publicerad: 1900
ANSPANN an3~span2 (a`nspann Weste), n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
1) (föga br.) ss. abstr. vbalsbst. till ANSPÄNNA II. A. Berch i VetAH 20: 216 (1759). Hvarföre icke i stället (för bukok) nyttia vanliga skaklar eller drätt, hvarvid anspannet kan ske? Fischerström 3: 485 (1781). jfr: Endast det lösa anspannet .. gör det möjligt att helskinnad komma från skjutsen (med ackja). Düben Lappl. 105 (1873); jfr 2 b.
2) konkret.
a) i sht mil. (visst) antal hästar l. andra dragdjur som spännas l. äro spända för ett åkdon osv. l. som därtill i allmänhet användas; draghästar, dragdjur, dragare; stundom äfv. innefattande seldon o. dragtyg (jfr b); jfr PLOG-ANSPANN. De af sig komne Frälsehemmanen blifwa ytterligare ödelagde genom deras anspans och endaste Uthsädes exequerande (dvs. utmätande) för Kongl. May:tz tilständige Räntor. Resol. uppå adelns besvär 1698, § 3. Så var ock Capitein .. Niclas Diedron dijt commenderad .., hafvande med sig 40 man af benämda Regemente, och dess anspann med kutzskar och trossdrängar. Nordberg 1: 897 (1740). 30,000 man med dertill hörande Artilleri, Ammunition, Anspann, Cavalleri och Tross m. m. utgör en .. väldig Sjö-Expedition. Björnstjerna Beskattn. 77 (1833). Ett anspann af hundar för en liten kärra. Rydqvist Resa 8 (1838). Sex hästars anspann. Dubbelt anspann. SAOB (1870). Ett par oxar mera eller mindre i anspannet .. påaktas (föga). J. H. Fredholm i Tekn. tidskr. 1874, s. 171. Bedröfligt att skåda och ännu bedröfligare att köra, är hvarje ekipage, hvars anspann består af ett par oädla, tröga och sömniga krakar. C. G. Wrangel Handb. 559 (1885). De hästar, som spännas för en kanon eller ett fordon, kallas anspann. Ex.-regl. f. fältart. 1893, 1: 61. Hästarna får byta plats i anspannet så att den, som förut gått till höger sättes till vänster. Odén Mitt sätt 28 (1894); jfr b. Genom reqvisition må anskaffas .. anspann med eller utan fordon och formän. SFS 1895, nr 43, s. 2. — (föga br.) om ena paret dragare för åkdon o. d. som är förspändt med flere par. Körsvennen slår en klatsch öfver ryggarne på första anspannet. Strindberg Sv. öd. 1: 12 (1883).
b) (föga br.) om selar, draglinor osv. hvari dragare spännas: dragtyg. Anspan til Ammunitions-vagnen, består af et par hinterselar med strängar samt stångkoppel, tvänne träns-hufvudlag med mundstycken, en half- eller mellan-tygel samt en töm af hampa. Publ. handl. 11: 28 (1777). En långsträckt häst .. uti et för kort anspan. Florman Inl. 127 (1794, 1798). En klatsch hven öfver ryggen på de redan af skrämsel för det ovana anspannet halfvilda djuren. Hedenstierna Bondeh. 146 (1885).
c) (numera knappast br.) om viss på särsk. sätt konstruerad plogdel, vid hvilken svänglar o. d. fasthakas; jfr ANSPÄNNING 2 b. Anspann eller drägt för plogar, är den del af plogen antingen lös eller fast, hvarvid Oxar eller ock hästar anspännas vid plogåsen. Fischerström 3: 483 (1781).
Ssgr (i allm. till 2): ANSPANNS-HÄST30~2. häst tillhörande ett anspann, draghäst. Tj.-regl. 1889, s. 436 (i fråga om artillerihästar). —
-PERSEDEL~020. Lärob. i artill. 58 (1883, 1892). —
-SORTER, pl. (†) jfr föreg. samt ANSPANN 2 b. Publ. handl. 11: 29 (1777). Packsadlar och Anspans-sorter för de Trosshästar, som på Tåget ej medhafvas, föras ock på nästnämde vagnar. Tågordning 15 Sept. 1791, s. A 2 a. —
-TYG~2. = ANSPANN 2 b. Oxar (hafva visserligen) styrckia emot Hästarna, men obeqvämlige anspanstyg, och snart halkande steg. Grundell Artill. 180 (1705).
Spoiler title
Spoiler content