SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
ANTI- an1ti- l. an4ti (jfr anm. till 5), i vissa fall äfv. an3ti~, prefix2, l. (i vissa ord, där den följande leden är af gr. ursprung o. börjar med vokal l. h) ANT- an1t- l. ant-, prefix.
Etymologi
[jfr d., t., eng., fr. o. lat. anti-, ant-, af gr. ἀντι-, ἀντ-, ἀνϑ-, prefix, af ἀντί, prep. med bet. emot, motsv. lat. ante, före (se ANTE-); se för öfr. det besläktade AN-, prefix2]
prefix med grundbetydelsen emot.
Anm. 1:o Detta prefix uppträder dels i vissa från gr. stammande ord o. i afl. af dylika (jfr ANTAGONISM, ANTAGONIST, ANTARKTISK, ANTIBACKISK, ANTIBACKIUS, ANTIDOT, ANTIFON, ANTIFONI, ANTIFONISK, ANTIKRIST, ANTIKRISTIANISK, ANTIKRISTISK, ANTIKRISTISM, ANTIKRISTLIG 1, ANTINOMI, ANTINOMIST II, ANTIPATETISK, ANTIPATI, ANTIPATISK, ANTIPOD, ANTIPODISK, ANTISTROF, ANTISTROFISK, ANTITES, ANTITETISK), dels i ord som lånats från nyare språk, 1 hvilka de danats efter gr. förebilder, samt i ord som bildats i sv. efter mönstret af dessa o. de från gr. stammande lånorden. Hos oss uppträder prefixet tidigast i det redan i fsv. förek. ANTIKRIST. Utom i detta ord o. dess afl. ANTIKRISTLIG 1 har det under 1500-talet anträffats endast i ANTIFON. Under 1600-talet framträda ngra hithörande ord som afse metriska förh. (ss. ANTISTROF) samt ANTIDOT o. ANTIPATI, äfvensom ngra för grekiskan främmande, i nyare tid sannol. efter mönstret af ANTIKRIST med dess afl. bildade ord (jfr ANTITRINITARIE samt ANTINOM). Först under senare hälften af 1700-talet tillkomma i ngt större mängd i nyare språk uppkomna ssgr med anti-, o. dessa gifva under 1800-talet anledning till sv. nybildningar. I sht på senare tid har prefixet vunnit en vidsträckt användning särsk. för nybildningar af mycket tillfällig art. Ett fåtal af dessa i sv. l. andra nyare språk uppkomna bildningar, i sht sådana som erhållit en mera fast karakter, hafva i det följ. intagits på sina alfabetiska platser. Af öfriga hafva ngra få exempelvis anförts nedan i denna artikel för att belysa prefixets ssgsmöjligheter; de flesta hafva måst helt uteslutas.
2:o anti- har i sv. oftast i förhållande till den följande leden karakteren af en densamma styrande prep. Då den senare leden är en afl., styr emellertid anti- merendels icke själfva denna afl., utan ett till grund för densamma liggande mera primärt begrepp; i ANTIFEBRIN t. ex. styr anti- icke ”febrin”, utan ”feber”, o. ordet betyder således icke ”ngt som motverkar febrin”, utan ”ämne som motverkar feber”. Liknande är förhållandet, då anti- förbindes med ssgr; antislafhandelskonferens betecknar således icke ”ngt som är riktadt mot slafhandelskonferens(er)”, utan ”konferens som är riktad mot slafhandel”.
1) (i vetenskapliga benämningar) med lokal bet., utmärkande motsatt riktning l. läge. jfr ANTARKTISK, ANTICYKLON, ANTICYKLONISK, ANTIPASSAD(VIND), ANTIPOD, ANTIPODISK; jfr äfv. ANTITES o. ANTITETISK.
2) (i fackspråk) utmärkande motsvarighet l. gensvar, ss. antilogaritmtabell (En s. k. antilogaritmtabell, gifvande det motsvarande talet till en gifven logaritm. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1874, s. 238). — jfr ANTIFON, ANTIFONI, ANTIFONISK, ANTISTROF, ANTISTROFISK.
