[efter t. anscheinen; jfr holl. aanschijnen; se AN, adv. II 4, o. SKINA]
(†) skina l. kasta sitt sken på (ngn l. ngt). Planeterne synas intet (under Juni), för Solens starka anskijnande. Riddermarck Almanach 1694, s. A 8 a.— i bild. Det tiocka Hedniske Mörckret wart igenom Ewangelii klara Lius anskinande och uthtolckan, lijka som på ett ögnebleck förswunnit. Dens. Almanach 1692, s. A 15 a.
