RedNordM 1928, s. 17. Östergren (1932). —
-STILLA, v. (†) ge (ngn) mat, stilla (ngns) hunger; mata, fodra. Schroderus Comenius c 6 b (1639). Mat-stilla et barn med bröstet. Lind (1749). Mat-stilla boskapen. Dens. Dalin (1853).
Ssg: matstill-gumma, f. (†) Til at sköta och laga, samt at til kokerskan utdela den i bröllopshuset af mångom införda kosten, tilsättas .. aftonen för bröllops-dagen, tvänne beskedeliga hustrur, som .. varda Matstillgummor kallade. Lenæus Delsbo 203 (1736, 1764). —
-STIPENDIUM. stipendium (åt studerande o. d.) som utgöres av matpolletter l. fri kost. Östergren (cit. fr. 1919). —
-STOL.
1) (i sht förr) stol vars ryggstöd kan fällas ned o. tillsammans med sätet bilda ett runt bord, bordstol; jfr -tavla. BoupptVäxjö 1857. Erixon Möbl. 2: XLVI (1926).
2) (†) salustånd för matvaror. (Ämbetet besvärar sig över) at Bröd skal hållas til salu .. på Matstolar, .. hvarigenom Hembagare .. taga sig tilfälle at afsättia hembakat Bröd. PublHembag. 21/11 1735, s. 3. —
-STRUPE. den del av matsmältningskanalen som går från svalget till magsäcken. Linc. (1640; under gula). Matstrupen har ingen annan funktion än att vara genomgångskanal för födan. Svartz MatsmältnSj. 10 (1932). SvUppslB (1934).
-STÄLLE. ställe där man äter; särsk. om lokal l. etablissemang för utspisning åt matgäster, näringsställe. Första dagen som dhe begynte at slå (säden), och då samptlige grannarne på dheras maatställe satte sigh nider til at ätha. BtFinlH 2: 339 (1670). Stadgarne för stadens tarfligare matställen och krogar. Rydberg RomD 51 (1877). Bergman JoH 115 (1926). —
-SUP. sup brännvin som drickes till maten. Linné hos Hiorter Alm. 1748, s. 31. Tvänne matsupar på dagen, som i alla bondhus af gammalt ansågos oundgängliga. LfF 1874, s. 248. Moberg Rosell 82 (1932). —
-SVAMP. ätlig svamp. Schultze Ordb. 5234 (c. 1755). Champignonen .. är en bland de allra bästa matsvamparna. HbTrädg. 2: 19 (1872). —
-SVEN. (i fråga om fornnordiska förh.) yngling som handhade tillredningen o. serveringen av maten. Fryxell Ber. 1: 58 (1823). Bååth NordmMyst. 28 (1898). —
-SÅNGARE. (förklenande benämning på) sångare som inbjudes att deltaga i måltid l. festlighet mot att han med sin sång bidrager till underhållningen. Matsångare på någon bjudning. Ödman StudM 63 (1891). Kallstenius UppsSångH 31 (1913; om förh. 1819). —
-SÄTE. [fsv. matsäte, plats vid matbordet] (†) = -stol 1. UpplFmT 29—32: 3 (1913). TurÅ 1915, s. 77. —
-TALLRIK. om stor, flat tallrik; motsatt dessert- o. sopptallrik. Möller 1: 657 (1801). särsk. (förr, på Gotl.) i uttr. taga mattallrik. Bruket (på bondbröllop) .. att, liksom till ersättning (för förningen), taga mat-tallrik, d. v. s. att gästen af de mer fasta och reela rätterna lägger stycken å sido på en särskild tallrik och sedan hemtager dem i sändningskorgen. Bergman GotlSkildr. 265 (1882). —
-TAVLA. (i vissa trakter, i sht i Småland) = -stol 1. BoupptVäxjö 1835. Wistrand NordMAllmog. 24 (1909). —
-TID. tid(punkt) för intagande av måltid. Bestämda mattider. Passa på mattiderna. LärovKomBet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 43. Han ändrade sina mattider (på restaurangen) .., så nu äter vi alltid på en gång. Wägner Norrt. 157 (1908). —
-TIMME. timme l. tid då måltid intages l. som är anslagen till måltid, måltidstimme; mattid. Iag har sannerligen eij mat timman frij. VDAkt. 1718, nr 46. (Att) pappa och mamma i sin barndom fingo smisk om inte de passade på mattimman. Hedenstierna FruW 218 (1890). —
-TINA, r. l. f. (i vissa trakter) för förvaring av matvaror; jfr -spann. HovförtärSthm 1592 C, s. 6. SthmTb. 16/6 1599. BygdFolk 1: 143 (1927). —