3) (i fackspråk) utmärkande en motsatt inrättning l. beskaffenhet, ss. antiinduktiv (Glödlampor eller i allmänhet antiinduktiva ledningar. E. Danielson i Tekn. tidskr. 1894, A. M. s. 11), antikapillär (Så afgjordt antikapillära egenskaper som det fria hartset (visar). Tekn. tidskr. 1877, s. 214). — jfr ANTIBACKISK, ANTIBACKIUS.
4) utmärkande ett motverkande l. hämmande. — Anm. Denna anv. är väsentligen begränsad till det naturvetenskapliga o. teknologiska språkbruket; jfr dock ANTIMAKASSAR, hvars egenskap af att vara hithörigt dock icke torde stå klar för språkkänslan. Undantagsvis förekomma tillfälliga hithörande bildningar; jfr: Anti-ficktjufs-damhandskar. AB 1889, nr 265, s. 4.
a) i fråga om kemiska ämnen, läkemedel o. d., utmärkande ett motverkande l. tillintetgörande, ss. antibakterisk (De nya antibakteriska desinfektions- och läkemedlen hobsin, hobsinol och sterisol. SD(L) 1896, nr 550, s. 1), antiklor (Svafvelsyrlighet har en vidsträckt användning .. till klorens borttagande efter klorblekning (s. k. antiklor). Rosenberg Oorg. kemi 246 (1888)), antimiasmatisk (Phenylsyrans .. antimiasmatiska egenskaper, d. v. s. .. dess dödande förmåga på alla lägre organismer och isynnerhet på svampbildningar. Tekn. tidn. 1871, s. 214), antiperiodisk (Antiperiodiska medel .., läkemedel, hvilka hafva förmågan att häfva sjukdomsanfall, som återkomma på .. bestämda tider. O. T. Sandahl i NF (1876)), antiskorbutisk, verksam mot skörbjugg (Collin Ordl. (1847). Antiskorbutiska växter. Nordenskiöld Vega 2: 185 (1881)), antispasmodisk (Antispasmodiska pulver. Dalin Arg. 2: 192 (1734, 1754)), antisyfilitisk (Antisyfilitisk behandlingsmetod. K. Malmsten (1883; i titel på afhandling)). — jfr ANTIDOT, ANTIFEBRIN, ANTIFLOGISTISK I, ANTIPYRIN, ANTISEPTIK, ANTISEPTISK.
b) i fråga om redskap o. d., utmärkande ett förebyggande af l. skydd l. motstånd mot, ss. antifluktuator (S. k. ”antifluctuatorer” eller apparater för utjämnande af trycket vid tilloppskanaler till gasmaskiner etc. Tekn. tidskr. 1890, s. 66), antifriktionslager (Antifriktionslager utan smörja och olja för maskiner och fordon af alla slag. R. Ekstrand i Tekn. tidskr. 1873, s. 244), antifriktionsmedel (Användningen af mineraloljor, kokande vid hög temperatur, såsom antifriktionsmedel. Tekn. tidskr. 1878, s. 139), antifriktionsmetall (Lagermetall eller så kallad antifriktionsmetall. Tekn. tidn. 1871, s. 207), antimagnetisk (Antimagnetiska Ur. SDS 1896, nr 373, s. 1), antitorped(o)kanon (H. W. Westin i NF 10: 1045 (1886)). — jfr ANTIMAKASSAR.
