APLOMB aploŋ4b l. aplom4b, adv. l. sbst. r. (m. G. Dalin(1871)); best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. aplomb, af fr. à plomb, lodrätt, o. det häraf bildade aplomb, lodrät ställning, säkerhet i hållning osv.; jfr PLOMB]
I. [jfr fr. à plomb] (numera föga br.) adv.: lodrätt. Bäst man stjelper omkull den (dvs. julnissen) står (den) upprätt och ”aplomb” igen. Bremer Sysk. 1: 156(1848). jfr: Aplomb, lodrät linie; lodrätt. Pfeiffer(1837).
II. sbst.
a) [jfr fr. il a de l'aplomb dans sa conduite] (samlad) kraft, (på tillförsikt beroende) säkerhet (i uppträdande), särsk. med afs. på förmågan att lägga eftertryck på hvad man yttrar osv.; jfr PONDUS.Uppträda med mycken aplomb. (I målarkonsten i motsats till skulpturen saknas) den aplomb, som gaf bildverket uttrycket af något monumentalt. Ljunggren Est. 2: 263(1860, 1883). Dramatisk slagfärdighet och scenisk applomb. Wegelius Mus. hist. 407(1893). Pimpollo .. svarade med .. en Metternichs aplomb. Hillman Sp. nov. 51(1896). — (mindre br.) eftertryck, tonvikt. Man kan lägga en aplomb på den mest hvardagliga fras, så att den erhåller en ny, frisk betydelse. De Geer V. skr. 1: 121(1843, 1892).
b) tonk. om bestämdhet o. fullhet i ton med noggrant iakttagande af tempo: säkerhet. Man (hade) .. kunnat önska Hr R:s stråke mera aplomb och styrka. Sthms Fig. 1845, s. 85. Aplomb. Fasthet i anslaget; afrundning i tonen. Höijer Mus.-lex.(1864). NF(1876).
Ssg: (I) APLOMB-LINJE03~20. hippol. Aplomblinie, linie, som betecknar riktig ställning på hästens ben i förhållande till bålen. Juhlin-Dannfelt(1886).
