publicerad: 1900
ANVISA an3~vi2sa (a`nvisa Weste), v. -ar, -ade, -at, -ad; äfv. -te, -t, -t; se för öfr. VISA, v. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
Ordformer
Etymologi
[jfr d. anvise, holl. aanwijzen, t. anweisen; med afs. på bet. jfr äfv. t. anzeigen; se AN, adv. II 4]
— jfr VISA AN.
1) (†) visa l. föra (ngn) fram (till ngt). (De) anvistes til 2 tält, som voro för dem upslagna, der de ock til middagen tracterades. Nordberg 2: 204 (1740); jfr 6 a. Publ. handl. 11: 555 (1778). — i fråga om verksamhetsområde l. syssla: låta (ngn) afgå l. beordra (ngn till ngt). De (officerare), som .. vid deras hemkomst utur fångenskapen af Krigs-Commissionen .. blefvit anviste til sine förra tiänster. 2 RARP 3: 127 (1723); jfr 6 b.
2) [jfr d. anvise en til dyd og skikkelighed, t. der schulmeister weiset die knaben an, die kinder zur tugend anweisen] (†) vägleda, handleda, undervisa; jfr ANLEDA 2. Många välgrundade .. bruk ifrån upmuntrade och anviste förfäder. C. Hårleman Præs. i VetA 1746, s. 22. Han anviste honom i then konsten. Lind (1749). Meurman (1846). jfr: Hennes Kongl. Maij:tz nådige willie (är) .., at han (dvs. postmästaren) låter sig nu strax ahnwijsa till dee brefz acter och andre saker, som till postwäsendet höre. Civ. instr. 456 (1643). — abs. At kunna gifva vackra, anvisande och eftertryckeliga (efterdömen). Ups. möt. besl. 1793, s. B 3 a.
3) [jfr t. alle sind angewiesen dich zu schützen] (numera knappast br.) (gm antydningar, tillrättavisningar, föredömen o. d.) leda l. bringa l. hålla (ngn till ngt) l. till (att göra ngt); föranleda, anbefalla, tillhålla, uppmana, förständiga (ngn att göra ngt). (Det) blifver .. en ostridig sanning, at en Konung, igenom belöningar måste anvisa undersåtarne, at täfla uppå ärans väg. Tessin Bref 2: 336 (1755). Anvisa någon til ordning och flit; jemand zur Ordnung und Fleiss anhalten. Möller (1790). Åbo Domcapittel har genom flera Kongl. bref .. blifvit anvist att rätta sig efter oftab(emäl)te bref til Cons(istorium) i Skara. Porthan Bref t. Calonius 585 (1799).
4) visa (ngn) hän på (ngn l. ngt) ss. egnad(t) att tillfredsställa (hans) anspråk, behof l. kraf.
a) (föga br.) med obj. angifvande den l. det som man visar ngn hän på: gifva anvisning på. 200. Louis d'Or .., hvilka han på sin anviste Banquier i Specie Ducater betala lät. Humbla 170 (1740). Kristina bad Oxenstjerna uppsätta propositionen. Denne förebar sina många göromål och anvisade Salvius, hvilken också åtog sig ärendet. Fryxell Ber. 11: 67 (1843).
b) med prep.-uttr. inledt af på angifvande den l. det som man visar ngn hän på. Denna tendens eller skola (med afs. på fattigvårdslagstiftningen) .. har föga anvisat på .. positiva (medel). Geijer I. 6: 147 (1839). — särsk. [efter t. wir sind von natur darauf angewiesen, ich bin auf meiner hände arbeit angewiesen] i förb. vara anvisad på, (af omständigheterna) vara hänvisad på l. till (ngt ss. erforderligt l. viktigt l. nödvändigt osv.), vara nödsakad (att göra ngt l.) att anlita l. taga sin tillflykt till l. hålla sig till (ngt). Sverige var för sitt sädesbehof anvisadt på tillförseln utifrån. Malmström Hist. 2: 2 (1863). Alltså var han anvisad på att fortfarande bereda sig till sin framtida verksamhet. Weibull hos Lysander Skr. IX (1891). Organismer, som äro .. anvisade på samma näringsmedel. Quennerstedt Kampen om tillv. 28 (1898).
c) [öfv. af lat. demonstrativus ss. grammatisk term; jfr holl. aanwijzend voornaamwoord, t. hinweisendes fürwort] (numera knappast br.) språkv. i p. pr.: utpekande, demonstrativ. Stridsberg Fr. gr. 22 (1793). Utmärkande, Anvisande (Demonstrativa) (pronomen), som anvisa och likasom utpeka den person eller sak, hvars ställe de företräda. Enberg Sv. spr. 123 (1836); jfr a.
