ANSKOTA an3~skω2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
sjöt. i fråga om segels omställning, då kursen riktas mera åt vindsidan: sträcka o. spänna (segel) gm anhalning af (dess) skot. Genom det anskotade förseglets kraft. Gosselman S. o. N. Am. 1: 126 (1833). Rormannen .. tillsäger om seglen, om anskotning, refning, m. m. Säve Hafv. sag. 50 (1880). Med seglen saxade (anskotade på olika sidor). Wenström o. Lindgren (1889, under wing). — jfr SKOTA AN.
