SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSKARMAN, m.; best. -mannen.
Etymologi
[af fsv. ænsker (ansker) maþer, engelsk man, af Spegel trol. upptaget från Loccenius Lex. (1674), som äfv. har det oriktiga a i andra stafvelsen samt sammanskrifningen anskarman]
(enst., †) engelsman. Hur Anskarmannen på sit qwikka Hufwud runkar / När han Düyn-Kerken seer. Spegel Guds verk 94 (1685). — jfr: Anskar Mader. Därs. Reg.
Spoiler title
Spoiler content