SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSKICKA, v. -ade.
Etymologi
[efter t. anschicken; jfr nt. anschikken, holl. aanschikken; se AN, adv. II, o. SKICKA]
(†) refl.
a) om personer: skicka l. bete sig, förhålla sig, uppföra sig. The Pohler (hafva) sigh .. altså anskickat .. at the Swenske .. them heelt och hållit icke mehra troo tilställa torde. N. Av. 17 Juli 1656, s. B 2 a. Skole .. Apothekare .. sigh så anskicka och förhålla, som de det in för Gud .. kunna answara. Stiernman Com. 4: 91 (1675).
b) om naturförhållanden l. i allm. omständigheter o. förhållanden: gestalta sig, arta sig. Winteren begynte så anskicka sigh och hwässas, att .. RARP 7: 123 (1660). När sielfwe Naturen .. anskickar sig så sällsam och oblijd. Plakat ang. bönedagar 2 Jan. 1696, s. 2. — med prep. till: antaga ett utseende (en hållning osv.) som bådar förändring till, arta sig till (ngt). (Det) är .. at förmoda at .. facies rerum (dvs. situationen) sigh til något bättre anskicka skal. N. Av. 25 Sept. 1656. Det bullersamma vthseende, hwar til sakerne på alle Orter sigh en tijdh bortåth hafwe anskickat. Riksdagsbesl. 3 Jan. 1683, s. A 2 b.
Spoiler title
Spoiler content