SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSTIFT, sbst.
Etymologi
[af ä. t. anstift, n.]
(†) anstiftan, föranledande. Effter Pantauci rådh och anstifft. Schroderus Liv. 860 (1626). Vthi Delphis hadhe Evander genom hans (dvs. konung Perseus') anstifft Konung Eumenem dödhelighen såradt. Därs. 882. — jfr följ. samt ANSTIKT.
Spoiler title
Spoiler content