publicerad: 1997
SUCCESSOR suksäs3or2 l. -ses3-, m.//ig.; best. -n (Porthan BrCalonius 211 (1795) osv.) ((†) -en Schmedeman Just. 253 (1647), LandtmFörordn. 175 (1752)); pl. -er suk1sesω4rer. Anm. Förr användes ofta lat. böjning av ordet, t. ex.: Hwarken Jag eller mina Successores. AThauvonius (1660) i BraheBrevväxl. II. 1: 177. Dhen Böön som effter Prästens dödh giörs om een Christelig och godh Successore. KOF 3: 118 (1682).
Ordformer
(successeur 1891. successor 1629 osv.)
Etymologi
[jfr t. sukzessor, eng. successor, fr. successeur; av lat. successor, vbalsbst. till succedere, följa efter m. m. (se SUCCEDERA); formen successeur beror på inflytande från franskan; med avs. på bildningssättet jfr ANTECESSOR: antecedere (se ANTECEDENTIER)]
1) motsv. SUCCEDERA 2: efterträdare (se d. o. 2); i sht om efterträdare i ett ämbete l. en syssla l. en värdighet o. d. Messenius Christm. 218 (c. 1630). Vore mig någon successor förordnadt, som jag kundhe leffverera hela staten här .. kundhe jag redha mig uth på någre få dagar och sine cura et sollicitudine gåå härifrån. AOxenstierna 6: 372 (1631). Torsdag skola vi välja en successor åt Höpken i Svenska Academien, och som vi äga ett fritt val, så har H:s M:t befalt oss att inkalla Gyllenstolpen. Kellgren (SVS) 6: 221 (1789). Statssekreteraren Sam. Barck .. blev riksråd. Hans successor i expeditionen blev Olof Cederström. KansliH 1: 220 (1935). — särsk.
a) motsv. SUCCEDERA 2 b, om tronföljare. Hertigh Sigismundus war glader, / som waldes thär (i Sthm) och hans fader, / till successor på Swergis thron. JMessenius (1629) i HB 1: 161. 2RARP 13: 223 (1742). — jfr ARV-SUCCESSOR.
2) [eg. specialanv. av 1] jur. motsv. SUCCEDERA 3: person som generellt l. i visst hänseende inträder i annans rättsförhållande. Björling CivR 306 (1910). Då man talar om ett dödsbo eller ett sterbhus, inrymmer man emellertid därunder .. icke blott de nämnda successorerna (dvs. arvingar och testamentstagare) utan äfven den efterlefvande maken. Kallenberg CivPr. 1: 532 (1922). Därest det efter avtalets (vid husköp) ingående sedermera skulle befinnas att dödsboet ägde annan egendom, denna skulle utan vederlag överlämnas till överlåtarna eller deras successorer. 1NJA 1957, s. 735. — jfr SEKUNDO-, SINGULAR-SUCCESSOR.
Spoiler title
Spoiler content