ANSÖKANDE an3~sø2kande, n.; best. -et.
1) (föga br.) till ANSÖKA 1 a β α': sökande (af tjänst). Genom rättvisa och urskilning vid platsernas besättande uppmuntra till deras ansökande de män, hvilka .. äro dertill de mest lämplige. Claëson Skr. 1: 334 (1859).
2) (†) anhållan, yrkande (i allm.); ärende. Wij .. befinne Osz bewågne, at .. wilfahra them .. vthi thetta theras vnderdånighe Ansökiande. Confirmation 29 Juni 1655, s. 2. Effter klagarens ansökiande. Emporagrius i KOF II. 2: 282 (c. 1655). Skickade osz Landzherran een Krigzbetient om Bordh, .. till att förnimma .. hwadh wårt Ansökande war. Kiöping Resa 28 (1667). — om frieri. Humbla 91 (1740).
