SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSMYGA an3~smy2ga, v. -er, -smög, -smögo, -smugit, -smugen; se för öfr. SMYGA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[af AN, adv. II 1 b, o. SMYGA]
I. sjöt. lägga (en stropp l. tågögla) öfver toppen af en stång o. d., smyga om, smyga i, insmyga, påsmyga. Så snart Under-Råerne äro lagde til rätta uti Kobryggan, ansmyges pålitelige stroppar uti Stängfötterne. Pihlström Aflöpn. 1: 170 (1796).
II. [jfr t. sich anschmiegen, smyga sig tätt intill ngt, anschmiegend, som smyger sig intill ngt] (föga br.) smyga (sig) tätt (intill ngt). Kroppens, särdeles ryggens kontur, som i studien anger idel bedröfvelse, har genom en ansmygande och mera upprätt rörelse kommit att derjemnte uttrycka förtröstan. Estlander Flandrin 116 (1890).
Spoiler title
Spoiler content