SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
ANTECESSOR an1tesäs3or2 l. 1040, m.; best. -n, i best. anv. äfv. utan slutartikel; pl. -er -säsω4rer l. -ses-.
Etymologi
[jfr t. o. eng. antecessor, af lat. antecessor, nomen agentis till antecedere (se föreg.); jfr äfv. SUCCESSOR]
(numera föga br.) företrädare. Rudbeckius Kon. reg. 7 (1614). Swedberg Schibb. 219 (1716; upptaget bland oersättliga lånord). Dom-Probsten (i Göteborg bör) .. niuta samma förmån som dess antecessorer haft hafva. 2 RARP 3: 248 (1723). Hjelt Medicinalv. 3: 371 (cit. fr. 1739). G. Dalin (1871).
Spoiler title