ANVISARE an3~vi2sare, om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
eg.: person (l. föremål) som anvisar. Wikforss (1804, under anweiser). Sundén (1885). — särsk.
a) oeg., om märke afsedt att utvisa platsen för ngt. De nya anvisarne af polcirkeln lära .. komma att kröna små kullar, på hvilka mindre planteringar ordnas. SDS 1897, nr 493, s. 2.
b) (föga br.) bildl.: vägledare. (Stiernhielm) skref .. ett Angelsachsiskt Lexikon (och det .. utan anvisare eller föregångare). Atterbom Siare 2: 63 (1843).
2) (föga br.) motsv. ANVISA 8: assignant. Anvisning .. kallas ett dokument, genom hvilket en person (anvisaren l. assignanten) anmodar en annan .. att åt en tredje person .. utbetala en summa penningar inom en viss angifven tid. NF 1: 877 (1876).