-TORNISTER, stundom äv. -TORNIST. mil. för förvaring av den mat som medföres av varje enskild man i ett truppförband. SamlFörfArméen 5: 588 (1813). I mattornistern förvaras torrskaffningen. SoldatinstrInf. 1942, s. 208. —
-TRUTEN, p. adj. (†) vars matförråd har trutit. Större delen af Piltarne äro färdige, at inställa sig hos Rector, för at med trägna böner anhålla om tilstånd, at få resa hem, under föregifvande, .. at de äro mattrutne. VDAkt. 1782, nr 609. —
-TVÅNG. (nytt ord) bestämmelse att vissa spritdrycker på restaurang o. d. endast få serveras i samband med l. efter måltid. SAOL (1923). 2NF 37: 476 (1925). —
-VACK l. -VACKA. (i vissa trakter) matskrin. Lönnrot SvSkr. 2: 369 (1842). NorrbHembSkr. 1: 335 (1928; om förh. i mitten av 1800-talet). —
-VAGN. särsk. om vagn för transport av mat inom sjukhus l. andra större etablissemang. HågkLivsintr. 7: 282 (1926). —
-VARA, r. l. f. vara som är beredd till l. är avsedd att användas ss. l. beredas till människoföda; viktualier; i allm. i pl. G1R 25: 423 (1555). ”Hökare”, hvilka sålde .. matvaror. 2UB 10: 390 (1907). Smittämnet (har) ditförts genom någon matvara, t. ex. mjölk. DN(B) 1919, nr 42, s. 3.
Ssgr: matvaru-affär.
-stadga, r. l. f. stadga ang. försäljning av matvaror. Matvarustadga för Laholms stad. (1923; titel).
-vagn. järnvägsvagn särskilt avsedd (o. konstruerad) för transport av matvaror. GHT 1897, nr 13, s. 3. —
-VILT, n. matnyttigt villebråd. Valar, sälar och vildren .., eskimåens viktigaste matvilt. Ymer 1926, s. 32. —
-VIN. om enklare vin som användes vid matlagning; äv. om vin som drickes till maten, bordsvin. Lundberg Paulson Erasmus 124 (1728). Herr Western, som var, efter vanan, litet munter af Mat-vinet. Ekelund Fielding 738 (1765). Östergren (1932). —
-VISA, r. l. f. (numera bl. ngn gg skämts.) bordsvisa. L. Paulinus Gothus ThesCat. 107 (1631; bildl.). Det endaste de kunna, är at siunga matvisor. Dalin Arg. 2: 405 (1734, 1754). jfr (†): Han kan sin maatwijsa .. (dvs.) Han håller wänskap för maaten skuldh. Grubb 307 (1665). —
-VISTOR, pl. [jfr isl. matvist] (†) matförråd. Efter vträttat arbete foro .. (kvinnorna) til skjepen; men när de skulle bryta up sina matvistor, sade alla at aldrig hade något bröd så jämnilla blifvit tilvärkat. Björner Lodbr. 9 (1737). —
-VRAK. (vard.) klandrande benämning på person som är mycket begiven på god mat, storätare, gurmand. SDS 1896, nr 418, s. 2. —
-VRÅ. (nytt ord) mer l. mindre avskild vrå (vanl. i hörn av ett större rum), särskilt inredd att användas ss. matrum. Tenow Solidar 1: 116 (1905). —
-VÅN, adj. [efter isl. matvænn] (†) matnyttig. Nu är i vår kula intet matvånt eller måltidslikt, men jag har ändå nu lagat därtil. Björner Sorle 5 (1737). —
-VÄG. i uttr. i matväg, i fråga om mat. Sundén (1887). Det bästa gården hade i matväg sparades till fastlagstisdagen. FolklEtnSt. 3: 178 (1922). —
-VÄGRA. [bildat till -vägran] (föga br.) vägra att intaga föda; hungerstrejka. Under de första dygnen (på vårdanstalten) matvägrade hon ett par måltider. STSD(A) 1933, nr 252, s. 8. —
-VÄGRAN. psykiatr. vägran l. obetvinglig motvilja mot att intaga föda. Två år senare sjuknade hon i en gröfre psykos med hypokondrisk färgning, matvägran instälde sig, och pat(ienten) dog slutligen. Gadelius Tvångst. 76 (1896). —
-VÄLJNING. (†) utväljande o. undvikande av viss mat; jfr mata-val. De (katolska ceremonierna) bestodo i en fåfäng och vidskeppelig Gudstjenst, .. i dåracktiga Processioner, i mat-välgning. Botin Hem. 2: 45 (1756). Heinrich (1828). —
-VÄN, m.||ig.
