a) motsv. APOTEOS a: gm en (hos forntidens greker o. romare bruklig religiös) ceremoni upphöja till gud. Mången herskare (t. ex. Alexander den store) (lät) apoteosera sig, medan han lefde. NF 1: 916(1876).
b) motsv. APOTEOS c: framställa l. hylla (ngn l. ngt) ss. gudomligt upphöjd(t), förhärliga, förguda, upphöja till gud. Heraklit .. apoteoserade det sinnliga uti dess grundbestämning rörelsen. Wikner Platon 99(1867). (Corneille) har .. i (dramat) Cinna apoteoserat konungamakten. C. R. Nyblom hos Wallis Verldshist. 5: 390(1878). I sitt praktiska lif visade de klassiska folken ingalunda .. böjelse att apoteosera qvinnan. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 294(1892). jfr: Den förre (dvs. den aflidne borgmästaren) blef .. (af stadens källarkunder) ordentligt apoteoserad, och hans fordna klubb upphöjd till namn af Sankt Georgs orden, med honom till skyddspatron. Böttiger 6: 55(c. 1875); jfr a.
Ssg: APOTEOSERINGS-SYSTEM101030~ l. 010030~02. (Den romerska kejsartidens) apoteoseringssystem, som gjorde käjsarne till gudar. GHT 1897, nr 54 A, s. 2.
