SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
ANSTÖRTA an3~stœr2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[efter t. anstürzen; se AN, adv. II 4, o. STÖRTA]
störta fram, störta an; numera nästan bl. i part. o. ss. vbalsbst. Skeppet / Sänker mot vågen sidan. Ett berg anstörtar af vatten. Adlerbeth Æn. 5 (1811).
Spoiler title
Spoiler content