APOFYLLIT ap1ofyli4t l. ap1å-, äfv. ap1ω-, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. apophyllit, eng. o. fr. apophyllite, af gr. ἀπό, bort, från, o. φύλλον, blad, löf, motsv. lat. folium (se FOLIANT); namnet är bildadt 1805 af fransmannen Haüy med syftning på ämnets benägenhet att vid upphettning pösa ut i bladlika massor]
miner. benämning på ett vattenhaltigt silikat af zeolitgruppen. Berzelius Blåsr. 280 (1820). Apophyllit .. (Ichtyophthalm). Är ett vattenhaltigt silikat af kalkjord och kali. A. Sjögren Min. 141 (1865). Bland de mest bekanta Zeoliterna äro: natrolit ..; apofyllit i perlemorglänsande, klara, till utseendet tetragonala kristaller, för hvilka Utö och Nordmarken äro berömda fyndorter. Svenonius Stenriket 125 (1888).