-VÄRD, m. (föga br.) om husfadern i hem där man intager måltider ss. matgäst. En glad student, som kommit underfund med att blifvande svärfäder äro de billigaste matvärdar i universitetsstäder. Hedenstierna Kaleid. 21 (1884). Logi- och matvärdar, .. som .. drogo inkomster af (turisterna). SvNat. 1914, s. 104. —
-VÄRDINNA. (föga br.) värdinna för matgäster; i vissa trakter äv. om värdinna vid gästabud; förr äv.: matmor. En spegel är jag (dvs. Martha) ock för goda matvärdinnor. Kolmodin QvSp. 2: 291 (1750). ”Men, min snälla matvärdinna!” sa Jan (till en av de serverande flickorna vid den stora begravningen). ”Kejsar Johannes av Portugallien skulle väl vara med i första omgången.” Lagerlöf Kejs. 193 (1914). Hellberg FrödingM 163 (1925). —
-VÄRMARE, r. l. m. apparat varmed mat uppvärmes l. hålles varm. Matvärmare af blått och hvitt Ost Indiskt Porcelaine. DA 1808, nr 19, Bih. s. 2. Hammar (1936). —
-VÄSKA. matsäcksväska. Perdén Kitunen 19 (1834). Barnen .. hade matväskor med sig (på utflykten). SD(L) 1896, nr 399, s. 8. —
-VÄXT. matnyttig växt. Osbeck Resa 209 (1751, 1757). Tomates är en ypperlig matväxt. LAHT 1890, s. 101. —
-ÅNGA, r. l. f. uppkommen vid matlagning. Oxenstierna Vanderdecken 77 (1865). Från köket kommer de aptitretande matångorna. Enckell Ljusd. 25 (1930). —
-ÄMNE. (†) födoämne, matvaror. Brobergen 68 (1699, 1708). Huru otroligt mycket matämne kastas bort .. så som det nu tillgår (i våra kök). Almqvist Törnr. 3: 158 (1850). —
-ÄRT. vanl. i pl., om ärter som användas till matlagning; äv. (ss. botanisk term äv. i sg.) om ärtväxten Pisum sativum Lin. Liljeblad Fl. 254 (1792). Därs. 412 (1816). Matärten (Pisum sativum). Torén Rebau o. Hochstetter 184 (1851). Mat- och foderärter. LAHT 1911, s. 583. —
-ÄSKA, r. l. f. (i vissa trakter) jfr -ask. En knalle, som sålde vävskedar, träskedar och matäskor. Månsson Rättf. 2: 199 (1916). —
-ÄTA, n. (i vissa trakter) mat. Engström Hemma 88 (1916). Hör nu frun — ge en fattig resande lite matäta. Dens. Gubb. 5: 41 (1923). —
-ÄTTIKA. ättika (l. ättiksort) till matlagning. DA 1808, nr 12, Bih. s. 2. Åkerman KemTechn. 2: 40 (1832). Rydell Konserv. 14 (1941). —
-ÖL. (†) använt som måltidsdryck; måltidsdricka. HOfegh (1570) i Bibelforsk. 1900, s. 94. Meurman (1846). —
-HUMLE. avsedd till matlagning. Madahwmble ½ pund, Hönssahwmble 2 marcer. SkaraStiftJordeb. 9 (1540). —
-LAG, -LEDA, -LUST, se A. —
-VAL, n. = mat-väljning. Thetta maata walet eller åtskildnat på maat, delectum ciborum, Huilke the Påueske wrångeliga kalla fasto. LPetri Kyrkiost. 43 b (1566).
C (†): MATE-BAND, -BETA, se A. —
-FADER, -FULL, -LAG, -LED, -LEDA, -LUST, se A. —
-SKÅP, -SPANN, se A.
D (†): MATS-PERSEDEL, -SKOTTSSMÖR, se A. —
Avledn.: MATA, sbst., MATA, v., se d. o. —
MATIG, adj. (-ig 1679 osv. -ugh 1639) till 1.
1) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (†) glupsk. (Sv.) Matugh, (lat.) edax. Schroderus Comenius c 6 b (1639).
2) (numera bl. tillf.) nedsmord (liksom) med mat; ”fet”. Rudbeck Atl. 1: 139 (1679). Juslenius 317 (1745).
3) (vard., i vissa trakter) som utgör bastant föda; mättande. —
MATSLIG l. MATLIG, adj. (mat- c. 1755. mats- 1559—1784. -ligit (-et), n. 1559—1749) [fsv. matliker, sv. dial. matslig] (†) till 1: matnyttig; ätbar, aptitlig. När alt var förtärt hvadh iblandh them var matsligit. LPetri Kr. 17 (1559). Lind (1749). Matliga diur. Schultze Ordb. 3052 (c. 1755). Dähnert (1784; under matnyttig).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content