ANSTIFTELSE an3~stif2telse, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. anstiftelse]
(numera mindre br.) vbalsbst. till ANSTIFTA.— särsk. till 2 a. Wollimhaus Syll.(1649, under auspicium). Skulle menigheten, förledd af främmande efterdömen och inhemska anstiftelser, redan svärma till utbrott. Leopold 5: 274(1810). Hagberg Shaksp. 4: 299(1848). Hoppe(1892). — (föga br.) konkretare. Det år, då den blodiga anstiftelsen mot Nordmännen förehades och sattes i verket. Strinnholm Hist. 2: 173(1836).