5) eg.: lämna den (för ngts finnande) nödiga ledningen; lämna l. gifva anvisning (se d. o. 5) l. besked l. upplysning.
a) [jfr d. disse varer anvises fra adressekontoret] (mindre br.) med sakobj. l. objektssats. En större och bettre Handel (än den vanliga) kan (jag) anwijsa. Schroderus Uss. G 1 a (1626). De begärde, att vi skulle anvisa dem något handelskontor i Hamburg, der svenska penningar kunde få vexlas. G. Thomée enl. Kindblad (1867). Bolagsstämma (hålles) .. å Hôtel R. .. i rum, som af Portieren anvisas. SD 1900, nr 117, s. 3; jfr 6 a. — om hund: markera. Sedan hunden anvisat hvar en (rapp-) hönsflock låg, kallade man honom af. Nilsson Fauna II. 2: 35 (1828, 1858). — oeg., om förh. som gifver ledning till finnande af ngt. Då man vill fiska sej, tar man noga märke på måsarnes flygt, som anvisar den. Nilsson Dagb. 177 (1816, 1879); jfr 10.
b) abs. En större Butik (är att hyra) .. Portvakten anvisar. SD 1900, nr 85, s. 8. — (†) i uttr. på ngns anvisande, efter ngns anvisning. (I Ofen) hafwer man allaredan på deres (dvs. judarnas) anwijsande funnit åtskillige Skatter. OSPT 1686, nr 39.
6) eg.: visa l. angifva (ngt) för (ngn) ss. (för honom) afsedt l. bestämdt l. tillgängligt; utpeka, bestämma.
a) [jfr d. anvise en gæst sit sted ved bordet, holl. iemand zijne plaats aanwijzen, t. einem ein zimmer, ein bett anweisen] i yttre lokal mening med afs. på plats l. rum o. d. som ngn har att intaga l. uppehålla sig i osv.: tillsäga l. anmoda (ngn) att taga i besittning l. intaga; stundom närmande sig bet.: tilldela l. låta (ngn) få l. upplåta l. lämna (rum, plats o. d. åt ngn). De andre Stånden gå förut til Store Kyrkian, derest de sina platzer intaga, hwilka dem genom wisza dertil fö(r)ordnade anwijste blifwa. Underrätt. om F. I:s krön. 1720, s. A 2 a. Är han (dvs. den som vunnit större priset) ther (dvs. vid Svenska Akademiens sammankomst) närvarande, anvises honom, uppå en för the belönte utsedd serskild bänk, et rum. 1 SAH 1: 38 (1786, 1801). Man anviste mig en ensam stuga till bostad. Livijn Skr. 1: 412 (1824). (Klosterbröderna) anviste en liten cell åt honom. Mellin Nov. 1: 256 (1846, 1865). Han tog plats i en beqväm länstol och anvisade sin gäst ett dylikt hvilosäte. Rydberg Frib. 24 (1857, 1866). Vi hade (på hotellet i Berlin) .. fått oss anvisade ett par anspråkslösa rum. De Geer Minnen 1: 45 (1892). jfr: Hon satte sig och anvisade med en stum åtbörd åt sin gäst att göra detsamma. Wieselgren En man öfver bord 24 (1882, 1892). — (föga br.) i pass. med personsubj. Gosselman Col. 2: 46 (1830). Jag och åtta af mina kamrater anvisades kvarter på öfre botten i ett stort stenhus. Heidenstam Karol. 1: 314 (1897).
b) [jfr d. anvise tjenestefolkene deres dagsarbejde, holl. de mij aangewezen taak, t. die ihm angewiesene rolle] i mer l. mindre öfverförd anv., med afs. på uppgift l. verksamhetsområde som tilldelas ngn: uppdraga, tilldela. Boëthius Sed. 171 (1807). Den role, som hennes Mor .. nu anvist henne. Atterbom FB 204 (1818). Der vår bana blifvit af den milde Fadren anvist. Wallin 2 Pred. 1: 265 (1821). Svensken (har) sällan eller aldrig varit nöjd med det honom anvisade, utan oupphörligen traktat, att bli delaktig af det, som blifvit en annan beskärdt. Rydqvist i SAH 12: 455 (1827). Det helas väl grundar sig derpå, att hvar och en uppfyller sin af Gud och naturen anvista kallelse i lifvet. Bremer Pres. 299 (1834). Den .. honom anvista verkningskrets. Fahlcrantz 6: 167 (1843, 1865). De lägre materiella arbetena anvisas åt slafvarne. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 206 (1891). Justitiedepartementet .. (hade) för liten arbetskvantitet åt sig anvisad. De Geer Minnen 1: 74 (1892). — (föga br.) i pass. med personsubj. (Stiernhielms lärodikt Hercules) framställer .. en yngling, som af Lustan och Dygden .. anvises skilda vägar att genomvandra lifvet till sällhet och ära. Blom 210 (1806).
c) med dubbelt personobj.: bestämma (ngn åt ngn) l. tilldela (ngn ngn i egenskap af ngt). Hvarje German fick en eller flera Romare sig som värdar anviste. Geijer I. 1: 43 (1818).
d) (mindre br.) oeg., med afs. på sak: bestämma för (ngt dess plats o. d.). Anvisa .. hvarje sak sitt ställe. Lindfors (1815).
