SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
APESPEL a3pe~spe2l l. APSPEL a3p~ (a`pspel Weste), n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(a(a)pspel U. Hiärne Vitt. 89 (1665), Stiernhielm Herc. 123 (1668) osv. apespel P. Erici 3: 22 b (1582) osv. apaspeel Lælius Jungf. C 4 a (1591). apenspell Bullernæsius Lögn. 446 (1619). apospel P. Erici 2: 245 a (1582), Balck Krist. ridd. I 2 a (1599))
Etymologi
[jfr d. abespel, nor. apespel, nt. apenspill, holl. apenspel, t. affenspiel]
Anm. Almqvist (1842) uppgifver, att ordet brukas bl. i det lägre språket.
1) (föga br.) till APA, sbst. 1: upptåg af dresserade apor l. förevisande af dylikt upptåg. Lysander Äfv. 121 (1872).
2) [jfr motsv. anv. i d., nor., nt. o. t.] (numera mindre br.) till APA, sbst. 3: om narraktigt (förargelseväckande) upptåg, uppträde o. d.; narrspel, gyckelspel, gyckel; stundom med syftning på förlöjligande härmning; jfr APA, v. 13. P. Erici 2: 245 a (1582). Comoedie och andra apespels och gycklerijs åskodande. Laurelius i KOF II. 1: 229 (1659). (Astrild o. Rus skola) Sorg, och Samwetes-agg fördrijfwa med allra-hand Aap-spel. Stiernhielm Herc. 123 (1668). Inga Gesäller eller Lärodrängar få hålla Fastelags spel eller andra Apespehl. Sthms stadsord. 1: 194 (1669). När jag nu frågar: hvad är Guds-tjänst? Så torde de (dvs. papisterna) svara: det är at ringa med klockor, at bränna vax-ljus, at kläda sig i sköna mässe-kläder, och mera sådant Ape-spel. Borg Luth. 2: 308 (1753). Vid den första Examen Biskop Wallqvist bevistade, hörde han en stund på detta apespel (ett förhör före hvars början lärjungarna af läraren erhållit besked såväl om de frågor hvar och en skulle få som om de svar som borde gifvas). Ödmann Hågk. 102 (1801). Med götisk kraft, så rytande, så mordisk, / drifs mycket apespel tyvärr också. Tegnér 1: 238 (1841). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 271 (1864). — om förlöjligande af gudstjänsten. Hwilcken soldat appespel drifwer, och således geckeri giör af gudstiänsten skall .. i jern slås. Gustaf ii Adolf 244 (1621); jfr Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 89 (1881). Giör någon Giäckerij och Apespeel aff Gudztiensten. Sjöart. 1685, art. 3. — särsk. (föga br.) i uttr. drifva (l. bedrifva) ap(e)spel med (ngn l. ngt), drifva gyckel med, göra till föremål för gycklande upptåg l. åtlöje. Werlden moste någon haffua ther medh hon sitt apenspell driffuer. Bullernæsius Lögn. 446 (1619). De Svenske (sades hafva) .. drifvit apespel med S. Stanislai (döda) kropp. Nordberg 1: 277 (1740). Cavallin (1875). (†) (Den reformerte teologen) Beza .. hafwer drifwit sitt Ape-speel emoot .. Jesu Christi Mayesteet. E. Benedicti Försvar 210 (1612). Satan .. hafwer mångfalliga uptog och Ape-Spel med Menniskians fåkunnighet. Block Progn. 1 (1708). Deras förmätna läppar drifva et apespel med alt. Mörk Th. 3: 238 (1758).
3) (numera föga br.) föremål för gyckel l. spektakel; driftämne. Jagh seer, huru jagh bliffver achtad / För ett apspel. U. Hiärne Vitt. 89 (1665). Hwars mans Apespel och åthlöye. Grubb 562 (1665). Förr ska' min Egen Hand mig snart om Lifvet bringa, / Änn för Eth ape-spel i mig sku längre ha. Börk Dar. 748 (1688). (Låta ngn) vara et apspel för hela verlden. Dalin Arg. 2: 98 (1734, 1754). Mörk Th. 2: 105 (1752). Han fördes som ett Apespel kring land och rike. Sparre Frisegl. 388 (1832, 1868). — jfr: Och jag som krossad låg af olycks stöt på stöt, / Et vädrens apespel (dvs. en vindarnas lekboll) på jämmer-vattnen flöt. Kolmodin Qv.-sp. 2: 88 (1750).
Spoiler title