5) utmärkande fientligt förhållande; särsk. i ord som angifva fientlighet mot (åsikter o. d. omfattade af) ett visst parti, en viss riktning, en viss person osv. l. utmärka, att ngt strider emot ngt, emot ngts intressen l. väsende o. d., ss. antiabolitionist, motståndare mot slafemancipationen (NF (1876)), antiamerikansk (Guldmonometallismen är icke blott oamerikansk, utan antiamerikansk. GHT 1896, nr 169, s. 2), antibiblisk (Den pantheistiska meningen, hvilken är och förblifver antibiblisk. E. G. Bring i SKN 1842, s. 269), antibyråkratisk (Stavenow Frihetst. 88 (1898)), antifilisteri (Atterbom Minnen 422 (1818)), antifilosofisk (Leopold 3: 101 (1797, 1815)), antigrammatisk (E. H. Tegnér Nat. 28 (1886)), antiherrnhutisk (Wieselgren Bild. 452 (1879, 1889)), antihierarkisk (Hahnsson (1884)), antikonungsk (Aristokratiens verksamhet i anti-konungskt syfte. R. Tengberg i Ill. Sv. hist. 5: 6 (1878)), antilatinist (Antilatinister. Nytt namn på en just icke heller gammal Class uplyste Medborgare. SP 1779, s. 963), antiliberal (SC 2: 352 (1822). Sturzen-Becker Sv. skönlitt. 63 (1845)), antiliberalism (Sturzen-Becker Sv. skönlitt. 59 (1845)), antilutersk (H. Lundström i 2 Saml. 18: 173 (1897)), antimilitär, adj. (Antimilitära föreningar. Wirsén i PT 1895, nr 103 A, s. 3), antinationell (Det moderna storkapitalet är till sin natur antinationelt. Fahlbeck Stånd 126 (1892)), antipapism (G. Dalin (1871)), antipapist (G. Dalin (1871)), antipapistisk (R. Geete i Ord o. bild 1898, s. 580), antiplatonisk (G. Dalin (1871)), antipreussisk (Wieselgren Bild. 355 (1871, 1889)), antiprotektionistisk (En stark antiprotektionistisk rörelse. PT 1897, nr 180, s. 2), antipåfvisk (Anti-påfvisk katolicism. Wieselgren Bild. 366 (1872, 1889)), antiradikal (Wieselgren Vår samt. 216 (1880)), antirationalism (G. Dalin (1871)), antirationalist (G. Dalin (1871)), antirytmisk (Egentlig, antirytmisk prosa .. (i motsats till) poetisk, d. v. s. högtidligt kadenserad .. prosa. Wulff Rytm 15 (1893)), antisocialistisk (Det nya antisocialistiska förbund, som konstituerades i Stockholm. GHT 1895, nr 256 A, s. 3), antitysk, antiunionell. (C. Annerstedt i Sv. tidskr. 1871, s. 25), antiunionist (NF 2: 1373 (1878)), antiwagnerian. jfr ANTAGONISM, ANTAGONIST, ANTIDYNASTISK, ANTIFLOGISTISK II, ANTIKATOLSK, ANTIKLERIKAL, ANTIKONSTITUTIONELL, ANTIKRIST, ANTIKRISTIANISK, ANTIKRISTISK, ANTIKRISTISM, ANTIKRISTLIG, ANTIKRITISK, ANTIKYRKLIG, ANTIMINISTERIELL, ANTINOM, ANTINOMI, ANTINOMISK, ANTINOMISM, ANTINOMIST, ANTINOMISTISK, ANTIPATETISK, ANTIPATI, ANTIPATISK, ANTIRELIGIÖS, ANTIREPUBLIKAN, ANTIREPUBLIKANISM, ANTIREPUBLIKANSK, ANTIREVOLUTIONÄR, ANTIROJALISM, ANTIROJALIST, ANTIROJALISTISK, ANTISEMIT, ANTISEMITISK, ANTISEMITISM, ANTISKANDINAV, ANTISKANDINAVISK, ANTISKANDINAVISM, ANTITRINITARIE, ANTITRINITARISK. — särsk.
a) (föga br.) i förb. med ord som utmärka yrke o. d., ss. antipirat (Naut. ordb. (1840)).
b) i förb. med namn på sak, ss. antikvartalskrift (Anti-Quartalskrift. A. Kahl (1831; titel på en mot Theologisk Quartalskriftriktad publikation)). — jfr ANTIKRITIK.
c) i namn på vissa föreningar o. d. med syfte att motarbeta ngt från deras synpunkt ondt, ss. antikortspelsklubb (jfr AB 1889, nr 278, s. 2), antislafhandelskonferens (AB 1889, nr 271, s. 3), antislafveriförening (S. Ribbing i Från sommarkurserna i Lund 1898, s. 9), antitobaksrökareförening.
Anm. till 5. Prefixets egenskap af motsatsprefix i förening med de flesta hithörande förbindelsers art att vara mera tillfälliga (ej fasta) gör att motsatsbetoningen (an4ti) här ofta är rådande. I samma mån som förbindelserna erhålla en mera fast karakter o. i samband därmed en mera positiv innebörd, ss. då de utgöra benämningar på partier (se t. ex. ANTIKLERIKAL, ANTISEMIT), gör sig motsatsbetoningen mindre ofta gällande.
Spoiler title