7) anslå, bevilja. Drygaste delen af denna förlängda lärotid (vid de tyska läroverken) är anvist åt klassiska språken. Tegnér 3: 349 (1831). Sekreta utskottet lät banken förskjuta penningar till spanmålsuppköp. Tio tunnor guld anvisades för detta ändamål. Odhner G. III 1: 98 (1885). Den hufvudsakliga inkomstkälla, hvilken konungen anvisade akademien, var afkastningen af Post- och Inrikes Tidningar. Ljunggren SAHist. 1: 63 (1886). Det af riksdagen för år 1900 anvisade anslaget till handelsstipendier. AB 1900, nr 46 A, s. 2.
8) [efter motsv. anv. i t.] i sht jur. o. handel. hänvisa (ngn på ngn l. ngt, t. ex. en bank, en fond l. tillgång i allm.) för uppbärande af penningmedel o. d.; utanordna (ett belopp på ngn l. ngt); utställa betalningsorder l. lämna förskrifning å (visst belopp l. tillgodohafvande); gifva anvisning (se d. o. 7) på.
a) [jfr t. er wird mit seiner forderung auf die hofkasse angewiesen] (föga br.) med obj. utmärkande personen som eger att uppbära ngt. De gamble Restantier .. äre så aldeles owisse, att man medh skäl och samwet icke kan någon der oppå anwijsa. Civ. instr. 58 (1655). 500000 R:daler skola betalas til de Fransöske Kiöpmännen som på dem anwijste äre. OSPT 1686, nr 28. Strinnholm Hist. 4: 688 (1852).
b) [jfr d. anvise paa banken] (mindre br.) intr. Då banken beviljade upp- och afskrifningsräkning, borde en assigneringsfond af minst 500 R:dr insättas, hvarå vid anfordran kunde anvisas. Skogman Bank II. 1: 197 (1846). Dücher och Tessin föreslogo, att .. anvisa på de medel, som voro anslagna till galér-byggnad och fästningsarbeten. Malmström Hist. 1: 275 (1855).
c) [jfr d. faa sine penge anviste paa banken, t. das geld ist auf die kasse angewiesen] (mindre br.) med obj. utmärkande medlen som skola uppbäras. Han visste ej, hvar han skulle anvisa skadeersättningen. Fryxell Ber. 7: 27 (1838). Donationer af gods eller penningeinkomster, gifna eller anvista i blott för tillfället öfversvämmade fiendtliga landskap. Därs. 13: 86 (1846). Penningarne äro anvisade på statskontoret. SAOB (1870). Odhner G. III 1: 497 (1885). — (föga br.) med både person- o. sakobj., bildl. (Armfelt) prisar .. dennes (dvs. G. III:s) ”sant kungliga handling” och anvisar konungen efterverldens beundran. E. C. Tegnér Armf. 3: 68 (1887).
9) (numera knappast br.) lämna underrättelse l. upplysning om (ngt), påpeka, antyda, framhålla, påvisa (jfr 2). Vi hafve tillförene anvist huru astronomien .. icke vunnit den högd här i Sverige, som annorstädes. Höpken 1: 222 (1745). Ofvanföre anviste Dygder. Lallerstedt Dygdel. 44 (1746). I gemen och korteligen anvisa, hvad med orden begrep och tanka .. förstås och betecknas kan. Hof Skrifs. 7 (1753). Hvilcka orsaker och fehlacktigheter jag korteligen omröra vill, på det jag sedermehra måtte slippa dem vid hvarje händelse at anvisa. Höpken 1: 24 (c. 1760). Metrikens konstreglor, dem han (dvs. Porthan) .. ej underlät att anvisa. Franzén Minnest. 3: 394 (1843). — särsk. [öfv. af lat. modus indicativus; jfr holl. aantoonende wijs, t. anzeigende weise] (†) språkv. i p. pr. i uttr. anvisande sätt, (modus) indikativ(us); jfr ANVISNING 8. Ett Omdöme, som uttalas med säkerhet och bestämdhet, begagnar Tidsordets (dvs. verbets) Anvisande Sätt. Lyth Sv. spr. 66 (1848).
10) (†) (ut)visa; gifva vid handen; tyda på. Et sådant bref .. som fölljande utkast anvisar. Höpken 2: 38 (1746). Hvilcken (sak) .. betyder långt mehra än första påseendet tyckes genast anvisa. Därs. 243 (1753).
Spoiler title
Spoiler content