SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSKOTT, adj. n.
Etymologi
[möjl. uppkommet gm hopblandning af det till grund för sv. dial. ansjukkt (väder) liggande *anstiuggt, n. af *anstiugg, sidoform till ANSTYGG (jfr fsv. stiugger, sv. dial. stiugg = STYGG), samt sv. dial. huskug, huskut, huskot, ruskig, rå, i sht om väder]
(†) fult, hiskligt, ruskigt, otäckt (väder)? Och var samme dag en ganska bijster väderleek med blost och regn ..; och efter ded var så muledt och anskott väder, .. ville vij icke länge holla dem uppe. A. Oxenstierna Skr. 1: 62 (1612).
Spoiler title
Spoiler content